4:10 19 Dec 2018

Hej som fan!!!!! Det har egentligen bara hänt en endaste grej av värde sen senast och det är: HALSBÖLD. Igen! Jag har fått halsböld igen :D Har ni haft halsböld någon gång? Nä, tacka era lyckliga stjärnor för det. Halsböld är, and I cannot stress this enough, en böld i halsen. En varböld:)<3 I halsen :)<3 Asså som pesten typ?                   Det började i fredags men höll sig ändå på en ”rimlig nivå”, jag kunde hantera det, jag överlevde, osv. På lördagen däremot hade jag börjat författa mitt testamente. Trodde jag skulle dö av vätskebrist eftersom jag inte kunde dricka vatten utan att kräkas/skrika rakt ut av smärtan vid sväljning. Försökte så hälla ner vattnet direkt i halsen lixom, men det gick såklart inte utan ledde istället till att jag nästan dränkte mig själv. Just då funderade jag iof tbh på att bara löpa den linan ut. Kom till slut på en taktik: fick lixom badda min tunga och mina läppar med vatten :( Så deppigt. Kunde heller inte prata utan att låta som grodan boll vilket inte är den sexigaste rösten man kan ha. Så tog en Voi till Rosenlunds Närakut, fick besked om halsböld, sprang till apoteket och hämtade ut penicillinet jag fått utskrivet. OCH JAG SKA FÅ OPERERA BORT MINA MANDLAR WO FUCKING HO. Så glad för detta. Också att man typ inte kan äta på flera veckor? Och man har jätteont? Oändliga goals. Goals nytt år!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Halsböld highlights. Oändligt taggad på full narkos, kanske ska man äntligen få må bra en stund.

Jaja. Vi har inte samlats här idag för att prata om halsböld. Vi har samlats för att prata om det absolut värsta som kan hända en människa (förutom halsböld, wow jag har verkligen otur): jag…. halkade. Handlöst föll jag till marken, som en vante med avklippta fingrar (gotta stay goth yoooo). Och fyfan vad pinsamt det är. Och så började jag fundera över: varför är det så pinsamt? Alla ramlar ju när det är halt ute? Är det as simple as man misslyckas med nått så grundläggande å banalt som att… Gå fram, med benen? Must be. Efter jag skrattat gällt i ungefär 10 minuter, nervössmilat och nickat mot folk som stannat till pyttelite för att så ”kolla om allt gick bra” borstade jag av min ömma kropp ungefär hundra liter snö och promenerade vidare. Då slog det mig att något måste göras åt det här. Det kan inte vara så att man ska behöva utföra hedersmord på sig själv bara för att man RAMLAR. Så här kommer några tips på hur man hanterar de olika typer av halkningar som drabbar en.

 

Det börjar med att man kommer gåendes. Som en helt vanlig deprimerad person på väg till jobbet.

Sen plötsligt, som en blixt från en asså okej då… Inte helt klar himmel kanske, man vet ju ändå att det är halt ute…. Men! det känns ändå som att halket alltid kommer från ingenstans? Attackerar en med ett aggressivt hat som att man dejtar dens ex eller nått.

 

Det här första halket vi ska tala om är ganska harmlöst. Man ”halkar till” bara men lyckas hålla sig på fötterna. Inte så pinsam tbh, bara jobbig för psyket. Man återhämtar sig fort.

Man hanterar den här typen av halk bäst genom att typ bara le lite förläget, se lite gullig och ”hoppsansa” ut. Lite whoopsidopsi. Så jag e bara en liten tjej som råkade snubbla till lite hihi. Sen plockar man upp sitt gosedjur, stoppar tummen i mun och trallar vidare.

 

Den här… mina kära vänner. Är fruktansvärd på alla sätt. Det finns något så otroligt förnedrande i att falla framlänges, kanske för att man lixom hamnar med ”rumpan i vädret”? Och det gör dessutom så jävla ont om man inte har handskar .( Men man måste låtsas som att det är fine, smiling on the outside dying on the inside minst sagt.

