Hanapee 7:54 19 Feb 2019

1. CASUAL
Har väl tipsat om den här för nån vecka sen, men jag blev ju i princip besatt av de fyra säsongerna av den här OOOOOTROLIGA serien. Riktig sån lagom lättsam dramakomedi men tillräcklig mörk/smart för att hålla intresset vid liv genom alla säsonger (störde mig dock på de självstyrande bilarna säsong 4 men men).

Handlar i kort om ett dysfunktionell men samtidigt superfunktionell syskonpar och syrrans störiga tonårsdotter. TYDLIGEN umgicks skådisarna ”utanför set”, vilket märks i dynamiken de har sinsemellan. Blev kraftigt förälskad i brorsan Alex och hans hus, men också syrran Valeries lynne och snedsteg.  Och att alla drack vin precis h e l a t i d e n. Befriande också med en serie med mycket sex men där kroppar aldrig kommenteras. Valerie får liksom vara ifred i sin och inte målas upp som den typiska *osäker på om nån vill ligga med mig -kvinnan*.

SE DEN!

 2. LOOKING
Precis klämt två ljuvliga säsonger av den här serien om tre gaykillar boendes i San Francisco. Jag som älskar den staden njöt också av varje lite kulle och spårvagn man fick se. Till skillnad från Casual föll jag inte lika pladask för karaktärerna här, kanske rent krasst för att jag har längre till att identifiera mig med en vilsen gaykille än en vindrickande 40-årig kvinna? Men med det sagt så var det ett väldigt intressant och stundtals gripande relationsdrama med otrooooliga sexscener (för er snusk-hövven som gillar sånt menar jag). Det var mycket sånna gaysex grejer jag inte hade koll på heller? Blev som en utbildning för en sån världsfrånvänd person som mig.

Även om jag inte blev kär i karaktärerna så kändes de trovärdiga och tydliga. Även kul med en velande huvudkaraktär som tillsammans med tittaren hela tiden står på olika ben kring vilket beslut han ska ta i sina relationer, dvs. sån klassisk ”vilken kille ska han välja?!”.

Jag höll inte otippat på den genomsnälla killen i slutet…… utan att spoila för mycket.

3. TOGETHERNESS
Uj uj uj vad jag gillade den här! Klassiskt relationsdrama med mycket ROLIGA dialoger som jag flämtade av skratt åt. När jag tänker efter var nog det här min favorit av de här tre serierna jag tittat på för att karaktärerna var så jävla OVÄNTADE men samtidigt som… dig och mig?

Väldigt rapp och rolig dialog och plötsliga scener som jag inte var beredd på. Ibland visste jag i mitt huvud hur det skulle gå, men så såg vägen dit mer annorlunda ut än vad jag tänkt mig. Kände dessutom såååååå himla mycket för morsan som gjorde snedsteg och har nog aldrig varit så genomförbannad på hennes man. Kan ev ha skrikigt ”MEN DIN SKITSTÖVEL!!!” rakt ut i luften i sån klassisk arg-på-sin-man-manér.

I övrigt grät och skrattade jag mycket till den här och tänker att det kommer ni också göra.

Pelle Tamleht 3:39 19 Feb 2019

Imorgon onsdag (19 feb) smygläser vi senaste Nöjesguiden, dricker bärs och lyssnar till musik från bland annat Nöjesguidens kvinnliga alibi.

Vi ses där, vid femrycket? Läs mer på facebookeventet.

(Bilden visar hur glad jag var på senaste crafter worken)

Julia Gummesson 12:31 15 Feb 2019

Hörni hörni hörni. Det är fredag. Kanske ska det minglas, kanske ska det drinkas, vad vet jag. Jag tänker i alla fall dra mitt strå till stacken för att alla ska få en så trevlig kväll som möjligt genom att dela med mig av det här receptet på en synnerligen färgglad pizza! Man kan lägga på nästan vad man vill i rotfrukts- eller betväg, det viktiga är att att man inte struntar i sardell- och vitlökssmöret som liksom är denna pizzas claim to fame. Det brukar dofta stickigt och lite kattkissäckligt när man gör själva smöret, så se till att ha en tidsmässig bufferzon om det ska dyka upp gäster – de kan annars få för sig att dra förhastade slutsatser om smaken (som är fenomenal), och det vill man inte ge dem en chans till!

Pizza bianco med blandade betor och sardellsmör
Det här receptet ger två pizzor och duger som mingelmat till åtta personer. Köp pizzadegarna nere på det lokala pizzahaket så blir allt mycket roligare och lättare.

Pizzadeg till två pizzor (500 gram)
1 burk ricotta à 250 gram
5 betor, både gula och röda (ca 400 gram)
40 gram sardeller (en halv liten burk)
75 gram smör
1 klyfta vitlök
rivet skal av en halv citron

1. Bästa knepet för att få till god pizza hemma är att ställa ugnen på högsta temperatur på grill och ställa in en plåt! Låt ugnen och plåten värmas upp i minst tjugo minuter innan du sätter in pizzan, under tiden kan du förbereda all topping som ska på.

2. Skala och skär betorna tunt, helst på mandolin (en vass kniv och lite tålamod fungerar också). Smält smöret i en kastrull på medelvärme. Hacka sardellerna grovt och lägg i dem. Rör ordentligt så att sardellerna löser upp sig i smöret – det är här det kan bli en aning stinky, men ha lite mod och tålamod så blir det strax bättre. Ta sedan kastrullen av värmen och riv i citronskal och vitlök.

pizza bianco med betor och sardellsmör

3. Dra ut degen i luften eller använd kavel för att få ut en tunn cirkel. Ta fram plåten och vänd den upp och ned, och lägg ut degen. Bred på ricottan. Lägg ut betorna: en rad med röda och en rad med gula, och så vidare tills hela pizzan är täckt. Ringla över sardellsmöret.

