11:33 20 Jan 2019

Hej hopp!

Har lovat mig själv att 2019 lyckas med det jag och Frasse faktiskt kom överens om den där kvällen på Under Bron vi båda signerade en servett och skakade hand på att jag skulle få en blogg: att skriva minst ett inlägg i veckan. :) Det kommer nog tbh sänka verkshöjden (ni ba vilken verkshöjd paHahahaha) på mina inlägg en del eftersom jag absolut inte är kreativ nog att komma på en sak i veckan att skriva roligt om. Nåväl. Sen senast har jag: varit stressad, börjat med bikramyoga på ett ställe på Östermalm där månadskort kostar 1100kr (det.är.otroligt.där. har en gratismånad nu, mkt orolig över att jag faktiskt kommer skaffa ”kort” där sen….), jobbat, blivit glad när vänner ställt in häng (eftersom jag varit så stressad), funderat på att skaffa det där FaceTune eftersom mitt ansikte håller på att förfalla (kanske pga stressad?), INTE blivit helt av m mina eksem (kan d va…stressen?), gått på mer bikramyoga (hjälper inte mot stressen tyvärr) och läst ut en tråkig bok. Mitt januari är med andra ord inte speciellt händelserikt. Innan vi går vidare vill jag faktiskt bara prata liiiiite om bikramyogan, för det är så sjukt, alltså helt sinnessjukt. För er som inte vet är det alltså yoga i värme, i typ 40 graders värme(!!!!!!!!), man svettas så mycket att det inte ens är sexigt. Man dryper av svett, det droppar från en, så mycket att man blir lixom HAL. Haha. Inte för å va en yogatjej men eftersom man svettas så mycket känns det verkligen som man blir av med kroppens all ~ t͓̽o͓̽x͓̽i͓̽c͓̽i͓̽t͓̽y͓̽~. Otroligt är det.

Jaja. Jag läste underbara Hannas blogg i jakt på inspiration. Lol skoja mer som prokrastinering….. Har nog aldrig någonsin aktivt sökt inspiration känns bara som något sinnessjuka människor sysslar med. NÅVÄL, såg iallafall ett inlägg hon skrivit, där en läsare som ville fira sin 25årsdag med en weekend i Stockholm frågade Hanna efter tips på saker att göra! (något mörkt lr..? jaja) Jag får ju såklart inte den här typen av kommentarer eftersom 1.jag är en vidrig människa och 2. alla mina läsare är elaka, hatar mig och vill mig generellt illa. Ändå tänkte jag: ”fan jag ska också skriva ett sånthär inlägg” (note att jag alltså står fast vid att jag inte är kreativ nog att komma på en rolig idé i veckan att skriva om så får lixom…. Sno grejer? :) Jaja. Jag är iaf öppen m att detta inte är min idé.) Denna är alltså en direkt rip off av Hannas inlägg men riktar sig mer mot hur jag tänker mina läsare är…. Förlåt i förväg. Här har ni: Myrnas ultimata helg i Stockholm:

 

FREDAG 

14:30 ni anländer till TC, det e mörkt och kallt och vidrigt eftersom t-centralen är det närmsta jordelivet kommer helvetets kretsar. Ni kånkar era tunga väskor (ni har såklart packat alldeles för mkt grejer för att bara va borta en helg) ner för Snälltågets (billigare än snabbtåg och faktiskt ganska mysigt) lilla metalltrappa. Ni kommer ut på perrongen och världsovana som ni är har ni ingen jävla aning om vilket håll ni ska gå för att komma dit ni ska, röda linjen mot Fruängen. Ni ska bo i en liten lägenhet i Mälarhöjden ni hyr via airbnb. Efter krångel och många felgångar blir ni tillslut hjälpta av en svinotrevlig man i medelåldern som motvilligt pekar er i rätt riktning. Tillslut!!!!! Efter att ha suttit på tunnelbanan i fem miljoner år och gått från stationen till lägenheten i ytterligare fem miljoner år kommer ni äntligen fram. Lägenheten är mycket märklig. På väggarna hänger det tavlor, massvis med tavlor, som alla föreställer strutsar. Ni tänker inte mer på det. (helt seriöst hände detta mig innan jag bodde i sthlm å va här å hälsade på).

Bildresultat för t-centralen regionaltåg

15:33 Ni åker in till stan igen för att en av er glömde pyjamas och absolut inte kan tänka sig sova i typ en t-shirt, som vilken annan normal person som helst, vilket ni andra blir otroligt irriterade på. ”Söder är väl mysigt?” säger en av er som absolut aldrig varit på söder och inte vet hur jävla vidrig Götgatan är. Ni går in på H&M där men hittar inga jävla pyjamasar. Tillslut frågar ni en personal som ba ”neeej tyvärr säljer vi inte pyjamasar här. inte heller underkläder av nån sjuk jävla anledning haha LÖNT att ha ett hm som inte säljer underkläder eller hur??”. Ni åker hem igen eftersom alla nu är irriterade.

