Inlägg taggade: Musikvideo

7:52 13 Jan 2017

I ett kallt fantasiland förvandlas ensamhet till dansant eufori.

Bland alla tidlösa klassiker vår svenska stolthet Astrid Lindgren har författat är Mio min Mio en av de mer underskattade, men tycks med det nya året vara redo för upprättelse när den blivande svenska popsensationen Ungdom presenterar sin tolkning av att fly till landet i fjärran – ackompanjerad av fantasiklingande synthar i popregi och sång filtrerad genom dimensioner av svävande effekter.

På förra årets slumrande soundcloudhit Mio förvandlade sångaren känslan av utanförskap i Stockholm till en ode för unga bärandes på psykisk ohälsa. Musikens drabbande tema illustreras nu genom hisnande vinterlandskap och bitande kyla i debutvideon, regisserad av Daniel Wårdh, där vår ensamma protagonist låter känslorna flöda i hopp om att någon ska höra längs de oändliga snötäckena och bland trädens folkloristiska labyrinter.

Passionen är påtaglig likt musiken är medryckande. Medan andra mer eller mindre kyliga popprojekt här i Sverige tycks famla bland redan etablerade klyschor ljuder Ungdoms musik av personlighet, självutlämnande och okonstlad, där vemod och eskapism går hand i hand med en produktion andra borde studera. Tillsammans med musikvideon blir det till en perfekt symbios och helt plötsligt tar den solitära kylan formen av melankolisk men ack så dansant eufori.

Ta del av videon till Mio och håll utkik efter Ungdom i framtiden – hen är någon de äldre generationerna snart lär blicka mot med avund – och vet att allt hen gör är för konsten, de alla vann trots allt en varsin bot på 1000 kr för olaga intrång när de spelade in den känslofyllda odyssé vi nu är inbjudna till att ta del av.

Följ Ungdom på Facebook och Soundcloud.

1:49 11 Feb 2016

I Stockholms stad är kanske asfalten blöt och täckt av grus. Men i den mytomspunna värld Yemi har byggt upp, den vi alla känner vid namnet Neostockholm, tycks snön aldrig smälta. Luften är där evigt tung och har gjort rapparen kall inombords förklarar han på sin nya låt, passande nog betitlad Kall, där han kämpar genom efterdyningarna av ett förlorat förhållande.

Sen länge har jag längtat efter en rappare med förmågan att applicera den svenska ängsligheten på ett beat och ge vinterdepressionen en hymn. Med Yemi har nu väntan nått sitt slut, när han flowandes över en egen produktion av melankoliskt klingande synthtoner ger oss en inblick i ett svenskt överfruset helvete. För ibland verkar kärlek vara något ackompanjerat av demoner, men en ångerfull Yemi fruktar dem inte. Det enda rapparen fruktar är kylan han själv bär på som gör honom för evigt icy, med konsekvensen att närkontakt kan leda till frostskador.

Som en del av gruppen Europa Gang – bestående av han själv samt vännerna Busu och Teo Sweden – hämtar Yemi, till skillnad från många andra rappare, inte sin inspiration från västerut bortom Atlanten. Den egensinniga gruppen siktar istället söderut och tillbaka i tiden till det industriosande 90-talets mest hypnotiska eurodance-musik.

Uppgivenheten den senaste singeln speglar ekar dock för mig personligen ännu längre tillbaka, till den franska coldwave-vågen under 70-talet – passande namn, inte sant? Och när synthmelodier påminner en själv om sorg och ångestladdade svek kan jag inte hjälpa och känna att detta är hur Asylum Party hade låtit med traptrummor, helt enkelt sjukt bra om något smärtsamt.

En iskall låt kräver en iskall musikvideo och än en gång står Natan Gullström för regin när dansaren Evelina Jacobson Potenciano gör comeback – efter en storslagen insats i Fenix-videon – för att här försöka vinna uppmärksamheten av en tjej lika kylig som Yemi. Något av en dragningskraft gör att de två inte kan slita sig ifrån varandra hur mycket de än försöker, men som alla fans av tonåriga såpoperor vet så är det dömt att misslyckas, dock fångar de två skådespelarna den hjärtebristande känslan perfekt om än något dramatiskt.

Låtens huvudperson glider samtidigt ensam genom snöpulserande landskap för att sedan sluta upp själv i en neonbländande loge – med ett par Gucci goggles kring sitt huvud som om han vore Sveriges DJ Nate – fortfarande ledsen för allt. Vemodet är påtagligt och bland de lila ljusen ger musikvideon låtens tårögda essens en axel att luta sig mot medan tårarna porlar.

Huruvida Yemi fryser idag eller ej så vill jag bara passa på och säga att värmen kommer till slut, det är i alla fall vad jag brukar få höra. Med det sagt får låten gärna slå an på mina ömmaste känsloband när den vill, för ibland kan det vara lite befriande att känna sig kall.

6:30 19 Jan 2016

Den ständigt oförutsägbara kanadensiska popängeln Grimes golvade fans och kritiker i november förra året när hennes fjärde album Art Angels släpptes. Med sin alltid lika surrealistiska popframtoning lyckades hon placera sig på ett dussintals årsbästalistor när 2015 gick mot sitt slut – vilket vi alla vet är ett måste ifall ett album skall vara av värde – och nu har kanske det bästa spåret, den adrenalinartade och högt pitchade Kill V. Maim, fått en musikvideo värdig låten.

