Lady Dahmer:
Saxat från LDs blogg.
Normalt sätt brukar Lady Dahmers ord låta som ett rinnande vatten i mina ögon men det här inlägget har jag faktiskt svårt att förstå.
Två saker förstår jag dock:
– Äntligen fattar jag var ”thinsplaining” betyder.
Tydligen är det när smala berättar för tjocka hur det ligger till.
– Det sista stycket om som jag klistrat in här ovan fattar jag.
Dock håller jag inte med henne.
Hon skriver ”om det gick att gå ner i vikt så skulle ingen vara tjock” medan jag mer tycker att det är mer korrekt att säga ”om det var enkelt så skulle inte vara tjock”.
(Och här vill jag vifta med mitt ”tjockkort” för även jag har varit tjock och vet vad som krävs för att minska i vikt. Det är varken enkelt eller kul men i mitt fall var det nödvändigt då jag fick SÅ ont av min kroppstyngd att det helt klart var värt det”) Så det går. Men det är så klart inte enkelt för alla.
Jag kan inte låta bli att tycka att hennes argumentation är lite för platt och ensidig för att få mig att haka på tåget.
Om det var enkelt att springa 100 meter på 8 sekunder eller att hoppa 2 meter i höjdhopp så skulle alla människor kunna kämpa om en plats i OS men det är bara de som lägger ner tiden, kraften och ansträngningen som når dit då de anser det vara värt det. Det är inte enkelt och kanske inte för alla men det går. Det går.
På samma sätt som det inte är enkelt att utbilda sig till läkare eller advokat. Det går men det är inte för alla.
För vissa kanske det är värt det att lägga ner ett och ett halvt år för att bli av med en övervikt – något som Lady Dahmer tycker är totalt bortkastad tid och inte enhetligt med livskvalité men bara för att det inte är det för henne betyder det inte att hon kan föra alla överviktiga människor talan.
För mig var det värt det eftersom min viktnedgång förbättrade min livskvalité på ett sätt som mat, dryck och godis aldrig kunde göra – jag blev mer eller mindre smärtfri.
Jag gick upp i vikt efter min olycka då jag drabbades av både fibromyalgi och hypotyreos så för min del var det ALLT annat än enkelt och jag fick jobba kämpa mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv men det var fortfarande värt det. Det hade varit SÅ enkelt att bara luta mig tillbaka i mitt soffhörn med en påse gifflar och en enorm offerkofta och tyckt synd om mig själv och skyllt min smärta och lidande på dessa sjukdomar eftersom livet är SÅ orättvist.
Men vad hade det hjälp?
Jag hade ju inte blivit det minsta mer smärtfri av att ha någonting att skylla på så det var ju bara att ta tjuren vid hornen och deala med situationen.
Det enda man kan utgå ifrån är sig själv och som fd. ”tjockis” så vill jag inte att Lady Dahmer för min talan om hur det är att vara tjock i dagens samhälle.
Hon har ingen aning om hur det var att gå i mina skor – däremot vet jag allt om hur det tydligen är att gå i hennes skor och jag känner tyvärr inte igen mig.
(Gör det mig till en illojal tjockis i sammanhanget då när vi tydligen ska ”hålla ihop”?)
Mitt egenvärde och min självkänsla satt inte i mina kilon men min smärta gjorde det.
Är det kanske där vi skiljer oss åt?
För jag fattar verkligen inte hennes inlägg.
All den där ilskan och allt det där självhatet som hon projicerar i sitt inlägg – har det verkligen bara med vikt att göra eller ligger det något annat bakom?
Jag vill förstå. Men fattar inte.
Så jag återvänder till en av mina frågor från längre upp i texten:
När smala berättar för tjocka hur det ligger till kallas the ”thinsplaining”.
Men vad kallas det när en fd tjockis berättar hur det är då?
När räknas man som tjock då?
När man inte längre kan köpa kläder från vanliga butiker?
När är det då? Alltså tänker jag HM så har de ju upp till XL i alla fall, och har man XL tycker jag definitivt att man är tjock.
Menar inte att vara dryg, genuin undran.
Haha, inte vet jag? Men den sortens tjock som Lady Dahmer syftar på tror jag är när samhället börjar stigmatisera en och man liksom inte längre kan leva som alla andra (som t.ex. handla i vanliga affärer). Men svårt att dra en entydig gräns. Man ju vara lite småmullig, större än genomsnittet eller lätt överviktig utan att nu direkt vara tjock.
Bara för man har xl behöver man inte heller vara tjock min mamma har xl men hon är 170lång och hennes axlar kan omöjligt komma ner i mindre, i linnen kan hon ibland ha M. Så en storlek säger inte heller allt.
Det känns ju som att det borde finnas ett mellanting till tjock och smal, menar jag. Jag är inte smal själv, men jag har ändå ett antal storlekar kvar innan jag växer ur något sortiment.
Normalviktig
Vi är alla människor. Tur jag född att jag tycker en vänlig människa är vacker. Skiter helt i hur andra ser ut bara dom är trevliga och har värme det är viktigast. 😃😃
Hell yeah! Jag har aldrig förstått mig på hela den här vikthetsen… Mår man dåligt i sig själv över hur mycket man väger. Gör något åt det men det ska vara för din egen skull. Inte för andras idioti.
LD eller nån annan på hennes blogg menade att man vet när man är tjock, och om man behöver fråga om det så är man icke en tjockis. Ungefär som när folk undrar om de har upplevt en orgasm.
Vilket jävla trams. Då är väl varannan osäker stackars tonåring tjock 🙁
Jag är och har alltid varit smal så har inte direkt tolkningsföreträde men håller med om att Lady D är lite för kategorisk i detta. Det är inte omöjligt att gå ner i vikt och hållas där men det är säkert jävligt svårt. Jag tror att det säkert för henne är en grej som hon anser skulle försämra hennes livkvalitet så rejält att det inte var värt det men hon har ju också talat om att hon lider av psykisk ohälsa. För en sådan person kan det ju vara mycket svårare och kännas rentav omöjligt. Jag undrar ändå om hon liksom är emot bantning? Skulle hon själv vilja gå ner i vikt eller är hon nöjd som hon är? Lägger ingen värdering i att vara tjock, undrar bara hur hon ser på saken.
Självklart går det att ändra sin kropp men det kan krävas otroligt mycket mer av vissa än vad det gör av andra.
Min kropp har en ”trivselvikt” och när jag ligger på den vikten så kan jag leva rätt avslappnat utan att gå vare sig ner eller upp.
Vill jag gå ner i vikt då måste jag lägga ner så galet mycket tid på det, jag måste väga allt jag äter, räkna kalorier och sluta äta allt jag tycker är gott (typ bröd, pasta och choklad) då går jag ner i vikt.
Men jag måste hålla på det stenhårt och minsta avsteg så går jag upp igen vilket leder till att jag inte tycker det är värt det.
För mig tar det så mycket energi att hålla min normsmal och trots att jag har en övervikt så är det ok för alternativet är som sagt inte värt det.
Men att påstå att det är omöjligt att gå ner i vikt är bara löjligt!
Jag känner personligen att det valet du gjort är det mest hälsosamma. Några kg hit eller dit spelar väl ingen roll, och att behöva leva så som du beskriver för att hålla en viss vikt låter ju helt ohållbart. Heja dig ❤️
Som alla extremister behöver LD och hennes svans olika hatobjekt. För kommunisterna var det ”överklassen” (låt vara osagt att fria bönder, lärare och folk med glasögon kunde räknas dit om det passade), för nazisterna var det judar, homosexuella och flummiga konstnärer. För tokfeminister är det män. Och för intersektionella är det typ all of the above plus vita, cis, smala och/eller vad det nu råkar vara som kränker dem den här veckan.
Deras argument låter jättebra i deras egna öron medan normala människor har svårt att förstå att de ens tror på sin bullshit.
Gick upp 30+ för några år sen, innan det var jag normalviktig. Jag går sakta men säkert ner i vikt nu genom dagliga promenader och sund kost. (ingen svält här inte). Men jag fattar inte hur vissa inte VILL gå ner i vikt? Hur orkar folk fortsätta vara tjocka? Jag måste vara den sämsta tjockisen för fyfan vad jag mår dåligt av att vara tjock. Knäna gör ont, höfterna gör ont, fötterna gör ont och jag är bara allmänt osmidig. Vågar inte ens springa för jag är rädd att knäna ska gå ur led typ. Att det på riktigt finns folk som promotar fetma.
Fast jag gått upp 10 kilo och smal innan så det inte så jobbigt. Ändå signalerar samhället banta hela tiden. I varje veckotidning hela tiden smalrecept och prat om olika sätt att gå ner. O det riktas hela tiden till kvinnor. Tjatigt.
Det finns ingen som promotar fetma. Men folk vill att andra ska sluta hata, förlöjliga och skamma folk med fetma.
Kritik är varken hat, förlöjligande eller det nya bullshitordet skammande
Det finns absolut ingen anledning att kritisera någons kroppsvikt överhuvudtaget. Var och en har rätt till sin kropp och att få ha den ifred oavsettt hur den ser ut eller väger. Så din kommentar saknar helt relevans för ämnet.
Det finns all anledning att kritisera förhärligandet av skadliga livsstilar, vare sig man riktar kritiken mot glorifiering av alkoholism, drogberoende eller fetma.
Ja du anonym… skadliga livsstilar? Kritiserar du dina medmänniskor lite sådär hipp som happ till vardags i största allmänhet? För i såfall hoppas jag du inkluderar anorektiker, orotorektiker, träningsnarkomaner, extremsportare, balettdansörer, jockeys mfl. i ditt urval av glorifierade livststilar? Eller kommer de undan för att de är smala och vältränade?
Och hur är det nu med dem som är överviktiga för att de helt enkelt svälter? Eller för all del t.ex. den här kvinnan Bloggbevaknings skrivit om som är burlesqdansös och senast underklädesmodell? Hon framställs som glamorös?
Relativisera på du 🙂
Skamma är det värsta ord jag vet. Vadå skamma?!
Fast så enkelt som du beskriver det är det inte heller (du låter ju nästan som Katrin….). En av mina föräldrar hade en hormonrubbning som gjorde det OMÖJLIGT att gå ner i vikt trots att denne åt jättelite och gymmade jättemycket i flera år. Först när en läkare hjälpte till så gick det. Man vet sin egen situation men inte andras.
Nu är LD fet för att hon vräker i sig onyttigheter och inte rör på sig. Det framgår glasklart och det är något hon själv står för. Så hon är inte det minsta trovärdig när hon försöker göra sig till språkrör för alla tjocka. Det är ungefär likadant som att radikala SFM försöker låtsas representera alla Sveriges muslimer.
Du har fel- LD rör på sig.
Låt inte dina personliga känslor stå ivägen för för hur du uttalar dig är du snäll.
