Utrota varenda jävel

10:50 23 Sep 2021

(det här har inte något med något att göra men när jag skrev titeln kom jag å tänkapå stavningen: Djävel. Varför är den så rolig. din Djävel)

… Är en jättebra titel på en bok av Sven Lindqvist, som jag inte läst, men vet handlar om typ rasism eller nått sånt :P Är det osmakligt av mig att låna den till ett blogginlägg som kommer handla om hur trött jag är på dig? Ja, DIG. Nä jag skoja, kanske inte just dig, men människor i allmänhet, å en specifik Djävel i synnerhet.

I början av september bestämde jag mig för att ta lite tid från sociala medier (Älskar att ge Pål damp genom att skriva så)

Ja jag vet, förlåt. det enda som är värre än att trivas på sociala medier är att inte göra det. men jag kände mig så ”lack”. Så arg. Hela tiden så himla himla irriterad över vad som är accepterade sociala online beteenden

Jag som annars älskar hösten lyckas alltid glömma en liten detalj som gör den outhärdlig: Alla vänder blad. Alla gör nya grejer. Och detta bladvändande och nygrejgörande behöver Ofc frontas för allmänheten. Man lägger till på Facebook att man fått nytt jobb på den prestigefyllda content-byrån DDR ÖST. Man uppdaterar sin utbildning, å titta: 500 likes och 48 kommentarer som önskar mig grattis och lycka till på konstskolan Sara von St. Fack. Man lanserar sin nya podd, den heter kanske Handdisk, man postar om det på instagram, 700 likes och 14 kommentarer (trodde ni ja, 14 kommentarer skrivna av Daniel Paris ALONE).

Okok, ska väl sluta raljera… jag är nog bara bitter. Av flera olika anledningar men en e såklart att jag själv saknar talang. Det är sant. man kanske inte tror det (ni ba haha… nej absolut inte…. haha…) men jag är inte bra på en enda grej. Säg en endaste liten sak och jag lovar att jag inte är bra på den. Geografi? låt mig säga såhär: jag skulle inte kunna peka ut mexiko på en världskarta. blev tom osäker nu på ordet stavas mexiko eller Mexico. Historia? jag vet en enda historiskt händelse, stockholms blodbad, och inte ens pga intresse för dödandet av rika utan bara för mitt ex var väldigt intresserat. Jaha. Om jag är rolig då? en gång i tiden var jag kanske det lite, men internethumor kräver en integritet– och gränslöshet som inte klär någon över 25 (och jag fyller ju snart 27, så konstig ålder, man e lixom gammal för å va ung) så jag har blivit tvungen att sluta med det. Jag är inte allmänbildad, jag är inte duktig på att skådespela, jag kan inte sjunga, jag kan inte skriva, kan inte spela nån sport. Jag är inte intresserad av och därför inte kunnig inom populärkultur, och detsamma gäller de flesta andra ämnen man kan tänka sig. Jag har sett prick en film (Oceans 11) och jag lyssnar bara på The Weeknd. Jag kan för fan inte ens berätta en sammanhängande anekdot utan att tappa bort mig och göra den hemsk orättvisa. Det jag är, är kanske helt okej trevlig att umgås med (ibland obs!), men senast jag kikade efter tar det en inte märkvärdigt långt

Men… Kanske är det en blessing in disguise? eftersom min talanglöshet gör att jag inte har något med mig själv värt att lyfta fram, för det är själva framlyftandet som motbjuder mig så. Suck, ja jag hårddrar nu, det är väl eg inte framlyftandet som är mest äckligt, och jag ska försöka hata på spelet å inte spelaren; Det är spelet som förtjänar det även om spelaren väcker avsmaken. För status är en ekonomi i sin egen fulla rätt, och bygger lika mycket på spekulation som börsen (jag vet inte om detta e sant ens ville bara skriva ordet “börsen” tycker det är kul). Vi tycker dom är coola, som vi tror andra tycker är coola. Vi på egen hand har väl ingen Djävla aning om vem som e cool eller vem som har status, så vi sneglar på vad andra tror. Detta gör ju, som en miljon människor innan mig säkert konstaterat, den enskilda individen till ett varumärke som behöver underhållas. Iaf om man vill vara på en plats där det krävs status för att få vara. Det gör också att det blir mer angeläget att få andra att tro att folk tycker man är cool, snarare än att få folk att tycka man är cool? ? ? För att behålla sin status, behöver man va kompis med “rätt” personer, man behöver att “rätt” folk interagerar med ens sociala medier, man behöver på alla sätt bli associerad med dom som e “rätt”. (haha förlåt jag hör ju själv hur platt det e. nått sorts oerhört att jag inte fått den här insikten på riktigt känslomässigt förrän nu)

