Den 14 januari visade Filippa K sin A/W 14 kollektion under Berlins modevecka, som är i full fart.
Att Filippa K visar på Berlins modevecka är kanske inte helt oväntat med tanke på att de nyligen öppnade sin tredje butik där, jag antar att det därför finns ett stort behov av att sälja in sig på den tyska marknaden. Det går heller inte att sticka under stolen med att det finns en slags modevecka-hierarki, och att Stockholm garanterat inte står högst upp på listan över hetaste modeveckor. Flera av de framgångsrika svenska märkena, exempelvis Acne och Rodebjer, har flyttat till internationella modeveckor vilket då lämnar kvar de som inte har ett tillräckligt starkt namn för att dra folk.

Kollektionen som visades såg väl ut ungefär som den alltid gör, inte superspännande liksom. Silhuetterna, material- och färgvalen är så oerhört trista, ingenting vi inte har sett miljontals gånger förut (både på herrsidan och damsidan). Filippa K visar en kollektion som består av en rad oinspirerande utstyrslar, lite enkla stickade tröjor, några anonyma ullkappor och jackor, kjolar i diskret längd och mesiga mönstrade inslag. Kollektionen skulle jag vilja beskriva som försiktig och passiv, vilket jag tycker att Filippa K’s kollektioner alltid kan beskrivas som.

Den omtalade “Filippa K- Tjejen” som tillsammans med märket föddes på 90-talet beskrivs ofta som diskret, sval, enkel och elegant, vilket är samma egenskaper som kan sägas representerar hela varumärket. Den här Filippa K- looken fyllde definitivt ut ett slags tomrum på marknaden när den kom, vilket jag har svårt att se att den gör nu. Filippa K producerar baskläder lite på samma sätt som jag tycker att COS gör, med enda skillnaden att det kostar dubbelt så mycket.

Allting som Filippa K visade kändes som en enda stor gäsp. Jag skulle gärna se att den här “Filippa K-Tjejen” (och Filippa K- Killen) kunde få göras om till någonting lite mer spännande om hen ska fortsätta ta plats i modevärlden.

Såhär såg det ut på herrsidan:

*snark*