11:10 20 Okt 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

7:09 5 Okt 2016

14746610140911400071654

jag tycker det låter så himla vackert att vara skenhelig, så jävla vackert
jag tycker kris och kritik är ett jätteroligt namn
jag håller på och skriver ett skämt som går ut på att anna kavan aldrig skrev om islamiska staten
om det står always on my mind, forever in my heart på ett vin kommer jag köpa det
ett barn gav mig en mandarin och frågade om jag kunde öppna hans apelsin
ni vet den där lilla plastpåsen som fanta börjat sälja tillsammans med de små läskflaskorna — den innehåller blod
en kille i nina bouraouis om lycka heter sorg
om lycka är som enola gay
som barn var mitt partytrick att vända ut och in på ögonlocken genom att bara använda ett lätt tryck med handledsköttet (märkte ni hur jag förminskade det där trycket)
en vacker dag ska alla som finns vara med i en reklamfilm för coca cola
det ser ut som att krispiga salladsblad har ryggrad
jag ger bridget jones baby fyra plus

/elis

jag efterlyser en hiromi itō-trend på facebook: alla börjar skriva gratulerar till din förgörelse till varandra, kors och tvärs, men inte vilken dag som helst, alla skriver gratulerar till din förgörelse när någon fyller år, herregud (den knäckande titeln håller vad den lovar: sjukt bra diktsagor om att mörda sina barn*)

 

*utkommer 20 oktober på Wahlström & Widstrand i översättning av Johanne Lykke Holm

 

/elis

3:52 25 Sep 2016

Vi har poddat En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm #4 från Bokmässan i Göteborg!!

 

14469660_534843636705556_8273942898640601092_n

Avsnittet tar upp lättsamma ämnen som yttrandefrihet, nationalism och cancer.

7:46 24 Sep 2016

en kort dikt om bokmässan 2016

1.

UKON sa: för tio år sedan var det otroligt lätt att skriva dikter

Clara Olausson sa: jag har en idé att skala av någons hud och spänna upp den som ett lakan, det är inte som att jag ska genomföra idén, men den finns

Ghayath Almadhoun sa: vinet som jag drack i Ersatz monter smakade som Jesus blod

Anna Axfors sa (till Malte Persson): använder du hudvårdsprodukter, Malte?

redaktörerna för svensk dikt sa inte: redaktörerna för svensk dikt utstrålade en negativ entusiasm

Anna Hallberg sa: det går ju egentligen inte att vara Jörgen Gassilewski i Sverige

2.

det är väldigt svårt att ta en springnota från en skybar

Anna Axfors sa: skulle inte du vilja ha kontakt med ett högre väsen som skriver genom din hand

det här vattnet smakar blod

vi vantrivs i kulturen?

nej, vi barn trivs i kulturen

3.

hur många ostron måste Carl-Michael Edenborg svälja

min dator arbetar just nu (den reparerar mitt bibliotek) och

min mun är förtejpad, alltså jag tejpade läpparna hårt för länge sen

långt innan poesi på runor var ”en big thing”

jag tog dig i handen, jag var artig och arg

en tjej sitter och läser den där tidningen som en tidning

och på en vägg har någon klistrat upp en lapp där det står att man kan andas här

 

/E.B