Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

Förra året blev vår podd 1000 modiga frågor nominerade till Stora Radiopriset i kategorin Årets folkbildare. Och i natt fick vi brons i New York Festivals world’s best radio programs. Alltså världens största radiotävling! Inte illa pinkat.

Okej, let’s lista! Denna är stulen. Som vanligt.

7. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? Hänger i min soffa. Den e go.

8. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig? 1.Tydligen livrädd för allt som bor under havsytan. Var på Naturhistoriska igår och fick så starka kväljningar av fiskarna och bläckfisken att jag var tvungen att gå ut för att inte kräkas. 2. Har ett blått födelsemärke på mitt smalben. 3. Har Spindelmannen-snabba reflexer. 

9. När vaknade du i dag? 08.15.

10. Vilken är din favorithögtid? Midsommar! Har alltid tyckt det har varit jobbigt innan med förväntningar och halva planer, men sedan några år tillbaka firar jag med samma gäng på samma plats och då blir det en helt annan grej.

11. Om du fick beskriva en perfekt dag, hur skulle den då vara?

Jag älskar dagar som känns som sommarlov. Alltså att man hittar på massa olika spontana saker i ett stort gäng som bara blir fler och fler. Att man flyttar sig mellan olika ställen och fler hakar på. Kanske frukost ute, hänga i park, bada, uteservering, fest, nattbad och promenad hem i soluppgången.

12. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Någonstans där det inte regnar utan känns som 16 juni borde.

13. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Hurgada.

14. Hur vill du tillbringa din pension?

Jag drömmer om att gå ihop med ett stort gäng vänner och köpa ett stort lägenhetshus där vi alla har varsin lägenhet. Så vi kan hänga tillsammans men också vara ifred när vi vill. 

15. Vad lyssnar du på just nu? Unbreakable Kimmy Schmidt är på i bakgrunden. Fattar inte riktigt varför folk gillar den, den lossnar ju aldrig?

16. Har du någon gång brutit ett ben? Jepp. Nyckelbenet när jag snodde en cykel i nian. Rätt åt mig. 

17. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Mjölk, citron, citronpeppar, turkisk yoghurt och grönsaksbuljong.

18. Vad är du på för humör just nu? Lagom. Lite stressad för jag tänkte hinna göra massa saker innan jag spelar skivor med Aurora på Boulebar Tanto ikväll och den här listan tar aldrig slut.

19. Vilka världsdelar har du varit i? Europa och Asien.

20. Snarkar du? Om jag är täppt, annars inte. 

21. Vilka yrken har du provat på? Butiksbiträde, kassapersonalninja (var så sjukt snabb på PLU-koderna), sålt tidningar i trappuppgångar för en tia och mötts av en miljard män som öppnar ytterdörren i bara kallingar, servitris, lärarvikarie, marknadsundersökare (sån som ringer folk och ställer frågor), museipedagog, föreläsare, projektledare, castare, Community Manager, DJ och programledare. Säkert nåt mer som jag glömt.

22. Hur går du helst klädd? Tajts och nåt stort sjok, det känns minst.

23. Vilket stjärntecken är du född i? Skytten.

24. Vilket är ditt favoritgodis? Dragster, de där svinsura däcken som känns som att tänderna ska falla ur och mjölkchoklad.

25. Vad sa du senast? Godnatt.

26. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Svenska, ensemble och drama.

27. Vilken är din favoritaffär? Ingen? Är sämst på att handla saker eller kläder.

28. Vad har du i dina fickor? Inget.

29. Vad köpte du senast? Mat.

30. Hur många gånger har du flyttat? Ca en driljon. 

31. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? En helikopter, en helikopterpilot och snus. 

32. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska, även om jag får panik om jag inte gör något av dagen.

33. Senaste filmen du såg på bio? Jag kommer verkligen inte ihåg. Ytterligare en sak man kanske inte vet om mig (om man inte har träffat mig mer än en gång): jag har sämst minne!

