Mackor, dessa livets små mirakel, kommer i alla tänkbara färger och former. Imorse vaknade jag och kände att det var dags för en hommage till den årstid vi befinner oss i, och ur detta föddes två höstiga brunchmackor: en med trattkantarellstuvning, timjan och västerbottenost, och en med köttbullar och inlagd gurka.

Köttbullsmackan är inget man ger sig på om man inte har några köttbullar över från en tidigare måltid, men skulle du råka ha det rekommenderar jag att du gör följande: fram med en skiva bröd, i mitt fall var det levainbröd, och rosta i brödrost eller torr het gjutjärnspanna. Klicka på creme fraiche, bred ut, och täck med valfritt salladsblad. Följ upp med halverade köttbullar, färsk körvel, och viktigast av allt: inlagd gurka.

Den får du till genom att göra en 1-2-3-lag (en del ättika, två delar strösocker, tre delar vatten) och skiva gurka tunt, blanda och låt stå så länge du orkar vänta. Sen kan du ha dessa i en lufttät burk och avnjuta när helst andan faller på.

Inte heller trattkantarellstuvningen är några konstigheter. Gå ut i skogen och plocka lite svamp, alterntivt gör samma sak i närmaste mataffär, och så tar du dig hem och går igenom skörden svamp för svamp. Borsta bort eventuellt skrufs, sålla bort eventuella objudna gäster, och riv stora svampar i mindre bitar.

Lägg alltsammans i en skållhet torr panna och se på när vätskan i svampen ångar bort, och när de slutat släppa ifrån sig vätska är det dags för en klick smör, salt, svartpeppar och färsk timjan. Bonusgrej: en gnutta finhackad vitlök, om det känns lockande. Fräs tills de får lite färg och häll sedan på grädde, låt bubbla tills stuvningen tjocknat – den ska inte vara för lös och rinnig.

Stjälp sedan upp på en skiva av ditt rostade bröd, toppa med västerbottenost och mer färsk timjan, och hugg in.

Glad söndag på er, hoppas att ni haft en lika tasty förmiddag som jag.
/Slaktarn

PS! Älskar du brunchmackor och kan inte få nog av dem? Här finns ännu fler.

Kanske var det för att jag på senaste ägnat mycket tid åt att kolla på The meat show på Eaters youtubekanal och genom detta liksom fått smak för allt som rör amerikanska, och då framförallt judiska, deli-mackor. Kanske var det för att jag var bakfull och hade ett trängande behov av syrliga pickels och fettiga umamibomber. Kanske råkade dessa båda faktorer sammanfalla vid en perfekt tidpunkt, vilket resulterade i en perfekt rätt precis när jag behövde den som mest.

Vi talar om en macka. Färsbiffar som steks och skivas upp och landar tillsammans med karamelliserad lök  på en skiva rostbröd. Men inte bara det: vi har även surkål, saltgurka, senap, majonnäs, smält ost och körvel att tacka för denna skapelses storhet.

Vad kallar man en sån här då? Det är ju en slags variant på en reubenmacka (pastrami eller corned beef, surkål, ost och så kallad russian dressing mellan skivor av rågbröd), men att kalla det för en reuben vore fel. Det finns likheter med en hamburgare, men inte heller det är korrekt. En ”beef patty melt” (älskar man inte allt som heter något med ”melt”?!) skulle kunna vara ett rimligt namn, men det vore skoj att använda sitt förstaspråk ibland också. En färsbiffmacka med pickles? Låter inte alls lika gott. En delimacka x-tra allt? Vi närmar oss. Delimacka x-tra allt med surkål, biff och smält ost? Det blir bra.

Delimacka x-tra allt med surkål, biff och smält ost

Den här mackan har många komponenter, men är egentligen inte speciellt tidskrävande. Det du behöver börja med är att göra biffarna, steka dem och lägga dem åt sidan. Följ upp med att karamellisera lite gul lök och lägg även den åt sidan. Sedan lägger du ner brödet i det där glossiga feta slafset som finns kvar i stekpannan, och ser på medan det absorberar dessa livets näktar och blir gyllene.

På brödskivan monterar du sedan din macka i ungefär denna ordning: Ett lager stark senap, några skivor saltgurka, majonnäs, ett berg av surkål, en köttfärsbiff som du skurit upp i skivor, och en skiva ost (jag använder naturligtvis knallorange plastost, då det är mitt stora guilty pleasure här i livet).

Moment nummer tre är att se till att osten smälter, och det gör du genom att placera dina mackor på en bakpappersklädd plåt och skjutsa in dem i ugnen några minuter. Om du är riktigt proffsig är ugnen redan varm då du strax innan du började med mackan tillagat ett lass pommes frites med hjälp av den. Pommes frites är nämligen det perfekta tillbehöret till vår extra allt-macka.

När osten smält tar du ut mackorna och avslutar dem med ytterligare senap, ett till berg av surkål, och sist men inte minst en liten skur av rostad lök (mer karamelliserad lök går också bra, men man gillar ju lite knaprighet, am i right?), och högst ut på detta berg av goda saker: ett par kvistar körvel. För att det är gott, och för att det är snyggt. Vi är ju inte barbarer.

Jag tänker ge er tre mycket simpla minirecept här. Det ena är på biffarna, det andra på köttfritt alternativ, och det tredje på pommes fritsen. Ni har säkert egna välbeprövade varianter på att laga det, men om det saknas kan du följa dessa.

Biffarna
400 gram köttfärs (ger 4 biffar)
Ordentligt med nymald svartpeppar
En tesked salt
Ett par matskedar ketchup (ja, ketchup, se inte så dömande ut)
Och om du har hemma: några droppar liquid smoke

Lätt som en plätt: lägg samtliga ingredienser i en bunke, blanda runt ordentligt, forma fyra lika stora biffar. Stek, helst i gjutjärnspanna, tills de fått fin yta. Sockret i ketchupen bidrar till att göra de extra vackra, håll koll bara så att de inte bryner på för mycket. De är klara när de ser jättegoda ut och du ser att de börjar släppa ifrån sig vätska, de brukar liksom bilda en liten sjö ovanpå sig själva. Ta den då från pannan och lägg åt sidan. Skiva när de svalnat en aning.

Portobellosvamp istället för biffar
Jag kan inte låtsas som att den här mackan inte är godast i sitt orginalutförande, men att byta biffen mot portobellosvamp är, 1: bättre för alla, och 2: billigare. Och vem ogillar egentligen portobello? Ingen. Om den inte är helt sjuk i huvudet. Så här gör du: Ta stjälkarna av svamparna, lite beroende på storlek kan du tänka en per macka. Lägg i en bunke tillsammans med samma ingredienser som om du skulle lagat biffarna, men ta endast hälften av saltet och lägg till en matsked ljus soja. Finhacka en klyfta vitlök och släng i den också. Blanda runt ordentligt och låt stå i någon kvart. Stek i gjutjärnspanna på medelvärme tills svampen är genomlagad.

Pommes frites i ugnen
Här kommer två potentiellt upprörande fakta:
1) Jag lagar pommes frites ungefär som om de hade varit klyftpotats. Ingen fritös och inget kladd, skönt och enkelt hemmakocksbeteende.
2) Jag använder oftast bara nån random potatis (den fasta sorten, ej den mjöliga) när jag lagar, och säkert finns det mycket att säga om den saken, men det är ingen jag har lust att säga nu (den som verkligen vill nörda ner sig i pommes-träsket läser den här artikeln från Serious Eats istället!).

Så här gör du: För två nätta sidoportioner pommes behöver du runt 600 gram potatis. Skär dessa i stickor, du vet själv bäst vilket format du tycker mest om, och lägg i en bunke. Häll på en halv deciliter rapsolja, några ordentliga nypor flingsalt, gör några drag med svartpepparkvarnen, och sist men inte minst: panko! Mycket panko! Det blir krispigt, frasigt och snyggt. Allt du vill ha. Vill du så kan du addera andra saker, som örtkryddor. Timjan, rosmarin eller vad sjutton du nu föredrar. Blanda runt alltsammans och lägg ut på en bakpappersklädd plåt. Fördela så utspritt du kan, de vill ha så lite kontaktyta med varandra som möjligt. Kör i ugnen på 180 grader i tjugo minuter. Ta ut och blanda runt dem halvvägs in. När de är klara lägger du ut dem på lite papper för att bli av med överskottsoljan. Sedan: ät.

Mina vänner, det var detta om detta. Vi ses snart igen och diskuterar något annat spännande.
/Slaktarn

Nu är vi framme vid slutet. Tre dagar, tre brunchmackor om dagen. Positivt med att göra en sån här grej: man får äta många mackor. Negativt med att göra en sån här grej: man får äta många mackor. Jag har precis satt i mig två av de tre som presenteras nedan, jag var tvungen att laga till dem för att kunna fotografera dem, och nu är jag så fruktansvärt mätt. Men jag kämpar på, det är de värda, brunchmackorna. Idag blir det fågel, fisk och mittemellan.

Senapsstuvad svartkål, kokt ägg och bacon

Den som inte begriper ett skit om mat kan nog ändå begripa detta: det heliga bandet mellan bacon och ägg. Tänk alla manifestationsformer: quiche lorraine, spaghetti carbonara, eggs benedict… a never ending love story. Det bästa jag vet i ägg och bacon-kategorin är något mycket enkelt. En skiva knäckebröd, ett nästan hårdkokt ägg som delats i tre bitar, och så ett par skivor bacon, rökigt och sött. Vill man amplifiera upplevelsen något lägger man till detta en slags snabb stuvning på svartkål och söt stark senap: efter att du stet baconet lägger sänker du värmen på pannan till medel, steker svartkålet i baconfettet, tillsätter en rejäl tesked senap och en liten skvätt grädde, slabbar upp alltsammans på knäcke och hugger in.

Sallad på grön papaya och jordnötter med kyckling

Som Tam! Ätit det någon gång? En sydostasiatisk sallad på grön papaya (jag använder ofta omogen mango, något som är nästan provocerande lätt att hitta i affären), jordnötter, chili och dressing på lime, socker och fisksås. Ofta är det morot och koriander i också. Skala och kärna ur en papaya och ett par morötter, skär i tändsticksform. Hacka koriander och rostade osalta jordnötter. Mortla en vitlöksklyfta med en hel chili (urkärnad eller ej, välj själv) och tillsätt saft från två limes, en matsked fisksås, ett par teskedar socker. Blanda alltsammans. Tryck in ett stort lass sallad i en baguette tillsammans med skivor av pocherad kyckling, lägg eventuellt till lite majonnäs, och om du får feeling lite rostad lök. Servera omgående.

Tuna melt med cheddar

De lärde tvista om huruvuda ost och fisk överhuvudtaget är ingredienser som bör komma i kontakt med varandra. Italienarna serverar aldrig parmesan till skaldjur och verkar generellt ogilla kombinationen för att osten liksom kväver den delikata fisken. Fransmännen har inte samma blockering, och vi liksom engelsmännen älskar att strössla riven ost på fiskgratänger både hit och dit. Amerikanerna har sin älskade tuna melt. Och det har jag också. Häll av en burk tonfisk och blanda med hackad vårlök, en tesked majonnäs, ordentligt med nymald svartpeppar, lite salt och en skvätt cayennepeppar. Lägg ost (cheddar, alltid) på ett par skivor formfranska och klicka på generöst av tonfiskröran. Sätt ihop mackan och stek i smör i en gjutjärnpanna, några minuter på varje sida så att osten smälter. Dela på mitten, servera med frissésallad i dijonsenapvinägrette. Fy satan hörni, gott!

Hatar du kött? Tre veganska brunchmackor finns här, och tre vegetariska finns här.

Tack för mig,
/Slaktarn

Hej på er. Ännu en dag, ännu en samling brunchmackor. Med de veganska mackorna bakom oss blir det idag vegetariska. För varje ingrediensbegränsning som lättar ökar dock beslutsångesten – vilka ska man välja? Ni förstår säkert att de tre recept som följer är välförtjänta av exponeringen, givet konkurrensen.

Waldorfmackan

Patrick Bateman är upprörd, frågar sin flickvän Evelyn varför Donald Trump inte var inbjuden till julfesten. Flickvännen blir irriterad, säger att hans besatthet av Trump måste upphöra, att han beter sig som en idiot. Bateman svarar, sammanbitet: “It was the Waldorf salad, Evelyn. It was the Waldorf salad that was making me act like an ass!”. Jag älskar hur den här strama gamla salladen får kanalisera den spända stämningen! Här modifierar vi dock salladen till något lite mer vänligt, greppbart. En macka.

1. Waldorfsallad är en simpel sak som består av fyra huvudelement: valnötter, selleri, äpple och majonnäs. Till den här brunchmackan behöver vi göra valnötterna bredbara. Det åstadkommer du genom att börja med att rosta några rejäla nävar valnötter lätt i en panna. Lägg undan en halv deciliter, häll sedan resten i en matberedare. Mixa like crazy tills texturen blir tät och smulig. Skopa i en klick naturell färskost (ibland använder jag vispgrädde) och en nypa salt, blanda om ordentligt. Ration avgör du själv, men låt inte färskosten ta över.
2. Steg två är själva salladen. Hacka upp ett oskalat urkärnat äpple och en-två selleristjälkar, hacka valnötterna du lade åt sidan grovt och blanda ihop alltsammans med majonnäs – max en tesked. Det ska binda ihop, men inte bli kladdigt.
3. Utse en lämplig brödbit, förslagsvis ljus, och så monterar du alltsammans. Glöm inte att garnera med en tunt skuren äppelskiva och den finaste valnöt du kan gräva fram för extra retropoäng!

Frukost-Bánh Mì med sriraca och stekt ägg

Mackornas macka, denna gång i frukostvänligt utförande. Autentiskt vietnamesiskt, näh, men vem bryr sig när man är hungrig? Bánh mì bör dock aldrig tillredas på något annat än en riktigt, i brist på bättre ord, prasslig baguette, en som är lätt som ett moln med tunt krispigt skal.

1. Det finns en sak som sätter käppar i hjulen för tempot i det här receptet, och det är pickelsen. De behöver minst en timme i kylskåpet innan de kan konsumeras… men å andra sidan håller de i tre dagar när de väl är färdiga. Med andra ord: gör mycket och ät tills du storknar. För tillräckligt med pickles till en macka: börja med att blanda en matsked socker och två teskedar salt i en skål. Skär en morot och samma mängd rättika i späda stavar, blanda med salt/socker-mixen. Låt stå i tio minuter så att vätskan släpper och salt/socker-mixen är helt upplöst. Tillsätt en halv deciliter risvinäger och lika mycket vatten, rör runt och lägg i en lufttät behållare i kylen.
2. Lägg brödet att värmas några minuter i ugnen utan att ta färg. Stek under tiden ägg på medelvärme i rejält med smör, lägg åt sidan. Skär en skåra i brödet på längden, stryk eventuellt på ett lager majonnäs och definitivt en rejäl slatt sriracasås, lägg på pickels och generöst med koriander,, och slutligen äggen. Toppa med tunt skuren chili och vårlök. Ät upp allt själv, eller dela i mindre bitar om ni är flera.

Kartoffelmad

Ett danskt smörrebröd med ett tydligt budskap – det är potatis, det är mat. Tro dock för den sakens skull inte att det skulle vara något utan finess. I Köpenhamn kryllar det av smörrebrödställen, men råkar du befinna dig på Dyrehaven Spiseri tycker jag du ska slå till på just ett av detta slag.

1. Potatisen har huvudrollen och bör därför väljas ut med omsorg. Jag är mycket förtjust i mandelpotatis, men vanlig färskpotatis är mer än fullgod för ändamålet. Skrubba (eller skala om du måste) och koka i rejält saltat vatten. Låt svalna till rumstemperatur och skiva upp.
2. Stek gul lök i smör. Mycket lök! När den är gyllene och krispig plockar du upp den och lägger att svalna på  pappershandduk. Gå vidare med att blanda en klick räddfil med färskriven pepparrot – hur mycket pepparrot är omöjligt att säga, du måste smaka dig fram till mållinjen.
3. Monteringsdags! Innan vi börjar: var inte blygsam – högst matberg vinner. Fram med en stor tunn skiva danskt rågbröd och på med ett något relativt platt och stort salladsblad. Lägg ut potatisskivorna, huller om buller eller i fina formationer, och klicka på gräddfil. Dra några varv med svartpepparkranen, och så på med löken. Avslutningsvis toppar du hela skapelsen med ett monstruöst berg finhackad gräslök, och eventuellt krasse alternativt färsk körvel.

Med det tackar jag för mig, men ser redan fram emot morgondagen och allt vad det innebär – då blir det som utlovat extra allt. Fågel, fisk och mittemellan. Som vanligt uppskattas er input i ämnet, har ni egna vegetariska brunchmackefavoriter bör ni tala nu.

Kram! Tack! Hej!
/Slaktarn

I ett slags hetsigt inspirationsryck som bottnar i min kärlek till brunch har jag beslutat mig för att viga nästan all min vakna tid åt att stilla min (och er) hunger på brunchmackor, detta genom att tre dagar i rad lista tre favoriter. Imorgon blir det vegetatiskt, och fredag är vigd åt det totalanimaliska, men först: topp tre veganska brunchmackor.

Påläggskräm på salvia, rostad vitlök och vita bönor

Salvia, med sin stickiga och parfymerade smak, trivs bra i sällskap med feta och liksom täta texturer med milda och söta smaker. Den vita bönan utgör ett utmärkt komplement till salvians näbbiga attityd! Rosta en skiva surdegsbröd och svep på ett frikostigt lager av denna hummusartade kräm, som är är en mutant av ett recept signerat Marcus Samuelsson. Pyssla med detta någon gång när du har mycket tid, och förvara i kylen tills ett ögonblick kommer då du inte har någon tid alls. Tre sekunder senare: brunchmacka.

1. Den här röran går att få till på burkbönor (jag tycker om Zetas), men blir godast av torkade. Blötlägg 3,5 dl torkade cannelili- eller stora vita bönor över natten. Häll av och lägg i en stor kastrull, och fyll på vatten så att det täcker till sådär fem centimeter ovan bönorna. Lägg i fem vitlöksklyftor, en näve färska salviablad (tio borde göra susen), ett par lagerblad och en stor nypa salt. Sjud alltsammans tills bönorna är mjuka – det kan ta allt från en halvtimme till en och en halv timme.
2. Medan du väntar på bönorna ska ge med sig ägnar du dig åt lite hederligt ugnsrostande av vitlök: fram med ett helt vitlökshuvud som du tagit det yttersta mest papperslika skalet av,  gnid in med lite naturell olja, och lägg i en mindre ugnsfast form tillsammans med en knapp deciliter vatten. Kör i ugnen på 175 grader i 45 minuter tills vitlöken är mjuk och aningen karamelliserad. Ta ut och kläm ut det krämiga innehållet i klyftorna.
3. Häll av bönorna men spara spadet. Lägg dem i en matberedare eller mixer, blanda ner vitlökskladdet, saft från en liten citron och tillräckligt med spad för att få till en krämig, bredbar konsistens. Hellre lite lösare än för tjock – röran tjocknar ändå när den får stå. Smaka av med salt och peppar. Boom.

Slabbig macka med portobello, ruccola och karamelliserad lök

Hungern är den bästa kryddan brukar det heta, men när man är vrålhungrig vill man inte sitta och knapra på vilken finstämd liten brödbit som helst. Ibland duger bara extra allt. I detta fall betyder det portobellosvamp, karamelliserad lök och äggfri majonnäs. Portobelloburgare verkar lura på menyer i varje hörn nu för tiden, men lever inte alltid upp till förhoppningarna. Det kan vara som att tugga på en gammal vinägerindränkt sula. Så synd, när den om den behandlas rätt levererar till hundra procent: saftig, smakrik och mättande på det där grottmansaktiga viset.

1. Svampen är stjärnan och ska behandlas därefter! Välj ut några spänstiga rackare som är ljusa i färgen, en per macka. Ta bort skaften och lägg ut svamparna så att säga ”på rygg”, och sleva på en marinad bestående av 1 dl vitt vin, två matskedar ljus soja, två matskedar balsamvinäger, en klyfta riven vitlök, en nypa rökt paprikapulver och en matsked olja. Låt marinera i en halvtimme, och se då och då till att ösa dem.
2. Hetta upp en stekpanna till medel/hög värme. I med lite olja, och så placerar du ut svamparna med ryggen nedåt. Lägg på ett lock, men se till att öppna och ösa på lite mer marinad efter några minuter. Efter en stund är det dags att vända dem och köra en stund till. Obs! Detta är en snabb process: allt sammans bör vara över på sisådär fem-sex minuter.
3. Vilken tur då att du hade så mycket tid på dig att förbereda resten medan svamparna marinerade. Ta fram ett bröd du gillar, mitt enda krav här är att det ska vara ljust och fluffigt – portobellon är saftig och behöver något som kan stå upp mot den. Kräma på vegansk majonäs (köp färdig, för guds skull, någon måtta får det vara), strö på ruccola och karamelliserad gul lök (det tänker jag inte berätta hur man gör, det vet du redan). Skiva slutligen upp din portobellosvamp och lägg på, och så knyter du ihop säcken genom att försegla mackan med ännu en brödskiva. Viva!

Jordnötssmör och färska jordgubbar

Ingen brunch utan munch. Att skriva ut ett recept på en sån här macka känns aningen överflödigt, men vikten av att den svampiga formfranska som allt vilar på får sina kanter avskurna måste ändå emfaseras, hur det än ser ut på bilden här ovan. Är jordgubbar inte i säsong föreslår jag att du tar till gammal hederlig jordgubbssylt istället. Eller, för den lite mer exprimentellt lagde: riv ett granny smith-äpple grovt och blanda ner i jordnötssmöret, bred på mackan och avsluta med en minimal nypa kanel. Värre saker lär ha passerat din gom.

Imorgon fortsätter vi vår vandring genom brunchmackornas rike, men vidgar ingrediensmöjligheterna något – det blir vegetariska mackor. Ägg och ost tills en storknar, med andra ord! Kul! Egna förslag och idéer som du tänker skulle kunna vara roligt för gruppen att ta del av? Posta i kommentarerna tack.

/Slaktarn