18:39 ni har lagat mat och precis trängt ihop er vid det !pytte!lilla matbordet. Ingen kände sig inspirerad så det blev tortellini med ojämnt skurna gurk- och tomatbitar till. Ni äter upp på 10 min eftersom det är så lite mat och det blir lite stel stämning tbh. Vad ska ni göra nu lixom? Ni har bestämt er för att blanda drinkar (when in sthlm bitch) men ingen av er kan blanda drinkar så de blir jätteäckliga och alldeles för söta. Ni kör mobil-drickspelet ”heads up” och diskuterar vart ni ska ikväll. Tillslut bestämmer ni er för ”Wollmars” som ni hört så mycket om. Men innan ni drar tar en av er upp en påse ladd som ni unnat er denna helg (not, ni tar den skiten varje helg), ni tar det från en liten tallrik i porslin med ett dåligt ihoprullat kvitto nån av er fick när den lämnade tillbaka ett klädesplagg förra månadsslutet då det var lite ont om pengar.

Bildresultat för tortellini ica

23:42 Ni har varit på Wollmars några timmar och blivit lite kompisar med en tjej som heter Peyvand. Hon bjuder er på fernet och försöker få er hänga med till Spy Bar. Ni är sugna och nu mkt mer borta i skallen än planerat så ni tackar ja. Några minuter senare sitter ni i en UberXL på väg.

03:30 Spy Bar är fullt som fan, det går knappt att röra sig mellan rummen. En av er har redan hunnit skämma ut sig för Noel Flike, så när en annan av er blir utslängd för att ha kommit ut från toaletten med näsblod bestämmer ni er för att åka hem. Ni kramar Peyvand, byter nummer och lovar att höras imorgon. Ni har inte råd med taxi och missar tyvärr tunnelbanan precis så ni får vänta på Östermalmstorg i 29 minuter. En av er halkar på vägen från mälarhöjdens tunnelbana till lägenheten.

Bildresultat för spy bar trångt

(Fyfan fick aktiv ångest av den här bilden.)

06:41 Ni somnar tillslut efter att ha suttit uppe i evigheter och druckit mer äckliga drinkar. Ni borde gått och lagt er direkt när ni kom hem men eftersom ni är borderline alkoholister kunde ingen av er stå emot när alkohol kom på tal.

LÖRDAG

13:50 FUCK! Ni har sovit tills nu. Ni som skulle ha brunch :( Jaja. FUCK IGEN! Systemet stänger snart. En av er googlar fram närmsta systembolag och sen drar ni lott om vem som får det fruktansvärda uppdraget: bege sig ut. Det blir du. Det närmsta ligger i Hägersten.

Relaterad bild

16:14 Ni har nu alla duschat, klätt er och trots att ni bara varit vakna i 2,5 timme börjar det bli dags att göra sig i ordning för ännu en kväll. Jahapp. Var ska ni ikväll då? Ni smsar Peyvand och frågar vad hon ska göra ikväll. ”Det blir nog Moon! Kan tyvärr inte fixa in er men kommer ni tidigt så…”. En av er frågar om ni ”inte ska köpa mer”. Det ska ni. Som tur är har en av er en knarkkontakt i Stockholm efter en riktigt mörk resa till Ayia Napa 2013. Ni smsar och han svarar lite oroväckande snabbt med ett nummer. ”Ska vi kanske köpa två?” Säger en av er. ”Vi kan ju spara om det blir över men tänker för säkerhetsskull bara”. Det är såklart ofattbart dunkelt men ni nickar och tänker inte mer på det.

22:16 Ni är vid slussen och väntar på ”killen”, han är 16 minuter sen och ni har ”glömt bort” att äta middag. Tillslut dyker han upp, han ser ut att vara flera år yngre än er. I några minuter mår ni lite dåligt över det men verkligen inte tillräckligt för att typ orka ta individuellt ansvar, lol? Ni tror ändå inte på det. Ni fixar grejen och går sen in på pressbyrån för att köpa varsin korv.

23.11 Ni är på Moon. Ni har redan sett flera tragiska c-kändisar och andra ”profiler”. Ni hatar dem, ni tycker de är larviga, säger ni iallafall till varandra men är i hemlighet bara avundsjuka, vilket ni hatar er själva ännu mer för. Pga löningshelg var det lång kö trots att ni var ute i god tid och inträdet kostade mycket, mycket! mer än vad ni räknat med. Men ni har inte direkt några andra planer så där sitter nu nu, dricker era öl långsamt för att spara pengar och turas om om att gå på toa i ren tristess. Tillslut ser ni Peyvand! Hon har inte smsat att hon kommit men aja… Hon har väl glömt eller nått. Ni går fram och hälsar och hon ser lite ställd ut men introducerar er för sitt gäng.

Bildresultat för marcus berggren

SÖNDAG

02:47 Ni lämnade Peyvand ifred eftersom ni kände er som töntiga kusinen från landet. Istället har ni hittat ett gäng väldigt tråkiga ganska fula killar från Bromma som helt oförskämt pratat om sina jobb i 20 minuter vardera. Ni diskuterar även det otroligt spännande ämnet ”är människor från Stockholm faktiskt är så hemska som det sägs?”(ledtråd: ja). Plötsligt dyker en av Peyvands kompis ni hälsade på förut upp från ingenstans, gladare att se er nu än förut vad det verkar. Han ba ”tjejeeeer ska ni med på efterfest eller vi drar typ nu”. Han verkar ha fått nys om att ni har ladd och ni alla fattar egentligen detta men väljer att tro att han kanske faktiskt tyckte ni var rätt sköna. Ni följer med honom på en halv millisekund eftersom ni inte hade skjutit er själva i gommen om ni behövt svara på ännu en fråga om hur det är att inte vara från Stockholm.

