Jag har gjort det mer bildligt talat tidigare men idag provade jag att stå vid en bokstavlig skampåle. Medan jag stod där kunde folk efter eget godtycke spotta och slänga ruttna grönsaker och glåpord på mig.

Men det var det ingen som gjorde, inte ens min egna familj, utan jag fick stå där i fred och harmoni och jag kunde gå precis när jag ville.

Men det är klart att efter ett tag svimmade jag ändå av och nästan dog.

Efter det gick vi och kollade på medeltida Lödöse i miniatyr och jag blev sugen på att prova medeltiden, det såg så himla mysigt ut!

Jag kan ha viss förståelse till varför en del människor blir helt besatta av medeltiden. Ni vet såna som lär sig spela flöjt, jonglera med eld och syr åt sig kläder av ihopklaffsad ull så att dom en vecka varje år kan springa omkring vid Bohus fästning, tugga barkbröd och tala i gåtor.

Jag tror dock inte att det var så himla roligt att leva på den tiden. Mänskliga rättigheter låg inte högt i kurs och folk hade dålig koll på hur man sköter sin hygien. Läkarna var också fruktansvärt dåliga.

Stället vi var på heter Lödöse museum och jag kan rekommendera fler att gå dit. Det var fri entré och fri parkering så man behöver inte ha en bra ekonomi för att få delta i vårt kulturarv eller vad man ska kalla det.

+ Det bästa med Lödöse museum
Skampålen

– Det sämsta med Lödöse museum
När vi gick fel och hamnade på ett barnkalas

I Mexiko har den extrema torkan gjort så att en 500 år gammal kyrka tittat upp ur vattenbrynet

Dagen skriver att det lockar turister, fast jag tror att journalisten missförstått en grej lite.

..”trots att den inte består av så mycket mer än ruiner” … vadå trots? Att saker står i ruin är väl i stort sett ett krav när det kommer till turism. 

Jag känner inte en enda turistande person som sagt ”nä asså dit vill jag inte åka… det är ju bara en ruin”. Mer sannolikt har jag fått höra: ”sa du ruin? Praktiskt taget bara en hög med sten? VI ÅKER DIT!!”. 

TURISTER ÄLSKAR RUINER. Det är deras passion! Det är vad dom lever för! 

Knappt nån skulle väl orka åka till Aten ifall det inte vore för alla gamla luggslitna pelare som står där och väntar. Ingen skulle orka gå till Machu Picchu om det inte varit för alla stenhögar som ligger utspridda där.

Jag bor till och med på en ort som helt kastat det här ”leva i nuet” i soporna för i stället ha ”med hjärtat i historien (ruinerna) och blicken mot framtiden” som slogan.

Man kan fråga vem som helst – dom allra flesta har besökt en ruin. Men inte trots att det är en ruin, utan för att det är en ruin.

Så det här att folk besöker en 500 år gammal kyrkstump som uppenbarat sig ur vattenmassan känns mest som något helt självklart. I stället tycker jag att vi bör förundras över att folk över huvud taget tar sig till moderna och nya byggnader och platser. 

Jag måste ha blidkat gudarna eller nåt för just nu regnar det ute. Jag säger inte det här för att provocera utan jag säger det för att jag är genuint glad över att det regnar. 

Hettan idag har varit grym och hänsynslös. Så här känner jag mig när det är så här varmt: 

och ja det är jag på bilden. Jag var 20 år gammal. 

Jag har en vän här från Stockholm som jag har träffat via bloggen. Vi har varit kompisar i sex år eller nåt sånt nu. Vad skulle jag göra utan internet?

Jag funderar ofta på det. Vad skulle jag göra utan internet? Vad skulle jag göra utan el? Vad skulle jag göra om vi levde i en värld utan kylskåp? Skulle jag köra häst? Skulle jag hoppa omkring på timmerstockar i älven? Skulle jag arbeta på ett Wärdshus? Eller skulle jag leva i nån ödestuga och göra salvor av mitt egna urin vilken folk fått för sig botade syfilis? 

Ibland längtar jag tillbaka till forntiden. Men inte forntiden där kvinnor hade det ännu sämre än idag utan forntiden då kvinnor hade det mycket bättre. Ni vet den där tiden som helt glömts bort och ingen knappt vet har existerat eftersom dagens arkeologer och historiker i regel är så fixerade med att passa in allt i nuvarande paradigm. 

Syfilis verkar oavsett ha varit en helvetes sjukdom förr i tiden. Folk blev helt vårtiga av syfilisen och till slut, när den nådde hjärnan, så blev dom galna. Dom kunde till exempel få för sig att dom kunde simma och helt plötsligt så flöt dom omkring i sjön helt döda.