Den här är fan svårhanterad. Tror det bästa är att typ säga ”men gud” ganska högt och tacksamt ta emot en utsträckt hand om man får en, artikulera när man säger Tack För Hjälpen och försöka visa att man inte har ont, skadades allvarligt eller tycker det var speciellt jobbigt. Försöka verka lite chockad och stressad typ? Men inte generad. Fattar ni? Lite irriterad över att man halkade som att man inte har tid med sånt. Har en rätt tydlig bild i huvudet men inser att jag kanske inte riktigt lyckas förmedla den.

 

Baklängesfallet rest in fucking peace efter man varit med om ett sånt här. Då e man ju på riktigt typ död? Asså man slår huvudet i nån typ sten och dör? Men döden är i det här fallet alternativet att föredra eftersom det står mellan det och att behöva resa sig och fortsätta gå.

Om man mot all förmodan överlever det här fallet hanterar man det ändå bäst genom att spela avsvimmad och invänta ambulans. Jag tänker mig att man tar det ganska långt, alltså spelar svårt skadad hela vägen in på akuten. Kanske försöker bli inlagd över natten? Tror det är absolut enda sättet man kan undvika total förnedring efter ett sånt här fall.

 

Det var allt för den här härliga gången. Hoppas ni lärt er massor och kan använda mina metoder i praktiken. Läs även gärna mina vilda gissningar om hur 2019 kommer bli. Puss och kram ha det så bra till alla förutom halket. Även stort tack till min kollega Sabrina som hjälpte mig ta dessa underbara vackra bilder av mig.

1:51 4 Dec 2018

Gud vad jag blir pojken som ropade varg nu mtp min senaste rubrik men…. Det här är faktiskt inte!! klickbait utan helt jävla rakt igenom sant. Och nu ska jag berätta, historien som engagerat vänner och bekanta, dejter och föräldrar, tjejer och killar. Historien om hur jag nästan blev ambassadör för Voi.

Det var en ganska olycklig och kylig oktober-kväll, näst sista för att vara mer exakt. Ni minns när jag skrev att jag glömde äta på ett helt dygn pga fylla… Well. Det var inte då :). Men nästan. Typ dagen innan min ofrivilliga fasta skedde denna… Euhm… Incident. Jag och Mattias spenderade eftermiddagen på nationalmuseum (min absoluta favoritplats i hela världen tydligen, redan varit där tre gånger) och efteråt gick vi till Seaside bar. ”Båten” som vissa av min vänner också kallar det, något jag strängt motsätter mig pga för starka associationer till massa olika stekar-ställen runtom i Sverige med smeknamn ”Båten”. Seaside är inget!!!! som de ställena, nejnej, Seaside ett varmt vardagsrum med sällskapsspel och gamla sjömän (hoppas jag iaf men antagligen bara vara helt vanliga mysiga gubbar) utplacerade runtom i lokalen. Man dricker några öl och äter en nachos-tallrik. Man tar en shot fernet bästa jävla branca. Man blir lite sjösjukt snurrig men på ett härligt sätt. På somrarna kan man sitta ”på däck”, röka cig och blicka ut över Kungsholmen. ÅH blev helt fylld av ömhet nu. Det är verkligen ett toppenställe som jag älskar men…. Inte vill rekommendera eftersom det som gör Seaside så underbart är att ingen hänger där. Så snälla gå inte dit. Nåväl,

Klockan blir två, Seaside stänger. Vi lämnar. Utanför möts vi av en gullig liten Voi som står parkerad, precis vid vattnet… Nästan som att den vill…. Äsch. Ska inte victim-blamea den.(       Jag, en idiot, börjar hotfullt viskskrika till mina inte lika fulla vänner: ”huuuuur mycket får jag om jag slänger den här gulli lilla jäveln rakt in i vattnet Hahehrhähöh”, först får jag ett ganska högt bud. 500 kr! Ha! Mina idiot-kompisar. Little did they know, att jag vill göra det oavsett. Budet sänks snabbt när mina vänner märker detta. Budet slutar i att mina vänner bönar och ber om att jag inte ska göra det. De är dock inte så anti att de glömmer filma, för visst finns det film. En film som orsakat mig mycket…

Notera hur jag haltar fram? Varför haltar jag????