Bildresultat för stockholmare

05:57 Ni är kvar på efterfesten trots att den är mörk som fan. Det märks tydligt att det här är en grupp mycket deppiga människor. Alla är i 30-årsåldern, ingen har familj, förhållande, rutiner eller något som ens skulle kunna liknas vid en sund livsstil om man så blundade med ena ögat och kisade med andra. Ett gäng sorgliga missbrukare i förnekelse pga ”alla jag umgås med lever ju så”. En av dem är 40 fucking år for christs sake.

Bildresultat för jerka johansson

06:38 Ni är kvar. Mörkt.

08:28 Ni är…. Kvar. Era jävla förlorare.

09:10 Ni är alltså fortfarande kvar?! Herregud gå hem.

10:12 Ni är äntligen på väg hem, motvilligt. Men ni var tvungna att gå nu eftersom ert tåg går 12.30 och ni har absolut inte ens börjat packa eller städa lägenheten ännu. Det är sol ute för er är det bara fruktansvärt eftersom ni är på väg ner. Det sticker och kliar i ögonen så mycket att ni knappt kan hålla blicken uppe. Ni har inte pratat med varandra på typ en halvtimme. Väl hemma krafsar ni ihop era grejer fort som fan och städar efter förmåga, det vill säga skitdåligt men ingen orkar bry sig om den eventuella avgift som kan följa med det.

Bildresultat för comedown drugs stock photo

12.29 Ni hann med nöd och näppe på tåget innan det gick (en minut för tidigt). Ni mår så fruktansvärt dåligt allihopa. Vad gör man ens när man mår sådär? Att härda ut till det är över känns helt jävla orimligt så ni går till bistron och beställer varsin…. Öl.

Bildresultat för beckmörkt

HAHA yes jag hann skriva klart det här inlägget innan tolvslaget. Frasse det ser ut som att jag kanske lyckas hålla vår my end of the deal ändå. Puss o kram.

2:43 13 Jan 2019

Gud jag har tagit ett alldeles för långt jullov. Fick impuls att be om ursäkt men let’s face it…. Ingen bryr sig;:/ :). Har också dragit mig för att logga in här? Sett det som en UPPGIFT typ. Sen slog det mig… Att jag själv valt att ha den här tråkiga bloggen så det är nog bara att suck it up. Sen senast har egentligen bara två saker hänt. Jag har fått massa eksem på hela kroppen och så har jag blivit en… Uppstyrd människa? Har köpt en veckojournal jag använder otroligt flitigt med markeringspennor i _olika_ färger. Har börjat ”lägga ifrån mig telefonen” en stund innan jag ska sova, läser böcker igen, håller det rent hemma, lagar mat (well, försöker). Förutom Alidah (som jag bor med), Mikko (hennes pojkvän) och mina kollegor har jag träffat typ… 2 kompisar det här året. Jag har jobbat, åkt hem, lagat mat, jobbat lite mer, sen då ”lagt ifrån mig telefonen” och försökt sova. Det vill säga precis motsatsen till hur jag var i december? Jag hoppas bara att denna tråkiga livsstil inte sipprar ut och gör mig tråkig :( Tråkig är nämligen en av de absolut sämre egenskaper en människa kan ha.

NÅVÄL, med den bryggan är jag nu redo att ta mig an dagens ämne.

Idag ska jag försvara content. Ni som följer mig vet att jag (tyvärr) varit här förut, jag har (tyvärr) svårt att låta bli bli asförbannad när stora eller ganska stora konton får massa bekräftelse för snodda tweets. MEN: JÄTTestor brasklapp innan bara, jag är fullt medveten om hur otroligt töntigt det här ämnet är…. Alltså verkligen, för varje tangent jag trycker ner ökar mitt självhat i kvadrat. Detta är nog kanske det mest lame jag någonsin kommer skriva. Så: nu när jag blivit den första att kritisera mig själv och därmed skyddas från eventuella spydigheter KAN VI SÄTTA IGÅNG.

Hur kommer det sig att jag nu tvingats till detta fruktansvärd öde ”försvara content”? JO, det ska jag berätta för er. Alltihopa är vuxentwitters fel. För er som inte vet vilka vuxentwitter är (bless ur souls) ska jag nu dela med mig (förlåt). Vuxentwitter är ett gäng som blockar folk de ”inte orkar prata med”, kommer med helt obegripliga, seriösa svar i trådar som är uppenbara skämt och helt öppet, helt utan skam kåtar upp varandra online. Vuxentwitter är överlag otroligt tråkiga och saknar helt känsla för humor annan än Tasse & Hage, de tycker elakhet är det värsta brott en människa kan begå (trots att de själva ofta är nedlåtande och passivt aggressiva), de hänger ut sina barn för likes och retweets (Vad Är Integritet 10p) och skriver långa trådar om helt ofattbart snarkiga ämnen. På instagram använder de fortfarande whitagram trots att instagram själva sedan ungefär fem år tillbaka har en inbyggd funktion som är 100 gånger bättre, och som min lillebror så fint uttryckte sig: ”ett tecken på att man hamnat på vuxentwitter är att man har 20+ notiser.” De. Slutar. Aldrig. Skriva, de har dvs ingen känsla för ”renhet” eller stilism på sina sociala kanaler. De använder endast sociala medier för att vara just det, sociala, och inte för att bygga något för sig själva. Kanske är det därför vi kommer så dåligt överens. I tweets byter de rad vid varje ny mening och skämtformaten de använder sig av är hundra år gamla. Förutom där det finns en uppenbar värdering lägger jag ingen värdering i något av det jag just beskrivit. Jag bara ÅTERGER. *

Jag ska posta några tweets här som enligt mig är ”typiskt vuxentwitter”, så att ni ska förstå bättre vad jag menar.

