Sluta med vad du än håller på med, Glenn Hysén har skrivit en ny krönika! Den här gången handlar det om Beck-filmerna. Kanske något av det finaste vi har i Sverige, bortsett från allemansrätten och Tilde de Paula. Glenn förklarar:

”Grannen i Beck är världsklass. Jag kommer ihåg en gång när Beck kom upp i trapphuset, så öppnar grannen sin brevlåda och ut kommer det ett sugrör. Det var fantastiskt och jag tyckte det var så roligt att jag höll på och dö.”

Här får vi lära oss ett och annat om humor i Göteborg. Ett sugrör i en brevlåda! Hahahahahaha! Fantastiskt! En gång till!

”Mikael Persbrandt är bäst naturligtvis. Han och Peter Haber som spelar Martin Beck är såna kontraster och det är därför det blir så bra. Även han obducenten är så jävla grym, han är en tunnhårig göteborgare som undrar ”vad fan, här ligger det och flyter en leverbit. Vad är det för något?” Han är sketgo.”

Vad fan, här ligger det och flyter en leverbit! För att använda samma språk som straighta män älskar så kan man säga att det är typiskt ”klockrent”. Och ALLA filmer behöver en tunnhårig göteborgare för att det ska vara realistiskt. We all know one, eller hur?

”Det jobbiga när filmerna går på tv är bara att det ska vara en massa nyheter och djävulskap emellan. Det går på TV4 på söndagskvällarna och när man är mitt uppe i det så ska det vara en halvtimmes break. Det gillar jag verkligen inte.”

Här håller jag med Glenn, men jag förstår samtidigt TV4. Beck är ju lite av en konstform, och precis som på fina teaterföreställningar och operetter så hör det till med en liten paus så att man kan samla sig mellan de olika akterna. Det är ju KULTUR!!! Man kan t.ex. gå till kylen och hämta en Pripps och förtränga att det är måndag morgon om ungefär 7 timmar.

När du sitter och kollar på Beck kan man inte vara tio gubbar som dricker bira i soffan. Då är det helt meningslöst. Du ska sitta med din fru eller gubbe eller sambo eller en kompis och bara koncentrera dig på filmen.

Ja, man ska inte bli avbruten när man kollar på Beck. Risken finns att man isåfall missar nån viktig, konstnärlig detalj. Beck är många gånger subtilt, och man behöver använda kroppens alla sinnen för att till fullo förstå budskapet.

Man kan ta sig en whiskypinne till. Du kan dricka en kanna mjölk eller vad fan som helst, men whisky är ju rätt gött. Då kan man ju skåla med när de skålar i filmen.

Det här är också viktigt. Man kan dricka en kanna mjölk eller vad FAN som helst. Och Glenn har naturligtvis rätt. Det är roligare att skåla i whisky än mjölk. Det var fan det bästa jag läst hittills idag, och då har jag ändå försökt läsa Jackie Ferms självbiografi.