4. Placera den upp och ner-vända plåten högt upp i ugnen, ca tio centimeter från grillslingorna. Baka 4-5 minuter, eller tills pizzan ser klar ut (kanterna har fin färg och fyllningen bubblar i mitten). Ta ut, skär i smala pizzabitar och servera direkt.

pizza bianco med betor och sardellsmör

GOD HELG!
/Slaktarn

myrna 4:09 14 Feb 2019

Jaaaaaaaaaa så var det dags igen. Alla. jävla. hjärtans. dag. Jag har egentligen ingenting emot den här dagen. Tycker den är mysig å fin och blir glad av ”kärleken”. Däremot.., något som stör mig töntigt mycket…. är att det inte finns någon cool rolig eller egen hållning att ha gentemot Alla hjärtans dag? vilket ju är det enda jag lever för lol xD, att ha en rolig och egen hållning till saker.. Haha skoja eller. :)          Är man ”pro” är man tråkig.  Är man anti är man tråkig (”bara ett kommersiellt jippi” man ba ja herregud Du måste va så kul på fest). Är man likgiltig är man tbh också ganska tråkig och ev snudd på psykfall? Jag har en endaste liten AHD-tradition och den är….. att jag retweetar mig själv.

Så otroligt tråkig tweet dessutom? Men har blivit som en märklig tvångstanke jag lixom inte blir av med. :( 

Det här året ska bli annorlunda, tänker jag naivt och historielöst, det här året ska jag lyckas göra innehåll av alla hjärtans dag. Jag ska bli DEN, den första som lyckas GÖRA NÅTT av det tråkigaste som finns. Jag började med att fråga mina mest innehålls-besatta vänner. Det gick.. inte så bra.

 

Mkt man relaterar till ”thank you, next”

Eftersom Thomas är en tråkig fitta, bestämde jag mig först för att göra det ensam. Men sen slog det mig att jag också är en tråkig fitta som ”börjat träna”, så tyckte det kändes ”ovärt” att missa torsdagsmorgonens ”träning” för att göra ett… blogginlägg. Gud jag håller verkligen på att bli vuxen (haha så låg ribba). Nåväl,…… ;The show must go on.

Jag brainstormar vidare… Tinder (no judgement during brainstorm)… Hm. Att försöka göra nått typ av innehåll med Tinder är ju ooäändligt platt, inte bara på AHD utan alltid, alla dagar, hela tiden prick varje liten sekund.  Det finns inget jag blir mer irriterad på än människor som envist fortsätter försöka göra kul saker med  Tinder, som ba ”haha kolla här vad tokiga vissa människor är” eller ”haha kolla här vad larvigt jag svarade den här personen”.     Trot s detta… hahah…. kände jag mig typ redo att go there, så desperat var jag.  Men sen kom jag på att jag inte ens kunnat om jag velat (wow ovärdigheten), eftersom… Jag är … Bannad från Tinder. :) Så jag får väl börja i den änden? Kanske är det dags för ett sista dödsryck vad gäller mitt Tinder-konto? Om de inte häver bannen nu, på årets mest romantiska högtid (hahaha), kommer de väl aldrig göra det. Jag bestämde mig för att iallafall prova!.

ljust!!!

Eftersom tinders kundtjänst verkligen ÄR efterbliven insåg jag fort att jag inte kommer hinna få nått svar/mitt konto av-bannat innan jag ”måste” (Haha man ba honEy No one is forcing you…. just let it go….) publicera det här pissinlägget. Jakten på innehåll fortsätter…. Jag bestämde mig för att fråga ”mina instagramföljare” om deras planer, kanske skulle jag hitta nått kul där? ?

.. :) mina härligA följare

Så ja. Nu har jag gett upp. Avslutar med den här printen på Linda Lindorff ska fira!!!

Varit sjuk HAhaha. Hon har alltså… opererat bort blindtarmen. Nej gud nu är jag elak, sådan tur att det finns medicin mot blindtarmssjuka: kärlek och fina hälsningar…:)          . . .    kvinnor i den åldern är verkligen sjuka i huvudet. Nåväl. Hoppas ni får en underbar alla hjärtans dag <3 Älskar er tbh

amydiamondpodden 6:45 13 Feb 2019

Vem kör glassbil? Vem pluggar marknadsföring? Och vem kallar sig för Dj Japstar? Amy Diamond-podden har tagit reda på vad medlemmarna i den nedlagda podcasten Lilla Drevet gör idag.

Ola Söderholm

Då:

Hyllad stand-up komiker som medverkade i Tankesmedjan innan det blev dåligt och sen bra igen. Slog igenom på bred (nja) front i podcasten Lilla Drevet.

Nu:

Idag pluggar 36-åriga Ola marknadsföring på Handels i Stockholm. Medverkade 2018 i Let’s Dance och blev uppmärksammad för att ha en utmanande klädsel, i samband med detta började en sexfilm spridas på nätet som väckte en hel del uppmärksamhet.

Liv Strömquist

Då:

Sveriges främsta serietecknare. Satte mens på kartan genom bl.a. seriealbumet ”Kunskapens frukt”och lämnade snabbt mensskeppet när Clara Henry tog över rodret.

Nu:

Liv har en tid jobbat som fritidsledare på Lidingö utanför Stockholm. För något år sen bestämde hon sig för att bli läkare och gick tekniskt basår på komvux för att uppfylla sina drömmar. Har skrivit högskoleprovet en gång i halvåret för att komma in på läkarlinjen, som hon börjar till hösten. Har även en karriär som DJ under namnet ”Dj Japstar”.

 

Jonatan Unge

Då:

Komikernas favoritkomiker. Ansiktet utåt för en sund (nja) mor-son relation till Cecilia Hagen.

Nu:

Jonatan jobbar, liksom innan Robinson, på hittegodsavdelningen på centralstationen i Malmö. Utöver det driver han bokförlaget Tamara Press med den förre Baren-deltagaren Daniel Dellamorte.

Nanna Johansson

Då:

Sveriges näst främsta serieskapare. Tidig medlem i Tankesmedjan.

Nu:

Under Paradise Hotel träffade Nanna pojkvännen Patrick, med vilken hon hade programmet ”Nanna” som sändes på TV400. De två lever fortfarande lyckliga ihop och bor i Marbella, varifrån de driver sin gemensamma hemsida ”Oplounge” där de har sin egen reality tv-show.

Moa Lundqvist

Då:

Började som inhoppare i Lilla Drevet men blev snabbt en fast medlem. Medskapare av den unisont hyllade serien ”Sagan om Dilan och Moa”.

Nu:

Moa arbetar numera som glassförsäljare i Stockholm.  Under en period 2018 bytte Moa tillfälligt efternamn från Lundqvist till Drakwind. En annan merit som Moa kan glädjas åt är en tolfte plats i en korvätartävling i New York förra året.