34. Har du blivit sydd någon gång? Nope.

35. Vad åt du till frukost?  Tunnbröd och ost

36. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Jag var 22. Jobbade på Världskulturmuseet, bodde i Göteborg och kände min nog rätt ball.

37. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Jacob tog världens omväg för att hämta en jacka och halsduk till mig när jag spelade skivor på Ljunggrens takterass och frös arslet av mig. <3

38. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? På hyllan ovanför sängen.

39. Vad var det sista du åt? Frukost.

40. Är du blyg? Nej inte alls. Ibland tror jag kanske jag uppfattas som blyg, men helt ärligt handlar det nog snarare om att orken inte alltid är där.

41. Vad heter du i andra namn? Har inget mellannamn, men jag heter Soraya Glenn Hashim på Facebook och folk verkar tro att det är mitt riktiga mellannamn. Det är det alltså ej, jag bara råkar vara från Göteborg.

42. Har du varit med om en bilolycka? Nej. Tack och lov.

43. Vilken är den roligaste träningsformen? Gillar att dansa. 

44. Har du några husdjur? Nej, skulle aldrig kunna ta bra ansvar för någon annans liv. Är alldeles för egoistisk. 

45. Vill du gifta dig? Det är inget jag längtar efter, men om det var viktigt för den jag älskar eller om man får feeling, så visst! Hatar ju inte fest direkt.

46. Var växte dina föräldrar upp? Den ena Tehran och den andra vet jag inte riktigt.

47. Har du någon gång ringt polisen? Ja, några gånger. 

48. Har du svenskt ursprung? Nej.

49. Har du, eller har haft, något smeknamn? Ja, några stycken. De används mest av vänner i Göteborg. Soy och Soya är vanligast. Älskar när kompisar börjar använda mina smeknamn eller hittar på nya, det känns så familjärt och mysigt. 

50. Vilka är dina största svagheter? Jag är en stor jävla känslostorm. Jag ältar, tar saker personligt och oroar mig alldeles för mycket. Och omg don’t even get me started on kontrollbehovet. 

En av mina bästa grejer när jag har några timmar att döda är att se en dokumentär om något långt bort från mitt liv.

Som den om hon som ljög att hon var med i 9/11 eller Guys And Dolls om killar som har relationer med RealDolls. Igår blev det Trophy Kids, en dokumentär (finns på Netflix) om riktiga idiotföräldrar som övercoachar sina barn att bli elitidrottare.

Det här är alltså föräldrar som ser sina barn som investeringar = om barnen inte bli långa nog, starka nog, snabba nog så blir det ett misslyckande för föräldrarna som har investerat både tid och pengar i sina barns framtida karriärer. De skriker, psykar och tvingar barnen på ett sätt som gör att jag vill kasta ut tv:n genom fönstret. I deras egna ögon hjälper och älskar de sina barn. I tittarens ögon gör de allt för att barnen ska hata dem resten av sina liv.

Jag vet att detta finns på alla platser som drivs av tävling och talang, lika väl som jag vet att #inteallatalangbarnsföräldrar. Men det fick mig att tänka en vända till på alla talangbarn som jag älskar att se klipp på. Och ännu mer på alla talangbarn som inte blir några Facebook-klipp, alla tvåorna och treorna och tiorna och tjugofemmorna. Alla de som inte blir Beyoncé eller får hänga med Ellen Degeneres och LL Cool J.

Med magknip och kräksmak i munnen rekommenderar jag er ändå att kolla in Trophy Kids. Och kanske skippa en träning eller femton, käka en glass i solen och hänga med era kompisar istället. Njut av att du aldrig kommer bli bäst. Leve medelmåttan!

1. Sluta fejka att jag har läst Anna Karenina, Brott och Straff och Bröderna Karamazov och läsa dem på riktigt.
2. Lära mig hela Euphoriadansen.
3. Lära mig rappa Men in Black.

Hashim out.