Jag, EN STOR JÄVLA IDIOT, överträffar mig själv i efterblivenhet. Jag lägger upp den här filmen… Dels på min instagram-story men ÄVen på min Twitter!!!!!!. Där jag dessutom kompletterar med att först skriva ”jag kastade precis en voi i vattnet” och sen ”har startat öppet krig mot voi”. Jag är… Ja. Ni förstår ju. Trots att jag är dum.i.huvudet och full som alex schulman på semester inser jag rätt fort vad jag gjort. Jag tar bort videon från Instagram men…… glömmer…. Twitter……

Image result for horror zoom gif

Det går ett dygn. Ingenting händer. Jag blir svinfull igen. Jag är uppe hela natten. Jag somnar 8 på morgonen och vaknar till vid 12 nångång… Jag går in på twitter och möts av:

”HhhHHHhhHh.” – Jag, precis då.

Har ett svagt minne av att jag skrattade rakt ut? Men jag är fortfarande typ för borta för att riktigt fatta vad som händer? Jag stänger ner Twitter, går in på Messenger.

Jag vet iallafall vilken jävla f… som skvallrade.

Arg, ledsen och förvirrad stänger jag nu ner Messenger och går in på Instagram. En meddelandeförfrågan, vad kul! Tänker jag, eftersom jag redan lyckas förtränga vad som hände bokstavligt talat alldeles nyss.

 

Han svarar alltså med en print-record av videon där jag uppenbart slänger en Voi i vattnet. 

Det börjar gå upp för mig. Att jag inte precis kan ignorera detta. ”That was a joke” är kanske trots det mitt desperata försök att… Ignorera detta. Men alltså, jag fattar tbh inte vad fan jag menar. Vadå ”that was a joke?” Som att voi-killen ba ”jaha okej men du kastade en voi i vattnet på skämt. Ja nej när men isåfall kostar det ju inte oss nånting” Vad menar jag??? VAD MENAR JAG.

Asså jag skrattar (i panik) när jag läser igenom de här. Jag svarar alltså… Kaxigt? Smart! Så himla smart att va kaxig mot en person vars företag du precis orsakat skadegörelse á la tusentals kronor. Just …..snyggt :D…. Också att voi-killen är så trevlig å bra ”great”.

YeAh SuRe BuT wHy ArE yOu CoNtAcTiNg Me On InStAgRaM. Uugh. Tror jag fortfarande här önskar att detta bara ska va JUST A PRANK BRO. Det är det inte. Min panik är… ja finns inga ord egentligen.

”…Didn’t feel that well”. :D Nä!!!!!he! . Kan ni fatta att jag dessutom behövde hantera allt detta på engelska? Jag älskar inte att prata engelska. Också att han fortfarande är så himla trevlig å ba bjuder in mig att komma och prata med dem om verksamheten typ. Så… Artigt. Känner mig som ett fattigt gatubarn i artonhundratalets England som blivit påkommen med att sno ett bröd från en gulli bagare men att gullia bagaren ist för att hugga handen av mig typ bjuder på soppa och filtar.

Jag har nog på riktigt aldrig haft så mycket panik i livet någonsin, och då har jag ändå haft min fair share av panik.

Tb.

Jag, som också är en person på gränsen till personlig konkurs, har absolut inte råd att betala femton tusen (gissar vilt) för en SKOTER. Också en så ovärdig utgift. Jag börjar planera lösningar, hur jag ska samla ihop pengar. Mina tankar går såhär ungefär: ”Kan jag crowdfunda detta? Bli nya Saga Berlin? Men vem fan hade velat betala för en skitunges dumma fyllefuckup… Ingen. Kanske nått psykfall på twitter men det räcker ju inte. Kan jag sälja saker? Min kropp kanske? Ja det får nog bli det. Jaha, ja, jo. Jag har väl inget val eg? Det här är mitt liv nu. Sunkiga hostels med äckliga gubbar och cigfimpar till frukost. Per Fekt.”