Jag vill kunna kommentera sakligt under inlägg om LD, men jag vill inte bidra med den kritik jag ar mot henne genom att göra saklig sådan på en tråd som Bashar henne.
Hennes fetma är lika självvald som att hon inte arbetar. Hon skryter regelbundet med båda sakerna. Finns inget osakligt i min kommentar.
Orkar inte ens bemöta dina felaktiga påståenden.
Du får tro vad du vill.
Du behöver givetvis inte bemöta mina påståenden men då är det ju lite onödigt att påpeka att de är felaktiga.
Så viktigt är det nu inte för mig att cementera min uppfattning om LD:s livsstil att jag inte kan omvärdera den om det framkommer något nytt. Men än så länge har jag hennes sociala medier att grunda den på och av dem är det väldigt tydligt en bild av självvald fetma och självvalt hemmafruliv som framträder. Och som default lägger jag absolut ingen värdering i någotdera, det är hennes pissiga attityd jag har svårt för. Så länge hon framställer sig som hon gör får du nog räkna med att folk kommer uppfatta henne så som hon verkar vilja bli uppfattad. (Varför det stör dig är en gåta.)
Ok jag ger dig en chans.
Hon jobbar inte pga social fobi. Hon har haft bar gigg men måste ställa in i sista sekund för att hon inte klarar av att ta sig dit. Och då har det gäl saker som hon brinner för tex feminism, så det är inte pga bristande intresse,
Hon rör på sig men berättar inte om det i social media då hennes följare inte vill läsa om det där.
Hon säger själv att ingen vill vara tjock. Inte hon, inte någon annan heller, mao det är inte självvalt.
Bilder hon lägger upp där hon frossar är för att provocera alla dem som hatar på tjocka, inte för att hon äter så till vardags.
(Och jag håller med CamCam i hennes inlägg här)
Glömde: Bilden du har av henne är inget som hon lagt ut utan som du själv har valt att inte läsa exat vad hon säger.
Tex, hon säger SJÄLV att hon INTE vill vara tjock, men hon har valt att inte hata sig själv för att hon är det. Lite skillnad eller?
Och DET strör mig när folk inte vill förstå vad någon säger, vare sig de håller med om vad som sägs eller inte.
Tack, det var bra nyanserat. Jag uppskattar det. Får mig inte att bli ett LD-fan och fortfarande så är varje frosserimåltid ett aktivt val så det där med att hon inte väljer att vara fet ställer jag mig skeptisk till. Men igen: tack för att du skrev. (Till ditt PS: man kan vara lika påläst som sin meningsmotståndare men ändå komma fram till helt andra slutsatser.)
Självklart kan man komma fram till olika slutsatser. Du kan säga att du inte tror henne att hon inte valt det själv men du kan inte säga att hon sagt så när hon inte gjort det.
Och det är mycket jag inte håller med LD om men jag aktar mig för att påstå saker som hon aldrig sagt.
Tack för bra dialog. 🙂
1. Social fobi kan botas genom terapi, tex KBT. Genom vårdcentralen kan man få remiss till samtal, kostar som ett läkarbesök, om man inte har råd att gå privat.
2. Om man äter mer än vad man rör på sig är intaget ojämt och man går således inte ner i vikt ( ingen hjärnkirurg).
3. Att välja att inte hata sin kropp för att den anpassar sig efter det man stoppar i munnen känns som normalläge och inget som jag personligen förstår att man kan bli tokhyllad för
Tack själv.
Ett tillägg: jag vill absolut inte sprida felaktigheter så jag rannsakade det jag skrev. Att LD:s vikt är självvald anser jag håller och det finns inget motsägelsefullt i att någon väljer att vara fet men inte vill vara det. Been there, done that.
Att hon väljer att inte arbeta är mer komplext, i sin debattartikel i Metro om delad föräldraledighet är hon väldigt tydlig med att de inte delar lika och hon väljer att vara hemma för att mannen ska tjäna alla stålar, det är svårt att tolka det som något annat än att hon väljer sin livsstil som hemmafru. Och som sagt det är inget negativt i mina ögon, tvärtom, så min jämförelse mellan de två livsvalen var inte särskilt bra ur mitt eget perspektiv.
Det är sant! Jag kommer ihåg att vi under en kort period kunde följa LD och hennes träning men hon slutade ganska snabbt med de inläggen pga att (ätstört/träningsstört?) folk blev triggade. Jag tror hon har nämnt någongång att hon fortfarande tränar.
Tycker vi kan sluta anta grejer om människor som vi inte känner.
Fast hon har faktiskt ett flertal gånger när hon körde live sagt att hon inte vill jobba, för att det är jobbigt och hon har möjlighet att välj bort det pga ”rik” man. Så det du skriver stämmer ju inte, det är inte pga social fobi hon inte arbetar.
Det finns för övrigt ensam arbeten. Har själv ett.
Självfallet räknas inte sjukdomar in i ovanstående!
Men trots att andelen sjukdomsrelaterade fetma är relativt liten så ska sjukdomskortet alltid dras fram när denna diskussionen kommer på tal.
Alla feta är inte sjuka, så är det bara.
1 Fast när man är sjuk så är det ju en annan fråga. Alla är inte det.
2 Har för mig att CamCams övergivit berodde just på en hormonstörning eller något liknande.
*övervikt
Fast bara för att camcam kan gå ner i vikt betyder inte det att alla andra med hormonstörning kan det.
Allt är individuellt.
Ja, jag har som sagt både fibromyalgi och hypotyreos – fel på sköldkörtlen.
LD Har lagt upp bild på sin lunch, gifflar o pucko choklad-dryck. Gå nu inte i fällan o publicera något om det. Känns som ganska uppenbart provocerande
Och Somliga förbannade kvinnor trycker i sig nötcrème även fast hon är proppmätt efter en middag.
Jag trodde dom hade dåligt med pengar i det hushållet…verkar inte som det. Dags att minska FK-bidraget typ, för det finns pengar över även till cigaretter.
När jag studerade hade jag inte råd att köpa ”snask”, om jag ville äta mat varje dag. Jag kom inte på att man kunde tigga pengar för sånt i sociala medier. Kanske tur det, annars hade jag nog varit både tjock och en alkis vid det här läget.
SFK har en make som arbetar, vill du dra in hans lön också?
För mig är det nästan omöjligt att gå ner i vikt eftersom jag äter en medicin som gör mig vrålhungrig hela tiden. Så det finns ju dem som inte kan gå ner i vikt pgr av olika omständigheter. Så jag tycker inte att man ska se ner på någon, varken tjock, smal m.m Vi vet inte vad hen går igenom.
Anna fint skrivet. Alla har sitt och bära. Och det finns tyvärr alltid några som har det sämre. Är det inte konstigt o fel många människor o barn svälter ihjäl. Och en del dör av frosseri. Visst går det att komma till rätta med detta kramis.
Jag har också en medicin som gör mig hungrig men det handlar ju om vad du trycker i dig. Jag har gått upp 20 kg på 4 månader.. för jävligt och endast mitt fel. Det är inte medicinen som gör att jag går upp o vikt. Det är VAD jag stoppar i mig och hur mycket jag äter. Nu har jag börjat gå ner igen med ändrad kost 🙂
Lider med dig Anna. Har själv haft problem med extrem hunger, dock pga magproblem i kombination med psykisk ohälsa. Men det är självklart en helt annan sak när det beror på medicinering, och även svårare att ”bota”. Visst suger det att gå upp rejält i vikt, men det värsta är hur det tär på en både psykisk och fysiskt att ständigt vara hungrig. För mig har det gjort underverk att gå till en dietist. Även om min bakgrund är helt annorlunda så kanske det vore något att prova på för dig? Lycka till och hoppas det löser sig för dig ❤️
Tack fina du 🌻 låter som du har varit med om någonting liknande. Jag frågade faktigst min läkare om en dietist men inte fått någon kallelse än så länge. Nu försöker jag trappa ner på medicinen. Det är ju den som är boven i dramat. Jag kan väldigt mycket om träning och kost så jag vet inte om dietist hade varit till någon hjälp.
Jag tog själv kontakt med en dietist. Vet inte vilket landsting du bor i, men i Stockholm så går det på högkostnadsskyddet om du har en ”bra anledning” till att behöva en dietist. T.ex övervikt, magproblem, fd ätstörningar. För mig räckte det med att jag i i mitt första telefonsamtal till mottagningen la några minuter på att berätta om tidigare ätstörningar och återfall i vissa av de beteende i kombination med viktuppgång på kort tid. Så prova att ta en egen kontakt (även om din läkare såklart egentligen borde göra det åt dig). 🙂
Fast de allra flesta har ju faktiskt inte någon sjukdom som ligger bakom att man går upp i vikt. De får bara i sig fler kalorier än vad de gör av med. (Och så att ingen känner att de behöver påpeka något, Nej jag tycker aldrig att man har rätt att hoppa på någon för dennes utseende)
Fast nej, då var det ju inte omöjligt att gå ner i vikt, personen gjorde det inte rätt på egen hand.
Jag blir så trött på att höra att vissa inte kan gå ner i vikt, när det egentligen handlar om att de inte använder rätt metod för just dem antagligen.
Du har fel. Alla kan inte gå ned i vikt. Det låter som du är gammal och inte öppen för olika synsätt.
Jag har vart tjock. Och jag är nu smal.
Jag gick ner 30 kg. Var det värt alla stunder jag grät och inte tyckte någonting hände med min kropp, alla tårar och all frustration? Absolut!
Första månaden var det pina och pest att ge mig ut och gå/springa på morgonen och samma runda på em. Det var ren jävla tortyr! Till att jag en dag älskade det! Inget fick mig på så bra humör, som tanken på mina promenader. En egenstund för mig, och bara mig. Med musik i öronen, tankar i huvudet och friheten att gå vart jag ville.
Jag började utmana mig själv och lade till att springa upp för berg på min runda. Inte långt därefter sprang jag upp och hoppade på alla stenar. Att klara det momentet, gav mig en lycka jag aldrig hittat igen.
Att säga att inga kan gå ner i vikt är ren och skär bullshit! Är det medicinskt finna det hjälp att få. Annars handlar det bara om karaktär! Och visst, DET kanske inte alla har. Men då är det kanske på sin plats att se över den egenskapen hos sig själv, innan man börjar gasta om att det är omöjligt.
Bra jobbat! 30 kg är riktigt duktig prestation. 🙂
Åh vad glad jag blev av att läsa din kommentar, Linn <3
Jag har själv en övervikt som SKA bort. Jag kämpar med det i nuläget, och jag vet att om jag bara kämpar och inte frossar i godis (som jag tyvärr har för vana att göra ibland) så kommer jag nå mitt mål.
Såklart att det går att gå ner i vikt. Men det krävs att man ändrar sin livsstil och inte fortsätter i samma spår som tidigare. Om en tjock person som tidigare inte ens ägt ett par löparskor, käkat 1 kilo godis om dagen och varit allmänt ohälsosam helt plötsligt börjar jogga 2-3 gånger i veckan och endast käkar godis 1-2 dagar i veckan – så kommer den här personen antagligen gå ner i vikt. Om den här personen inte gör det utan fortsätter sitta i soffan med offerkoftan på och med godispåsen till hands, kommer självklart inget förändras och siffrorna på vågen kommer vara densamma.
Jag har som sagt själv en övervikt, och jag vill förändras för min egen skull och inte på grund av samhället. Jag mår inte bra av att vara tjock.
Jag har levt ca 10 år pendlandes mellan övervikt och fetma. Inte en enda gång under det decenniet har jag blivit hånad, stigmatiserad, bespottad för min vikt. Inte en endaste liten kränkis kom flygande åt mitt håll! Jag levde ett fullständigt normalt liv med jobb, dejting, vänner och fritidsintressen. Men jag kanske inte var tillräckligt uppmärksam? Var min kränkhetsradar felinställd? Kan det ha varit patriarkatets fel på något sätt?
(Kanske om dessa permakränkta kvinnor kammade sig och skaffade ett jobb så skulle de ha mindre tid till dessa dumheter)
Jag känner som dig….jag är 162 cm och har hela mitt liv pendlat i vikt mellan 70 och 90 kg, just nu väger jag nog närmare 80. Aldrig har jag utsatts för hårda ord eller kränkande behandling, blickar eller så. Är gift, har välbetalt jobb och lever ett helt normalt liv. Jag har väldigt svårt att identifiera mig med bilden av ”tjockishat” i samhället.
Jag har varit fet hela mitt liv och jag är inte lättkränkt eller bryr mig särskilt mycket om vad andra människor säger. Men att påstå att ingen nånsin har kommenterat…det tror jag faktiskt inte på.
Folk glor på en hela tiden. Kommer med pikar. Små barn som säger ”Varför har du så tjock mage?” och deras föräldrar som fnissar åt deras frågor och rycker på axlarna som om de tycker det är gulligt och vill säga ”kids will be kids”. Och tro mig när jag säger att barnen aldrig skulle fråga en sån sak om det inte vore för att de lärt sig det av sina föräldrar och samhället i stort. Min dotter som är uppvuxen med en tjock morsa har aldrig nånsin sagt nåt sånt om nån.
Jag är gift och har en man som tycker jag är sexig. Både män och kvinnor har stött på mig, jag har ett normalt liv med vänner och jobb och allt man ”ska” ha.
Men kom inte å påstå att ingen kommenterar eller ser ner på en när man är tjock, för det är inte sant. Då har du gått med skygglappar på hela ditt liv i sådana fall.
Är full av vördnad inför att du vet mer om vad jag hör än jag själv. Kan jag få hjälp med nästa veckas lottosiffror också gulle dej? 😍
Tala inte för mig tack! Jag har aldrig hört kränkande kommentarer i vuxen ålder. Som barn blev jag retad för min hårfärg, aldrig vikt.
Du bör komma ihåg att din sanning är bara DIN sanning, inte alla andras och du talar inte för alla överviktiga.
Om det är något jag avskyr så är det folk som använder sig av argumentet att ”vissa kan äta hur mycket som helst och inte gå upp i vikt”. Det kanske stämmer för ett fåtal, lyckliga människor. Men för de allra flesta, och för alla pinnsmala människor som JAG känner till, så är det inte så! De äter PYTTELITE!
Att gå runt och tro att dessa människor äter massor och ändå är smala är att invagga sig själv i en falsk känsla av att endast få förunnade kan se ut på det sättet och att de dessutom inte behöver arbeta för det, eftersom det ligger i deras DNA. Jag upprepar, det är INTE sant. De prioriterar helt enkelt att vara smala framför att äta mycket. Att många smala personer sedan ofta gillar att berätta hur mycket de äter (Dessie, någon?) betyder inte nödvändigtvis att de faktiskt gör det!
Nästan alla kan vara smala, framförallt om man aldrig tillåtit sig själv att bli tjock från första början. Det handlar om motivation, förutsättningar och prioriteringar, och väldigt sällan om genetik.
Vill också inflika att många kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt i sina yngre dagar (antagligen pga metabolismen?) men sedan börjar gå upp i vikt ju äldre de blir. Det är iallafall vad som hände båda mina föräldrar och mig. Runt tiden då jag fyllde 25 började jag gå upp i vikt och på två år har jag gått upp 5 kilo.
Åhnej, hoppas det inte gäller mig! Kan äta rätt mycket utan att det påverkar mig något, men jag fyller 23 i år… Kan det vara så att mina ”fri-år” börjar nå ett slut?
Haha ja, gick själv + 10kg när jag fyllde 25. Har alltid kunnat äta som jag vill tills helt plötsligt så bara fastnade allt.
De där tio kilona extra gör mig inget, de behövdes nog. Men har jag u fått börja tänka på mängden godis och skräpmat jag proppar i mig nu och hittat en bra nivå. Annars hade jag väl också blivit gravt överviktig snart och börjat lipa om det ooomöjliga att gå ner i vikt.
Tycker inte det är något fel med att vara tjock och det är jättebra att folk kämpar för att det ska vara mer accepterat. Men att påstå att det är omöjligt att gå ner i vikt bara för att man inte kan äta/leva som när man var 18 är bara löjligt.
Tala inte för mig är du snäll.
Äter jag normalt eller t o m som en vuxen man så har jag enligt skittmåttet BMI ett på 18-19.
Kan jag äta alt jag vill? Så klart inte, men jag kan äta bra och äta mycket.
Men äter jag saker med dålig näring och mycket hel och halvfabrikat så skulle jag så klart gå upp i vikt, men då på ett oönskat ohälsosamt vis.
Men jag äter inte yttepytte, och jag äter allt jag vill.
PS Jag har folk i min närhet som är överviktiga. Nu vet jag inte vad de äter när jag inte är där, men när vi äter middag ihop så äter jag mer än dubbelt så mycket. Jag lägger upp mer och jag tar två portioner.
Inte sitter jag inte petar i en barnportion. Jag äter min mat.
PS Jag är över 25 år.
Läs om mening två innan du surnar till
Jag läste den och är trött till döds på den. Jag känner flera som är smala och alla äter normalt.
Om något så är det dem som äter dåligt till middag och lunch som jag känner de som är överviktiga. De som inte äter lagad mat ordentligt och rejält utan i små portioner. De äter så lite att jag inte fattar varför de är överviktiga medan alla som är smala som jag känner äter mycket och regelbundet.
Det är en jäkla myt att smala inte äter. Och det gäller inte ett fåtal. Det gäller alla jag känner och det är några stycken. (förutom dem som jag vet som har ätstörningar.
Folk underskattar hur mycket smala människor kompenserar för sina utsvävningar. Jag är sån som ”kan äta hur mycket som helst” i det att jag inte har några problem med att äta typ en pizza och sedan glass efteråt, men då är jag ju mätt i typ 20 timmar + är bara sugen på lätt mat dagen efter.
Precis. Det handlar om att smala personer balanserar sitt energi-intag under veckan liksom. Jag har aldrig behövt tänka på vad jag stoppar i mig, är iofs bara 24 men jag tror att det är just på grund av detta. Så tror nog att det kan ligga något i att vissa personers kroppar bara fungerar så. Känner många som fungerar precis lika.
Där har du fel. Det kan visst ligga i generna att vissa personer är smala (hög ämnesomsättning). Själv kan jag äta i princip vad och hur mycket jag vill och äter verkligen inte lite, utan äter normala portioner, samt godsaker om jag känner för det, och är fortfarande smal (är 30+) och mina föräldrars kroppar fungerar likadant.
Den procentuella skillnaden (för normala människor utan bakomliggande sjukdomar) i ämnesomsättning är minimal och i princip försumbar. I studier där man jämfört människor som trott sig ha hög och de som trott sig ha en låg ämnesomsättning har man inte kunnat hitta några signifikanta skillnader.
Något som dock skiljer sig åt mellan människor är framförallt hur mycket man omedvetet rör sig under dagen. T.ex. om du skakar med benen medan du sitter på stolen eller om du har dem stilla.
Det är också bevisat flera gånger att människor är väldigt dåliga på att uppskatta hur mycket de äter, åt båda hållen. Vissa som tror sig äta mycket gör inte alls det och tvärt om så det är därför sällan det går att lita på när människor gör uppskattningar av sitt energiintag.
Det är också så, tvärt emot vad de flesta trot, att överviktiga generellt sätt faktiskt har en högre ämnesomsättning än normalviktiga då de har en större kroppsmassa som kräver mer energi.
Det man kan vara säker på är att går du inte upp/ned i vikt så ligger du på en energibalans och går du upp/ned i vikt över en tid så ligger du i energiobalans.
Amen! Jag äter förmodligen För över 3000 kcal per dag (bra lunch och middag sen lite halvbra grejer som mellis) men jag är sjukt aktiv också. Dels vardagsmotionerar jag mycket men även när jag bara är hemma rör jag mig mycket, plockar med grejer, leker med barn, skakar på benen, står och går i köket. Har ADHD så det är väl en förklaring. Jag har aldrig varit överviktig och hoppar inte måltider, utan jag tror det är min aktivitetsnivå som gör att jag kan äta såpass som jag gör.
Eller så har dom (jag) inget speciellt intresse för mat. Jag äter för att få energi. För att jag måste. Aldrig annars i princip. Snacks, godis och annat krafs är faktiskt ganska äckligt enligt mig. Jag äter helt enkelt när jag är hungrig så magen kurrar högt…
Ja jag kanske är lustig men det där med att äta och äta för att det ”är gott” har jag aldrig varit mycket för.
Jag håller med dig, sen har alla olika åsikter om vad ”äta mycket” är. Jag har hela mitt liv varit smal och vissa perioder väldigt smal och jag ogillar verkligen att prata om vad jag äter så jag säger alltid att jag äter vad jag vill. För det första så vill jag inte ge någon några idéer och sen vill jag inte höra andras åsikter om min kost. Jag mår bra, det räcker så. Jag kan smälla i mig nästan en hel pizza och sen en massa godis men dagen efter har jag ingen aptit förrän på kvällen men det är det ingen som vet utan jag kallas den som kan vad hon vill och har ”tur”. Sen läste jag en artikel om att smala människor är lite mer ”alerta” typ, man studsar upp för trapporna, gör allting lite fortare, går snabbare osv och det stämmer på mig, jag halvspringer nästan alltid upp för trappor tex.
Vad jag menar är att genetik inte ska användas som en ursäkt till varför en person inte kan gå ner i vikt. Man ska passa sig för att använda argument som att ”vissa kan äta hur mycket som helst” till varför man själv inte ser ut på det sättet, för det är som sagt sällan sant.
Det är att förskjuta ansvaret från sig själv, till något som enligt utsago inte går att påverka.
Jisses, läste vad personen faktiskt skrivit till LD. Vilken idiot! Skrattade åt LDs svar ”VA GRÖNSAKER VAD ÄR DET FÖR NÅT DUUUUUUH??” xD
Offerkoftan åker snabbt på för vissa i en sån här diskussion. Varken kraftig under- eller övervikt är hälsosamt. Sen kan man välja att ta det som förakt mot tjocka eller inte. Ja det finna folk som tycker tjocka är äckliga men alla som belyser vilka kroppsliga besvär där övervikt kan vara en bakomliggande orsak är inte det.
Bra inlägg!!! Hon är helt ute och snurrar i tjockis-debatten. Hon utgår BARA från sig själv. Det är liksom ingen rättighet att trycka i sog bullar och Pucko till lunch, inte röra på sig och samtidigt vara smal. Vill man gå ner i vikt får man nog anstränga sig lite eller gilla läget.
PRECIS. Man kan inte sitta på sin kammare och äta onyttigheter som absolut inte är nödvändiga för människan och sen klaga klaga klaga.
Hållet med. Det tar ju energi att klaga på saker. Då är det ju bättre att göra något åt det.
”Men vad kallas det när en fd tjockis berättar hur det är då? ”
Jag tror fortfarande att det, enligt LD i alla fall, kallas för ”thinsplaining”. Vilket gör att det blir i praktiken omöjligt att diskutera frågan om vikt såvida man inte är tjock själv, vilket i sig är helt absurt…
Nje, hon tjatar om att en bantare är en jojobantare in the making – alltså en tjockis som tillfälligt är smal. En gång tjock, alltid tjock. Finns till och med ett inlägg där hon berättar att varje gång man bantar blir det svårare – alltså ett mycket mer dramatiskt kaloriunderskott krävs – att gå ned i vikt. För den feta kroppen vill vara fet.
Det är liksom bara inte sant. Det vore bättre om hon höll sig till att förklara varför det ur ett rent samhällsperspektiv är ohållbart att inte låta tjockisar vara tjocka. Varför detta jävla fokus på att det minsann är ett oomkullrunkeligt handikapp.
…för att inte tala om överviktens relation till lägre samhällsklass, som borde vara mer intressant för LD.
Man kan veta massor om hälsa och ändå få vara fet själv om man vill. Det går bra, det måste inte finnas en ursäkt för hur man själv väljer att hålla sin kropp.
Feta människor har fler fettceller som inte försvinner vid bantning:)
Precis så då är det svårare att hålla den nya vikten. Det var kanske det LD menade?
Dock så är det faktiskt så att om man har varit överviktig så har kroppen en tendens att lagra mer av energiöverskottet man får som fett. Detta kan hålla i sig även efter flera år som normalviktig.
Stör mig på dessa ”-splaining”. Förutom i huvudet på inskränkta människor som vill kväva öppen diskussion existerar det ingenting som heter tolkningsföreträde. Det enda som räknas är att det man säger är korrekt och riktigt. Det är sedan fullständigt egalt vad avsändaren har för attribut.
Instämmer till fullo.
Dessutom så irritera det mig att en kategori, dem som har övervikt, får uttala sig om mitt liv och hur jag har det utan att det protesteras från någon av dem.
Dubbelstandard.
+1000
Hua, jag tycker helt klart att vi borde ha tjockskatt i det här landet. Jag är naturligt smal, men inte fasiken sitter jag och trycker i mig e-nummer för det. Fel fett och socker i mängder är ingen belöning, det är bara ofräscht och negativt på alla sätt och vis. Bara för att det serveras måste man inte ta, ett gammalt indianordspråk;) Tänk om alla arga tjocka människor skulle ta ut all ilska på gymmet istället, wow! Ni skulle bli smalare och mer vältränad än jag!
Isåfall bör vi ju införa träningsskatt också då idrottare kostar samhället väldigt mycket pengar med sina skador?
Mc-knutte-skatt. Genast.
Att bli skadad är ju dock i nästan alla fall p.g.a. olycka. Fet blir man inte av en olycka. Om man nu inte tröstäter för att man är olycklig, men det är en helt annan sak…
Och mans-skatt. Fy helvete vad män kostar samhället pengar!!!!
Kika in hos @isabellbuffa som genom tvprogrammet Tunnelbanan växt i raketfart gällande sina följar siffror på Instagram och därmed strömmar det in av kåta företagare som vill ha sammarbeten. Gissa hur många av dom som är reklam markerade, ZERO
Tycker faktiskt att det är helt sjukt att man promotar övervikt. Absolut att alla ska få se ut som dom själva vill, men det är bevisat att övervikt är väldigt ohälsosamt plus att det kostar samhället enorma summor. Det är därför som det just nu pågår en debatt där man ser att folk som lever i så kallade blå zoner lever längre än genomsnittet. Alla äter de olika kost, några äter kött några är veganer, det enda dom har gemensamt är att dom alla lever på svältgränsen, dvs 1500-2000 kcal om dagen medans övriga världen ligger mellan 2500-3000! Tycker detta är väldigt intressant!!
Jag uppfattar det som om Lady D vill vara tjock? Äta bullar och Pucko till lunch. Varför gör man det? Gravt sockerberoende? Hur mår hon efter en sådan lunch? Jag skulle må skit och inte orka med dagen.
Men det är kanske bara ett sätt att provocera.
Jag undrar om hon verkligen vill det? Säger hon bara inte så för att hon har svårt att gå ner i vikt? Älskar godsaker osv.
Det finns faktiskt inte, i motsatt vad många tror, någon konsensus inom forskarvärlden om att man kan bli beroende av socker. Man har sett att möss kan bli det men man har inte lyckats återskapa det hos människor. Ganska intressant tycker jag 🙂
Hon behöver inte orka med dagen då hon ej arbetar utan är hemma med liten bebis
Tror inte man ska utgå från sig själv. Jag skulle precis som du må dåligt av att bara äta bullar och pucko till lunch. Antingen skulle jag behöva äta en riktig måltid typ en timme efter, eller så skulle jag behöva gå runt hungrig och antagligen få magknip. Sen har jag en historia av ätstörningar och socker riskerar trigga hetsätning så även om jag tycker det är supergott kan jag sällan äta bullar och liknande.
Men alla är olika. För många funkar pucko och bullar bra som lunch då och då.
Sådär sa jag också när jag var tjock att det inte går att gå ner i vikt samtidigt som jag låg på soffan och åt tio kanelbullar och en chipspåse. När man är tjock så har man tusen ursäkter till varför man inte går ner i vikt och en av dom ursäkterna är att det inte går att gå ner i vikt. Det är en ren omöjlighet. Samtidigt som man inte vill röra sig en millimeter och vräker i sig allt man kommer åt i onyttig matväg. Dom som inte lyckas gå ner i vikt dom vill innerst inne oftast inte det. Det är vad det handlar om. Dom vill fortsätta äta onyttigt och vara lata. Men det är i samhällets ögon inte okej att leva så och då får dom ”dåligt samvete” och kommer på några ursäkter. Är det något jag lärt mig om viktnedgång så är det; När man äter nyttigt och rör sig så går man ner i vikt och när man äter onyttigt och inte rör sig så går man upp i vikt.
Fattar hur du menar, men tycker att ditt inlägg är ganska ensidigt det också. Visst, (i princip) alla KAN gå ner i vikt, men frågan är vad dom behöver uppoffra för det. Och nu menar jag inte onyttig mat, socker och alkohol.
Jag var tjock för flera år sen. Hade varit normalviktig på den nedre skalan hela mitt liv. Sen blev jag psykiskt sjuk när jag var 20 (en av sjukdomarna som för dom flesta bryter ut helt i ca 20-årsåldern). Jag diagnostiserades med en obotlig sjukdom som måste medicineras hela livet och inte bara i perioder.
Hursomhelst. När jag var 21 så började jag på en väldigt stark medicin som gjorde så att jag gick upp över 25 kg på mindre än ett år (!). Den är känd för att vara effektiv, och ökänd för att 99% av dom som tar den går upp väldigt mycket i vikt. När jag väl hade blivit så stabil att jag kunde sluta på den och byta ut mina andra mediciner till sorter som var ”snällare” mot kroppen så gick jag ner allt och lite till – på ett år. Hade jag kunnat gå ner i vikt innan? Absolut! Hade mitt liv förbättrats av det? Nej, för jag hade varit tvungen att låta bli en för mig livsnödvändig behandling, dvs var det bara att ”välja” mellan att vara tjock och att vara så sjuk att jag knappt visste vad jag hette.
Min poäng är att det finns så mycket att ta med i beräkningen. Någon som har ett problem vars ”lösning” gör att det inte går att gå ner i vikt kan säkerligen sluta behandla det problemet på egen risk, med allt vad det nu kan innebära, och sen lyckas gå ner i vikt, med vilken ansträngning och jobb som nu krävs för just den personen. Frågan är vad som händer med en då, när det ursprungliga problemet inte går att göra någonting åt längre, då lösningen på det med största sannolikhet skulle innebära övervikt och att kanske inte kunna gå ner oavsett ansträngningar. Jag hatade att vara tjock, jag mådde så fruktansvärt dåligt över det och skämdes så fort jag råkade se mig i spegeln. Hade jag däremot slutat med det som gjorde det omöjligt (ja, omöjligt) att gå ner i vikt, alltså medicinerna, så hade jag kanske inte ens levt idag.
Nästan alla kan gå ner i vikt, frågan är bara vad som måste uppoffras för att kunna göra det. För dom flesta är det onyttigheter, stora portioner och att slippa röra sig, för andra kan det vara saker som är avgörande för att kunna leva ett drägligt liv eller ens överleva.
Tack för att du delar med dig. Intressant frågeställning! För dig var det en avvägning så att säga. I sådana fall kan eventuell övervikt vara obetydlig i förhållande till det andra alternativet (även om 25 kg ökning på ett år låter som en mardröm för mig). Vad var det för medicin?
Ja, det var en mardröm. Har för mig att jag gick upp typ 25 kg på åtta månader, och sen ungefär 5 under kommande månaden. Kommer aldrig att glömma när jag hade börjat stabiliseras och för första gången på månader var någorlunda klar i huvudet och vägde mig. Fy fan. Såg mig i spegeln och det var ju inte jag som tittade tillbaka.
Efter det så började jag träna hysteriskt (hade tränat mycket i många år innan allt detta), gick hos en dietist varje vecka, hade stenkoll på allt jag stoppade i mig och åt bara den mat och den mängd som hon hade skrivit upp att jag skulle äta. Gick inte ner ett skit ändå.
När jag väl gick ner i vikt så skedde det automatiskt, för ”hindret” (medicinen) fanns inte kvar.
