Inlägg taggade: sushi

15:16 9 Maj 2017

Instagram-mattrender kommer, instagram-mattrender går. Lycklig den som instagram-mattrender på sin tallrik får. Eller?

Frågan alla foton föreställande mat ställer sig själva i uppladdningsögonblicket: Hur går man från att förvandlas från simpel matbild till viral superstjärna? Det räcker nämligen inte bara att vara jättegod, och sanningen är ju att det aldrig har räckt, varken om man är en matbild eller människa. Nej. För att lyckas med receptet krävs två ingredienser: för det första bör du besitta ett element av överraskning, ha en oväntad twist, och för det andra bör du vara snygg. Är du sedan också god är det förstås ett plus, men som sagt, inget måste. Rätter som når ”Instagram food trend”-status blir inte bara mer eller mindre lyckade tillägg i privatpersoners brunchrepertoarer, utan plockas ofta upp av livsmedelsföretag eller restauranger och blir dragplåster för att locka kunder, så som i fallet med Starbucks unicorn-frappuchino, för att ta ett exempel.

elefanten babarEn bild av en sida ur boken om elefanten Babar, som uppenbarligen var före sin tid 

Sista skriket är så kallade ”cloud eggs”, en äggrätt där gulan lämnas orörd och trind i ett moln av uppvispad fluffig äggvita, ibland uppblandad med vårlök eller någon annan smaksättare, som ofta men inte alltid placeras på en skiva bröd innan det hela bakas av i ugnen.

cloud eggs

Innan dess var det en viss macka med blå- eller grönmarmorerat färskostpålägg som var den starkast lysande virala stjärnan på Instagrams mathimmel, en så kallad ”mermaid toast” eller ”watercolour toast”. Bakom påhittet låg Miamibaserade matstylisten Adeline Waugh som driver det instagramkontot Vibrant and pure, vilket i stort sett en samling matbilder och recept i den växtbaserade kategorin som är så neonigt färgglada att de ser ut att komma ur direkt ur en svamptripp.

vibrant and pureFrån Instagramkontot Vibrant and Pure

En ytterligare variation på det färgglada temat är den regnbågsfärgade varma ostmackan som vars superhjältenamn är ”Unicorn grilled cheese”, som jag skrev om i april förra året.

Alla tycker dock inte om när man leker med maten på det här sättet, och naturligtvis öppnar den här typen av virala mathittepå upp för irritation och hån. ”It looks like food you make for spoiled brats”, ”Unicorn toast is cream cheese and food colouring, honestly what is wrong with you all”, ”I am sick and damn tired of unicorn themed anything, please evaporate”, haglade omdömena på twitter. Upphovskvinnan Waugh uttryckte förvåning över all negativtet, och försvarade sig med att hon ju bara har skoj och vad sjutton är det för fel med det egentligen.

Att vara pastellfärgad är inte det enda sättet att nå stor spridning. Skulle den avocadorosprydda mackan nått sådan framgång utan Instagrams hashtaggade draghjälp, och vinner inte så som seden bjuder snygghet över godhet även i fallet med spiraliserade grönsaker istället för spaghetti?

Ibland är det inte ens maten i sig som är showens stjärna, utan sättet den serveras på – som i fallet med syltburkarna. Plötsligt skulle allt vätskeintag ske genom en burk, allt som oftast också med ett bredrandigt sugrör i papp som långsamt blöttes upp av ditt egna saliv och matchateet du sög i sig. Jag måste erkänna att jag avskyr den där syltburkstrenden, nu är jag väl något sånär härdad och reagerar inte nämnvärt över att tvingas dricka ur en burk längre, men i trendens linda var det verkligen en förnedring att tvingas sitta och dricka sin hundratjugotvåkronors-whiskey sour ur ett så otymplig och minst sagt oglamouröst kärl.

jam jar and paper strawDjävulens påfund

Lika opraktisk som cocktail hour med en syltburk i näven är insta-trenden att servera kaffe i glasstrut. Under hashtaggen #CoffeeInACone arkiveras mänsklighetens försök att slå knut på sig själva i fråga om nya, gulliga och mumsiga sätt att få i sig den dagliga koffeindosen.

coffee in a cone

Hjärnan bakom påhittet är Dayne Levinrad från The Grind Coffee Company i Johannesburg. ”I needed to create a product that would bring people through the door of a new concept coffee shop to create a buzz, the logical idea was to leverage off social media, and so Coffee in a Cone was born.”, förklarade han i en intervju. Planen verkar ha gått i lås, speciellt efter att självaste Jennifer Lopez delade en bild av strutkaffet på sin facebooksida. Att dricka kaffe ur en strut är ju inga problem (kaffe och fika i en och samma produkt – check), i alla fall så länge vätskan är någorlunda sval. Du har nämligen inte lång tid på dig innan struten börjar desintegrera och alltsammans faller ihop framför dina ögon. Men, för att köpa dig en extra minut innan du står med en trasig strut och armen täckt i slabb bör du se till att använda dig av den mer robusta, våfflade strutsorten, samt att strutens insida är täckt av ett chokladhölje innan kaffet hälls i. Vill man vara instagram-fin får man lida pin (eller vara väldigt snabb).