Men…. just när jag förlikat mig med tanken på att behöva hora kom räddningen….

Voi-killen igen. Jag faller till golvet i tacksamhet över min närvaro på sociala medier, att det som iof satte mig i den här situationen nu iallafall också kanske kan ta mig ur den. Att jag har ett VÄRDE som ambassadör. Första gången i livet jag känt att jag har ett värde öht tror jag? Tack VOI. Jag är ju inte ett stort fan av reklam eller influenc…igheter? överlag men jag hade nog faktiskt sålt min själ till TILL OCH MED djävulen för att komma undan betala för en skoter. En elskoter dessutom.

Jag e mallig som fan efter detta. Går runt på jobbet och gör luftpistoler mot mina kollegor. Flirtar med mycket snyggare killar. Masserar mina kompisar sådär obehagligt självsäkert samtidigt som jag ger dem ”livsråd”. Blinkar till människor som går förbi mig på stan. Ni vet. Men det är ensamt på topp, det ska ni veta! Så sen när det här kommer blir jag faktiskt lite lättad (eller så e det bara en försvarsmekanism för att skydda min stolthet..menmen):

Sagd anledning: för lite tid. Antagligen egentlig anledning: jag har inte så många följare att det e värt att investera nått i mig? Nåväl. Jag är oavsett glad och TACKSAM framförallt över att slippa betala. Så, det här är min public apology till älskade Voi:

FÖRLÅT VOI för att jag förstörde en av era skoters. Så jävla puckat. Jag borde eg få sitta i nån typ av modern skamvrå? Typ behöva gå på coolt event i endast thigh high crocs? Jag ångrar mig jättemycket och ni är så snälla fina underbara som låter mig ”betala” med det här sketna blogginlägget. Jag kommer använda er varje dag from nu, jag kommer ta Voien till jobbet sen ta med den in på jobbet och åka runt kontoret på Voien, jag kommer åka hem från jobbet på Voien och när jag promenerar kommer jag göra det på Voien. När jag ska ner till Lund för att fira jul kommer jag resa från Stockholm med guess what… VOIEN. Kommer limma fast den under mig. Sova med den. Duscha med den. Mata den. Kanske gifta mig med den? Få små gulliga Voi-bebbar tsm med den. Leva ett liv ihop med den och sen slutligen begravas med den. Jag e redo för ett liv med Voi. TACK OCH FÖRLÅT OCH TACK OCH KRAM.

Hejdå, hoppas ni mår bra. Till er i allmänhet och Voi i synnerhet!

5:40 29 Nov 2018

Varje abort dödar en liten människa. Rent biologiskt är detta sant. Och varje människa har ett värde, oavsett grad av beroende, hur medveten man är, eller om man är önskad. Detta värde innebär vissa rättigheter där den mest grundläggande rättigheten är rätte…..

Hhaha skoja bara. Kom inte på nån bra rubrik å ville få er att klicka. JAG E HEMSKT ledsen men nu e ni redan här så varför inte underhålla er med lite… Urtråkig läsning?

Är inne i en superstressad period i livet, så himla rare, händer mig verkligen aldrig. Och när det väl händer brukar jag bara så, ”shut down completely”, vilket ju också leder till noll stress. Men just nu lyckas jag balansera precis på den lilla lilla gränsen innan jag skiter i allt och är därför… STRESSAD. Hur lever ni människor som är mycket stressade? Jag kan ju förfan inte sova? Glömmer bort saker? Tappar grejer? Är superofokuserad överlag… Exempel: kom hem häromdagen och började byta om till pyjamas, men halvvägs igenom kom jag på att jag var tvungen att sätta min mobil på laddning, sen även min dator, sen började jag ta av mig mina smycken, sen började jag städa min hylla…. Sen kom jag på att jag bara satt på mig pyjamasen till hälften, jag gick alltså runt med ärmarna instoppade i tröjan men inte dragen över huvudet, fattar ni?? SUCK. Stress är helt enkelt inte något för mig bara. Pga denna åkomma har jag inte riktigt orkat tänka klart en endaste liten tanke, orkar inte sätta mig in i saker å hålla på. Orkar absolut inte tänka efter eller försöka va kreativ, rolig, smart eller nått sånt men måste tydligen blogga en gång i veckan för att få mina pengar från nöjesguiden (vi snackar miljoner alltså så ni förstår att detta e viktigt för mig). Såååå!! Ni får nöja er med massa ofärdiga tankar jag hade nedklottrade i min kalender.

