Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

Igår började min mobil att plinga för alla nyhetsmedier ville flasha att Kronprinsessan Victoria har fött ett nytt barn! En prins. Vid namn Stig-Oscar Jonas (nej jag skämtar bara jag vet inte vad han ska heta).

Och jag vill börja med att gratulera Victoria! För jag vet ju att hon läser min blogg. Särskilt nu. När hon är mammaledig.

Men jag kan väl inte vara den enda här som inte hade nån aning om att hon ens varit gravid?

Jag visste inte, och jag brukar ändå ha någon form av koll på sånt här.  Okej jag missade när Madeleine var havande, båda gångerna, men nu rör det sig ju om KRONPRINSESSAN som bor i Sverige och inte nånstans långt utomlands med nån Chris.

Det är nästan så att jag börjar misstänka Victoria för samma som Beyoncé misstänkts för: att graviditeten var fejk.

För var var Victorias mage? Var är bikinibilderna? Varför har hon inte gjort ett omslag på Vouge (eller Hänt extra som Vouge kallas här i Sverige)?

Det var i alla fall vad många frågade Beyoncé. 

Här är det som startade ryktena kring hennes graviditet:

Beyonce var med i ett tv-program och när hon skulle sätta sig ner i en fåtölj så såg det enligt vissa ut som att magen puffade ihop likt en skumgummiboll. Men det kan förstås också ha varit klänningen som vikte sig.

Äsch jag tror egentligen inte att Victoria har fejkat sin graviditet. Men när det kommer till Beyoncé så är det svårare att avgöra eftersom hon bor så långt utomlands med nån Jay.

Kul i alla fall med barn. 

Först hände det här 

Och nu detta

Det är ju så att man börjar undra om det pågår en hets mot De Myziga Männen i det här landet. Varför får de inte bara vara ifred?

Det enda de vill är att vara barfota på heltäckningsmattor och att gå till ica med bomullsdräkt för att köpa badbomb och flytljus. Varför får de inte?

Det finns vissa grejer som man har i handväskan som man helt enkelt inte vill vara utan. Det är inte varje dag som man behöver det, men när man väl gör det så blir man besviken om man inte hittar den.

Jag talar så klart om spelet Skip-bo 

Skip-bo är ett kortspel från 7+ år och passar bra för 2-6 spelare. 

Det är mitt favoritspel just nu. När familjen ska göra nånting roligt tillsammans så brukar jag få rosiga kinder och pipa ”skip-bo!!”. Till sonens förtret (han tycker att det är skittråkigt).

Så Skipbo har blivit ett vuxennöje som vi för det mesta ägnar oss åt i avskildhet efter att barnen somnat.

Hur går det till och vad gör man? 
Jag citerar baksidan av lådan som beskriver det hela väldigt slagfärdigt:

”Utmaningen: Bli den förste som blir av med korten i din grundhög. 
Skruven: Du måste göra dig av med korten i ordningsföljd. Lägg 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10-11-12!”

Hur får jag tillgång till detta fantastiska spel, tillika accessoar att ha i handväskan? 
Dels kan du köpa spelet Skip-bo i nån affär, vad vet jag, vi fick det ju i julklapp av syrran.

Annars kan du använda vanliga kortlekar och följa dessa instruktioner .

OBS! VIKTIGT! 
När du spelar Skip-bo, kom ihåg att inte spela om pengar. Gör det i socialt samkväm och inte i syfte att dra hem feta cash.

Idag kände familjen för lite utflykt och eftersom Gud sa åt människan att ta sig an skapelsen så drog vi till Molekylverkstan i Stenungsund för att lära oss lite naturvetenskap.

Med tanke på att det var gratis så var det fantastiskt. Man bara steg in genom en dörr och sen kunde experimenten börja. Vissa hängde inte ens av sig ytterkläderna innan de började, trots att de var vuxna – så ivriga.

Man kunde till exempel sitta på olika spikstolar för att känna vilken som gjorde mest ont, prova en sensor till handen kopplad till en dator och massa andra grejer för avancerade för att förklara här.

Här ser ni mig tillsammans med ett härligt benrangel som jag lärde känna. Vi låg på samma våglängd socialt.

Det här var en solcells-makapär som skulle få en fläkt att snurra ”efter 5-10 minuter”.

Vi satt och stirrade på gasbubblor som åkte upp genom rör i typ en kvart utan att nåt hände. Då kom en gubbe förbi ba ”jag satt en halvtimme förut men propellern snurrade aldrig”.

Jaja. Det finns retreat-centers som tar 500 spänn för att låta sina gäster sitta och, i princip, stirra på gasbubblor. Så vi kom billigt undan.

Innan vi gick hem byggde jag och sonen en bana som en glaskula fick åka igenom. Det var jättekul. När vi lyckats göra en komplett bana som fungerade minutiöst hade vi kunnat sitta där i timtal, men tyvärr var det två hotfulla femåringar som sa att det var deras tur.

Det bästa med molekylverkstan
– en grej med snören där man fick samarbeta för att häkta grejer i krokar
– sensorn som återskapade handens rörelser på en dator
– den konstiga bysten på Albert Einstein som följde en med blicken

Det sämsta med molekylverkstan
– Spikstolen som gjorde mest ont var ingen höjdare
– att gasbubblorna inte fick propellern att snurra
– den konstiga bysten på Albert Einstein som följde en med blicken

Jag rekommenderar verkligen molekylverkstan till alla människor i alla åldrar, med eller utan barn. Det är ju helt gratis att gå in.

Läs även: ”Jag fick stå vid skampålen” (Lödöse museum)