Medicinen heter Zyprexa, den har massor av hemska biverkningar. Skulle aldrig vilja gå på den igen. Den är ju rent ut sagt fysiskt hälsofarlig, men hjälper psykiskt (för den som behöver, såklart). Det är problemet med väldigt många starkare psykofarmaka, det finns så många olika biverkningar men det finns inte särskilt mycket kunskap/studier om hur många av dom reagerar med varandra. Men det är en annan diskussion 🙂
För att balansera ut det för dom som säger att sånt här bara är bortförklaringar så kan jag säga att jag dom senaste två åren har lagt på mig några sambokilon, ungefär 5. Är absolut inte överviktig utan ligger fortfarande på normal, men skulle gärna ha bort dom ändå. Men just nu är jag för lat! Bara att erkänna. Synd men sant. Haha men det är jobbigt att inse att man hellre ligger på soffan efter en hård dag på jobbet än att träna, även om jag förmodligen skulle må bättre överlag av det senare alternativet 😛 Mina nuvarande mediciner gör det lite svårare att gå ner i vikt, men det går ju om jag bara tar tag i det. Fast gör det imorgon istället… haha.
Vad gäller nåt som några skrev här i fältet (det är så många kommentarer att jag inte pallar leta) om att det är svårt att hålla koll på hur mycket man äter och rör sig eftersom så mycket sker omedvetet, så har det visat sig att KBT är väldigt framgångsrikt för viktnedgång! Den grejen är en av huvudutgångspunkterna i KBT-behandlingar för övervikt.
Blev ett aslångt och svamligt svar nu, förlåt!
Btw Camilla, kan du/NG fixa så att man kan skriva sitt svar direkt under kommentaren man svarar på? Det är så irriterande att inte kunna se den medan man skriver sitt svar, och ibland behöva scrolla och leta efter kommentaren i fråga medan man skriver, t.ex. i en diskussion med flera argument.
Tack för att du delar med dig! Gör mig glad att höra att du mår bättre idag, och tack och lov för att du valde din psykiska hälsa framför att vara smal. Om man ska låta bli krass så finns ju ingen poäng att vara smal om man är död.
Jag har bipolär sjukdom och var helt livrädd för viktuppgång när jag började medicineras. Och vet att många andra psykiskt sjuka har känt detsamma. Och det är ju för fan inte okej! För oavsett vad man känner inför övervikt så borde alla oroa sig för ett samhälle där människor riskerar välja bort livsviktiga mediciner för att inte bli tjocka.
Tack! 🙂
Se på fan, det är bipolär sjukdom som jag har också, typ 2. Jag tycker fortfarande att det är väldigt läskigt med mediciner och frågar alltid vid ny insättning om det är stor risk för att gå upp i vikt. Om det är det så ber jag om att få prova någonting annat först.
Å andra sidan finns det värre biverkningar, en gång gick jag på en medicin som hade biverkning ”plötslig oförklarlig död”, kändes ju halvkul haha. Och det säger ju en hel del om medicinkarusellen…
Jag tänker att psykvården måste bli mycket bättre på att hålla koll på hur patienter reagerar fysiskt på mediciner. Under min Zyprexa-behandling så gjorde dom inte en enda fysisk hälsokontroll och uppföljning på mig (vilket var deras ansvar då det var dom ordinerade medicinen). Och även, som jag skrev ovan, skaffa sig mer kunskap om hur olika mediciner reagerar med varandra. Under en period gick jag på sju olika mediciner samtidigt (kan ha varit 8, minns inte). Anledningen? Jag fick biverkningar av dom två första, och istället för att reda ut dom så började man medicinera biverkningarna med en tredje medicin, och dom tre medicinerna reagerade med varandra så att det blev ännu värre, och då satte man in ytterligare en medicin… och på den vägen var det.
Biverkningar kommer man ju aldrig komma ifrån, men om en läkare ordinerar en behandling så är det hens ansvar att den ska ge resultat. Det är ju det vård handlar om, att få människor att må bra…
Tycker även att det går att applicera omvänt; många är ju överviktiga pga psykiska orsaker, som matberoende, undermedvetna ätstörningar, tvångshandlingar (medvetna eller på rutin) osv. Det alternativet verkar glömmas bort, ”nä men vi har tagit alla prover som vi kan komma på nu och det är inget fel på dig så träna och ät rätt”. Javisst, det är ju bra att göra det, men precis om med annat som grundar sig i psykiska problem är det ju jäkligt svårt att fixa själv… särskilt om man inte ens är medveten om det.
Oj vad långa svar jag skriver. Herregud.
Sista: hoppas verkligen att du får rätt behandling! 🙂
Hahaha känner igen det där ”plötsligt död”. Låter helt galet att du inte haft ordentligt uppföljning. För mig har de varit supernoga. Har haft tur och får superbra behandling nu, men så har det ju tyvärr inte alltid varit. Hoppas du får bra vård nu också. Och fuck lite övervikt, hellre det än död som sagt. (Däremot är det ju viktigt att vården på längre sikt kan stött patienter i att hålla en ”normal” vikt)
Jag gick upp 25 kg när jag började med medicinen på väldigt kort tid. Så visst är det ett hinder när man vill gå ner i vikt. Tror inte folk fattar det när de inte gått i våra skor. Det är går ju inte att bara äta mindre och gå till en dietist. Det funkar inte när man har den medicinen i kroppen.
LD är bara en lat, fet kvinna som inte har disciplin att gå ner i vikt.
Man går faktiskt ner i vikt om man äter mindre mat och bra mat.
Det är bara så att det är den enkla ekvationen kalorier in och kalorier ut som gäller. Även för de som har sköldkörtelsjukdom (det har även jag).
Vad gäller förbränningen så tränar man upp dem – ju mer man rör sig desto bättre förbränning får man.
Var feta om ni vill. Jag skiter i vilket. Men LD och ni andra som skyller på både det ena och det andra. Det finns bara en förklaring och det är att ni äter för mycket och rör er för lite.
Bästa kommentaren! Tack för den./Wigwag.
Touché
Jag tror att i LDs fall så skulle det bli mycket svårt för hon strulade till sin ämnesomsättning redan som ung på den tiden när hon var smal.
Isf kan hon ju sluta uttala sig om hur svårt det är att banta för de flesta feta för hon har ingen egen personlig erfarenhet av det. Och då ska man hålla käft enligt henne själv.
wigwag: Jag vill vara tydlig här. Detta är vad JAG tror. Inte en teori som hon själv lagt fram.
Vet inte ens om hon har tänkt den tanken.
Har du låtit allmänheten få veta denna sensation? Lätt som en plätt ju 👍🏼
Sen tycker jag även att vi måste informera alla som svälter sig att det bara är att äta mer så skulle vi slippa se människor att dö i tex anorexi. Sen får vi absolut inte glömma att informera rökare om att det också är dödligt.
Så, tryck upp flygblad nu.
Minst 90% av alla med fetma har det pga livsstil. Det är fakta. Annars skulle vi procentuellt ha haft ungefär lika många feta idag som…vi alltid haft vilket alltså inte stämmer så bra.
Fy fan vilken vidrig kommentar!
Har sett den mat LD lagar och är riktigt bra mat. Sluta trycka ner folk. Skulle du våga säga så öga mot öga?
Det är för mig ingen tvekan om att tyngre människor behandlas annorlunda än oss andra och jag tycker att alla har rätt att ha den kropp de vill. Det som stör mig är att LD säger att tjocka kroppar är sunda och det behöver de absolut inte vara (men kan självklart vara det). Att äta gifflar och chokladmjölk till lunch är inte sunt och ja du blir förmodligen tjock av det – därmed är din tjockhet självvald när du äter socker och fett som om det inte fanns en morgondag. Detta är vetenskaplig fakta och inte en åsikt, som LD vill få det till.
Side note: hade en kompis som var gravt överviktig (runt 150-160 kg/175 lång). Hon sa att detta berodde på hormonstörningar. Samtidigt kunde hon beställa 2 menyer på Donken till sig själv, åt muffins, kakor och enbart skräp. Hon tog bilen ner till Ica för hon inte orkade gå. Idag har hon tappat mer än halva sin kroppsvikt och väger runt 65 kg. Hur? Hon började äta nyttigt och träna. Det går att gå ner i vikt om man vill och har den mentala styrkan som krävs, samt evt kan få hjälp av läkare eller dietist.
För att man KAN betyder dock inte att man måste.
Nej det är inte hälsosamt, hon kanske får sjöbugg? När hon inte äter några grönsaker
Klart man kan gå ner i vikt även om man är tjock. Men man kan ha olika lätt / svårt att gå ner i vikt. & man kaske inte kan bli lika smal som vem som helst, men iallafall smalare än en själv var innan om man gör en förändring
Nej alla kan inte det. Finns mediciner som gör det i princip omöjligt.
Det finns tillstånd som kallas Lipödem och liknande som tyvärr inte försvinner trots klassisk träning.
Många misstar dessa åkommer som lathet och vanligt fett.
Jag skulle aldrig få för mig att uppmärksamma min fetma som något positivt. Aldrig i helvete!
Däremot hoppas jag att omgivningen förstår att träning inte är en magisk lösning för alla och att det enbart handlar om vilja.
Jag drömmer om att bli av med Lipödem (googla gärna) och att besöka gymet + kunna spring på bandet osv
Min fetma är 50% min egna skuld men resterande är nitlott i DNA-lotteriet. Jag ska göra mitt bästa för att ta itu med den biten jag kan påverka och sluta med dåliga ursäkter runt kosten. Lovar! 😉
Är hon på riktigt? Antagligen kan man gå ned i vikt (förutom dom fall där sjukdom är inblandat).
Jag är tjock men gör inget åt det för att jag är en lat jävla tjockis. Men det skulle gå om jag hade orken. Finns inget glammigt med att vara fet. Kan hon sluta uppmuntra ett BMI över 40? Irriterande.
Jag skulle snarare formulera det på det här sättet: ”det är svårt att gå ner i vikt i VÅRT SAMHÄLLE”.
Orsaken till att det finns så många överviktiga tror jag främst beror på att dagens matvanor är så onaturliga för oss människor. Vi äter sådant som påverkar signalsubstanserna på ett sätt som människan i naturen aldrig hade fått uppleva. Inte undra på att vi blir överviktiga när evolutionen har utvecklat oss så att vi ska äta massor av mat (helst sockerrikt) för att förbereda oss för svält. Att banta går på det här sättet helt emot människans natur. Sett ur ett evolutionistiskt perspektiv är det inte bra att människan får tag på socker och annan energirik mat så lätt som det går idag. Det blir liksom en omöjlighet att hålla vikten när det biologiska säger att vi ska äta mer än vi behöver och människorna har möjlighet att äta precis vad de vill.
Vad hon vill ha sagt? Så som jag läser det handlar det om att behandla och bemöta människor som just människor oavsett deras kroppsform. Ingen går ned i vikt och mår bättre av att få kritik mot sin kropp och sin person. Rätten till självkänsla och acceptans utan att vågen avgör.