Tack för tipset.

Styckeindelningen.

Så roligt. Jag dör.

Jag kan inte heller sluta skratta. Absolute Comedy Gold. Extraplus för styckeindelningen!!

En tråd om…. Ja? Vad fan då?

Så sjukt att detta aldrig hänt någon annan. 

VAD ÄR det här ens för jävla svar hahah? Vad betyder det. VAD???

Iallafall, häromdagen hamnade jag i bråk med VT. Jag orkar egentligen inte återge allt från början till slut, blir utbränd av bara tanken  (misstänker att deras hjärnslapphet som följer med den höga åldern är hemskt smittsam). Men, bråket kom iallafall att handla om huruvida det är okej eller inte okej att hitta på saker, alltså händelser, och twittra om dessa. Om det är för likes och retweets eller bara för SAKENS SKULL etablerades aldrig. Det spelar egentligen ingen roll, det är om inte mer psykfall att ljuga online bara för SAKENS SKULL och inte ens för att man vill åt uppmärksamheten.

Find you a man som förstår dig så bra som den här tanten förstår mig.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med människors slarviga syn på innehåll som gör mig så irriterad. Kanske för att det är det enda i hela världen jag verkar vara bra på?  Kanske är allt det här bara jag som är kränkt? Men när jag ser att en otroligt tråkig och antagat påhittad tweet fått massa spridning känns det som att jag tävlar i basketboll mot två personer som står på varandras axlar och alla ba ”wow vad bra han är på basketboll” och jag ba ”men SER ni inte att det är två personer som står på varandras axlar? Ser ni inte att det är fusk??”. Det är inte speciellt svårt att hitta på roliga saker som typ hade kunnat hända en, det svåra med att göra innehåll är att urskilja vilka helt vardagliga grejer som har potential ”som innehåll” och sen kunna formulera dessa på ett sätt som klär formatet. (USCH JAG HAR ALDRIG SKRIVIT NÅGOT VIDRIGARE).

”Årets bästa tweet” är såklart snodd. Det tog mig en (1) twittersökning att hitta ungefär 50 likadana tweets fast på engelska.

Innehåll online har blivit en så stor grej att man definitivt och hundra procent kan tjäna pengar på det. Ja menar hela reklambranschen håller på att omdefinieras till att handla mer om olika privatpersoners innehåll än om traditionell tv-reklam? MeN dEt Är Ju BaRa EtT sKäMt VaD gÖr DeT aTt NåN sNoR? Ja du Håkan. Kanske för att den (obefintliga) bilden du har av skämt som intellektuell egendom inte bara existerar hos dig utan hela vägen till ”toppen”. Och om det inte är pengar man tjänar på sina sociala medier så finns det annat att vinna, annat för många viktiga och eftersträvansvärda grejer. Social status, intellektuell status, humoristisk status (??). Att folk tycker om en för det man skapar online. Bland människor som inte själva är roliga (eller ens strävar efter att vara det, vilket man såklart inte måste göra), verkar det finnas en bild av att det inte är så farligt med snott innehåll. Att om det finns uppladdat är det allas. Och i juridisk mening är det såklart det, man kan (tyvärr) inte fällas i domstol för man snott ett skämt. Men vad händer när folk blir stora på att sno skämt då? När det finns karaktärer som typ @thefatjewish som rakt upp och ner kapitaliserar på att sno andras skämt? Tror ni han existerar i ett vakuum som inte berörs av resten av internets syn på innehåll? Om man inte är okej med att någon tjänar pengar på att sno av andra bör man rimligtvis inte heller vara okej med att helt vanliga människor snor innehåll av andra helt vanliga människor.

Skrivet av en person som verkar tro att de enda skämt som existerar är sånna man hittar på allaroligahistorier.se.

Jag vet att det såklart inte är lika illa att typ hitta på och ljuga som att sno av andra, och det får man såklart göra. Det är bara jag som blir irriterad för jag känner att det är fusk. När man rör sig i kretsar och bland människor som rakt upp och ner fått jobb genom sina twitterkonton är det kanske inte så konstigt att man får en mer neurotisk och ängslig syn på innehåll, att man slutar se det som trams och istället som något som faktiskt kan ge en något ”riktigt”. Att vuxna inte delar den här synen på innehåll med mig har jag förståelse för, ”content” i den bemärkelsen är väl något ganska nytt, men bara för att man inte förstår sig på något behöver man inte vara direkt hånfull.

Jag kan heller inte fatta att jag, någon som tillhör historiens vettigaste generation, väljer att lägga energi på något jag är bra på, gör mig glad och ger mig bekräftelse? Helt jävla sinnessjukt.

Jaja. Nu hatar jag mig själv så mycket att det börjar sippra ut genom mina porer, tror jag måste sluta. Sammanfattningsvis: Jag bryr mig om sanningshalten i och upphovsmakaren till tweets för att det är det enda jag är bra på, orkar inte existera i samma universum som ett gäng tråkiga fuskare. Innehåll fungerar på ett nytt sätt nuförtiden, ett sätt vuxentwitter inte förstår sig på. Lite mindre raljans kring ämnet vore trevligt, annars kommer jag tyvärr behöva känna den otroligt störiga känslan ”MOOOOM u don’t get it”. Och sist men inte minst: det är klart att tråkiga människor inte bryr sig om snott innehåll, med tanke på hur jävla pisstråkiga de är skulle det aldrig drabba dem.

