Magdalena Graaf:
Jag vill börja med att skicka styrka och kärlek till dem som förlorat en kär och älskad familjemedlem idag. Sen vill jag tacka Gud för att vi faktiskt lever. Vi befann oss på Drottninggatan. Vi var på väg till Hötorget för att se SFs babyBossens 15.00 bio. Strosade längst Drottninggatan i en fem-årings takt.
Jag, Tristan och Charlie.DET BLEV en fruktansvärd OCH väldigt traumatisk upplevelse. Vi lyckades kasta oss åt sidan och ta skydd på ett cafe. Den skenande lastbilen missade oss med ett par meter.
Jag tror att vi fortfarande är i chock. Har svårt att ta in det som hänt. Det känns som en ond dröm. Jag mår illa, hackar tänder, skakar och gråter. Människorna som flög i luften, ljuden av kroppar som träffade marken. Skriken, blodet. Paniken. Tumulten. Motorns skenande. Röken. Söka skydd. Vart gömmer vi oss?//Magdalena Graaf
Magdalena Graaf och hennes två söner var en meter från att bli träffad av den lastbil som dödade minst 4 personer igår. Hon beskriver det på sin blogg och det är helt fruktansvärda beskrivningar.
Tack för tips, S!
Usch. Det sved att läsa. Stackarn 😔 Så oerhört traumatisk och inget barn (eller vuxna) någonsin under sin livstid ska behöva uppleva.
Raderad av Cam.
Fy fan vilken vidrig och känslokall kommentar!
Är det någon som möjligtvis lite kan passa in på din beskrivning så är det isf Myggan och hennes inlägg om det hela. Patetiskt!
Vilken empatilös människa skriver som du? MG skriver om sitt liv på sin blogg, och nu råkade hon befinna sig mitt i smeten igår – ska hon strunta i att nämna det då? Hon är väl i chock dessutom!
Som förälder är det ens största mardröm att nåt ska hända ens barn, och nu var hon en hårsmån ifrån. Är inte den mest trogna bloggläsaren inne hos Magdalena, men att påstå att hon skriver om detta för att få berömmelse, fy fan för såna som du
Den enes död är den andres bröd. Nej, jag tycker inte synd om henne.
Herregud Asterixia… MG behöver knappast mer berömmelse eller pengar..var bland det sjukaste jag läst. Ska hon inte få skriva om sin upplevelse och sina känslor? Vet du om förresten att hon förlorat en son? Det du skrev kan måhända stämma in på annan bloggerska däremot. Vissa försöker med allt på sin instagram för att locka läsare, dock inte MG. Jag tycker iaf synd om henne, och visst kan den enes död vara den andres bröd i vissa fall, men just i detta fall var det opassande och osmakligt skrivet av dig.
Vad håller du på med?! Gå och lägg dig!
Fy, kommentarerna från asterixia.se borde raderas på en gång.
Håller med!
Jag vet inte vad du har skrivits, men med tanke på reaktionerna borde du skämmas.
Fruktansvärt!
Läst ilmruds senaste blogginlägg? Sista gången jag läser hennes blogg:/
Kanske beskriva lite mer vad hon har skrivit, så vi andra slipper att ge hennes blogg sidovisningar?
Va??!! 😡
Va vad? Jag vill inte ge random bloggmorsor sidovisningar. Men nevermind då om det ska komma ett inlägg om det. :>
Kommer..
Svårt dock att se problemet i ilmruds senaste två blogginlägg. Det är väl i sig inte märkligt att befinna sig i affekt efter en liknande händelse och hennes inlägg är ett uttryck för en rättmätig frustration.
Detta aktualiserar dessutom diskussionen om filterbubblor och ekokammare. Det känns ju som att ganska många av ng-läsarna befinner sig i det, och om ni inte ens kan hantera att ilmrud har en annan uppfattning än ni – hur ska ni då någonsin kunna ha en konstruktiv diskussion med eventuella meningsmotståndare?
Sen kan man ju undra huruvida det är viktigare att vara politiskt korrekt än att leva ut sin affekt?
Det är lite så jag skriver mitt inlägg. Kika om du tycker att jag har fångat det?
Magdalenas blogg är nog den som är mest
äkta av alla.Ingen nämnd ingen glömd 🙂
Yes, såg ditt inlägg. Mycket mer balanserat och jag tyckte du hade fångat det med vettiga funderingar, även om det kanske blev en smula kategoriskt i uppdelningen bra respektive smygrasist (men poängen gick fram). Jag hade ju förväntat mig att ilmrud skulle öst ut sig okvädesord eller andra osakligheter men hennes inlägg var ju mest av karaktären förtvivlan och uppgivenhet. Och det kan ju inte vara fel att känna en dag som denna.
Det finns en stark normativ föreställning om hur man ska reagera på liknande situationer, men vi kan inte ha ett samhälle där man inte tillåts leva ut affekter, även om det skulle blotta mindre smickrande sidor av en själv. Så länge man kan ha en konstruktiv dialog om saken kan vi lära oss något gemensamt, men det kräver att man visar förståelse och inte tar avstånd från känsloyttringar eller (ibland ogenomtänkta) utspel.