Tillsammans med brodern Mac Boucher har artisten satt ihop en färgstark och skräckinjagande motorvägseskapad på fyra minuter, där Grimes med sitt tjejgäng av 90-talsesquea cyberpunkare färdas bland neonpulserande animelandskap med ett blodigt rave som destination. Genom nedstängda tunnelbanesystem, klädd i Versace och tänder prydda av gyllene fangs, ställer Grimes till med en fest för de levande döda – och ja vad mer behöver vi egentligen för att titulera detta årets hittills bästa video?

Influenserna osar här lika mycket av Akira och Death Note som en drömsekvens från underskattade framtidsnoiren Strange Days, med den slutgiltiga festen bara ett hjärtlöst andetag från öppningsscenen i den något bortglömda vampyrrulle Blade. Med andra ord är det en kväll på svartklubben fans av det nostalgiska 90-talets genrefilmer och japanska animationer i slutändan kan dö för – eller ja, så älskar du bara Grimes helt enkelt.

11:00 27 Nov 2015

Två år efter sitt senaste album börjar nu M.I.A. äntligen bli redo för att släppa uppföljaren Matahdatah, och med musikvideon till singeln Borders hintar artisten om en brutalt slagkraftig återkomst.

Det har varit en mörk vecka för svensk historia efter regeringens beslut att följa EU i en betydligt restriktivare flyktingpolitik – en skrämmande flört med den brunfärgade oppositionen. Efter stängda gränser, ID-kontroller och tillfälliga uppehållstillstånd börjar kanske hoppet famla bland en del, skiten tycks ju inte ha någon ände. Tur är det väl då att M.I.A. är tillbaka, med ett upproriskt soundtrack och en Born Free-esque musikvideo vars dundrande budskap är klart: krossa alla gränser.

Från Fort Europas barriärer till Donald Trumps imaginära mur längs mexikanska gränsen, alla börjar de vittra till ljudet av Borders dramatiska coldwave-synthar. Tillsammans med grymtande basgångar och dundrande traptrummor agerar den explosiva ljudbilden piedestal åt en M.I.A. förvirrad inför orättvisor, men hungrande efter vedergällning. Hennes sång är en uppmaning, lågmäld fast kokande, medan rappen attackerar västvärldens privilegium med den distinkta attityd som alltid gör artisten till en världslig angelägenhet.

På 80-talet var måhända We Are The World och Live Aid-galor en blåögd lösning för att människor skulle kunna njuta av julmiddagen utan samvetskval. Nu krävs dock något betydligt drastiskare när delar av världen brinner vilket Bad Girls-ikonens ögon vittnar om i singelns skrämmande träffsäkra musikvideon. Människor är på flykt och även ifall M.I.A:s regi är stilistisk så tar den inget ifrån faktumet, utan ger det bara ännu mer tyngd med ett dräpande bildspråk.

Här skildras en dramatiserad verklighet hoppfull och förkrossande – likt hur låten är tragisk men medryckande. Inget galler är oöverkomligt och inget hav oändligt när den PSG-reppande M.I.A. bär på en pistol laddad med startskottet för något revolutionärt. Dock är detta i slutändan en dystopisk fantasi, där den påtagliga politiska laddningen lämnar en med känslan av att något måste göras åt det sjuka tillstånd världen är i. Det är dags för damage control på jorden och kanske borde just vi börja med att fråga oss: svensk politik, what’s up with that?

5:51 15 Okt 2015

Som om Yemi hade varit nedfrusen i en kryostillande sömn sen det tidiga 2000-talet, börjar nu isen längs hans ansikte smälta, redo att explodera med den nya singeln Fenix – en låt doftande av överarbetade rökmaskiner och med pulsen av frenetiska strobeljus taget ur en illegal klubbtillställning för ett decennium sen.

För den musikintresserade 90-talisten var ZTV en logisk tillflyktsort efter milleniumskiftet. Även fast kanalen erbjöd allt från uttjatade listettor till svettig hårdrock, vilade något mer lockande under tablåns senare timmar. Elektronisk musik härstammande från Europa likt trance, hardstyle och givna eurodance hade där och då ett hem, samt en kultur, ytterst främmande för någon vars klubbliv inte ens hade börjat bubbla.

Nu flera år senare återuppstår den – precis som fågeln – med Yemis senaste låt. En självsäker rap-odyssé om odödlighet, slumrandes i en annan tid med en alarmklocka satt på år 2015. Med rader om den vardagliga grinden tar rapparen sikte mot skyn – och får luft under sina vingar när producenten Yung Guds vrålande melodier assisterar – redo att aldrig någonsin återvända hem. Det är lika nostalgiskt som egensinnigt framåtsträvande, och Yemi gör sitt hittills största avtryck på ett Stockholm där endast nattljusen härskar.

Om inte vurmen för hardstyle-gnistrande ljudbilder var nog med låten, ges den desto mer sprängkraft när den ackompanjerande videon regisserad av Natan Gullström träder in i bild. Uppbackad av den redan nämnda producenten, rapkollegan Busu och dansaren Evelina Jacobson Potenciano – vars rörelser är av den hypnotiserande sorten – ges Yemi en storslagen entré och tas därefter på en medryckande resa. En vid vy över ett vattendränkt grustag blir till ett inferno helt i linje med musiken när vi alla tas igenom skärselden. Det är en rödfiltrerade adrenalinchock, gjord för att slita sönder sulor till medan synder dryper längs kroppen – med andra ord, droppa denna när ravesugna själar siktar mot himlen Gud.