Nailed it. Sick burn.

Hejdå och kram till alla förutom… Hm. The fat jewish?

*Även fast stora delar av vuxentwitter är sinnessjuka narcissister som alla är säkra på att just deras barn innehar särbegåvning, finns det jättemånga vuxna på twitter som jag avgudar. Många mysiga och underbara personer som gör mig ångestfri och lugn av att följa. Och NI VET VILKA NI ÄR.

4:10 19 Dec 2018

Hej som fan!!!!! Det har egentligen bara hänt en endaste grej av värde sen senast och det är: HALSBÖLD. Igen! Jag har fått halsböld igen :D Har ni haft halsböld någon gång? Nä, tacka era lyckliga stjärnor för det. Halsböld är, and I cannot stress this enough, en böld i halsen. En varböld:)<3 I halsen :)<3 Asså som pesten typ?                   Det började i fredags men höll sig ändå på en ”rimlig nivå”, jag kunde hantera det, jag överlevde, osv. På lördagen däremot hade jag börjat författa mitt testamente. Trodde jag skulle dö av vätskebrist eftersom jag inte kunde dricka vatten utan att kräkas/skrika rakt ut av smärtan vid sväljning. Försökte så hälla ner vattnet direkt i halsen lixom, men det gick såklart inte utan ledde istället till att jag nästan dränkte mig själv. Just då funderade jag iof tbh på att bara löpa den linan ut. Kom till slut på en taktik: fick lixom badda min tunga och mina läppar med vatten :( Så deppigt. Kunde heller inte prata utan att låta som grodan boll vilket inte är den sexigaste rösten man kan ha. Så tog en Voi till Rosenlunds Närakut, fick besked om halsböld, sprang till apoteket och hämtade ut penicillinet jag fått utskrivet. OCH JAG SKA FÅ OPERERA BORT MINA MANDLAR WO FUCKING HO. Så glad för detta. Också att man typ inte kan äta på flera veckor? Och man har jätteont? Oändliga goals. Goals nytt år!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Halsböld highlights. Oändligt taggad på full narkos, kanske ska man äntligen få må bra en stund.

Jaja. Vi har inte samlats här idag för att prata om halsböld. Vi har samlats för att prata om det absolut värsta som kan hända en människa (förutom halsböld, wow jag har verkligen otur): jag…. halkade. Handlöst föll jag till marken, som en vante med avklippta fingrar (gotta stay goth yoooo). Och fyfan vad pinsamt det är. Och så började jag fundera över: varför är det så pinsamt? Alla ramlar ju när det är halt ute? Är det as simple as man misslyckas med nått så grundläggande å banalt som att… Gå fram, med benen? Must be. Efter jag skrattat gällt i ungefär 10 minuter, nervössmilat och nickat mot folk som stannat till pyttelite för att så ”kolla om allt gick bra” borstade jag av min ömma kropp ungefär hundra liter snö och promenerade vidare. Då slog det mig att något måste göras åt det här. Det kan inte vara så att man ska behöva utföra hedersmord på sig själv bara för att man RAMLAR. Så här kommer några tips på hur man hanterar de olika typer av halkningar som drabbar en.

 

Det börjar med att man kommer gåendes. Som en helt vanlig deprimerad person på väg till jobbet.

Sen plötsligt, som en blixt från en asså okej då… Inte helt klar himmel kanske, man vet ju ändå att det är halt ute…. Men! det känns ändå som att halket alltid kommer från ingenstans? Attackerar en med ett aggressivt hat som att man dejtar dens ex eller nått.

 

Det här första halket vi ska tala om är ganska harmlöst. Man ”halkar till” bara men lyckas hålla sig på fötterna. Inte så pinsam tbh, bara jobbig för psyket. Man återhämtar sig fort.

Man hanterar den här typen av halk bäst genom att typ bara le lite förläget, se lite gullig och ”hoppsansa” ut. Lite whoopsidopsi. Så jag e bara en liten tjej som råkade snubbla till lite hihi. Sen plockar man upp sitt gosedjur, stoppar tummen i mun och trallar vidare.

 

Den här… mina kära vänner. Är fruktansvärd på alla sätt. Det finns något så otroligt förnedrande i att falla framlänges, kanske för att man lixom hamnar med ”rumpan i vädret”? Och det gör dessutom så jävla ont om man inte har handskar .( Men man måste låtsas som att det är fine, smiling on the outside dying on the inside minst sagt.

Den här är fan svårhanterad. Tror det bästa är att typ säga ”men gud” ganska högt och tacksamt ta emot en utsträckt hand om man får en, artikulera när man säger Tack För Hjälpen och försöka visa att man inte har ont, skadades allvarligt eller tycker det var speciellt jobbigt. Försöka verka lite chockad och stressad typ? Men inte generad. Fattar ni? Lite irriterad över att man halkade som att man inte har tid med sånt. Har en rätt tydlig bild i huvudet men inser att jag kanske inte riktigt lyckas förmedla den.

 

Baklängesfallet rest in fucking peace efter man varit med om ett sånt här. Då e man ju på riktigt typ död? Asså man slår huvudet i nån typ sten och dör? Men döden är i det här fallet alternativet att föredra eftersom det står mellan det och att behöva resa sig och fortsätta gå.

