Det här inläggets rubrik har inget med dess innehåll att göra, och vad är väl mer poetiskt än det? Vad är väl mer poetiskt än att inte leva upp till sina löften? Inläggets rubrik har med en dikt att göra, eftersom det är titeln på en dikt, men den dikten är lite känslig och hemlig för tillfället (kryptiskt/krystat sätt att säga att den inte är färdig/inte är bra på). Jag kanske läser den när jag och Anna gör vårt framträdande på Stockholms nya litteraturmässa 16 april, eller så gör jag inte det, Anna kanske tycker att den är skitdålig trots dess personligt känsliga karaktär. Vissa dikter blir bra av att skrivas i affekt, andra inte, se förra veckans matnyttiga rapport från en hörsal i Uppsala.

Hursomhelst. Bloggen lever och / bloggen är död och / länge leve bloggen och / bloggen äter bröd. Här är en kort uppdateringar eller uppmaning från ena halvan av Vi som aldrig skrev prosa, följt av ett litet löfte, följt av ett litet meddelande:

1. Läs Greta Weibulls masteressä Riskera att melodin är din metod. Det är veckans bästa diktbok, hon läste upp hela texten högt från en stol på Index i onsdags, det var fantastiskt. Det är en kritisk, vasst poetisk, och vilt krampaktig inblick i en konstinstitution (Kungliga konsthögskolan), bland annat. En uppbruten essä med flera röster.
2.  Jag kommer snart lägga upp en text om Gaby Bess ljuvliga Alone With Other People (”livets bok”) som jag eventuellt läst genom Roland Barthes kärleksfigur om de mörka glasögonen. Den texten kommer förbli lika aktuell som daterad (så tidlös som en liten stökig poesihyllning kan bli) så det spelar ingen roll om jag lägger upp den om nån vecka eller två. Ibland ska man arbeta långsamt, bra att påminnas sig själv om i den digitala tidsåldern! Hörni! Men här är en liten spaning jag kan bjuda på redan nu: sjukt jobbigt för amerikanska författare och journalister att behöver skriva alla, eller nästan alla (?), Ord I en Titel Med Stor Bokstav Först. Det Ser ju Helt Stört Ut och Jättetöntigt Ut, Sluta med Det?
3. Burcu Sahin är Sveriges i särklass bästa samtalsledare/moderator när det kommer till att diskutera poesi med poeter framför publik. Senast bevisat i Aspuddens bokhandel nu i måndags där Khashayar Naderehvandi fick sina fiskar varma, eller det fick han väl inte, men det var ett jättefint samtal om hans nya diktsamling Allting glittrar och ingenting tar slut.
4.  Till alla mina tjeckiska fans: väntan är snart är över. Min enmansturné ”karismasamhället” kommer till Prag 31 mars. Ett översättningsarbete är påbörjat. En twitterdikt-tävling är utlyst. En kulturpolitisk hashtag är etablerad (#ReadNordic). Såhär ser min poesi ut på tjeckiska: neměli bychom říkat „já umřu“, když se zoufale řehtáme něčemu děsně legračnímu, měli bychom „já umřu“ říkat pořád Vilket ska betyda: man borde inte bara säga ”jag dör” när man skrattar jättemycket åt något väldigt roligt, man borde säga ”jag dör” hela tiden. Men blir såhär i Google translate: Vi ska inte säga ”jag dör”, han desperat řehtáme något hemskt roligt, jag ska, ”jag ska dö” fortfarande säga. Google translate är verkligen sämst! Haha. ”Jag ska dö”! Alla lyriköversättare kan vara trygga, ingen robot kommer ta er minimala inkomst ifrån er! Robotar fattar inte språkets mest komplexa uttryck also known as the poetry. Försök tänka er en liten gullig Google-robot från Silicon Valley ta sig an Theis Ørntofts Dikter 2014 med lika stadiga händer som Victor Malm… skulle inte tro det va, Google.

/Elis

PS. Har ni noterat vårt sigill, här på bloggen? Det är verkligen officiellt att Anna Hallberg tycker den här bloggen är ett bra initiativ.