En ytterligare kategori bland instagrams mattrendtoppskickt är hybriderna, det vill säga att laga en rätt men efterlikna en annan, eller att helt enkelt slå ihop två var för sig vinnande koncept. Vi har tillexempel den omåttligt populära sushiburgaren med sitt sammanpressade ris istället för bröd, och i samma anda: ”the sushi donut”, där själva ”munken” utgörs av sushiris, och ovansidan dekoreras med fisk och annat som hör sushi till. Ett annat mycket framgångsrikt exempel är ”the cronut”, ett bakverk ursprungligen signerad New York-bageriet Dominique Ansel Bakery, som kort kan beskrivas som resultatet av den eldiga kärlekshistorien mellan en donut och en croissant.

instagram food

En cronut och en sushidonut

Många exempel har vi hunnit med, och då är inte ens den grönsaksbaserade charkuteribrickan, den hysteriska bowl-trenden, rå-kakdeg-istället-för-glass-trenden med.

Har ni egna mattrender på instagram som ni älskar, eller för all del som ni älskar att hata? Bring it. Jag är nyfiken i en kaffefylld strut.

/Slaktarn

12:35 2 Mar 2017

I Netflixserien Chef’s Table har tittaren fått följa den gastronomiska himlens klarast lysande stjärnor. Rockstjärnor, menar jag. För det var ju verkligen det som hände, någonstans samtidigt i tid som första säsongen av serien sändes tog stjärnkockarna av sig förklädena och traskade ut ur sina kök, satte sig till bords och fann sig plötsligt vara talespersoner för en konstform snarare än ett hantverk. Och vi lyssnade, älskade det. Älskar det fortfarande.

Humorserien Portlandia har som specialitet är att ge kulturella samtidsfenomen en känga där pretentionerna bubblar över som mest, och nu har turen kommit till Chef’s Table. I klippet får vi ta del av kocken Frances Kukos tankar inför öppningen av den egna restaurangen Kūkō som bygger på konceptet ”flygplatssushi”, eller som han själv beskriver det: ”sushi that everyone can eat, but nobody wants to eat”.

Vill man fördjupa sig ytterligare i Portlandias matrelaterade bitar finns en artikel här som summerar det hela i tio punkter, vissa roligare än andra. Kycklingutfrågningklippet nedan är smärtsamt träffsäkert.

Och: är man sugen på kokboken (är man någonsin inte det?) kan man kolla in den här.

/Slaktarn

14:20 10 Okt 2016

Minns ni tidningen KP? Klart ni gör. Det var underbart att komma hem från skolan, gräva runt i brevlådan och hitta ett färskt inplastat nummer av Kamratposten att plöja igenom medan man åt rostat bröd med smör och drack sin dagliga ranson o’boy. Man kunde hitta brevvänner på tio jordsnurr eller få reda på om ens konsiga handsvett var ”normalt”. Superbra.

Nu har KP precis publicerat en undersökning som handlar om läsarnas matvanor. Drygt 2300 ungdomar mellan nio och femton år har deltagit och svarat på tjugo frågor. Jag blev lite förvånad över att de gamla barn-toppfavoriterna hamburgare och pizza har bytts ut mot andra favoriträtter. De flesta killar tyckte bäst om sushi, och de flesta tjejer tyckte bäst om tacos. Den så kallade ”hatmaten” verkar dock oförändrad från vad åtminstone jag minns från skoltiden: ärtsoppa, blodpudding, fisk och inälvsmat.

Det så kallade ”fredagsmyset” är också viktigt, tycker fyrtiofem procent av de som svarade.

kp1

Tre av fyra lagar mat hemma ofta eller ibland, en av fyra gör det aldrig. Det är vanligast att hela familjen bestämmer middagen tillsammans, näst vanligast att de vuxna gör det, och 18 procent svarade att mamma bestämmer, kontra fem procent som svarade att pappa brukar bestämma. Tio procent är vegetarianer, och 1,5 procent är veganer.