Sen var det stackars barnarbetare som hittade dom här liken som var alldeles uppsvällda och spruckna efter att ha legat i vattnet ganska länge. Och eftersom ingen på den här tiden kunde simma så samlades folk vid stränderna för att kastaa lasso mot liken. För att stå ut med stanken så sög dom på näsdukar doppade i sprit och för varje lik man drog upp så fick man en gratis korv.

Och det var så som folkfester blev till. 

Föresten har ni tänkt på att radio spelar ungefär samma låtar hela tiden? När vi åkte till och från Vilhelmina var det samma playlist på samtliga radiokanaler och den gick runt runt runt. Jag trodde att jag skulle bli galen som av syfilis. 

Jag har *av nån anledning* börjat tänka på saker som kan hjälpa en att överleva cykelturen. Här får ni en lista på mina fem bästa tipz! 

1. Lämpliga kläder. 
Ni vet hur motorcykelnissar kör med läderställ? Det är inte bara för att dom vill se ut som glansiga ollon utan det är också för att dom vill kunna ramla av motorcykeln utan att riva av halva kroppen som moroten mot rivjärnet. Därför ska du investera i en riktigt snygg jeansdress innan du sätter dig på cykeln; jeans står emot asfalt bättre än flygig tunn silke, det förstår alla. 

Det förstår LeAnne Rimes.

2. Ut med armarna! 
Ifall du ska svänga så ska du göra det tydligt och med bravur. Ska du svänga höger? Ut med höger arm, tydligt och klart! Vänster? Ut med vänster arm!!! Ska du snett upp åt höger? HEIL HITLER! Hahaha. Nej jag skojar bara. Jag skojar bara… *torkar ur ögat med pekfingret*. Men visa medtrafikanter tydligt åt vilket håll du ska. På så sätt kan dom förbereda sig både fysiskt och mentalt på dina trafiknycker och slipper bli överraskade och till exempel köra på dig så att du krossas och dör.

3. Stanna och gå över övergångsställ
Det här gör jag nästan alltid: när jag närmar mig ett övergångsställ så slänger jag mig av cykeln och GÅR över vägen. Ibland kan jag få för mig att bilisterna blir förbannade på mig för att det går så mycket långsammare att gå över vägen i stället för att cykla.. men det får dom väl bli i så fall. Fuck dem! I Aint here to please! 

4. Reflexväst och belysning
Det här är min favorit för jag tycker om att synas och få uppmärksamhet. Reflexer och lampor ger mig allt det! Att reflexväst också är på väg att bli fasion gör ju inte saken sämre. Om inte annat ger det ett auktoritärt intryck eftersom man ser ut som en funktionär från typ Roskildefestivalen. 

5. Hjälm
Egentligen borde jag inte behöva skriva den här men det finns vuxna som inbillar sig att det är coolt och streetcred att cykla utan hjälm. Ja jag vet. Så pinsamt. Jag skäms å deras vägnar och tar nu en tyst minut för att kunna be en stilla bön för deras undermåliga slutledningsförmåga.

Vi skippar alla hjälmen nån gång då och då för att inte sabba frissan men tro inte för en sekund att människor som du korsar på gatan kommer att titta på din hjälmfria hjässa å ba ”shit den här personen har verkligen allt jag drömde om som barn”. 

Jag personligen ger intrycket av att ha en ganska stor hjärna när jag har hjälm, men det är lugnt för enligt vissa alternativa arkeologer så tillhörde människor med stora hjärnor en högt stående människoras förr i tiden, som till exempel drottning Nefertiti i Afrika.  

Lycka till och ta hand om er i trafiken. 

Ibland händer det att en hel stad eller cilivisation slukas av träd och blomsterkvistar. Här är en länk där nån orkat åka omkring och fota massa såna ställen. En del säger att rymden får en att känna sig obetydlig utan att tänka på att det finns träd som slukar små cyklar. Ta din blick från rymden och ta en titt i din egna trädgård! Människan är förgänglig. 

Jag visade i alla fall länken för min syrra och sa att jag tycker att det är så fint att jag önskar att jag var där och kunde uppleva mänskligheten när den förmultnar från lite närmare håll. Hon sa ”okej”.

Här ser ni mig på en guidad tur över en spökstad i Hong Kong. Träden har tagit över byggnaderna för att visa att dom också bor här på jorden.

Skön kaffe i samma före detta stad. Så härligt! Livet leker när alla andra är borta!

Här sitter jag på en övergiven tågbana i centrala Paris. 

och här åker jag därifrån. 

Vissa skulle kanske vilja säga att ”cilivisationer växer inte igen med träd. Det är spåren efter cilivisationerna som gör det. Själva cilivisationen utvecklas, förändras och flyttar iväg! Det är sällan som en cilivisation utplånas”. Och jaja, okej din jävla besserwisser, det må så vara men huvudsaken är att städer ibland överges och växer igen av vilda buskar.