LD själv har skrivit att det inte går att göra nånting åt sin kropp oavsett om man är smal eller tjock. Hon har själv varit smal och nu är hon tjock så uppenbarligen har det hänt nånting där…booofff sa det bara, över en natt säkert.
Min mamma har varit sjukt smal när hon var ung och fick sitt första barn, hon sprang också varje dag. Sen slutade hon och kilona smög sig på efter varje unge och japp…tjock blev hon också. Det hjälper självklart inte att ”potatissallad också är sallad” och att hon blir bara äldre men inte minskar sitt matintag.
Jag är också smal, men inte lika smal som när jag var 20, och om jag inte har koll på vad jag stoppar i mig och i vilken mängd så kommer jag inte vara vara såhär smal när jag är 40. Så är livet liksom.
Och hårda pass på gymmet också är farliga för kroppen…hahaha. Ja, för människan är helt klart gjord för att endast ta promenader, i lagom tempo. Det här med att lyfta, bära, hålla i och dra tunga saker…farligt farligt.
Halvt off men Henrietta, du är min favoritkommentator härinne. Du har så vettiga tankar och ett så bra sätt att framföra dem. Blir alltid glad när jag ser ditt namn, eller ibland så är det tvärtom, att jag skummar igenom kommentarerna utan att titta på namnen, och flera gånger så har det hänt att jag tänkt ”så bra skrivet!” Och då ser jag att det var du som skrev 😊 heja dig!
Haha, Anonym. Du är nog den enda här som tycker så. Dom flesta tycker nog att jag är en fascist…och empatistörd.
Henrietta: Det tror jag inte att de gör. Jag gör det inte iaf.:)
Nejdå, I love yooou toooo.
Nja du har inte helt rätt där ang träning.
Mycket av dagens trängin som görs idag är kroppen in gjord för. Tex Cross fit.
Det finns mycket som kroppen kan göra men det betyder inte att det är bra för den. Vi kan det för att kunna ta oss ut nöd situationer där det behövs ett krafttag för att tex komma loss eller snabbt bort.
Tunga lyft sabbar diskarna i ryggen och knäna. Du kan göra det då och då, men det är inte bar för någon att göra tunga saker ofta.
Det finns en anledning ill att alla elit idrottare har förslitningsskador, precis som dem som har jobb med hög belastning.
Samma med dem som springer långt. Förstör både diskarna i ryggen och skakar om organen på ett ohälsosamt sätt. De på alla som sprungit ett maraton tex och hur lång tid det tar inan det har återhämtat sig.
Nu har jag tagit upp några extremer, men det gäller ändå för dem som överdriver motion i vardagen också. Onödiga skor och som man ofta får dras med för resten av livet. Finns få som håller på med Cross fitt som skulle kunna hävda att de inte är en del av den statistiken.
Dessutom så ska vi inte glömma att människan är gjort för att bli ca 25 år gammal men vi ska leva längre än så idag.
Så, vi är gjorda för att röra på oss och inte sitta still, men vi är faktiskt gjorda för att göra det med måtta.
Dags att hämta glasögon. 😳
Jag pratar inte om elitidrott där utövaren livnär sig på sina prestationer.
Vanligt gymmande där man stimulerar muskelgrupper på samma sätt som om vi fortfarande var jägare/samlare/nomader är inte farligt. Jag anser att viss kroppsstyrka och kondition är en del av ett hälsosamt livsstil.
Människans kroppsvikt ska bestå av viss % muskler, och det får man inte via att vi sitter stilla, tar en promenad och käkar lite proteiner.
Så många idag har en värdelös hållning, ont i ryggen, inga muskler som stödjer kroppen från förslitning i vardagen. Är man då tvungen att ta i en enda gång så skadar man sig, sliter sönder någon sen eller ett muskelfäste. Har man en bra grundstyrka så kan man också ta i ibland utan att skada sig.
Instämmer helt och fullt.
Jag hände upp mig på din något svart/vita påstående att det inte är farligt att lyfta tung eller dra tung, och kom genast att tänka på sekten Cross Fitt. 🙂
Kanske drog lite för snabbt iväg på dina ord. 🙂
Det är inte särskilt svårt att banta. Trött höra den myten upprepas gång efter annan av fettpositiva idioter. Det är inte ens särskilt plågsamt utan kan göras med lätthet och välbehag hela vägen till sin målvikt som bör ligga på en BMI 23-27 i första steget för personer med rejäl fetma.
edit: Gäller såklart inte personer med ett sjukdomstillstånd som orsakat fetman. För såna, som för Camcam, är det alltid plågsamt.
Om det nu är så enkelt, kan du dela med dig av dina revolutionerande teorier?
Jag passa på att vilja veta hur jag enkelt och hälsosamt går upp i vikt.
Allt går. Både att gå upp och gå ner. Kruxet är att det inte är enkelt och att det dessutom är svårt att göra det på ett hälsosamt sätt.
Sätt upp en målvikt. Ta tid på dig. Lägg om kostvanor till fettsnålt. Motionera 2 ggr i veckan. 15 minuter med 80% av maxpuls. Skaffa i övrigt dagliga rutiner där du rör på dig. Gå eller cykla till jobbet tex. Ha roligt och må bra. Som sagt . Inte speciellt svårt eller revolutionerande heller för den delen. Kroppen vill gå ner i vikt om du är överviktig. Det är därför den förbränner i ratio 80/20% fett/kolhydrater när en fet otränad person har lite puls påslag. Tillskillnad mot vältränade som har det omvända förhållandet vid all
kaloriförbrukning. Det här är fakta och beprövad vetenskap.
Ok. Du har med andra ord ingen kunskap på det här området.
Jag har tränat intensivt och hårt under många år och vet hur kroppen tillgodogör sig, lagrar och förbränner energi. Har bl.a sprungit 3 maraton varav en på under 3 timmar. Det är jag jävligt stolt över idag. Soffliggare och tjockis på över 120 kg och ett BMI på 32 så som det blivit. Har dock inga bantningsplaner…ännu. Såatte…vet vad jag talar om.
Kanske är det psykiskt svårt för vissa? Behöver ju inte bara vara kroppsligt
L: Precis!
För den som genuint vill gå ner i vikt är det inte psykiskt svårt. Det är psykiskt lätt eftersom man snabbt får så goda resultat. Dom jobbigaste kilona är alltid dom sista men dom kan man väl skita i då om det inte känns mödan värt. Lite övervikt har ingen dött av!
Ej läst alla kommentarer men det hon skriver baserar hon på fakta. Studier visar tydligt att de flesta som går ner i vikt går upp igen, gärna mer än vad de vägde innan viktminskningen.
Fakta. Plättlätt att förstå 🙂
Fast vad som behöver tänkas på är varför man går upp igen, inte att.
Det är samma för mig. Jag vet hur jag ska gå upp i vikt och hålla den där. Jag vet också vad jag gjort när jag misslycka och går ner.
Som kraftigt överviktig och nu konstaterat efter mååånga års utredning underaktiv kk, och efter 100 tals bantningsförsök har jag hävdat att jag inte kan gå ner i vikt trotsat strikta dieter mm.
Bara suttit och tyckt synd om mig över stt jag inte kan gå ner.
Kunde jag tydligen och kan jag kan alla som har två ben göra det. Tipset? Sök till Biggest L, sedan dess är jag numera smal och fri från alla krämpor jag hade innan som jag hävdade gjorde att jag inte kunde röra på mig.
Observera att jag gick ner allt innan jag började äta Levaxin som jag bara ätit nu i 7 månader
Kk? Blir ju isf köldkörtel istället för sköldkörtel ☺️
Jag veeeet, skjut mig 😆 Hur lyckades jag med detta, jag som leker språkpolis när jag får sms som är särskriva 😱
Hehe nejdå, tyckte det var gulligt! Köldkörtel 😁
Ja jag fryser ju lätt så det låg väl nära till hands 😁
Fast det där med kroppen är klurigare än man tror. Jag har varit överviktig sen jag var tonåring, tidvis över gränsen för fetma. Har bantat som fan i perioder, testat alla metoder, gått ner några kilo men sen har det varit stopp – och för svårt att hålla i. Nu, sisådär femton år senare, diagnostiserad med två hormonstörningar, medicinerar, äter bra och rör på mig men i betydligt mindre utsträckning än vid tidigare batningsförsök, och har gått ner snart 20 kilo utan några egentliga problem.
Har i alla år hatat mig själv och min kropp för att jag är så jävla värdelös, inte har nån diciplin, gråtit och stoppat fingrarna i halsen och försökt svälta mig själv till utmattningens gräns för några ynka kilo varvat med perioder när jag inte orkat tänka på mat varje vaken minut och därför gått upp allt igen. Fått höra hur viktigt det är att gå ner för hälsans skull, att det bara är att äta mindre och träna mer och aldrig fattat varför jag inte klarar det, och så krävdes det bara en doktor som såg steget längre och två piller om dagen för att jag faktiskt ska kunna leva och äta normalt och ändå vara normalviktig.
”Är man sjuk är det en annan sak”, visst, men hormonstörningar är förvånansvärt vanligt och svårupptäckt. Och nej, ämnesomsättning är inte heller så himla enkelt. En av NY Times mest lästa texter förra året handlade om fd Biggest Looser-deltagare och hur deras ämnesomsättning förstörts av delta i programmet, att de bränner flera hundra kalorier mindre om dagen än deras ålder och storlek indikerade. Är man inte bevandrad i ämnet får man naturligtvis fortfarande tycka vad man vill, men bör kanske vara lite försiktigmed katigoriska uttalanden.
Obs, Biggest Looser-kommentaren ej riktad till svaret ovan som inte syntes när jag skrev. Skitbra om det funkar långsiktigt för någon, tror och hoppas kanske att det är lite mer sansat i Sverige än USA. Men nej, inte ens som fd tjock vet man egentligen hur det är för någon annan. Säkert kan fler väga mindre än de gör utan att begå allt för mycket våld på sig själva, men det vet man som utomstående inte så mycket om.
Nu var det ett antal år sedan jag var med och kan lova att jag lipade och spydde mig igenom första två veckorna för att hela min hjärna protestera mot 8 timmars träning om dagen.
Vi gnällde och försökte få alla i produktionen och våra tränare att fatta att våra kroppar inte klarade av denna träning men tydligen gjorde den det ändå och 47 kilo lättare så håller jag min vikt utan problem numera endast genom att promenera 6,7 km i rask takt sex dagar i veckan och helt undvika godis. I övrigt äter jag all mat jag tycker är god och det är en hel del. Men hjärnan vann till slut över fettet och jobbar nu med mig och håller kroppen aktiv utan mitt fettlass jag brukade leva med som en jättestor offer One Piece
Beklagar verkligen allt du gått igenom. Hatar att vi har ett samhälle som får människor att känna som du och många andra gör.