”börsen”

Dessutom behöver man alltid visa att andra människor uppskattar en, dvs man behöver dela “skryt”. Om nån skickar ett dm till en som e så “fan vad bra det du skrev om Oceans 11 va” så måste man printa det och posta det för att visa, “titta, personer tycker jag gör bra saker, det betyder att ni också tänker att jag gör bra saker”. Å mer så om det e nån cool som tycker nått bra om en såklart 

Det e som å leva i sitt personliga brev :( ryser

ja men ni vet ju. För att bibehålla sin status i en grupp krävs det att man hela tiden säljer in sig själv. Gör sig själv lika eftertraktad som vilken annan vara som helst. Och det är nog lätt å tänka, att detta mest är i “mediastockholm”, och ja det är väl intensifierat där, eftersom spekulationer om status inte bara sker inom gruppen utan också av individer som står utanför, men jag e rätt säker på att samma tendenser finns överallt. Mäklare. Barnarbetare. Hippologer. Och jag menar, det är inte konstigt egentligen, det är bara outhärdligt. Jag orkar inte. Jag får panik! Jag vill inte behöva sälja in mig själv, jag vill framförallt inte behöva sälja in min PERSON (en legit yrkesroll känns väl mer ok), ingenting är så pinsamt….. Och ändå kan jag inte låta bli  ? 

Fin bild på mig

Allt det här e väl den största anledningen till att jag tänkt att jag inte vill försöka jobba med media, inte vill jobba med att sälja in mig själv, inte vill hamna i att mitt självaste lönearbete blir att vara en eftertraktad och cool person? Så ist har jag tänkt att jag ska utbilda mig till nått man säkert BLIR (personlighet avgör såklart hur framgångsrikt man får d vilket yrke man än väljer, men att iallafall få slippa hamna i att det 70% handlar om personlighet och 30% om talang). Jag orkar inte delta, orkar inte hävda min plats i en jätte tydlig hierarki. Så vad e ens mitt problem då 

Jag inser ju mer och mer, att den vidrigaste av alla i det här är jag. Jag är den människa jag är mest trött på. Alla andra deltar ju bara i ett spel med tydliga regler, man behöver sälja in sig själv för att komma någonstans, för att tjäna pengar herregud, vem är jag att kritisera något jag påstår mig inte vilja vara en del av? Eller jag menar, varför angår det mig då. jag kan väl dra åt helvete och hålla på med mitt vad jag nu vill göra utan att ägna tankar åt hur andra väljer å leva. Och det är ju såklart, som ni säkert fattar, för att jag inte lyckas ställa mig utanför helt. Lyckas inte skilja mig själv från det. Jag lyckas inte inte bry mig, och det är väl det som Egentligen väcker avsmaken, äcklet. Jag förfäras över mina egna känslor, lyckas varken förändra min attityd eller mina beteenden, fastnar i nån sorts limbo av kognitiv dissonans, för jag kommer inte härifrån. Dessutom blir det svårare och svårare att ställa sig utanför, det kommer ju till en punkt när man inte ens har kvar den befogenheten 

Jaha. Det var ju en hemskt deppig och otydlig not allt slutade på. Vet inte ens hur jag ska sammanfatta eller vad jag ens ville få sagt. Kanske va hela det här inlägget bara för att få tillfälle att pika Daniel Paris om hur jag ser hans namn i kommentarerna under varenda jävla person som “gör nått” i stockholms instabilder (han lär ju läsa den här bloggen). Kanske ville jag bara visa att min plats i hierarkin är så hög att jag kan unna mig ett helt stycke åt hur talanglös jag e. Kanske vill jag känna mig lite cool (Felfri taktik nöjsguiden är som alla vet internets coolaste plats). Kanske vill jag faktiskt på riktigt uttrycka min sorg över hur trist det är att en hel bransch delvis bygger på en status som sorterar bort människor som inte orkar sälja in sig själva. (Tro nu inte att jag syftar på mig själv, jag har ju som konstaterat ändå ingen talang). Kanske vill jag bara säga att ingen mår bra och alla blir vidriga människor av att behöva sälja in sig själva? Den som lever osv, kram

2 kommentarer | “Utrota varenda jävel”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Johanna skriver:

    skit i dom du ska ju bli psykolog💛

  2. Johannes skriver:

    Du skriver visst bra så det där med ingen talang kan du stryka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp