Förutom att vara en postironisk skojare här på Nöjesguiden jobbar jag med dataanalys till vardags.

”Ah…kul….”

KÄFTEN! Det är skitkul!!!

Man kan bland annat göra såna här skojiga grejer.

Jag laddade ner data från Spotify om Kents alla låtar sen analyserade jag deras texter och sammanställde ett depp-index där Kents mest deprimerande låt korades:

1. Stoppa mig Juni (Lilla Ego)
2. Gravitation
3. Berg & Dalvana
4. Rosor & Palmblad
5. Hjärta
6. LSD, någon?
7. 18:29-4
8. Vals för Satan (Din vän pessimisten)
9. Vi är inte längre där
10. Thinner

För den som tycker sånt här e kul kan man läsa mer på min andra blogg som handlar om just dataanalys.

Nu har jag också fått lite massmedial uppmärksamhet. Ska vara med i Musikguiden i dag, tune in! Till Gaffa sa jag tidigare i dag:

– Det var bloggaren RCharlie som inspirerade mig med en liknande analys av Radiohead. Spotify hade redan gjort en viss del av analysen då de har en variabel som heter Valence, ett psykologiskt begrepp för huruvida något gör en ledsen eller glad, för nästan alla Kents låtar. Men eftersom jag tror att texterna är viktiga för ”deppigheten” så analyserade jag med hjälp av Språkbankens sentiment-lexikon hur många procent av orden i Kents texter som var negativa. Sedan la jag ihop allt och skapade ett depp-index.

Om ni undrar vad 17-åriga manliga Kent-fans gör 10 år senare har ni alltså svaret.

/ Filip

Dum/Smart katt

Katter är lite som den där tjejen som gick i klassen som trodde hon var skitsmart men som alla visste var dum i huvudet. Filosofiläraren frågade: ”Är det moraliskt fel att kasta sten på någon?” och hon räckte fort som attan upp handen och svara: ”Nä, inte om det är så att personen går på en tågräls och ett tåg är på väg att köra över personen!!!!”. Man lät henne tjöta på för det blev sånt jävla tjafs om någon påpekade en miss i hennes oftast för långa reflektioner om ditten eller datten. Läraren bara nickade och låtsades att hon tyckte det var kul att någon var så engagerad.

Precis så är katter. De går omkring och tror att de är så jävla speciella. Att de är lite bättre än alla andra. Men för alla andra är det uppenbart att dom är dumma i huvudet. Men det är också deras dumhet som gör dem smarta. De har ju trots allt skapat ett liv där de helt seriöst inte har några som helst skyldigheter, blir serverade mat varje dag och mest sover hela tiden.

Jag antar att det är samma dumhet som gör den där tjejen i klassen så otroligt framgångsrik (thx facebook…)

/ Filip

Är man inte en cool människa som jobbar inom media ska man finnas på LinkedIn. För er som inte känner till LinkedIn är det ett ”yrkesnätverk”, typ ett sätt för folk att skryta om sig själva så att potentiella samarbetspartners eller framtida arbetsgivare kan spana in en.

Alltså ett sätt att i en enda gigantisk ring runka av varandra.

– Du är så duktig på ledarskap!!!
– Amen durå! VÄRSTA projektledaren!!

Gemensamt för allt på LinkedIn är att det helt saknar självdistans och att ironi är förbjudet. Det kan missuppfattas. Av din framtida arbetsgivare eller någon annan. På LinkedIn ska man vara serigös. Man skriver statusuppdateringar som ”Gör det ena – så leder det till det andra!” eller ”I never lose – either I win or learn!” 423415151565 likes.

Ibland funderar jag, troende som jag är, på hur helvetet ser ut. Vad händer lixom? Jag börjar bli mer och mer säker på att mitt helvetet är att komma till LinkedIn i verkligheten. Det första som händer är att djävulen, en glad, käck nykläckt handelsstudent kommer fram till mig med ett brett, blekt, perfekt leende och hälsar:

– Men Filip! Vad kul att du kunde komma, häng med här så ska du få träffa din handledare Anna. Hon har en fil.kand i statsvetenskap och har jobbat som politiskt sekreterare i Bryssel. Superengagerad i miljöfrågor. 

Någon tjej närmar sig i byxdress och vinkar frenetiskt. Djävulens leende är konstant. Hans käkben sticker nästan hål på kinderna.

– Åh vad kul! Du är ny här? Välkommen! Du kommer älska att vara här. Gud, eller förlåt jag menar djävulen haha omg, jag trodde verkligen inte att det här var helvetet. Det är så himla underbart! Alla bara minglar runt, man har alltid någon att prata med och Anna där borta har 52 635 kontakter! Kom ska jag presentera dig för Gunilla, hon är rekryterare och har varit här längst av alla, hon kan allt!

– Såja, Anna! Vi ska nog låta Filip känna göra sig lite hemmstad först, vi har inte bråttom och det finns oändligt med människor att hälsa på. Här i helvetet nätverkar vi året om, dygnet runt. Eller ja, vem räknar dagar när vi ska vara här i en evighet lixom, haha!

I panik försöker jag fly. Men djävulen förklarar för mig att om jag inte minglar och skaffar så många kontakter jag kan så kommer jag bli gruppvåldtagen av 60 demoner i kopiatorrummet. Bring the demons on säger jag!!!

/ Filip

Alla har vi varit med om det. En firmafest, Finlandskryssning eller liknande. För att det äldre klientelet ska komma igång drar DJ:n på några ”gamla godingar”. Och vi som har någon form av smak tvingas fly dansgolvet.

Här är en lista på de låtar som du absolut inte ska önska, och för guds skull inte spela:

1. 1. YMCA av Village People. Till och med de som inte kan dansa kan vara med och stoja på dansgolvet! Känns ju som medelpasset på Friskis! Höhö, hur är den där dansen nu igen? Höhö oj jag råkade göra ett B i stället! Så tokigt det kan bli!
2. I Will Survive av Gloria Gaynor. NEJ, detta är inte tillfället du ska ”äga dansgolvet” för att hämnas på din exman.
3. Vem vet av Lisa Ekdahl. Ett: Man kan inte spela den här låten på ett dansgolv (jag har varit med om det). Två: Sluta knäpp med fingrarna.
4. 800 grader avEbba Grön. Nej, du är inte rebell, du är mellanchef.
5. Red Red Wine av UB40. För att det är en hemsk låt.
6. La Bamba av Los Lobos. Åh, känns nästan som att man är på Mallis!
7. Don’t Stop Me Now av Queen. Förutom att det är en vidrig låt tar folk det som en seriös uppmaning. Och om man har en ”good time” måste man väl inte påpeka det?
8. Don’t Stop Believin’ av Journey. DET HÄR ÄR INGEN DANSLÅT. Och sluta stå med armarna uppe i luften som ett fån.
9. I Love It av Icona Pop. Den här låten känner folk igen från Rix FM! Ja, det är en bra poplåt. Men det är ingen danslåt, om man inte tror att man dansar genom att hoppa upp och ner och veva med armarna.
10. Wonderwall med Oasis.