 

Att ”winga” något är en grej bara killar kan göra.

Ja, eller hur? Visst har jag rätt? Jag och mina kollegor snackade CV under lunchen häromdagen och vi kom in på att ljuga på sitt. Till min stora förvåning CHOCKADES de av att jag inte har en endaste liten lögn på mitt CV. Jag förstår inte hur man vågar? Tänk så säger jag i mitt att jag kan excel tex, och så får jag jobbet, och så uppstår en situation där jag måste… Göra något i excel? Vad gör jag då? WINGAR DET? NEJ. Det kan inte tjejer (jag). Vi (jag) kan inte ”make it work as i go along”. Tyder också på osunt självförtroende att bara tro man kan lösa allt på plats.

Hybris att ha låst konto på Instagram.

Helt ärligt vet jag inte riktigt varför jag tycker detta. Eller jag har en känsla som jag vet stämmer men pga stressen orkar jag inte djupdyka i det. Nått med att man tror man är så intressant att folk vill stalka en? Så himla störigt med människor som tror deras innehåll e så VIKTIGT att den lixom…. Låser sitt konto? För att själv kunna bestämma vem som ska få tillgång till det? INGEN bryr sig om din tråkiga #tb från #SpanienMedÄlskling.

Det är så obehagligt när nån man träffat kort därpå börjar träffa någon som är väldigt lik en.

Tycker detta känns vulgärt och genant på något sätt. Det framgår så tydligt att man är en primitiv varelse när ens ”typ” är tydlig. Alltså det jag menar är: killar eller tjejer som bara dejtar/träffar människor som ser ut som varandra/har nått likt över sig. Pratat om detta med vänner, det här med att man har vissa som man är samma typ som. Typ om jag träffar en kille, vi kan kalla honom….(suttit i fem minuter nu och försökt komma på ett namn jag har noll koppling till så ingen misstolkar) Göran. Göran dejtar mig, andra jag dejtat är Göran2, Göran3, Göran4. Alla dessa Görans har också dejtat min kompis TjejGöran. Fattar ni? Att om nån kille är attraherad av mig så är det nästan säkert att han också är attraherad av min vän TjejGöran. Så obehagligt.

Mitt utseendes förvandling. 

Nej men det är för sjukt. Mitt ansikte alltså. Fått detta bekräftat från utomstående så faktiskt inte bara min självupptagenhet som spelar mig ett spratt den här gången.

okej: såhär ser jag ut nu

Tog tom en osminkad bild nu. För att ni verkligen ska se. Ja visst jag posar lite, men ni fattar ändå grejen.

Här e några bilder från min sena ungdom:

CA aside… Jag var så… Otroligt ful? I mitt huvud ser jag fortfarande ut sådär? Det är som att mitt ansikte inte blev vuxet förrän typ alldeles nyss. Funderat på om det e för att jag väger mindre nu men det KAN lixom inte bara vara det? Så mycket har jag inte gått ner. Tror det är att jag lixom hade ”bäbisfett” tills jag fyllde 23.

Killar e så otroligt dåliga på emotionellt ansvar och bryr sig alldeles för lite om att bidra till god stämning.

Har egentligen miljoners exempel på detta och kanske utvecklar om jag nångång tillfrisknar från sjukdomen (stress) men just nu orkar jag bara ge er ett:

Minns när min killkompis varit på dejt med en tjej, efter dejten skulle han ut med oss, och tjejen fick följa med. Rimligt då hade väl varit att han hänger med henne under kvällen och ser till så att hon mår bra/har folk att prata med/inte står ensam… Ni vet, eftersom det var han som varit på dejt med henne och hon inte kände någon i gänget förutom honom. Men nej. Givetvis inte. Det blev såklart jag och min tjejkompis som fick underhålla henne och prata med henne och bjuda in till samtal. Ibland förstår jag faktiskt inte hur man orkar vara kompis med killar.

