November har av någon anledning blivit månaden då vi män ska spexa till det lite. Antingen odlar vi mustasch, ”Movember”, eller så slutar vi onanera, ”No Nut November”. Det förstnämnda spexet går väl att försvara med argumentet att det är för en god sak, låt oss uppmärksamma prostatacancer. Det sistnämnda spexet är en skam för det manliga släktet. 

Vissa av er kanske inte vet vad No Nut November är? Ni kanske är som min vän Jacques som (på riktigt) trodde det handlade om att inte äta nötter på en månad (”inte ens nutella??”). För er kommer här en sammanfattning från Reddit:

”No Nut November is an event where guys such as myself who find it hard to go even a few days without playing tug of war with the cyclops, attempt to go the entire month without making the bald man cry”. 

Det är alltså en månad då killar som liknar onani vid ”en dragkamp med cykloper” och/eller ”få den skallige mannen att gråta”, hindrar sig själva från att ”dra i trollspöt”. Varför gör de detta? Jo, för att testa sin viljestyrka. De vill kontrollera sina manliga lustar, inte vara slav under begäret och framförallt slippa skammen av att se sin reflektion i datorskärmen efter en 10 minuters ”tuppruskning” till furry-porr.

Det finns något så djupt tragiskt i denna rörelse. Kanske är det synen på män som testosteron-monster som måste handfängsla sig själva för att tygla sin sexdrift. Kanske är det för att det lite känns som en inkörsport till Incel-rörelsen. Eller så är det kanske för att jag är omgiven av No Nut Novmeber-idioter som inte ens klarar av 30 dagar utan att ”strypa ålen”.

Ta min vän som pluggar på KTH som ett exempel (det hör egentligen inte till historien att han går KTH, men visst känns det som en detalj som verkligen hör till historien?), han klarade alltså fyra dagar. 1 November, 2 November, 3 November, stopp. Det är så svagt. Ta min andra vän som pluggar på KTH (återigen, hör inte till historien, men… hör ändå till historien va?), efter sju dagar av avhållsamhet går min vän på en dejt och får ligga (Tydligen är det okej att ligga inom vissa No Nut-kretsar). Dagen efter bestämmer sig min vän för att onanera för att ”man måste ju runka dagen efter man legat?”.

Kanske är det just den bristande viljestyrkan som är det djupt tragiska. Kanske har de alltså rätt. Kanske är vi alla inte bara omgivna, utan vi alla är No Nut November-idioter.

—

Thomas Krangnes