Vill bara tillägga att amerikanska Biggest Loser inte direkt är representativa för hur överviktiga kroppar påverkas av viktnedgång. Deltagare i programmet var extremt överviktiga och gick ner extremt mycket i vikt på väldigt kort. Och sådana metoder förespråkas inte av några seriösa läkare.
Fan vad sådana här inlägg alltid skall innehålla ofantlig mängd oinsatta personer som kommenterar. Det är VETENSKAPLIGT BEVISAT att en överviktig kropp förstörs av bantning och speciellt så kallad jojobantning. Kolla bara de studier som har gjorts om biggest looser där merparten av de som deltagit i 10+ säsonger gått upp all vikt igen samt att deras förmåga att bränna kalorier drastiskt har minskats till följd av den sjuka bantning som sker i programmet.
Tänk om vi kunde bry oss hälften så mycket om hur andra ser ut om hur folk mår istället. Det hade varit något. Jag väger för övrigt under 50 kg och äter bullar och dricker coola varje dag. Går inte upp ett gram. Så kalorier in kalorier ut osv……..jesus
Man mår inte bra med 50 kilo överflödigt fett på kroppen oavsett vad man säger
Och du är alltså mer ”insatt” än alla andra som kommenterat?
Trött på att tycka synd om tjockisar som äter och äter och aldrig rör på sig och sedan klagar på att de inte går ner för att ”de har för hög ämnesomsättning”, ”de har något medicinskt fel”, etc.
Det här handlande om LD’s inlägg. När har hon jojobantat??
Och ja, kalorier in och kalorier ut gäller för de flesta. Även läkarna anser att det är vad som gäller för de 95% som inte har någon sjukdom som orsakar att man sväller.
Att kroppen förstörs av jojobantning är ju en helt annan fråga.
Undantag finns alltid. Du är tex ett exempel på ett undantag.
Alla ni med hormonsjukdomar som hypo, hyper etc. När visste ni att något inte stämde? Hur långt hann det gå?
Jag är lite lätt hypokondriker men såhär är det: jag är ofta trött, fryser mycket, torr hy och känner mig slö vilket passar in på underaktiv sköldkörtel. MEN jag är smal, till och med underviktig och går ner i vikt snabbt om jag tar en paus med allt godis jag äter (😳). Om jag dessutom drar in på kalorierna och bantar lite lätt rasar kilona av mig. Har alltid haft en sån här kropp och är snart 25.
Någon insatt?
Jag förstod att det var något fel när jag tappade en massa vikt, fick hemsk hjärtklappning, svettningar och kände otrolig stress i kroppen. Jag hade överaktiv sköldskörtel och det tog ett år innan jag blev frisk. Fick till slut dricka radioaktiv jod och efter ca 6 månader vände det.
Det vände då mot underaktivitet i stället (vilket var meningen) och jag äter nu levaxin för att komma på rätt nivå.
Under behandlingen för att vända den överaktiva sköldkörteln sa min läkare att jag skulle bli tvungen att tänka på min vikt efter man normalt sett går upp 10% extra motför den vikt man hade innan man blev sjuk.
Jag ville tillbaka till den vikt jag hade innan jag blev sjuk, dvs min trivselvikt, och såg till att jag hamnade, och stannade där igen. Det här var 17 år sedan och jag ligger fortfarande på samma vikt som jag hade innan (vilket fö är samma vikt som jag haft i hela mitt liv).
Hoppas detta gav dig svar på någon av dina frågor iaf.
Tack Eva. Jag har förstått att det också kan komma smygande så att det ej upptäcks lika lätt. Så verkar det vara när det gäller underaktiv sköldkörtel eftersom det finns så mycket annat symptomen kan bero på.
Mitt problem (om det nu är ett problem dvs) är att jag passar in på båda, vilket gör mig fundersam. Tack för din kommentar som sagt 😊
När jag blev så trött att jag inte funkade längre. Trodde rätt länge det var mig det var fel på, fick världena aha-upplevelse när jag fick papper på att något faktiskt inte stämde. Gå till doktorn och be om ett blodprov, vid överdriven trötthet (ffa hos kvinnor) är det en av de första grejerna de ska kolla, i synnerhet i kombination med dina andra symptom. Jag gick ner rätt mycket när jag började medicinera mot hypo men det är enligt skollitteraturen vanligast med ett tap på ca fem kg (som man då förmodats lagt på sig när man blev sjuk). Extremt individuellt, sköldkörteln involverad i processer vi barq börjar få koll på, och vid hyper dessutom inte ovanligt med vikttapp istället vid insjuknande. Enkelt att kolla så lid inte i onödan!
Tack så mycket! Blir en tur till Vårdcentralen. Vill såklart inte belasta sjukvården pga min hypokondri light men jag har varit lite orolig i säkert 1,5 år. Ber jag om ett vanligt blodprov bara?
Har dock läst kommentarer om att de inte är helt pålitliga och inte alltid ger korrekt svar, och att det är något annat man bör testa också för att vara säker.
Du säger bara att du misstänker att du har problem med sköldkörteln och berättar om dina symptom så tar de ett test.
De mäter dels T4 och T3, som är själva hormonerna sköldkörteln ska producera i lagom mängd, och TSH, som är det ämne som produceras för att simulera sköldkörten och som är förhöjt bid hypo för att försöka kicka igång produktionen om den är för låg. Därutöver kollas TPO-antikroppar, eftersom den vanligaste anledningen till hypo i väst där vi har jodberikat salt och tillgång till fullvärdig föda är en autoimun sjukdom.
Det råder lite delade mening om vad ett optimalt TSH ligger på, som jag förstått det har den nivån sänkts på senare år och många patienter upplever sig må bättre med ett något lägre än vad läkaren ibland rekomenderar, men runt 0.4 – 2.5 är behandlingsmål enl internmedicin.se så bör väl vara ett rimligt riktvärde. Har sett en del medicinsk litteratur som menar att kvinnor med barnönskan ska ligga under 2 (hypo leder ofta till fertiitetsbesvär och kan orsaka svåra fosterskador och missfall), min läkare har 1 som riktmärke. Dock är det först vid 10 man talar om uttalad hypo och det är väl där man bör vara vaksam som patient, ligger man högt men inte så högt kan man behöva testa medicinering för att undvika fullt utvecklad hypo.
Liten varning dock, det förekommer rätt mycket flum på nätet och varningar om att man kan ha sjukdomen trots HELT normala värden. Det finns inga medicinska bevis för det och även om de berörda personerna säkert upplever verkliga symptom beror de förmodligen på annat. Så var försiktig med var du hämtar fakta och dubbelkolla gärna. Det är en tuff balansakt mellan att hålla efter läkare som inte alltid gör sitt jobb och vilja tro på förklaringar utan belägg.
Disclaimer: jag har ingen medicinsk utbildning, däremot en gedigen en i källkritik och research. Kan därför ha missuppfattat något men far inte medvetet med osanningar.
Lästips:
https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hypotyreos–brist-pa-skoldkortelhormon/ (Sjukvårdsupplysningens, översiktlig)
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=702 (Sida med info till läkare och vårdgivare, inte helt lättläst men detaljerad)
https://www.google.se/amp/s/svenska.yle.fi/amp/7-606095 (Finska public services medicinska rådgivning, med bla intressanta länkar till frågon om frystorkad svinsköldkörtel, en av de där grejerna som saknar medicinsk evidens)
Wow tack. Uppskattas verkligen. Kram!
Nu fastnade min kommentar i modereringslimbo, gissar pga länkar så postar utan så länge ifall Camcam har en stressig kväll. 🙂
Du säger bara att du misstänker att du har problem med sköldkörteln och berättar om dina symptom så tar de ett test.
De mäter dels T4 och T3, som är själva hormonerna sköldkörteln ska producera i lagom mängd, och TSH, som är det ämne som produceras för att simulera sköldkörten och som är förhöjt bid hypo för att försöka kicka igång produktionen om den är för låg. Därutöver kollas TPO-antikroppar, eftersom den vanligaste anledningen till hypo i väst där vi har jodberikat salt och tillgång till fullvärdig föda är en autoimun sjukdom.
Det råder lite delade mening om vad ett optimalt TSH ligger på, som jag förstått det har den nivån sänkts på senare år och många patienter upplever sig må bättre med ett något lägre än vad läkaren ibland rekomenderar, men runt 0.4 – 2.5 är behandlingsmål enl internmedicin.se så bör väl vara ett rimligt riktvärde. Har sett en del medicinsk litteratur som menar att kvinnor med barnönskan ska ligga under 2 (hypo leder ofta till fertiitetsbesvär och kan orsaka svåra fosterskador och missfall), min läkare har 1 som riktmärke. Dock är det först vid 10 man talar om uttalad hypo och det är väl där man bör vara vaksam som patient, ligger man högt men inte så högt kan man behöva testa medicinering för att undvika fullt utvecklad hypo.
Liten varning dock, det förekommer rätt mycket flum på nätet och varningar om att man kan ha sjukdomen trots HELT normala värden. Det finns inga medicinska bevis för det och även om de berörda personerna säkert upplever verkliga symptom beror de förmodligen på annat. Så var försiktig med var du hämtar fakta och dubbelkolla gärna. Det är en tuff balansakt mellan att hålla efter läkare som inte alltid gör sitt jobb och vilja tro på förklaringar utan belägg.
Disclaimer: jag har ingen medicinsk utbildning, däremot en gedigen en i källkritik och research. Kan därför ha missuppfattat något men far inte medvetet med osanningar.
Jag var extremt trött, alltid sjuk(förkylningar, lunginflammation, feber), frös tom i solen på sommaren, blev tvungen att gå upp och äta och röra på mig på natten för att jag frös så annars, gick till slut också upp i vikt och blev till slut sjukskriven för utbrändhet. Jag funkade inte alls.
Jag får idag medicin och gick direkt ner ca 10 kg. Jag har alltid varit smal och tom benig. När jag varit sjuk ett tag blev jag mullig. Nu är jag på normalvikt, fryser mindre, kan sova utan att frysa ihjäl/behöva äta och min tankeförmåga börjar bli normal igen.
Det var min pojkvän, som är vårdutbildad, som skickade mig till en läkar-vän för utredning. Annars trodde jag bara jag var utbränd pga mycket jobb med skador och värkproblematik i botten.
Enligt läkaren kunde tex whiplash, som jag har en svår, utlösa problem med sköldkörteln.
Jag var även allergisk mot gluten och mjölkprodukter. Med de uteslutna ur min diet mår jag enormt mycket bättre och tappade vikt.
Enligt läkaren, som är gift med nutrist-läkare, så blir mjölkallergiker som äter mjölk gärna småplufsiga så där utspritt över hela kroppen.
