Hej om det fortfarande är någon som läser här! Jag har flyttat bloggen. Oklart varför. Tror att
Så nu hittar ni mig på en annan plats. Fortfarande på clarahenry.se . Men annan plattform. Klicka så kommer ni dit. Ses där. Hej.
HEJ BLOGGEN!
DID YOU MISS MEEEEE (*skriker fast med Moriarty-rösten från Sherlock*)
Jag har inte bloggat på hela 2017. Wow. Life as a blogger. Tack Nöjesguiden för att ni betalar mig per klick. Och nu kanske ni förväntar er ett förlåt-jag-ska-bli-bättre-inlägg, men NÄHÄ! No ragrets! Jag har mått superbra av att inte blogga! Tjohoooo!
Jag har typ ändå bara repat, mer eller mindre hela januari, inför det där lilla giget som börjar nu på lördag. Och nu är jag i Göteborg! Varsågoda för dagens selfie nummer ett, som jag skulle vilja kalla ”den leende tågresenären”:
DET ÄR SÅ SJUKT att det faktiskt händer nu. Melodifestivalen. Herregud. Fick någon form av sammanbrott igår runt fem-snåret för jag tror att jag för typ första gången insåg vad det är jag ska utsätta mig för. Jag har vetat detta sedan juni och nu fattade jag. Typ som att bränna sig på en spisplatta och känna stinget en stund efteråt. Sju och en halv månad efteråt.
Men nu känns allt bra igen för jag ligger nedbäddad i en hotell-dubbelsäng i ett hotellrum som är typ tio kvadrat större än min egen lägenhet.
Dagens selfie nummer två, som jag kallar ”blir en verkligen sådär jävla glad av att tvätta bort sminket”.
Så idag har vi anlänt, käkat lunch, repat manus, repat resultatpresentation, provat scenen, ätit middag, repat dansnummer och åkt tillbaka till hotellet. I exakt den ordningen.
Har, turnén till ära, köpt ett helt nytt kit med hudvårdsprodukter. Alltså allt i samma serie. Sminkborttagning + tvätt, ansiktsvatten, kräm, peel och mask. Den inre tillfredsställelsen över detta är svår att beskriva. Får dock inte visa dem här på den lelle blöggen, eftersom jag är en god public service-medarbetare, men något som jag får visa är min nästa selfie som jag skulle vilja kalla ”förkyldningsblåsa”:
Har på riktigt världens största blåsa innanför läppen som gör ont som en liten djävel. Svider när jag käkar gör det också, så livet är mer eller mindre över. Huskurer? Någon? Snälla?
Anyhoo. Läggdags nu. Sov gott.
Hej bloggen. Jag har varit hos tandläkaren. Det är synd om mig.
Tandsten har en tendens att älska mig. Det är ingen ömsesidig känsla, så en gång om året går jag och skrapar bort skiten hos tandläkaren. Har en ståltråd fastlimmad på insidan av tandraderna, som tydligen de flesta som haft räls får för att tänderna inte ska flytta sig tillbaka till sina ursprungslägen, och eftersom jag redan är prone för tandsten så gör ståltrådshelvetet inte saken bättre eftersom där hamnar massa skit under och runt om som är svinsvårt att få bort. Vilket leder till att jag får feta inflammationer i tandköttet och blöder som ett troll i käften av att bara typ tvätta ansiktet, och så vidare.
Hur som helst. I förra veckan tog vi bort tandsten i överkäken. Idag skrapade vi underkäken. JAG FICK BEDÖVNING. FÖR ATT TA BORT TANDSTEN. Förstår ni hur illa det är då?
Nu har jag en bortdomnad underkäke. Kan inte känna min läpp. Och allt gör ont. Allt som jag inte har någon känsel i värker. Logiskt. Känns som när en varit hos specialtandläkare och spänt åt rälsen. Kan inte prata ordentligt och allt värker. Ni som har haft räls fattar. Det är synd om mig.
Så jag har fått nålar stuckna i tandköttet både denna veckan och förra. Och så fick jag en nål stucken i örat också, för jag kunde helt enkelt inte få nog. Tog nämligen hål i örat i fredags:
Kristina var med. Jag höll henne i handen för jag trodde att hon skulle typ kräkas, eller åtminstone få någon form av sur uppstötning, när de körde nålen genom örsnibben. Hon överlevde. Jag med! Ni får se örat sen när det läkt ordentligt.
Men jag tänkte berätta en annan grej också, som inte alls har med nålar att göra. Det hela börjar för sviiiinlänge sen. Snart fyra år sedan. Detta har jag redan bloggat om en gång, men risken att ni inte hängde med på den tiden är rätt stor, så vi tar den igen:
Jag målade naglarna imorse.
Jag: *skakar händerna i luften så att lacket ska torka*
Kimba: Blås på dem. Det går fortare då.
Jag: Åhh, önskar jag hade en sån liten plastapa som sitter och blåser på naglarna när man målat dem.
Pap (ropar): Christoffer!
Christoffer: Mm?
Pap: Kom hit. Clara behöver din hjälp.
Hahahaha. Har tänkt på detta ofta genom åren. Det är så jävla roligt. Och det roligaste är att Kimberlys julklapp till mig var JUST EN SÅN HÄR APA!!!!
Blev helt chockad. Och jätteglad. Och sen fett besviken för den blåser inte ur munnen utan ur ett litet hål nere vid plattan, och blåsten missar dessutom fingret, så den är egentligen helt meningslös. Och sen blev jag glad igen för jag kom på att det i alla fall skulle bli ett svinroligt blogginlägg.
Anyhoo. Det var allt jag hade att berätta från min julledighet. Hur har ni haft det? Vad har ni gjort?
Nu ska jag åka till människan jag är kär i på Gotland! Tjoho! Aldrig varit där förut! Raukar och saffranspannkake!
Go jul finisar.
Ello blog how u doin
Ibland kanske en är ensam hemma en lördag. Ibland kanske alla ens kompisar är på Kents sista konsert och en har redan sett dem så en sitter hemma och undrar vad en ska göra. Så en hittar på något att göra. Som till exempel att bada sin katt.
Har världens sämsta kattsand. Den klumpar sig inte ordentligt så kattlådan luktar mer och mer sandigt kiss för varje dag. Och alltså även Bob, och halva lägenheten, eftersom sanden har en tendens att fastna i hennes päls och trilla ur överallt.
Kissekatt, literally.
Ska slänga hela lådans innehåll men väntar på en hembeställning av ny sand, så står just nu MAKTLÖS mitt i all pisslukt. Så för att gör en lång lördagskvällshistoria kort tröttnade jag och badade den lelle hårbollen. Måttligt uppskattat.
En annan grej som däremot är fett uppskattat (av mig själv i alla fall) är min EXOTISKA JULGRAN!
Olof Palm med paket under. Sånt som händer i en lägga på 40 kvadrat när en definitivt inte har plats för en ordentlig gran, eller, för den delen, äger en julgransfot.
Blöt katt och en julplanta. Bring the julstämning.
Igår firade jag fem år på youtube. YAY. Grattis mig!
Någon på Splay klippte ihop en showreel för några veckor sedan som jag laddade upp på kanalen igår. Tycker den är fiiiin. Får sjuk feelgood-känsla och flashbacks till gymnasiet. Kolla:
Fatta att det är fem år sen! FEM! Wäääää. Bölar för livet är vackert osv. Hoppas ni gillar den.
Idag har jag spelat in en vlogg med mitt livs längsta framförhållning. Den ska ut i februari, medan jag gör mello, för jag kommer jobba typ sex och en halv dag i veckan med programmet och ha cirka noll tid över till att typ ens andas. Så ja. Ni kan kalla mig produktiv och väldigt, väldigt duktig.
Nu ska jag strax iväg till SVT. Ska sitta med i Nobelstudio-sändningen och prata om kreativitet. Kul! Roligt! SVT 2 någon gång mellan klockan 20-21 tror jag, om ni vill titta.
|
|