Sex är vulgärt och inte någonting man ska tala frispråkigt om.

DET ÄR PRIVAT! OKEJ. Jag vill inte veta någonting om era sexliv och jag är så fruktansvärt tacksam över att sex som trend börjar dö ut. Detsamma gäller mens tbh.

 

Jani. Förlåt och Tack För Mig. För att göra det här inlägget lite… Roligare? Estetiskt tilltalande? Eller nått. Så bifogar jag några ”härliga” ”prints”!

Hejdå.

 

11:05 16 Nov 2018

Halli hallo

Vad har hänt sen senast:

1. Jag har…… Skaffat en PT. ? Eller skaffat och skaffat. Man kan väl kanske mer säga att det drabbade mig:

:=) Ibland händer livet lite väl fort. Vi hade första passet imorse, förlåt mig men fy faaaaan vad duktigt präktig  man känner sig i träningskläder kl 06.45 på tunnelbanan. Min dröm hade varit att möta nån som uppenbart e på väg hem fr en festkväll, har lixom varit DEN så himla många gånger. Släpat mig sj genom nån typ park en pissig söndagsmorgon med hundra grader ångest och dobby-liknande  impulser självskade-mässigt. Varje gång jag haft en sån morgon har jag passerat nån outhärdligt hurtig ung person med starkt hånfull aura, ute på ”en liten springrunda” (1 mil). Man vet att de ska hem sen å äta granola med havregurt. If you can’t beat them be them! Jaja, jag och ”min PT” möttes på det där utegymet vid Eriksdalsbadet kl prick 07. Om ni någonsin undrat vad det e för psykfall som hänger på ett utegym kl 07 en torsdagsmorgon så kan jag berätta att det numer då e jag, en kille i jeans, mocka-jacka och ryggsäck, en gullig gubbe i reflex-väst, nån jätteobehaglig å så nåra sjukhuvuden till. Just me and my gang xD

2. Fått ett otroligt erbjudande fr chiquelle

Humans of late capitalism….. :P Att va influencer har blivit nått så eftersträvansvärt och statusfyllt att unga tjejer förväntas va (och i stor utsträckning säkert också är) glada och tacksamma om de får göra reklam för vilket skitföretag som helst på sina sociala medier. Att det ses som en statusmarkör.:( Det är så sorgligt att….. Jag vet inte vad. Mailet e lixom: ”Hej bästa du får den stora äran att göra reklam för oss, din betalning är att du får köpa vår produkt”. Shaking my damn head!!!!!!! Å jag menar. Jag har inte ens många följare, men jag tror det e så de jobbar, siktar in sig på tjejer med inte SÅ många följare, tjejer de tänker är aspirerande influencers, så de kan erbjuda denna typ av ”betalning” dvs ingen betalning alls utan tvärtom? Möjlighet att konsumera deras produkt? Gud det gör mig verkligen förbannad. Tkr det e på hög tid att vi förbjuder företag.

3. Granen e inte woke! Vem hade kunnat ana. Han umgås ju iof bara med män, dagarna i ända, och fotbollskulturen är väl ksk inte direkt känd för att vara.. Ehmn.. Medvetenast. Men ändå e man chockad som fan!!! Över att en kille som blev allmänt känd när han hjälpte Sverige komma helt ok långt i fotbolls-VM inte har en djupgående feministisk analys. Herrfotboll och feminism som annars så ofta korrelerar :D

Nåväl! Det är inte därför jag skriver till er idag. Jag har något mycket, mycket!!! Viktigare på hjärtat. För lite mer än ett år sedan twittrade jag ut en lista på saker man kan göra om man hatar nazister och gärna ser deras liv förstörda men inte har samma mod som our brave troups.

