I Mexiko har den extrema torkan gjort så att en 500 år gammal kyrka tittat upp ur vattenbrynet

Dagen skriver att det lockar turister, fast jag tror att journalisten missförstått en grej lite.

..”trots att den inte består av så mycket mer än ruiner” … vadå trots? Att saker står i ruin är väl i stort sett ett krav när det kommer till turism. 

Jag känner inte en enda turistande person som sagt ”nä asså dit vill jag inte åka… det är ju bara en ruin”. Mer sannolikt har jag fått höra: ”sa du ruin? Praktiskt taget bara en hög med sten? VI ÅKER DIT!!”. 

TURISTER ÄLSKAR RUINER. Det är deras passion! Det är vad dom lever för! 

Knappt nån skulle väl orka åka till Aten ifall det inte vore för alla gamla luggslitna pelare som står där och väntar. Ingen skulle orka gå till Machu Picchu om det inte varit för alla stenhögar som ligger utspridda där.

Jag bor till och med på en ort som helt kastat det här ”leva i nuet” i soporna för i stället ha ”med hjärtat i historien (ruinerna) och blicken mot framtiden” som slogan.

Man kan fråga vem som helst – dom allra flesta har besökt en ruin. Men inte trots att det är en ruin, utan för att det är en ruin.

Så det här att folk besöker en 500 år gammal kyrkstump som uppenbarat sig ur vattenmassan känns mest som något helt självklart. I stället tycker jag att vi bör förundras över att folk över huvud taget tar sig till moderna och nya byggnader och platser.