Så här resonerade KP-läsarna kring godis:

kp2

Fyrtioåtta procent tänker ibland på att äta nyttigt, och trettioåtta procent tänker nästan alltid på det. Tio procent svarade att de inte bryr sig alls, att det är hur gott det är som spelar mest roll.

Länge leve kroppen, knoppen och KP. Hela texten finns här!
/Slaktarn

 

00:55 17 Jan 2016
Redan innan Shibumi öppnade var gamla Jarlateatern på Kungstensgatan i Stockholm sprängfull av kulinarisk skicklighet, med Esperanto på övervåningen och sushirestaurangen Råkultur i entréplanet. Jag ska inte dröja mig kvar vid något slags hyllningsintro, det har andra gjort så mycket och bra redan. Vi gör en snabbspolning: jag var på Råkultur och åt middag för ett tid sedan. Jag, och några kvinnliga släktingar, varav två fyllde år för nära ett halvår sedan och fortfarande inte hade blivit ordentligt firande.
Det har hänt förr. Råkultur alltså. Men endast i lunchsammanhang. Jag har varje gång jag varit där haft en känsla av att det är något med inredningen, att den är så oerhört sympatisk. Jag får samma känsla där som jag fick när jag var sjutton år och var i Prag, och vi satt på ett gammalt kafé inrett i jugendstil hela eftermiddagen och tecknade medan en gammal man spelade vemodiga melodier på en flygel. Det var mycket högt i tak, och vi rökte smala cigaretter vars rök liksom försvann upp i oändligheten. Jag kände mig mycket fri och mycket vuxen (och nu i efterhand: generad över mitt pretentiösa lill-jag). Vad inredningen på Råkultur har med detta att göra är ett frågetecken hur jag än försöker matcha synintrycken, men den sammanlagda känsloupplevelsen är av någon anledning densamma.
De allra flesta tankar som dök upp under ätandet, bland annat i samband med en rå pilgrimsmussla toppad med miso, var något i stil med herreguuud! och skulle, om de sades högt, sägas på ett sätt som antyder att upplevelsen var nära extatisk. De lite mindre primitivt formulerade intrycken kring det som serverades skulle kunna formuleras ungefär som nedan. Jag tar de i punktform så att ingen blir yr och tappar fotfästet.
– I efterrätten var en av komponenterna en creme anglais smaksatt med miso. Det var en klok kombination som blev ännu bättre tillsammans med hallon. En vacker dag kommer den att kopieras, och jag kommer att ljuga för mina gäster om vem upphovsmakaren är.
– Plötsligt har min tolerans för röksmak nått sitt tak. Det skedde när vi alla samtidigt smakade på en oerhört konstfullt monterad bit sushi vars huvudattraktion var rökta laxfenor och forellrom, och någon av oss ropade Åselerökt skinka på tunnbröd! Det finns en tradition rörande en av jubelarernas födelsedagar som involverar just en sådan macka, och som alltid levereras inslagen i ett A4-kuvert. Alla instämde. Detta är olyckligt främst på grund av att det funnits planer att besöka bröderna Vollmers nya Malmökrog inom en snar framtid. Helst vill jag inte närma mig en sådan krogupplevelse med en tunnbrödmacka som närmaste association.
– Känslan av att pensla sojan med en liten träpensel på det som ska ätas = MVG i tillfredställelse. Tack för det.
Efter allt detta sushirelaterade prat måste jag innan jag tackar och bockar även passa på att även nämna Saiko, för den som önskare ett sydligare alternativ av sushirelaterad bliss. Råkultur och Saiko är två mycket olika syskon, men utmärkta sådana non the less.
Tack och bock!
11:49 15 Dec 2015

Jag verkar ha googlat lite för mycket på diverse julklappslämpade köksredskap senaste dagarna, för nu svämmas jag över av annonser på sådant. Somliga mer seriösa än andra. Sidan coolstuff.se har sina egna underliga presentförslag, framförallt är jag hänförd av denna manick som de kallar för Sushi Bazooka.

Plötsligt blir alla mångårigt tränade sushikockar arbetslösa. Allt prat om risets luftighet ut genom dörren! Oerhört tramsig gadget. Jag skäms lite för att erkänna att jag känner mig märkligt tilltalad av sushibazookan. Det är något med hur den kommer ut som en perfekt cylinder. Lite som när man gör en jell-o och tar av formen och första gången får se dess perfekt formade dallriga inre.

Vardågoda för denna ganska menlösa information. Nu ska jag återgå till att stöka runt i mitt liv (är mitt i en flytt).
/Slaktarn