Jag skulle aldrig ha så mkt hybris att jag antar att jag på nått sätt inspirerat AFA… Ett så himla härligt sammanträffande bara att de använde sig av en av metoderna jag tipsade om, de krossade nämligen en nazists hjärta. (Kan mkt väl vara så att de använt den här metoden länge men jag tänker inte låtsas om det.)

Så afa-influencer eller ej inspirerade det mig till att vidga listan. Är du en fegis? En svagis? En med mkt dödsångest? Kolla här!

 

1. Skryt oförskämt för en nazist.

Händer det något bra i ditt liv? Minsta lilla? Har din chef sagt att du gjorde bra ifrån dig? Har din partner sen 3 år tillbaka uttryckt kärlek? Skrattade nån åt ditt skämt? Ring en nazist och skryt om det. Detta e faktiskt det mest outhärdliga man kan utsätta en annan människa för. Se till också så att han aldrig får en syl i vädret. Prata BARA om dig själv.

2. Sno en nazists skämt på Twitter.

Nu e ju nazister inte den roligaste sorten men om du mot förmodan ser en nazist twittra nått kul, sno det rakt av! Alltså på pricken precis. No mercy. Om du behöver inspiration kan du kolla D*na P*urk*meylian eller Jownathwanw1.

3. Se till så att det alltid är nazisten som hör av sig till dig och aldrig tvärtom. 

Du säger att du älskar honom, att han är en av dina närmsta, att du vill umgås, men du hör ALDRIG av dig. Och om han konfronterar dig säg bara att det beror på att han är nazist och är lite svår att ha med sig på sociala events osv. Eller att du haft mycket på jobbet.

4. ”Råka” skicka en skärmdump på ngt nazisten skrivit till dig, till nazisten, som att det egentligen skulle till någon annan.

Ursäkta knappt, skriv bara ”whoops”.

5. Bitch-blicka en nazist.

En sån riktig nerifrån-och-upp-blick. Alltså verkligen så ”hur FAN ser du ut?”. Om du behöver inspiration kan du kolla alla fjortonåriga tjejer någonsin. Rivaliteten taught us well.

6. Gå otroligt långsamt framför en nazist.

Man kan behöva va flera för det här, för att verkligen ta upp hela trottoaren. Samla hela gänget och gör det till en härlig söndags-utflykt.

7. Sprid en nazists hemligheter.

Han ba ”okej jag berättar men du MÅSTE lova att det stannar mellan oss”, du ba ”ja men självklart”. Sedan berättar du omedelbart för alla du känner. Krydda gärna hemligheten lite, med grejer som inte är i nazistens favor.

8. Be en nazist hjälpa dig flytta.

Helst flera gånger om året. Utlova öl och pizza som sedan inte ”hinns med”.

9. Köp ett djur i födelsedagspresent till en nazist.

Helst ett djur som e riktigt jobbigt att ta hand om, typ en exotisk apa eller en häst eller nått. Vet inte riktigt vilka djur som är jobbiga att ta hand om men vilket fult och störigt djur som helst funkar egentligen. En hamster typ.

10. Få nazisten att börja tro på medium.

Asså han ska tro på riktigt, tro stenhårt. Så hårt att han lägger flera tusentals kronor på tjänsten varje månad och sätter sig själv i personlig konkurs.

 

Tack och bock det var allt för mig. Hoppas ni kan ta med er mina tips ut i vardagen. Det är viktigt att vi alla gör vad vi kan för att förstöra nazisters liv, många bäckar små. Vill slutligen förtydliga att jag absolut inte tar avstånd från våld mot nazister.

Kram till alla förutom nazister.

1:31 11 Nov 2018

Kräver du triggervarningar e du ett bortskämt, narcissistiskt rövhål och det e hög tid att du slår dig själv i ansiktet (hårt) och inser att världen inte kretsar kring dig. Världen är inte skyldig dig ett SKIT. Det är din, och ingen annans, uppgift att söka ställen (online eller irl) som får dig att må bra.