Om man mot all förmodan överlever det här fallet hanterar man det ändå bäst genom att spela avsvimmad och invänta ambulans. Jag tänker mig att man tar det ganska långt, alltså spelar svårt skadad hela vägen in på akuten. Kanske försöker bli inlagd över natten? Tror det är absolut enda sättet man kan undvika total förnedring efter ett sånt här fall.

 

Det var allt för den här härliga gången. Hoppas ni lärt er massor och kan använda mina metoder i praktiken. Läs även gärna mina vilda gissningar om hur 2019 kommer bli. Puss och kram ha det så bra till alla förutom halket. Även stort tack till min kollega Sabrina som hjälpte mig ta dessa underbara vackra bilder av mig.

1:51 4 Dec 2018

Gud vad jag blir pojken som ropade varg nu mtp min senaste rubrik men…. Det här är faktiskt inte!! klickbait utan helt jävla rakt igenom sant. Och nu ska jag berätta, historien som engagerat vänner och bekanta, dejter och föräldrar, tjejer och killar. Historien om hur jag nästan blev ambassadör för Voi.

Det var en ganska olycklig och kylig oktober-kväll, näst sista för att vara mer exakt. Ni minns när jag skrev att jag glömde äta på ett helt dygn pga fylla… Well. Det var inte då :). Men nästan. Typ dagen innan min ofrivilliga fasta skedde denna… Euhm… Incident. Jag och Mattias spenderade eftermiddagen på nationalmuseum (min absoluta favoritplats i hela världen tydligen, redan varit där tre gånger) och efteråt gick vi till Seaside bar. ”Båten” som vissa av min vänner också kallar det, något jag strängt motsätter mig pga för starka associationer till massa olika stekar-ställen runtom i Sverige med smeknamn ”Båten”. Seaside är inget!!!! som de ställena, nejnej, Seaside ett varmt vardagsrum med sällskapsspel och gamla sjömän (hoppas jag iaf men antagligen bara vara helt vanliga mysiga gubbar) utplacerade runtom i lokalen. Man dricker några öl och äter en nachos-tallrik. Man tar en shot fernet bästa jävla branca. Man blir lite sjösjukt snurrig men på ett härligt sätt. På somrarna kan man sitta ”på däck”, röka cig och blicka ut över Kungsholmen. ÅH blev helt fylld av ömhet nu. Det är verkligen ett toppenställe som jag älskar men…. Inte vill rekommendera eftersom det som gör Seaside så underbart är att ingen hänger där. Så snälla gå inte dit. Nåväl,

Klockan blir två, Seaside stänger. Vi lämnar. Utanför möts vi av en gullig liten Voi som står parkerad, precis vid vattnet… Nästan som att den vill…. Äsch. Ska inte victim-blamea den.(       Jag, en idiot, börjar hotfullt viskskrika till mina inte lika fulla vänner: ”huuuuur mycket får jag om jag slänger den här gulli lilla jäveln rakt in i vattnet Hahehrhähöh”, först får jag ett ganska högt bud. 500 kr! Ha! Mina idiot-kompisar. Little did they know, att jag vill göra det oavsett. Budet sänks snabbt när mina vänner märker detta. Budet slutar i att mina vänner bönar och ber om att jag inte ska göra det. De är dock inte så anti att de glömmer filma, för visst finns det film. En film som orsakat mig mycket…

Notera hur jag haltar fram? Varför haltar jag????

Jag, EN STOR JÄVLA IDIOT, överträffar mig själv i efterblivenhet. Jag lägger upp den här filmen… Dels på min instagram-story men ÄVen på min Twitter!!!!!!. Där jag dessutom kompletterar med att först skriva ”jag kastade precis en voi i vattnet” och sen ”har startat öppet krig mot voi”. Jag är… Ja. Ni förstår ju. Trots att jag är dum.i.huvudet och full som alex schulman på semester inser jag rätt fort vad jag gjort. Jag tar bort videon från Instagram men…… glömmer…. Twitter……

Image result for horror zoom gif

Det går ett dygn. Ingenting händer. Jag blir svinfull igen. Jag är uppe hela natten. Jag somnar 8 på morgonen och vaknar till vid 12 nångång… Jag går in på twitter och möts av:

”HhhHHHhhHh.” – Jag, precis då.

Har ett svagt minne av att jag skrattade rakt ut? Men jag är fortfarande typ för borta för att riktigt fatta vad som händer? Jag stänger ner Twitter, går in på Messenger.

Jag vet iallafall vilken jävla f… som skvallrade.

Arg, ledsen och förvirrad stänger jag nu ner Messenger och går in på Instagram. En meddelandeförfrågan, vad kul! Tänker jag, eftersom jag redan lyckas förtränga vad som hände bokstavligt talat alldeles nyss.

 

Han svarar alltså med en print-record av videon där jag uppenbart slänger en Voi i vattnet. 

Det börjar gå upp för mig. Att jag inte precis kan ignorera detta. ”That was a joke” är kanske trots det mitt desperata försök att… Ignorera detta. Men alltså, jag fattar tbh inte vad fan jag menar. Vadå ”that was a joke?” Som att voi-killen ba ”jaha okej men du kastade en voi i vattnet på skämt. Ja nej när men isåfall kostar det ju inte oss nånting” Vad menar jag??? VAD MENAR JAG.