Thomas Krangnes

Vad blir det för rap? 2:28 09 Feb 2019

Januari 2019 är över, we made it. Låt oss prata om vad vi lyssnat på so far.

 

Whatever?!? xoxo
LYSSNA PÅ INTERNET SOM HELST TEX HÄR:

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud

Sånger från avsnittet:

  1. Ant Wan – Kall
  2. Sinan – Hadi gel
  3. Annmarie feat. YK Osiris – Secret
  4. Gabbe G – Gränser
  5. Sfera Ebbasta –  Birthday
  6. Trapboy Freddy – LA
  7. Einár – Katten i trakten
  8. Girlz N The Hood feat. RBE x SOB – So Wassup Remix
  9. Lil Tjay – Leaked
  10. Gidde – Drip Drip
  11. Denz – Sådär
  12. Queen Key – Hey!
  13. Deno Driz – Diamonds (Mad About Bars Special)

ALLA SÅNGER FRÅN ALLA AVSNITT:

 

Tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Eller köp MERCH! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

Erika Petersson 11:11 04 Feb 2019

Ja, det är dags att minimobba människor på internet igen. Jag har inget annat, okej?

Vi kastar oss in i det direkt:

 

En väldigt kort beskrivning som tyvärr inte är tillräcklig. Det ENDA personen vill ha ut av detta är en snabb affär. Det är förvisso en bild av en säng med två lysande kuddögon som stirrar uttryckslöst in i väggen framför, en deprimerad säng, men det känns ärligt talat inte som att det är just den som är till salu. Det viktigaste har iallafall framgått: priset KAN diskuteras vid snabb affär. Det är bara att ringa så fort som möjligt så kan man få pruta en hel del på det eventuella objekt som kanske finns.

 

FÖRLÅT mig för det här men det är svårt för mig att inte känna såhär: den beskrivs som ”väärldens” tamaste kanin och i kombination med den där bilden som verkar föreställa en död hårborste. Jag är tveksam till om den har puls, det är allt. Isåfall faller allting på plats. Självklart har den varit ”lös inne” mestadels. Den är ju INREDNING. Går att ha ute året runt. Det är sant!

Egentligen en helt normal annons, men jag blir så fascinerad av den otroliga bilden? Fotografen fattar kanske inte ens själv att detta är ett konstverk. Såhär sa min fotolärare en gång (fotolärare är ett märkligt ord men jag gick media på gymnasiet och läste en fotokurs, nu förstår ni att det inte var en privat fotolärare som kom hem till mig varje tisdag och tog 405kr i minuten för att jag skulle fatta ISO):
”Det svåraste att jobba med som fotograf är att fota barn för de håller på och rör sig så mycket och är så jobbiga. det är därför alla barnfotografer är alkoholister hihihihihi” (ingen skrattade) men om vi plockar ut essensen av det som sades så borde väl kaniner vara snäppet värre än barn att fota. Och ändå. vilken otrolig SKÄRPA? Så mycket liv i bilden. Alla kaniner på det här fotot LEVER verkligen (no pun intended angående förra annonsen) och det är helt otroligt. ”Hör av er för fler bilder” eh JA du är en oupptäckt talang? Jag ringer Lars Lerin. (Är öppen för möjligheten att annonsören jobbar som kaninfotograf, ingenting tyder faktiskt på något annat.)

 

Vad ÄR det för placering av delarna, snälla det är ett vapen, du kan inte vara såhär ”hihi vapen :)” ha lite RESPEKT

 

Ja ursäkta ursäkta nu är vi där och märker ord igen men det är en rent FASCINERANDE stavning av skönlitteratur. Jag har läst ordet om och om igen och det är min favoritstavning någonsin.

Uppskattar alltid fantasyvapen. Det här är en väldigt fin annons. Vill genuint sälja till någon som uppskattar dem mer än vederbörande. Viktigt att dessa, som det står i så många djurannonser ”kommer till ett bra hem”. Intresset är numera borta för 7 kortare svärd och 3 längre svärd och 1 yxa och 1 machete och det är av vikt att de kommer till någon vettig person. Det är fint.

”Tja.” är också en väldigt bra start på en annons och det hoppas jag för i helvete att folk kan börja ta efter.

 

Lite övertramp att lägga upp en bild på att taxen äter upp kaninen. Extremt tam är Morran och uppenbarligen så konflikträdd och supersnäll att hon låter sig bli uppäten av en jävla TAX? Morran behöver absolut komma till ett bra hem men hon behöver också någon form av självförsvarskurs eller lite pepp för att helt enkelt stå på sig för att inte bli dödad av en 4x4cm stor hund

 

Inget fel på denna annons men jag vill bara förtydliga för alla som har någon form av personlig kontakt med mig och som eventuellt har intresse av hur min död ska hanteras när den väl inträffar. Det är SÅHÄR jag vill ha min dödsannons i tidningen (jag vill ha den i tidningen jag vägrar tro något annat än att det är just dödsannonserna som kommer få papperstidningen att fortsätta leva och trotsa detta hemska clickbaitsamhälle). Alltså: jag vill att min dödsannons ska vara utformad på exakt samma sätt som den här annonsen. Ta bara med det som är viktigt angående mig!! Inget om personlighet eller kärlek vänskap bla bla bla, jag vill ha med:

Hur hög var jag när jag dog (eller när jag levde, jag tänker att det inte borde skiljas avsevärt på de siffrorna om jag inte dör genom att en pansarvagn faller från himlen ner på mitt lilla tjejhuvud och plattar till mig)

Hur lång jag var när jag dog (håller med om att här kan det bli lite svårt att förstå hur man ska mäta men snälla kan ni göra mig en sista tjänst nu när jag dött eller?)

Hur bred var jag när jag dog (tänker spontant att man kollar axlarna men jag ska inte ha för mycket hybris vad det gäller min framtida kroppsform, det är med all säkerhet knäna som är min bredaste punkt om 10-12 år)

och framför allt: HUR många liter rymde jag

Sen: ingenting mer!! Det är all fakta resten av världen ska få. Tack

Det var bara en bra rubrik!! Har inget mer att säga om detta.

 

Kort och koncist, väldigt tydligt det där med namnet redan i rubriken, det är viktigt!