Ni vet hur det är. Man mår superdåligt… Man har kämpat med ätstörningar i flera år men har den senaste tiden börjat må lite bättre… Man loggar in online…. Man ser att en ny blogg publicerat ett inlägg! ”Det är säkert nått kul om söta djur i gulliga kläder” tänker man. Inlägget har förvisso titeln ”hur man blir smal” men…. Inte kan det väl handla om det….? Man läser… Man inser att jo, visst handlar det om hur man blir smal…. Detta till trots läser man klart hela inlägget, kanske kommer det något i slutet om söta djur i gulliga kläder? Man har läst klart…. Det kom aldrig några söta djur i gulliga kläder…..Man blir FÖRBANNAD. Varför sa ingen något? Varför fanns det inga ledtrådar som pekade mot att man skulle triggas av inlägget? Man skriver en kommentar: ”TRIGGERVARNA NÄSTA GÅNG >:(”. Man rör sig vidare online… Man hittar en länk… Man tänker ”här kanske det finns söta djur i gulliga kläder”… Titeln är ju iof ”ISIS militants behead man in the streeet as he screams for help”. Men! Man ser ingen triggervarning någonstans så det är nog trots allt söta djur i gulliga kläder.

FÖRLÅT för min raljanta ton men:

TIPS: om du är ätstörd och vet att du triggas av texter som berör ätstördhet: LÄS INTE ETT BLOGGINLÄGG MED TITELN ”HUR MAN BLIR SMAL”.

Kan inte fatta att det behöver skrivas. Jag förstår om man rör sig i stängda Facebook-grupper som har regler för inlägg med ”känsligt innehåll”, jag förstår om ni triggervarnar grejer i era chattar eller på era instagrams, jag förstår att en triggervarning kan vara nödvändig om man plötsligt från ingenstans, detaljerat och visualiserat ska beskriva tex ett övergrepp. Men att av främlingar som skriver eller ritar eller vad fan som helst (på SINA plattformar) kräva triggervarningar är så….. Självupptaget att jag vet inte vad. Hur klarar ni er i världen? Hur kan ni vara ute på gatan? Hur orkar ni leva som människor om allt ni konsumerar måste vara inlindat i bomull och fjädrar för att ni ska KLARA AV DET. Från mig till er: härda FUCKING ut. Världen är orättvis, världen är dum, världen bryr sig inte ett skit om dig och du kommer förr eller senare att stöta på någonting som triggar dig. Ett tips kan då ist va att lära dig hantera det, eller använda försiktighet när du rör dig bland media. Jag skriver det här för er skull, för livet kommer bli outhärdligt om ni fortsätter kräva av era medmänniskor att de inte ska prata eller skriva om jobbiga saker för att det gör er illa till mods. Jag fattar att det kanske känns orättvist lr svårt för jag är/har själv varit ätstörd, men världen är orättvis och svår. Det är oundvikligt. Det som gjorde mig frisk var inte att aldrig igen läsa om ätstördhet eller inte någonsin komma i kontakt med fenomenet. Det som funkade var stöd, terapi och att mogna. Jag förstår att det kan va jobbigt, men det är inte andras ansvar att se till så du mår bra och du gör dig själv en sådan otrolig björntjänst om du tror det. Newsflash: om din friskhet från en ätstörning hänger på en så tunn tråd att du riskerar återfall av EN TEXT är du långt ifrån frisk ändå.

And. I. Can. Not. Stress. This. Enough….. Läs inte ett blogginlägg som handlar om hur man blir smal om du e ätstörd. Herregud. Vad sägs om att….. använda den fina lilla hjärna ni har nästa gång å…. Ta lite eget ansvar???

Triggervarnar nu min blogg för all framtid. Bara för att ha ngt att hänvisa till om nån annan jävla gn*llspik comes along. Förlåt för min TON men detta har kokat i mig i evigheter. Tycker inte illa om nån. Vill att alla ska må bra (sticker ut hakan bara och säger det). Men det är inte mitt ansvar. Jag har en viss jargong kring mina ätstörningar för det e så jag hanterar dem bäst. Om det gör dig mer ätstörd så läs inte.

Hejdå.