Okej. Jag kom ju hem från Barcelona i fredags efter att ha gjort min första ensamsemester någonsin, och det är seriöst något av det bästa som jag har gjort. Jag ska försöka förklara lite varför nu och ge lite tips om någon av er också eventuellt är sugna på att prova samma sak. Jag är absolut inte någon expert på ämnet, men här kommer det. 

Du bestämmer precis vad det är du själv vill göra, när samt hur. Jag vet att tanken på det här kan ge vissa människor panik, men jag tyckte att det var så fruktansvärt SKÖNT att helt slippa anpassa sig efter någon annan. Även om det är jättekul att resa med sällskap, så behöver man hela tiden göra kompromisser. Din vän kanske vill gå till ett traktormuseum när du egentligen vill ligga på stranden, nån annan vill äta asiatiskt när du vill äta italienskt osv. Om du är själv så behöver du inte göra något du inte har lust med en enda sekund. 

Du kan vara spontan på ett helt annat sätt när du är ensam. Vill du stå i en kyrka och ta selfies i 45 minuter (som jag gjorde) så är det ingen som kommer tycka att du är jobbig. Vill du bara vara hemma på hotellet och kolla på tv-serier någon kväll så är det ingen som kommer döma dig. Vill du sitta på samma uteservering i fyra timmar utan att röra dig så kan du göra det utan att få dåligt samvete. Allt är upp till dig, och det behöver inte nödvändigtvis vara positivit men jag tyckte iallafall att det var väldigt skönt. 

Du behöver bara fokusera på dig själv och det du känner. Allt jag kände och upplevde kändes så mycket mer starkare och intensivt än vad det hade gjort om jag haft någon annan med mig. Man har liksom ingen att dela det med, och det gör att ens egna känslor blir ännu starkare. Det känns så sjukt att jag inte kommer kunna prata om minnen från den här resan med någon annan person än mig själv, och det är så…speciellt? Kan verkligen inte förklara det i ord utan att låta som någon störig backpacker.

Du kommer i kontakt med människor du aldrig skulle ha pratat med om du rest med sällskap. Reser du själv så drar du till dig diverse andra människor, oavsett om du vill det eller inte. Folk vågar prata med dig på ett helt annat sätt. Innan jag åkte iväg så läste jag om andra personers ensamresor och de skrev ungefär samma sak, men jag trodde inte att det var sant och bah ”varför skulle någon prata med mig?”, men det VAR exakt så!

Sprang in i en spansk bögkille utanför mitt hotell som var på utbytesresa i min klass när jag gick på gymnasiet 2010. Sån sjuk grej ändå. Jag var ca *kär* i honom när han var i Sverige på det sätt som man enbart kan vara om man går på gymnasiet i Gävle och en solbränd 17-årig latinohunk med ögon att drunkna i stiger in i klassrummet och ba ”Hola”. Det slutade med att vi gick ut på bögklubb tillsammans kvällen efter och dansade till Mamma Mia till 05.30 på morgonen. Det hade garanterat aldrig hänt om jag hade haft någon annan med mig, och jag har aldrig känt mig så lycklig!

Jag gjorde allvarligt talat inget vettigt alls när jag var där. Beställde in drinkar kl 11 på förmiddagen och vinglade ut någon timme senare. Ätit trerätters till lunch och middag ensam och hällt ner dem med en kanna sangria. Gått in i turistbutiker och köpt souvenirer att ge bort ironiskt. Ja ni fattar. Verkligen kravlöst.

Jag tyckte verkligen inte att det var jobbigt att äta på restaurang ensam. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes konstigt första kvällen, men man kom in i det rätt snabbt. Antingen så går man till en restaurang med wifi så att man kan sitta med telefonen eller så tar man med sig en bok eller tidning. Svårare än så är det inte. Plus skönt att slippa prata med mat i munnen.

En annan sak som jag inte heller vill sticka under stolen med är att alkohol underlättar VÄLDIGT mycket om man reser ensam. Jag hade förmodligen inte alls haft lika kul om jag varit nykter, men det tycker jag är okej. Det är trist att man knappt får säga att man tycker om att dricka ensam utan att bli stämplad som alkoholist, men jag tycker faktiskt att det är jätteskönt. Man får tillåta sig själv såna saker ibland sålänge som man kan kontrollera sig själv, och det är garanterat lättare utomlands.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga såhär: Om en del av dig är sugen på att testa på att åka på semester ensam så tycker jag att det är värt att ge det ett försök. Jag åkte till en stad där jag varit flera gånger tidigare och bodde till och med på samma hotell (Hotel Cram, supercentralt designhotell, fräscht och går att boka rum för typ tusen kronor natten om du är ute i god tid) bara för att slippa bli besviken.

Jag tyckte Barcelona var en väldigt bra stad att vara ensam i, och om man får panik finns det alltid svenskar som man kan träffa om man går med i gruppen ”Svenskar i Barcelona” på Facebook. Jag var aldrig i närheten av att känna det behovet, men det kändes tryggt att veta att alternativet fanns.

Kör ett säkert kort första gången, och boka inte en för lång resa om du inte vet om du kommer gilla det eller inte. Jag bokade tre nätter, men kände att jag lätt hade kunnat stanna några dagar till när jag skulle åka hem. Nu vet jag det till nästa gång, så då kommer jag välja något annat resmål och vara borta några dagar till. Efter ett tag så är det nog oundvikligt att man tröttnar på sig själv, men jag hann inte göra det på tre dagar iallafall. Plus att man *växer som människa* och utsätter sig för något väldigt karaktärsdanande.

Jag tror inte att ensamresande passar alla människor, men om man tror att det skulle vara kul så tycker jag man är skyldig sig själv att ge det en chans. Om det går åt helvete så är det inte hela världen om du bara ska vara borta 2-3 nätter. Går det bra så kommer en helt ny värld att öppna sig. Längtar redan tills jag får åka ensam någonstans nästa gång. 

KRAM!