Asså jag skrattar (i panik) när jag läser igenom de här. Jag svarar alltså… Kaxigt? Smart! Så himla smart att va kaxig mot en person vars företag du precis orsakat skadegörelse á la tusentals kronor. Just …..snyggt :D…. Också att voi-killen är så trevlig å bra ”great”.

YeAh SuRe BuT wHy ArE yOu CoNtAcTiNg Me On InStAgRaM. Uugh. Tror jag fortfarande här önskar att detta bara ska va JUST A PRANK BRO. Det är det inte. Min panik är… ja finns inga ord egentligen.

”…Didn’t feel that well”. :D Nä!!!!!he! . Kan ni fatta att jag dessutom behövde hantera allt detta på engelska? Jag älskar inte att prata engelska. Också att han fortfarande är så himla trevlig å ba bjuder in mig att komma och prata med dem om verksamheten typ. Så… Artigt. Känner mig som ett fattigt gatubarn i artonhundratalets England som blivit påkommen med att sno ett bröd från en gulli bagare men att gullia bagaren ist för att hugga handen av mig typ bjuder på soppa och filtar.

Jag har nog på riktigt aldrig haft så mycket panik i livet någonsin, och då har jag ändå haft min fair share av panik.

Tb.

Jag, som också är en person på gränsen till personlig konkurs, har absolut inte råd att betala femton tusen (gissar vilt) för en SKOTER. Också en så ovärdig utgift. Jag börjar planera lösningar, hur jag ska samla ihop pengar. Mina tankar går såhär ungefär: ”Kan jag crowdfunda detta? Bli nya Saga Berlin? Men vem fan hade velat betala för en skitunges dumma fyllefuckup… Ingen. Kanske nått psykfall på twitter men det räcker ju inte. Kan jag sälja saker? Min kropp kanske? Ja det får nog bli det. Jaha, ja, jo. Jag har väl inget val eg? Det här är mitt liv nu. Sunkiga hostels med äckliga gubbar och cigfimpar till frukost. Per Fekt.”

Men…. just när jag förlikat mig med tanken på att behöva hora kom räddningen….

Voi-killen igen. Jag faller till golvet i tacksamhet över min närvaro på sociala medier, att det som iof satte mig i den här situationen nu iallafall också kanske kan ta mig ur den. Att jag har ett VÄRDE som ambassadör. Första gången i livet jag känt att jag har ett värde öht tror jag? Tack VOI. Jag är ju inte ett stort fan av reklam eller influenc…igheter? överlag men jag hade nog faktiskt sålt min själ till TILL OCH MED djävulen för att komma undan betala för en skoter. En elskoter dessutom.

Jag e mallig som fan efter detta. Går runt på jobbet och gör luftpistoler mot mina kollegor. Flirtar med mycket snyggare killar. Masserar mina kompisar sådär obehagligt självsäkert samtidigt som jag ger dem ”livsråd”. Blinkar till människor som går förbi mig på stan. Ni vet. Men det är ensamt på topp, det ska ni veta! Så sen när det här kommer blir jag faktiskt lite lättad (eller så e det bara en försvarsmekanism för att skydda min stolthet..menmen):

Sagd anledning: för lite tid. Antagligen egentlig anledning: jag har inte så många följare att det e värt att investera nått i mig? Nåväl. Jag är oavsett glad och TACKSAM framförallt över att slippa betala. Så, det här är min public apology till älskade Voi:

FÖRLÅT VOI för att jag förstörde en av era skoters. Så jävla puckat. Jag borde eg få sitta i nån typ av modern skamvrå? Typ behöva gå på coolt event i endast thigh high crocs? Jag ångrar mig jättemycket och ni är så snälla fina underbara som låter mig ”betala” med det här sketna blogginlägget. Jag kommer använda er varje dag from nu, jag kommer ta Voien till jobbet sen ta med den in på jobbet och åka runt kontoret på Voien, jag kommer åka hem från jobbet på Voien och när jag promenerar kommer jag göra det på Voien. När jag ska ner till Lund för att fira jul kommer jag resa från Stockholm med guess what… VOIEN. Kommer limma fast den under mig. Sova med den. Duscha med den. Mata den. Kanske gifta mig med den? Få små gulliga Voi-bebbar tsm med den. Leva ett liv ihop med den och sen slutligen begravas med den. Jag e redo för ett liv med Voi. TACK OCH FÖRLÅT OCH TACK OCH KRAM.

Hejdå, hoppas ni mår bra. Till er i allmänhet och Voi i synnerhet!

5:40 29 Nov 2018

Varje abort dödar en liten människa. Rent biologiskt är detta sant. Och varje människa har ett värde, oavsett grad av beroende, hur medveten man är, eller om man är önskad. Detta värde innebär vissa rättigheter där den mest grundläggande rättigheten är rätte…..

Hhaha skoja bara. Kom inte på nån bra rubrik å ville få er att klicka. JAG E HEMSKT ledsen men nu e ni redan här så varför inte underhålla er med lite… Urtråkig läsning?