För det första ”några undulater” jag tycker det ser ut att vara ca 4000 undulater på bilderna

Men det är framförallt undulaterna SJÄLVA som vill minska på antalet. Hur det har gått till, beslutats om eller framgått: det är INTE tydligt. Vuxna och ungarna kan man köpa, tar man de vuxna får man tydligen buren också vilket jag antar betyder att isåfall får ungarna stanna kvar utan bur hemma i Kungsör och det är ju ett jävla sätt.

Kontaktade direkt för mer INFÖRMATIOM

 

Detta är HELA annonsen. Ingen bild medföljer. Hela beskrivningen lyder: ”Mört”. Det är perfekt!! Kostar det inte 25 spänn typ att lägga upp en blocketannons?

”till Salu” det är en ironisk ton det där. VILKEN häst heter ”Ken Warkentin” det undrar man också. Vanliga hästnamn (typ): Humle och Dumle. Fattar ingenting.

Ingen bild för det går uppenbarligen inte ens att fota Happy :( Tydliga direktiv: Vill bo med någon äldre aktiv kvinna. Eller hos någon som vill ”börja med lydnad”. Jag förstår ju inte hundspråk så jag ska inte HÅLLA PÅ mer nu men det är en underbar ton när denna person uppmanar en till att ”berätta vad du har för liv att erbjuda”, ingen i hela världen får inte ångest av den meningen.

 

Snälla rara gud: hur är det möjligt att det behövs en så lång beskrivning för en frysetikett.

 

Tack för mig

Simon Strand 3:14 11 Dec 2018

Jag har en kompis som vi kan kalla för Jompa, men han heter i själva verket någonting annat. Jompa är socialdemokrat och jobbar som tjänsteman i regeringskansliet. Han är ofta träffsäkert självkritisk och självironisk kring socialdemokratins, regeringens och hela politikens många brister och krumbukter.

När vi för ett tag sedan tog en öl, jag och Jompa, så kom vi in på paternalismen, en av socialdemokratins grundpelare — med sina för- och nackdelar — och hur den efter många års nästan oavbrutet maktinnehav ibland tagit sig bisarra uttryck och spårat ur i oinskränkt petighet. När en kraft av vilket slag som helst får fritt spelrum kommer den förr eller senare att slå knut på sig själv.

“Jag förstår att vi förlorade valet 2006″, sa Jompa. ”När jag var i Malmö på tjänsteresa och var dunderförkyld en kväll gick det inte att få tag i nässpray, eftersom det då bara såldes på apotek. Alla apotek var stängda, så jag kunde inte andas. Jag var så täppt i nästan att jag fick andnöd. Fatta vad sjukt: i vårt Sverige var det förbjudet att andas”.

Nu när regeringens socialdepartement och en majoritet i riksdagens socialutskott verkar överens om att förbjuda rökning på uteserveringar kom jag att tänka på det han sa igen.

Det är ju redan så i dag att rökning tillåts på vissa uteserveringar, eller vissa delar av uteserveringar, utifrån de regler som restaurangerna själva sätter upp. Det funkar rätt bra. Ingen lider särskilt mycket av det pragmatiska upplägget, eller om man gör det så kanske man egentligen har andra problem, som detta snarare blir en proxy för. Det finns ju folk som påstår sig lida av el och strålning också. Det finns folk för allt.

Förbudet mot rökning på uteserveringar är ju knappast jämförbart med det förbud som infördes 2005 mot rökning inne på krogar. Det var ett bra och rimligt förbud, som hade positiva effekter för de flesta, inklusive restaurangnäringen själv. En utomhusmiljö, däremot, skiljer sig väsentligt från en inomhusmiljö så att det faktiskt går att ordna så att rökare och icke-rökare kan samexistera utan några större svårigheter.

Och det är ju inte bara heltidsrökare som drabbas av detta, utan alla chosefria människor som kan unna sig en cigarett då och då. Vanligt folk, som inte är extremister åt något håll. Folk som kanske bara vill röka en cigarr på en uteservering när deras fotbollslag vunnit SM-guld eller vad det nu kan tänkas vara.

Rökförbudet på uteserveringar är ett extremt utslag för när någon eller några har fått dra sina egna preferenser lite för långt. En Nils Bejerotsk fix idé för vår tid. Jag har en annan kompis som kallar den typen av människor för avföringsplanerare. Det kommer från en japansk dokumentär om människor i Japan som äter och dricker saker i en viss ordning för att skikta sitt eget bajs på ett “optimerat” sätt: för att exkrementets konsistens ska hamna precis rätt på Bristol-skalan.

Avföringsplanerarna kan inte få bestämma allt i samhället. Jag kan bara hoppas att ledamöterna i riksdagens socialutskott kan värdera även det perspektivet när de i morgon voterar om rökförbudet på uteserveringar. Det inser redan kloka typer som Jompa inom politiken.

Demokratin bör inte missbrukas genom att alla försöker bestämma över alla. Och jag tror att det i nuläget är skadligt för alla etablerade partier att lägga sig i den här sortens detaljer, samtidigt som många väljare upplever att statens kärnverksamhet inte riktigt fungerar. Förut fanns en känsla av att de styrande politikerna verkade enligt något slags proportionalitetsprincip, där de viktigaste frågorna fick den största uppmärksamheten. Det upplever allt färre i dag.

Festivalbloggen 5:01 04 Sep 2018

Framför den större scenen på Nobelberget, där Popagandas Efterfestival äger rum, står publiken tätt. Förväntningarna inför nattens polstjärna är så höga att det nästan går att ta på. Strax efter klockan slagit 01.00 tänds lamporna ovanför scenen och stavar ut de fyra bokstäver vi alla är här för. LOSO.

Lorentz glider ut till tonerna av sin senaste singel Wow Pow ackompanjerat av öronbedövande jubel från publiken. De kan varenda ord och det blir genast flera grader varmare i lokalen. Det verkar vara en önskad reaktion för redan vid nästa låt – Fiona – tar han sig ner i publiken, vilket visar sig vara den första av två gånger under kvällen. När han sedan river av Holiday känns det som att det brinner.