Jag har haft när jag var yngre. Jag gick ner i vikt av min struma. Hade hyperteroes. Jag var liten när jag fick det & det var min mamma som upptäckte att jag var trött & att jag hade stor hals. Alltså hade förstorad köldkörtel
Här kommer mitt favoritinlägg på ämnet
”De flesta tjockisar har tappat vikt förut. Flera gånger om. De har lyckats gå ner 5, 10, 20, 30 kilo. De vet att det går, om man hatar sig själv och är besatt som en anorektiker av vad man äter. Det går. Men kroppen är ju en jävla fitta och har du en gång bantat och tappat vikt och gått upp och gått ner så är du, för att uttrycka det enkelt, fucked for life. Det som fungerar för människor som inte kämpat större delen av livet med vikten, det fungerar inte för tjockisar. Kroppen kommer ihåg och vill inte släppa ifrån sig en enda fettcell. Det är inte en bortförklaring eller ursäkt, det är rena fakta. ”Ät mindre och motionera mer” är så himla enkelt råd. Synd bara att det inte fungerar. ”
Hela inlägget här:
kvinnopartaj.wordpress. com/2012/09/05/hur-manga-kalorier-branner-hat/
Motionera mer fungerar alltid, det tar bara längre tid. Finns ingen fet person som tränar hårt med högintensiv puls flera timmar per dag som inte går ner i vikt!!
Och hur kombinerar man det med ett vanligt liv med heltidsjobb och barn? Och hur länge håller kroppen för högpulsteäning flera timmar om dagen? En elitidrottare har ju läkare, fysio, ortopeder osv runt sig som en vanlig dödlig har man knappast den expertisen kring sig. Ska man byta övervikt mot överträning hade du tänkt?
det är en prioritering man får välja att göra, ingen annan kan ju göra det åt dig.
Köp dig en grym crosstrainer och gå upp 90 minuter tidigare och 90 minuter framför tvn innan läggdags och kör skiten ut kroppen?
Är man fet är man expert på att prioritera att köpa/laga/äta god mat då då kan man garanterat om man bara vill prioritera detta istället.
Bara feta lata trötta personer som skyller på att de inte hinner träna, jag vet för jag har själv varit en.
Idag 35 kilo lättare med samma arbete och ett barn extra hinner jag med dubbelt så mycket på samma tid som innan för att jag är lättare och aktiv både i hjärnan och kroppen
Ok, bra för dig, men det svarar inte på min fråga. För 90 min x 2 på en crosstrainer framför tv är inte intensiv högpulsträning flera timmar varje dag som Anonym ovan skrev.
Så frågan kvarstår, hur ska man med heltidsjobb och barn hinna med flera timmar högpulsträning varje dag samt undvika att få förslitningsskador och bli övertränad? Gå ner i vikt gör man säkert men jag skulle inte rekommendera vare sig övervikt eller överträning.
Flera timmars träning per dag är ju helt orimligt, det säger sig självt.
När jag var som störst och bestämde mig för att gå ner och komma i form investerade jag i en PT. 10 timmar kostade jag på mig och bara den – för mig – enorma ekonomiska satsningen var en enorm sporre, att inte låta de surt förvärvade pengarna gå till spillo genom att inte göra framsteg. PT:n hjälpte mig sätta upp mål, identifiera risker, gav kostråd och satte ihop ett bra träningsschema. Jag tränade ca 90min varannan dag, detta bestod av 10min uppvärmning, 45 minuter stående funktionell träning (balansbräda, kabelmaskin, kettlebells, stepbräda, TRX) 15 minuter liggande träning (medicinbollar, planka, situps) och 15 minuter kondition (3000 meter rodd), stretching. PT förklarade även att min viktnedgång beror 90% på kost och 10% på träning. I dag 5 år senare håller jag vikten jag kom ner till, tränar 1-2 gånger i veckan, promenerar varje dag och tänker måttligt på vad jag äter. Unnar mig ofta utemat, godis, fika men håller igen till vardags = äter normalt men det känns som att hålla igen efter hur jag åt under mina feta år. Var även till en dietist och fick en smärre chock när jag insåg att jag åt 3-4 gånger normala portionsstorlekar.
Jag gick upp i vikt vid 2 familjetragedier, sen fick det vara nog, ändrade kosten gick ned 20 kilo, nu viktstabil, vill vara en aktiv farmor/mormor, och klara att jobba tills det är pensionsdags, vilket inte hade funkat med övervikt
Jag har tränat och ätit bra i 3årstid men jag går ändå inte ner mer än 5kg och sedan upp dem igen.
Var till en dr som sa till mig att jag (utöver fibromyalgi och eds) lider av lipödem som gör det nästan omöjligt att gå ner i vikt.
Den sjukdomen finns det inte ens nån medicin för och enda hjälpen som finns är fettsugning som man även får betala själv.. Och i Sverige görs knappt det pga denna sjukdom så vi får åka till Tyskland för att bli hjälpt!
Det måste vara enkelt att gå ner i vikt och helst också enkelt att hålla en normal vikt. Du skriver att man kan springa 100 m på en snabb tid eller hoppa 2 m i höjdhopp om man bara vill och lägger ned tillräckligt mycket tid. De prestationerna är inte relevanta i sammanhanget för de är en elitprestation. Att hålla en normal vikt är något alldagligt man inte ska behöva lägga tid eller särskilt mycket tanke på. I alla fall är det vad som krävs, skulle jag tro, för att befolkningen som helhet ska kunna leva utan övervikt. Med det sagt håller jag inte heller med LD. Jag har bara läst den biten du saxat i inlägget här ovan och jag hade önskat att hon hade fokuserat på faktiska orsaker till övervikt istället för att överdriva eventuella fysiska skillnader mellan individer.
Fast nej det går inte att säga att hålla en normal vikt ”ska” vara något man ej behöver lägga så mycket tid och tanke på. Jag hade ätstörningar hela tonåren och det spökar fortfarande. Jag har jojo-bantat typ hela mitt liv. Så att hålla en hälsosam diet är för mig en utmaning och jag måste lägga en hel del energi på att planera måltider och hålla min hetsätning i schakt. Är det enkelt? Nej. Är det kul? Nej. Men jag har inte så mycket val. Visst handlar det om vikt, men likväl min psykiska hälsa. Jag orkar inte pendla i vikt och varva självsvält med frosseri, och det är vad som händer om jag inte tänker på vad jag äter. Då är det bättre att ha ett lite ”tråkigt” förhållande till mat istället.
Ett av dina bästa inlägg jag läst. Och dessutom förmedlar du att det inte bara är smala som kan ifrågasätta, eller ifrågasätter. En medalj för detta inlägg och för din korta historia om dig själv. Fick nästan en bild i huvudet om din smärta – vägen med att kämpa – slutresultatet där du mår bra. Starkt.
Tusen tack! ❤️
Håller med. Jag har kunnat ana din smärta. Det gjorde jag redan första gången du berättade om det och då när jag förstod att du går på kortison ibland. Att ha ont är ett helvete att behöva ta. Själv har jag haft föraningar till migrän idag och det är jobbigt nog. 🙁
Ledsen jag missade att du skrev att du hade hypotyreos ovan. Läste på mobilen och då lätt att man missar ett ord här och där, men det satt tydligen lite iaf. i minnet från förra gången du berättade om det. 🙂
Jag förstår inte riktigt poängen i att skriva till folk som gått ner i vikt att de ändå kommer gå upp igen. Vad ska jag göra med den informationen?
Man skrattar åt den. Och sen gör man en målomformulering. I stället för att ha sin kroppsvikt i fokus så fortsätter man träna som förut med målsättning att springa maraton eller åka Vasalopp eller nåt annat kul. För om man bara fortsätter hålla igång så följer ett sunt kostintag på det.
Fyfan vad trött jag är på allt jävla kroppssnack överallt dygnet runt. Smal-snack, tjock-snack, mittimellan-snack och varenda en verkar Känna sig kränkt över någonting. Spyr på alltihopa. Vill du vara fet så var det, vill du vara smal så var det. Vem fan bryr sig. Alla är sp sjukt upptagna av sig själva ändå så förmodligen lägger npgon ingen större uppmärksamhet åt dig ändå. Vill du förändra något och har svårt för det så be om hjälp av vården för det finns hjälp att få åt båda håll. Jävla vikttjaffs som inte leder någonstans. Har alltid funnits smala och feta människor och kommer alltid att göra. Whatever
Kränkt över de som känner sig kränkta?
Som jag skrivit i vissa andra kommentarer så stör det mig när folk skriver saker som ”ät normalt och träna så löser det sig” eller ”man ska inte behöva lägga massa tid och energi på sin kost”. För att för många funkar det inte så. T.ex personer med allergier/matöverkänslighet och vissa med IBS/andra magproblem. Även en hel del personer som tillfrisknat från ätstörningar eller har olika diagnoser/sjukdomar som påverkar deras matvanor.
Jag tillhör den senare gruppen. Och jag tror att just denna myt om att inte behöva tänka så mycket på kosten påverkat min jojo-bantning och återfall i ätstörningsbeteende. För det har alltid skett när jag tillåtit mig äta vad som helst. Och vikten är väl en sak, men det värsta är att min hunger helt sätts ur spel. Följden är magproblem och hetsätning.
Så jag har accepterat att jag antagligen aldrig kommer kunna ”äta normalt”. Och det finns en skam i det, att jag har så ”dålig karaktär” att jag faller in i överätning om jag äter som ”alla andra”. Så jag önskar verkligen att folk kunde sluta tjata om ”äta normalt”.
Lite virrig kommentar men hoppas ni förstår vad jag menar.
Det här var SÅ jäkla bra! Och det gäller allt i livet. Antingen blir man ett offer eller så räddar man sig själv så gott det går genom att ta ansvar.
Att det skulle vara omöjligt att gå ned i vikt för vissa är ju rent struntprat och det låter mest som en dålig ursäkt. Att det krävs disciplin och en stark vilja för att klara av det för många innebär inte att det är fysiskt omöjligt. Förbränn mer än du får i dig så går du ned i vikt, något annat vore en vetenskaplig sensation. Man kommer vara hungrig, men hunger är inte farligt. Att bli för fet är det däremot.
Man kan vara smal och vara ohälsosam och man kan vara tjock och vara hälsosam. Tycker folk borde lägga mer vikt på hälsan och inte på vad vågen säger. Kroppen är som bäst när den är stark men mycket sitter i huvudet…
Jag tror att man kan vara mentalt tjock eftersom det är det som driver folk med ätstörningar då de ser en annan bild än andra ser, samma sak som att man kan vara mentalt smal trots att man väger 200 kilo 🙂
Vill man må bra tycker jag att man ska jobba med det mentala först så kommer kroppen följa med men absolut inte på det sätt som LD nu gör av de lilla jag sett av henne. Att äta bullar till lunch är inte hälsosamt eftersom kroppen fysiologisk inte mår bra av det samtidigt som huvudet klart kan tycka det är mysigt.
Finn en balans där emellan istället, för du dör av sjukdomar för att kroppen FYSIOLOGISKT inte fungerar – gäller både extrem övervikt och ätstörningar.