Är inne i en superstressad period i livet, så himla rare, händer mig verkligen aldrig. Och när det väl händer brukar jag bara så, ”shut down completely”, vilket ju också leder till noll stress. Men just nu lyckas jag balansera precis på den lilla lilla gränsen innan jag skiter i allt och är därför… STRESSAD. Hur lever ni människor som är mycket stressade? Jag kan ju förfan inte sova? Glömmer bort saker? Tappar grejer? Är superofokuserad överlag… Exempel: kom hem häromdagen och började byta om till pyjamas, men halvvägs igenom kom jag på att jag var tvungen att sätta min mobil på laddning, sen även min dator, sen började jag ta av mig mina smycken, sen började jag städa min hylla…. Sen kom jag på att jag bara satt på mig pyjamasen till hälften, jag gick alltså runt med ärmarna instoppade i tröjan men inte dragen över huvudet, fattar ni?? SUCK. Stress är helt enkelt inte något för mig bara. Pga denna åkomma har jag inte riktigt orkat tänka klart en endaste liten tanke, orkar inte sätta mig in i saker å hålla på. Orkar absolut inte tänka efter eller försöka va kreativ, rolig, smart eller nått sånt men måste tydligen blogga en gång i veckan för att få mina pengar från nöjesguiden (vi snackar miljoner alltså så ni förstår att detta e viktigt för mig). Såååå!! Ni får nöja er med massa ofärdiga tankar jag hade nedklottrade i min kalender.

 

Att ”winga” något är en grej bara killar kan göra.

Ja, eller hur? Visst har jag rätt? Jag och mina kollegor snackade CV under lunchen häromdagen och vi kom in på att ljuga på sitt. Till min stora förvåning CHOCKADES de av att jag inte har en endaste liten lögn på mitt CV. Jag förstår inte hur man vågar? Tänk så säger jag i mitt att jag kan excel tex, och så får jag jobbet, och så uppstår en situation där jag måste… Göra något i excel? Vad gör jag då? WINGAR DET? NEJ. Det kan inte tjejer (jag). Vi (jag) kan inte ”make it work as i go along”. Tyder också på osunt självförtroende att bara tro man kan lösa allt på plats.

Hybris att ha låst konto på Instagram.

Helt ärligt vet jag inte riktigt varför jag tycker detta. Eller jag har en känsla som jag vet stämmer men pga stressen orkar jag inte djupdyka i det. Nått med att man tror man är så intressant att folk vill stalka en? Så himla störigt med människor som tror deras innehåll e så VIKTIGT att den lixom…. Låser sitt konto? För att själv kunna bestämma vem som ska få tillgång till det? INGEN bryr sig om din tråkiga #tb från #SpanienMedÄlskling.

Det är så obehagligt när nån man träffat kort därpå börjar träffa någon som är väldigt lik en.

Tycker detta känns vulgärt och genant på något sätt. Det framgår så tydligt att man är en primitiv varelse när ens ”typ” är tydlig. Alltså det jag menar är: killar eller tjejer som bara dejtar/träffar människor som ser ut som varandra/har nått likt över sig. Pratat om detta med vänner, det här med att man har vissa som man är samma typ som. Typ om jag träffar en kille, vi kan kalla honom….(suttit i fem minuter nu och försökt komma på ett namn jag har noll koppling till så ingen misstolkar) Göran. Göran dejtar mig, andra jag dejtat är Göran2, Göran3, Göran4. Alla dessa Görans har också dejtat min kompis TjejGöran. Fattar ni? Att om nån kille är attraherad av mig så är det nästan säkert att han också är attraherad av min vän TjejGöran. Så obehagligt.

Mitt utseendes förvandling. 

Nej men det är för sjukt. Mitt ansikte alltså. Fått detta bekräftat från utomstående så faktiskt inte bara min självupptagenhet som spelar mig ett spratt den här gången.

okej: såhär ser jag ut nu

Tog tom en osminkad bild nu. För att ni verkligen ska se. Ja visst jag posar lite, men ni fattar ändå grejen.

Här e några bilder från min sena ungdom:

CA aside… Jag var så… Otroligt ful? I mitt huvud ser jag fortfarande ut sådär? Det är som att mitt ansikte inte blev vuxet förrän typ alldeles nyss. Funderat på om det e för att jag väger mindre nu men det KAN lixom inte bara vara det? Så mycket har jag inte gått ner. Tror det är att jag lixom hade ”bäbisfett” tills jag fyllde 23.

Killar e så otroligt dåliga på emotionellt ansvar och bryr sig alldeles för lite om att bidra till god stämning.

Har egentligen miljoners exempel på detta och kanske utvecklar om jag nångång tillfrisknar från sjukdomen (stress) men just nu orkar jag bara ge er ett:

Minns när min killkompis varit på dejt med en tjej, efter dejten skulle han ut med oss, och tjejen fick följa med. Rimligt då hade väl varit att han hänger med henne under kvällen och ser till så att hon mår bra/har folk att prata med/inte står ensam… Ni vet, eftersom det var han som varit på dejt med henne och hon inte kände någon i gänget förutom honom. Men nej. Givetvis inte. Det blev såklart jag och min tjejkompis som fick underhålla henne och prata med henne och bjuda in till samtal. Ibland förstår jag faktiskt inte hur man orkar vara kompis med killar.

Sex är vulgärt och inte någonting man ska tala frispråkigt om.

DET ÄR PRIVAT! OKEJ. Jag vill inte veta någonting om era sexliv och jag är så fruktansvärt tacksam över att sex som trend börjar dö ut. Detsamma gäller mens tbh.

 

Jani. Förlåt och Tack För Mig. För att göra det här inlägget lite… Roligare? Estetiskt tilltalande? Eller nått. Så bifogar jag några ”härliga” ”prints”!

Hejdå.