Det är så mycket jag missar när jag tar mina regelbundna skrivpauser. Exempelvis det lilla barnet som gick Chanel Resort 2017-visningen i Kuba härom veckan:

Jag tycker verkligen att det är så himla obehagligt med barn i lyxkläder (speciellt gräsligt fula lyxkläder) det känns så gränslöst. Varför. Varför. Varför måste barn som egentligen inte bryr sig över huvud taget påtvingas ett intresse för kläder som skulle kunna försörja ett helt “vanligt” hushåll. Det är så vidrigt. Vidrigt. Vidrigt när föräldrar använder sina barn som små dockor att klä på i syfte att agera accessoarer och statussymboler. Mår illa.

Sen missade jag även några allmänt anskrämliga herrlooks:

Och givetvis även resten av kollektionen:

…som jag inte har några direkta åsikter om, mer än att det (som oftast gällande Chanel) var väldigt spretigt. Det är en hel del fint, absolut, men det är ju också många looks som får en att vilja hoppa framför ett tåg.

Confession: jag köpte en Kenzo T-shirt till min lillebror när han fyllde 10… Men det var en one time thing och den var inte så dyr och den var SÅ fin och det kommer aldrig hända igen.