Efter förra bloggposten kommenterade självaste Ken, det tycker jag att han ska ha heder för oavsett om man håller med hans åsikter eller inte.
Jag svarade honom med att jag använder honom som exempel i egenskap av offentlig person för att visa på något större och lade in de fem frågeställningarna som jag själv försökte svara på sist för att se hur han känner kring dem idag (med tanke på att han sagt att jobbar på att ändra sitt synsätt).
Här är Kens svar (jag har lagt in svaren och texten i slutet precis som det är skrivet och bara ändrat vissa av styckesindelningarna så det är lite mer lättläst):
1. Kan man säga något homofobt/rasistiskt/sexistiskt utan att vara homofob/rasist/sexist?
För att kunna svara på det måste man först och främst avgöra vad som är homofobiskt/rasistiskt/sexistisk och eftersom människor har väldigt olika uppfattningar om det blir det nästan omöjligt att svara på. Men att det automatiskt skulle innebära att man hatade en viss grupp av människor för att man använder ett visst ord negativt tycker jag är överdrivet. Det står jag för oavsett om det gäller ord som används om mig eller ord jag använder om andra. Det är min personliga åsikt.
Sen förändras ju språket och ordets betydelse hela tiden. Precis som blatte för mig idag inte betyder en man med utländsk härkomst. Jag har många svenska vänner som vi ofta säger blatte eller svarting till, men som ett internt skämt. Och vi är garanterat inte några rasister heller för den delen. Vissa ord använder man utan att ens tänka på vad dom betyder får början . Så jag tror faktiskt att rätt många säger ordet bög eller bögigt utan att direkt mena ett hat mot homosexuella. Men det positiva i detta är ju att språket hela tiden förändras. Så om man tillsammans kan radera alla dessa ord som människor störs på så kan det ju bli bra till slut och ingen behöver bli sårad. Och självklart har vi textförfattare ett stort ansvar där. Och som jag skrev i mitt egna inlägg häromdagen så är det nått jag jobbar med på att bli bättre på hela tiden.
2. Vem får bestämma vad som är kränkande? Den som eventuellt kränker eller den som eventuellt blir kränkt?
Jag är mot censur och tycker alltid att alla ska få komma till tals, så både den som eventuellt kränker och den som eventuellt blir kränkt kan få säga sitt om saken. För man får inte glömma att vad som uppfattas som kränkande är personligt för var och en och att vara alla till lags är inte alltid enkelt. Sen krävs också en ömsesidig respekt av båda för att få till en förändring. Förstå varandra istället för att stå och skrika. Hat bygger bara mer hat.
3. Spelar ord så himla stor roll egentligen, är inte folk bara väldigt överkänsliga som reagerar?
Ibland är folk överkänsliga. I mitt umgänge däremot är skämten extremt grova tyvärr och vi är absolut inte känsliga. Men man måste samtidigt respektera den känslige så man inte sårar en annan människa. Och det är sånt som man borde tänka på. Att respektera situationer och andras känslighet. Vilket inte alltid är lätt. (Speciellt när tusentals människor snappat upp allt man sagt dygnet runt sen man var 19 år)
Ja man bär ett extremt stort ansvar i vad man säger som offentlig människa och framförallt bär man ett stort ansvar i vad man gör med sitt kändisskap och i att försöka göra skillnad. Vilket jag försökt göra i alla år. Men man straffas också hårdare för sina misstag. Att leva som en offentlig människa kan vara extremt påfrestande och för vissa går det till överdrift. Man måste också förstå att en offentlig människa också en människa och inte en maskin som bara finns för andras tillfredsställelse. Man är bara mänsklig
Jag vill passa på att be om ursäkt till alla som någonsin tagit illa upp vid vad jag har sagt. Men mycket av det som dragits upp i denna diskussion är saker jag skulle sagt för väldigt längesen. Media har vridit och vänt på mina ord och jagat kontroversiella uttalanden ända sen jag först blev offentlig och min karriär är 14 år lång. Lika lång som mina barn. Och tro mig, dom är väldigt annorlunda idag än vad dom va när dom kom till världen.
så självklart
Nu känner jag att den här saken är avklarad för min del och jag kommer inte att svara på några fler frågor om det här. För det finns ingen anledning att fortsätta då jag respekterar ALLA människor.
Ha en bra dag och njut av livet. No stress, only bless.
Ken Ring
Hej ken !
Backa inte !
Vi är många ,som är trötta på ”HBTQ” rörelsens diktat och makt.
HBTQ rörelsen har blivit vår nya stads kyrka,alla med avvikande åsikter ska banlysas.
Det är skillnad på äpplen och päron, homosexuelle i allmänhet och den mäktiga penningstinna HBTQ rörelsen.
Jag ser mig ej som homofob, då jag respekterar samkönad sex.
Men i dag är jag klassad , som homofob
1. Jag hävdar att samkönad sex inte leder till ungar.
Jag anser inte att homosexualitet kan ses som anledning till adoption.
Men det innebär inte att jag påstår att homosexuella är olämpliga föräldrar, många homosexuella har biologiska barn.
Men det borde inte komma ,som en överraskning att det inte blir barn i en sam könad relation.
Det kan inte vara en ”mänsklig rättighet” att välbeställda västegläninrar ska ha fri tillgång till fattiga länders barn!
Vi bör bekämpa alla tendenser till handel med barn och fattiga kvinnors livmödrar.
Vi bör slå vakt om ”fri fortplantning” och bekämpa ”reglerad avel” vilket HBTQ rörelsens politik i förläningen leder till.
Däremot bör självklart en homosexuell faster eller morbror kunna adoptera sina släktingars barn då föräldrar inte kan ta hand om barnen. Homosex är ingen sjukdom, homosexuella är fertila som andra,vill de ha barn , kan de få barn.
homosexuella trans osv….. är ingen ”folkgrupp” och kan inte jämnställas med folkgrupp!
2. Sexuell läggning beror sällan på hormon fel, snarare beror det på kulturella och sociala faktorer.
Vilket år hundrade , årtionde , vilket land vi är födda i präglar vår sexualitet.
Vi förändrar sexualitet under livet,de flesta är pollygama i ungdommen och blir monogama senare i livet.
I Sverige talas det lite om ”sodomi” historiskt, näms att kungar ytnyttjat små pojkar.
Det som ansåggs vaar ett stort problem var tidelag, många unga pojkar avrättades under 1600o 1700 talet, Sverige var unikt då män förbjöds att vakta boskap.
Jonelag och hor vat också straffbart.
En gift man som hade samlag med en gift kvinna straffades med döden, dubbelt hor.
Skönt att vi inte är så stränga i dag, bra att vi kan acceptera olika sexuella läggningar , inte hugger huvudet av folk ,som inte sköter sig.
För 100 år sedan föddes 30% av barnen i Stockholm utom äktenskapet, mödrarna tvingades ofta lämna sina barn till bönder,som billig arbetskraft. Sverige var ett av Europas fattigaste länder till inte så länge sedan, det var vi Medelhavet och dess högkulturer människor hade tid och råd att odla avikande sexuella vanor.
Jag tycker att HBTQ rörelsen tappar det historiska perspektivet.