I ett slags hetsigt inspirationsryck som bottnar i min kärlek till brunch har jag beslutat mig för att viga nästan all min vakna tid åt att stilla min (och er) hunger på brunchmackor, detta genom att tre dagar i rad lista tre favoriter. Imorgon blir det vegetatiskt, och fredag är vigd åt det totalanimaliska, men först: topp tre veganska brunchmackor.

Påläggskräm på salvia, rostad vitlök och vita bönor

Salvia, med sin stickiga och parfymerade smak, trivs bra i sällskap med feta och liksom täta texturer med milda och söta smaker. Den vita bönan utgör ett utmärkt komplement till salvians näbbiga attityd! Rosta en skiva surdegsbröd och svep på ett frikostigt lager av denna hummusartade kräm, som är är en mutant av ett recept signerat Marcus Samuelsson. Pyssla med detta någon gång när du har mycket tid, och förvara i kylen tills ett ögonblick kommer då du inte har någon tid alls. Tre sekunder senare: brunchmacka.

1. Den här röran går att få till på burkbönor (jag tycker om Zetas), men blir godast av torkade. Blötlägg 3,5 dl torkade cannelili- eller stora vita bönor över natten. Häll av och lägg i en stor kastrull, och fyll på vatten så att det täcker till sådär fem centimeter ovan bönorna. Lägg i fem vitlöksklyftor, en näve färska salviablad (tio borde göra susen), ett par lagerblad och en stor nypa salt. Sjud alltsammans tills bönorna är mjuka – det kan ta allt från en halvtimme till en och en halv timme.
2. Medan du väntar på bönorna ska ge med sig ägnar du dig åt lite hederligt ugnsrostande av vitlök: fram med ett helt vitlökshuvud som du tagit det yttersta mest papperslika skalet av,  gnid in med lite naturell olja, och lägg i en mindre ugnsfast form tillsammans med en knapp deciliter vatten. Kör i ugnen på 175 grader i 45 minuter tills vitlöken är mjuk och aningen karamelliserad. Ta ut och kläm ut det krämiga innehållet i klyftorna.
3. Häll av bönorna men spara spadet. Lägg dem i en matberedare eller mixer, blanda ner vitlökskladdet, saft från en liten citron och tillräckligt med spad för att få till en krämig, bredbar konsistens. Hellre lite lösare än för tjock – röran tjocknar ändå när den får stå. Smaka av med salt och peppar. Boom.

Slabbig macka med portobello, ruccola och karamelliserad lök

Hungern är den bästa kryddan brukar det heta, men när man är vrålhungrig vill man inte sitta och knapra på vilken finstämd liten brödbit som helst. Ibland duger bara extra allt. I detta fall betyder det portobellosvamp, karamelliserad lök och äggfri majonnäs. Portobelloburgare verkar lura på menyer i varje hörn nu för tiden, men lever inte alltid upp till förhoppningarna. Det kan vara som att tugga på en gammal vinägerindränkt sula. Så synd, när den om den behandlas rätt levererar till hundra procent: saftig, smakrik och mättande på det där grottmansaktiga viset.

1. Svampen är stjärnan och ska behandlas därefter! Välj ut några spänstiga rackare som är ljusa i färgen, en per macka. Ta bort skaften och lägg ut svamparna så att säga ”på rygg”, och sleva på en marinad bestående av 1 dl vitt vin, två matskedar ljus soja, två matskedar balsamvinäger, en klyfta riven vitlök, en nypa rökt paprikapulver och en matsked olja. Låt marinera i en halvtimme, och se då och då till att ösa dem.
2. Hetta upp en stekpanna till medel/hög värme. I med lite olja, och så placerar du ut svamparna med ryggen nedåt. Lägg på ett lock, men se till att öppna och ösa på lite mer marinad efter några minuter. Efter en stund är det dags att vända dem och köra en stund till. Obs! Detta är en snabb process: allt sammans bör vara över på sisådär fem-sex minuter.
3. Vilken tur då att du hade så mycket tid på dig att förbereda resten medan svamparna marinerade. Ta fram ett bröd du gillar, mitt enda krav här är att det ska vara ljust och fluffigt – portobellon är saftig och behöver något som kan stå upp mot den. Kräma på vegansk majonäs (köp färdig, för guds skull, någon måtta får det vara), strö på ruccola och karamelliserad gul lök (det tänker jag inte berätta hur man gör, det vet du redan). Skiva slutligen upp din portobellosvamp och lägg på, och så knyter du ihop säcken genom att försegla mackan med ännu en brödskiva. Viva!

Jordnötssmör och färska jordgubbar

Ingen brunch utan munch. Att skriva ut ett recept på en sån här macka känns aningen överflödigt, men vikten av att den svampiga formfranska som allt vilar på får sina kanter avskurna måste ändå emfaseras, hur det än ser ut på bilden här ovan. Är jordgubbar inte i säsong föreslår jag att du tar till gammal hederlig jordgubbssylt istället. Eller, för den lite mer exprimentellt lagde: riv ett granny smith-äpple grovt och blanda ner i jordnötssmöret, bred på mackan och avsluta med en minimal nypa kanel. Värre saker lär ha passerat din gom.

Imorgon fortsätter vi vår vandring genom brunchmackornas rike, men vidgar ingrediensmöjligheterna något – det blir vegetariska mackor. Ägg och ost tills en storknar, med andra ord! Kul! Egna förslag och idéer som du tänker skulle kunna vara roligt för gruppen att ta del av? Posta i kommentarerna tack.

/Slaktarn