Vad är en Lorentz-konsert utan ett inhopp av Madi Banja? Som tur är får vi inte veta då han kommer upp på scenen i tid till tonerna av vackra 120 euro. Efter de tidigare fyrverkerierna till låtar fungerar 120 euro som en andningspaus – som tyvärr drar ner energin på resten av konserten. Under de kommande låtarna hamnar Lorentz ibland i otakt och det börjar bli svårt att hänga med. Mot slutet kommer hitsen som mest verkar spelas för att få det överstökat, innan det känns äkta igen med avslutande Demons. Och jag var nog inte den enda som blev positivt överraskad när han tog med sig Little Jinder för att köra deras låt Heartbreaker som extranummer.

Självklart finns det något inom mig som saknar Lorentz i flytväst anno Popaganda 2015 med de blödiga kärlekslåtarna och det oskyldiga uttrycket. Men på nåt sätt är det så SKÖNT att se honom såhär. Jag vill nästan svänga med ordet ”vuxen” här, för i så fall betyder det ändå att jag också växt upp. Flytvästen är nu en vit jacka och svart tshirt och nån gång under kvällen flyttar han de vita solglasögonen från huvudet till ansiktet medan mellansnacket är kortfattat med meningar som ”Mår ni bra eller?” och ”Kan ni den här?”. Även om hans energi växlar mellan att vara oengagerad till att springa nere i publikhavet, från att ligga före musiken med sången till att träffa alla toner rätt så går det ändå hem. För det spelar ingen roll. Kalla honom vad du vill -Loso, Yamamoto, Lorentz – publikens jubel är om möjligt ännu högre när de fyra bokstäverna ovanför scenen släcks.

Armani Maleh

Michael Gill 5:20 13 Aug 2018

Barcelona-baserade Nomada Studio har precis laddat upp reveal-trailern för kommande 2D-äventyret GRIS. Det är något av det vackraste jag sett i spelväg. Kolla bara!

Pers Politik 10:30 09 Jun 2018

Igår släppte SSU nya valkläder med 20 0lika motiv. Spreadshirt-kollektionen kan hittas via ungdomsförbundets webshop där illustrationerna kan appliceras på 100 stycken plagg och produkter.

Det första motivet som dyker upp när man klickar sig in på kollektionen är en T-shirt med en bild på en låda med pappersnäsdukar som vi mest känner igen från amerikanska filmer, tillsammans med texten ”Boys cry, girls masturbate”.

Näsdukslådan är i amerikansk populärkultur starkt förknippad med manlig onani.

Frågan är bara: hur använder tjejer servetter när de onanerar?

Livets ord 8:30 22 May 2018

Vidrigt.

”Jag älskar att resa” måste vara den vanligaste raden bland världens alla tinderprofiler. Du ska älska att resa. Att du vill upptäcka världen säger att du är en härlig, spontan och liggbar person. Jag levde själv i den här lögnen tills jag insåg: att resa är grovt överskattat. Vi lever i en kollektiv lögn, ett falskt medvetande, där resande på något märkligt sätt blivit höjden av att leva.

För vad innebär det att resa? Med att resa menar jag att lämna Sverige. För att göra det måste man i regel flyga och det är bland det mest ovärdiga vi människor gör. Helt frivilligt packas vi som sillar i gigantisk container som på något sjukt sätt flyger 10 000 meter över marken.  Det enda som förenar sillarna ombord är viljan att så fort som möjligt komma av. Under några timmar förlorar vi allt vad hyfs heter och blir sådär äckligt torra i munnen men kan inte göra något åt det för du får inte ta med egen dricka ombord och en vattenflaska kostar 45 kronor.

Väl framme är du turist. Vilket betyder att du är en idiot. Hur mycket du än researchat, vilka coola barer du än hittat så ser du ut som ett fån. Ta en sväng i Gamla stan eller något annat turiststråk i Sverige. Där skrattar vi åt turister, vi ser ner på dem. Varför skulle vi själva vilja bli behandlade så??

Och till sist har vi språket. Om du inte är i ett engelskspråkigt land ska du antigen ta dig fram på det lilla du minns av det där tredje språket du läste i skolan eller på knackig engelska. Det är omöjligt att ha meningsfulla konversationer och om du såg ut som en idiot innan du öppnade käften så blev det inte bättre nu.

”Men att resa är utvecklande för oss, vi behöver möta främmande kulturer för att utvecklas som personer”. Ja, så kanske det är. Men varför skulle man älska att göra det? Det är som att älska att plugga. Vem fan gör det? Det är klart att det kan finnas ett instrumentellt värde i att resa men att det skulle vara så härligt och underbart som vi målar upp det är inget annat än idioti.

/ Filip

 

 

 

 

Break the Internet 2:07 23 Apr 2018

Vissa må rasa över att de inte blivit nominerade i årets upplaga av Guldtuben. Jag förstår dem. Trots min frånvaro i rörliga medier på internet så kan till och med jag känna mig underskattad. Men detta är i inte ett passivt aggressivt oöppet öppet brev till Guldtubens jury om att de har nominerat tråkiga personer. Nej! Det är ett väldigt öppet och ärligt öppet brev till Guldtubens hemsideutvecklare som tydligen tycker att det är roligt att göra mitt liv lite jobbigare.

Vart ska jag börja? Jo just det: HUR FAN KAN DET FÅ LOV ATT VARA SOM SÅ ATT MAN MÅSTE LOGGA IN MED SINA SOCIALA MEDIE-KONTON BARA FÖR ATT FÅ VETA VILKA SOM ÄR NOMINERADE? Nu kanske det otränade ögat tycker att jag överreagerar. Men det finns få saker i världen som gör mig så irriterad som när saker och ting inte bara är enkla. Jag vill ju bara läsa vilka som är nominerade, inte logga in med mitt Instagramkonto som har 3100 följare (följ gärna @fagelborg  heheheh ). Ska man behöva klara hela mattespelet Chefrens Pyramid för att få läsa om youtubers och poddare? Jag har full förståelse för om man skulle vilja rösta. Men det vill inte jag. För ingenstans i listan läser jag mitt eget, eller Karin Londrés namn och vi två är de roligaste jag vet så….skoja. Lite. Kanske.

Jag är medveten om att det säkert finns en vettig anledning till varför det är så här. Men jag kommer att fortsätta vägra att logga in. Även om jag vill så kommer jag inte att stötta denna galenskap. Nej, ni ska inte få vinna över mig. Inte idag!

(om någon kan kopiera de nominerade till mig och lägga namnen i DM på min Insta så skulle jag bli glad, är ju nyfiken)

Hejdå /Camilla

 

 

Jenny Nordlander 11:23 13 Apr 2018


Några nummer jag gjort.

Idag gör jag min sista dag på Nöjesguiden. Vi har precis skickat nästa nummer till tryck och med det avslutar jag som jag började: med ett extra mäktigt omslag.

Mitt allra första pappersnummer av tidningen, augusti 2015, hade temat HATET. Till det samlade vi ett tiotal icke-vita personer som i intervjuer och egenskrivna texter fick berätta om det som är symptomet på ett av våra största samhällsproblem – rasismen.



Till kommande nummer har vi samlat ungefär lika många kvinnliga artister för att pryda omslaget. I sommar kommer de att uppträda på festivaler runt om i Sverige och de allra flesta av dem på den nyinrättade Statement festival som är en reaktion på ett annat symptom av ett annat av våra allra största samhällsproblem – kvinnoföraktet.

Tidningen kommer ut nästa vecka, både på papper och på internet. Då kommer ni bland annat kunna läsa en intervju med Emma Knyckare, initiativtagaren till festivalen. Efter en intensiv festivalsommar 2017 med mängder av sexuella övergrepp mot kvinnor skrev hon en tweet på vinfyllan. Där ställde hon frågan om man inte skulle ta och starta en festival där inga män får befinna sig. Då skulle man ju slippa hela problemet.

Intresset från artister, folk som ville jobba med festivalen och människor som ville besöka den var enormt. Det var bara en tanke Emma slängde ur sig men i augusti blir festivalen verklighet och har som mål att så fort som möjligt lägga ned – men fortsätter tills alla män har lärt sig.

Tack för mig!

Bloggbevakning 6:00 15 Feb 2018

Idag flyttar bloggen från Nöjesguiden och den ENDA adress ni ska använda framöver är www.bloggbevakning.se

Men…
Den gamla bloggen kommer ligga kvar här på Nöjesguiden men alla gamla inlägg har flyttats med till www.bloggbevakning.se och jag kommer inte ha någonting med det som ligger kvar hos Nöjesguiden att göra efter idag.
Jag kommer inte vara här inne och svara på kommentarer utan all aktivitet kommer ske på www.bloggbevakning.se

FRÅN OCH MED NU ÄR DET BARA EN ADRESS SOM GÄLLER OCH DET ÄR:

WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE

We found Rihanna 10:20 18 Jan 2018

The time has come for We found Rihanna to go into archive. It’s been such a journey writing it. I’ve gotten to think, articulate and analyze the fangirl’s position while supporting Rihanna and her art. I’ve shared my thoughts and feelings on being a part of the fanbase and I’ve had the luxury of meeting amazing people thanks to that. A dream come true.

I want to say thank you to every navy who’s contributed. The Fan of the Weeks and the Fan Encounters – I love you all so much. And I love us. And I love being a fangirl.

A special thank you to Nöjesguiden and Jenny, who allowed us/I to have a platform where we/I could share our thoughts and experiences! It’s been great working with you.

To end this propertly, here are some of my favorite pics taken while fangirling:


My first night out stanning. New York. Rihanna walked out of the restaurang not so long after this pic was taken. I had never seen her IRL before and was shocked at the chaos and at the same time so indescribably happy.

And here she is! Tearing up thinking about it!

Rihanna leaving a club in NYC.

Melissa outside a club in NYC. I remember she recognized me while walking in but I got super nervous and shy so I looked away when she said hi. She came out and hung out with us while waiting for a car later though which was everything, obviously.

Me, London, Shawnté and Mel.

Rih leaving Jenn’s birthday party, heading towards the club (where Drake later also shower up).

This truly is the best picture ever taken of me. Look at my eyes hahahahhaa. I’M SO STARSTRUCK yet I remember I was thinking how cool and collected I managed to stay this time hahahaha.

AWT Oslo.

First time front row. 


Died many times this night.


Many, many times.


Something I wish every fan would be able to experience.

A memorih for life.

AWT Copenhagen. Standing in another part of the Golden Circle this time. Which also meant I got to experience the glass bridge like this:

SAUCY @badgalriri

A post shared by Loonin (@loonin) on

Work, AWT Stockholm:

AWT Stockholm.

A post shared by Loonin (@loonin) on

BBHMM from AWT Oslo:
https://www.instagram.com/p/BHYOc9EB_8r/?taken-by=loonin

Love on the brain, AWT Oslo:

Love,
Alex

Divalicious 4:27 18 Dec 2017

I slutet av Oktober åkte jag till London för att hälsa på familjen och ha en mini semester, då jag kände att jag behövde byta miljö/en paus. London välkomnade mig med värme, bokstavligen, det första jag gjorde var att packa ner min vinterkappa längst ner i väskan. Mina två veckor där spenderades på att upptäcka platser jag tidigare missat, äta god mat och hänga med människor jag tycker om.

Som ni ser, i served looks varje dag.  Alla ögonskuggor jag använde är från morphe 35B paletten, en ganska färgglad palett. Något jag inte är vann vid. Kände mig som ett litet barn igen när jag testade alla olika möjliga färger och matchade de med mina kläder.

 

Sådant jag hann med var att besöka House of Minalima. En liten konstaffär/museum som hade en Harry Potter utställning. Fanns allt möjligt från tidningsklipp av the daily prophet, Hogwarts brev utspridda vid en eldspis (gissar på att det är där mina brev hamnade) posters som gick att köpa samt en liten del av rekvisitan som användes under filmningen av harry potter filmerna. Lätt värt ett besök dit om man har tid! Det var lite som att befinna sig i en förtrollad värld när man inte hörde ljudet av bilarna/människorna utanför på Londons trånga gator.

Efter mitt besök på House of Minalima tog jag bussen vidare till Somerset house. Där hade Hassan Hajjaj sin utställning ”La Caravane”. Aldrig hört talas om honom innan, men vart kär i hans konst från första ögonkastet. Bilder på grymma kvinnor i traditionella marockanska kläder poserande på motorcyklar. Konservburkar fungerade som ramar runt bilderna. En visuell utställning på olika personer varav några sjunger, någon rappar och någon trummar.  Det var lätt det coolaste mest inspirerande jag sett på länge. Ändå fint att få vittna något så vackert och kunna relatera till det.

 

 

Det bästa med resan var all god mat jag åt. Hann äta på Dishoom, säger bara W O W. GODASTE INDISKA MATEN!!! Ni måste äta där om ni har vägarna förbi London! Hann även bocka av Nandos (det första jag gjorde typ) samt Domino’s pizza, deras  vegetariska pizza med vitlöksdressing är A L L T.  Sen upptäckte jag världens godaste falafel från Magic Falafel i camden stables. Helt sjuk. Samt att Pret a mangers chai latte och scones från Sainsbury är en perfekt kombo.

Annat som jag hann med var ett besök på kentish town farm med familjen,  stanna och dokumentera fina halloween dekorerade hus på mina promenader, mumsa på våfflor och sambus köpta från camden stables och njuta av londons höst väder. 15 grader i oktober tänk er det.

Denna resa var verkligen en väl behövd paus som utnyttjades till fullo. Utöver att jag hann göra massa roligt insåg jag även hur mycket jag har utvecklats och växt. Att min ångest inte har lika mycket makt över mig längre. Jag håller på att bli frisk och det känns bra! Ibland behöver man komma ut ur sin lilla bubbla för att kunna se saker så som de är.

Kristin Zetterlund 12:34 02 Nov 2017

BLOGGEN FLYTTAR TILL KRISTIN.BAAAM.SE MEN HÄNG MED!

Tack till NG för den här magiska tiden men nu är det dags för mig att shake things up! Följ med mig till Baaam, där kommer vi hitta på queengliga grejer ihop.

kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se

Hoppas verkligen ni fortsätter följa mig där, då ska ni få se på grejor <3

Clara Henry 5:08 23 Oct 2017

Hej om det fortfarande är någon som läser här! Jag har flyttat bloggen. Oklart varför. Tror att

  1. Jag vill börja skriva igen
  2. Jag orkar inte skriva med krav om att det ska vara bra och roligt
  3. Jag vill vara lite hemlig. Hihi

Så nu hittar ni mig på en annan plats. Fortfarande på clarahenry.se . Men annan plattform. Klicka så kommer ni dit. Ses där. Hej.

Amanda Mann 1:59 04 Sep 2017

Version två av den diviga bilden på mig från Grand Hôtel.

Nu har det blivit dags för mig (trots grov separationsångest) att ta farväl av kära Modebevakningen.

Det har varit fyra(!?) år av allt och ingenting. Upp och ner. Hit och dit. Bra och dåligt. De senaste två(?) åren har det lite för ofta ekat tomt här, av många anledningar, men primärt – brist på inspiration och motivation. Så, det känns rimligt och rätt att säga hejdå nu. Det kanske låter klyschigt men under dessa år har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv och utvecklat mitt sätt att se på, ja, det mesta. Så summa summarum – allt bra men också allt “dåligt” är jag tacksam över.

På sista tiden har jag tänkt en hel del på konceptet – vara hundra procent ärlig orädd och rättfram som skribent – då jag från och med dag ett lovade att vara just det. Det är jag stolt över att jag hållit fast vid, jag har aldrig varit rädd för att trampa någon på tårna – och då riskera konflikt eller att inte kunna kindpussas med allt och alla. Men många gånger har min ärlighet varit likamed hänsynslös, vilket jag såhär i efterhand kan känna lite ledsamhet inför. Det handlar om balans det där, och det är lätt att glömma (varning för klyschigt igen) att alla människor är människor. Inklusive jag. Detta är nog vad jag främst bär med mig härifrån.

HUR SOM HAVER.

Som final blev det en sista bevakning av Sthlms modevecka. Här kan ni läsa mina allra sista sanningssägande ord (med värdigt sällskap och förstärkning av tre genier – Haggy, Yummy och Gugga) på denna specifika plattform:

DIANA ORVING SS18

LAZOSCHMIDL SS18

EMELIE JANRELL SS18

BJÖRN BORG SS18

HOPE SS18

HOUSE OF DAGMAR SS18

IDA SJÖSTEDT SS18

SWEDISH SCHOOL OF TEXTILES

RODEBJER SS18

STOCKHOLMS AUKTIONSVERK FASHION VINTAGE SS18

BUSNEL SS18

WHYRED SS18

Sen,

som absolut sista avslut,

vill jag säga:

stort tack till Amat Levin och Parisa Amiri,

och ett särskilt tack till alla fina fina läsare<3

 

XOXO

yours truly

Tiffany Kronlöf 12:45 30 Aug 2017

Ta natten tillbaka är ett gammalt feministiskt slagord som betyder att kvinnor ska kunna vara trygga även på natten. Vi ska inte behöva gå med nycklarna i fickan, eller höra oroliga vänner och föräldrar säga ”ring mig när du har kommit hem, så jag vet att du är ok”. Vi ska kunna gå ute dygnet runt, utan att se oss över axeln och känna pulsen höjas. Det tror jag att de flesta kan hålla med om är ett rimligt krav.

Sexuellt våld och sexuella trakasserier är inget nytt. det nya är att offren vägrar vara tysta. Medvetenheten om vilka rättigheter man har ökar och anmälningarna ökar, inte en jätte komplicerad matematik.

Videon till den här låten är ett samarbete med Nattskiftet och alla som lyssnat på låten och stöttar budskapet. Det är en låt som vi hoppas att folk kommer lyssna på när dom går hem själva på kvällen och istället för att känna sig rädda, kommer känna sig stärkta och modiga. Vi vill att den här låten ska tillhöra och sjungas av alla.

Marcus Berggren 12:13 25 Aug 2017

Håll i er för nu går skryt-tåget: Jag har läst en bok. Inte vilken “kvinna hittades död i Tanumshede och sjubarnsmamman Ellinor som jobbar för lokaltidningen börjar nysta i det”-pocketskit som helst heller, utan Daniel Redgerts första självbiografi (han är 25 år nu så gillade ni den här kan ni lugnt vänta er 34 till innan Daniel har fyllt… 34).

Boken heter Vem fan är han?? och vi ska snart låta Daniel själv svara på den frågan men först – snabb recap: Ni vet han Hannah/Amanda-hantlangaren som ser ut som valfritt barn i “Min Stora Dag”? Jävlar vad det ser ut som att han vill träffa Martin Stenmarck innan cancern äter upp honom. DET är Daniel Redgert. Minus kräftan är vi faktiskt inte så långt ifrån sanningen ändå för är det nånting Daniel Redgert gillar mer än att klä sig som en Bondskurk så är det just att träffa kändisar.

Boken är väl värd besväret just eftersom det inte är något besvär att läsa den – det är en bilderbok, “läsning” är ett väldigt starkt ord i sammanhanget. Det är en handbok i hur man tar fram och gör sig ett namn bland Tack If-mupparna. Om ni inte orkar läsa resten av min text så är det korta svaret: Hjälp Hannah och Amanda att kränga vin för då kommer dom att lägga upp bilder på dig på insta och utropa dig till “geni” för det är tydligen GENIALISKT att lura tvåbarnsmorsor i Örebro att köpa rosévin.

Nåväl. Nu till boken.

Eftersom det är nån slags coffeetablebok för folk med Finest-bloggar i mellansverige så inleds den med rätt rötna bilder på Daniel Redgert med kändisar. Det är samma bildkvalle som på bilderna din faster lägger upp på Facebook när hon ska skryta om att hon dricker vitt vin och äter räkor med nån rödflammig kärring som heter “Marianne”.

Men här kvittar la bildkvalitén för detta är ändå riktig jävla likeraketforskning: det är Redgert och Sigge Steklund, Redgert och Gry, Redgert och Fredrik Steklund, Redgert och Martin Timells brorsa (han som ser ut som Karl-Ove Knausgård med downs syndrom). Filip Hammar kanske är med på nån bild också, eller om det bara är nån alkad proddass som råkat gå in i bild – jag kollade inte så jävla noga.

Det är bilddagboken för nån som verkligen älskade TV3 för sju år sedan.

Sedan följer olika halvjobbiga barndomstrauman för att rättfärdiga ett råfittigt beteende i framtiden: Daniel kommer inte in på den bästa skolan i kommunen, Daniels familj är inte ekonomiskt oberoende, Daniel har inte en miljon följare på insta… sånt som sätter spår. Han kände dessutom en person ur arbetarklassen! Den personen hette Martin och hade en mamma som… håll i er nu… rökte gula blend och lyssnade på… wait for it: Kicki Fucking Danielsson. Hur fan ska Daniel Redgert kunna ta sig in i medieeliten i Stockholm när dom runt honom har så dåligt smak. Det är ju som att dom inte ens försöker.

Det nämns förresten i förbifarten att när Daniel gick till Hannah och Amandas “andliga rådgivare” fick han höra att han och Martin varit bröder i ett tidigare liv. Att Hannah och Amanda tror på änglar, “goda krafter” och spår i mimosas, det fattar ju alla som inte var med i ett östtyskt experiment där amygdalan plockades ur hjärnan och ersattes med vilken skitserie Matthew Perry nu gör för tillfället. Men bra för Reggan att han åtminstone i ett tidigare liv varit bror med en som är arbetarklass. Det borde ju räcka för en Värvet-intervju åtminstone.

Sedan får vi en stark story om när Reggan gick på gymnasiet och alla tittade på en webbserie som hette Glamourama som följde tre bloggtjejer mellan botoxinjektioner och snefyllor. Alla på Daniel gymnasium älskade den skiten. Det är en mörk inblick i hur det är att växa upp i Västerås I guess. Bra att längtan efter B-kändisskap planteras tidigt för det är exakt dom i Västerås som suktar efter la dolce vita som i resten av sina liv kommer dricka kändisviner, och dom betalar ju Reggans lön idag så circle of life motherfuckers!!! (Bild på Amanda Schulman som håller upp Mini-Me mot solnedgången på savannen. Elton John vrålar).

Reggan åkte iallafall till Paris med sitt rövgäng och när han står i kön till planet hem så dyker ingen större än Michaela Forni upp. För Daniel är detta som att vara katolik och bli sexuellt utnyttjad av självaste påven. Här ser Daniel nånting som ska bli en ledstjärna i hans liv: Forni har solglasögon på sig INOMHUS och hon har glömt sin tvål på flygplatsen och kräver att planet ska vänta. Nu gör inte planet det eftersom planet, precis som vi, skiter i vem Michaela Forni är och ingen utanför Västerås kommer ihåg hennes webbserie MEN DET ÄR INSTÄLLNINGEN GOTT FOLK. Den inte så vagt fittiga approachen till sin omgivning. Det är den Reggan is going for.

Men det är inte bara trök i boken. Mini-Me skojar också. På gymnasiet utser han och en kompis “veckans Gunilla”… nån som är “typisk ute i landet som älskar livets goda fast dom jobbar på försäkringskassan som älskar att dricka för mycket vin framför Let’s dance och göra färgglada slingor i sina offentliga sektor-frisyr”. Ja det är ju en spaning från tidig Juraperiod men den kanske var ny i Västerås då, vad vet jag. Ironiskt att exakt den kärringen som Redgert hånfullt skojade om skulle bli den som finansierade hela hans imperium.

Boken eller foldern eller vad fan vi ska kalla det innehåller också handfasta “tips”… oftast i stil med: var ett rövhål, skit i andra, exploatera arbetarklassen… såna grejer. Ett härligt tips som jag fastnade för var att “det är härligt att låtsas vara någon annan”. Som jag till exempel: när jag läste boken låtsades jag vara en person som inte läste den. Jävlar vad bra det kändes.

D-Reg brukar låtsas att hans vänner är Säpovakter när han är ute och promenerar. Jävla kul att vara hans kompis. “Fake it until you make it” säger Daniel. Fejka att din vänner är anställda av dig tills dom faktiskt är det.

Daniel Redgert verkar vara en jävel på att utnyttja folk för att bli känd. I övrigt vet jag inte vad han är bra på. Han skriver som när man gjorde “boken om mig själv” i grundskolan. Basala grejer som tal och skrift är kanske inget man behöver när man jobbar på att stå på andras axlar för att kränga vitt vin.

Boken är allt som är dåligt med världen i fysisk form. “Jaha handlar den om kriget i Syrien kanske?” tänker du. Nä… ännu värre: den handlar om en 12-åring som ser upp till Gry Forsell och lyckas bli rik genom att vara ett as på hamsterpaj.net. En Mein Kampf för Pokémon Go-generationen. Nån ska ju skriva den med.

Efter att ha läst boken undrar jag inte längre “Vem fan är han??” utan mer: “Hur fan mår han??”

Nästa vecka: Kanske en essä om varför ingen har knullat den vita älgen än

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!