Bloggbevakning 9:30 20 Jan 2018

Här hittar du all info om Öppet Spår om du inte känner till det.

Samma sak ikväll – skriv längst ner i din första kommentar om du vill att Öppet Spår ska starta 21 – 21.30 eller 22.00

 

Simon Strand 9:03 20 Jan 2018

Jag och David. Kings of Rio.

Jag och David som jag är med i Rio de Janeiro har reflekterat över en sak: att befinna sig på bortaplan sätter alla vanliga regler om vilka människor man interagerar med ur spel. När man inte är i sin hemmiljö umgås man plötsligt mycket bredare, träffar folk lite slumpmässigt som man aldrig skulle ha blivit vän med hemma i Stockholm, eftersom man egentligen är för olika. Man befattar sig med de som dyker upp, vilket kan vara ungefär vem som helst. Och man antar att alla som bor i staden är experter. Som att det är en merit i sig och automatiskt kvalificerar personerna att vara din reseguide.

Om man föreställer sig att jag hade besökt Stockholm för första gången hade det nog sett ut ungefär såhär om jag hade agerat på samma sätt som jag gör när jag är på besök i en ny stad, som Rio nu eller Belfast i november:

Jag landar på Arlanda och tar mig sedan till mitt hotell. Låt säga att jag bor på Scandic Malmen vid Medborgarplatsen. Efter en lång resa är jag trött och hungrig och beger mig ut ur hotellet för att hitta någonstans att äta en inte alltför omständlig middag. Snett över Götgatan ligger ett ställe på hörnet som heter Snaps. Det ser trevligt ut. Jag går dit. Av en slump får jag ett bord bredvid fyra medelålders män som verkar vara infödingar. De är ganska fulla och därmed också ganska pratglada, de undrar var jag kommer ifrån och vad jag gör i stan. Eftersom jag inte har gjort så mycket research på förhand frågar jag dem om vad jag borde göra och var jag borde gå under vistelsen. De fyra männen är kompisar från Jakobsberg; en är brevbärare, en är it-tekniker, en är mellan jobb och en är banangrossist. De går ut ungefär tio gånger om året. Men inget av detta vet jag. Jag vet bara att de är trevliga lokala invånare som berättar saker jag inte visste för mig. Att det finns en bra köttrestaurang som jag borde gå till som heter TGI Fridays, dit några av männen brukar gå med sina familjer emellanåt och som de är väldigt nöjda med. De tipsar om en bar i Gamla Stan som heter Temple Bar, och berättar att sky baren i Skrapan längre ned på Götgatan är Stockholms bästa bar i upscale-segmentet. Jag går till ställena de har rekommenderat, och sedan far jag hem, lämnad med en känsla av besvikelse på Stockholms uteliv.

I Stockholm är det ganska otroligt att jag skulle fråga en förtidspensionerad alkoholist på Gröne Jägaren om var jag ska gå någonstans för att få en bra kväll. Men i Belfast kom jag på mig själv med att göra just det. Randomiseringen av vem som blir ens närmsta rådgivare och umgänge när man är bortrest är ju både positiv och negativ. Det finns en charm i att lägga sin tillvaro i en burk och skaka om, men samtidigt är det förstås också vansinne.

Hanapee 9:20 20 Jan 2018

Uj uj uj vilket basic inlägg att bah ”wow va skönt med helg” men ändå: fan va skönt med helg. Är så f r u k t a n s v ä r t peppad för P3 Guld och häng med Marlene hela dagen idag.

Ska göra mig i ordning i minst 4 starka timmar.

Synd bara att jag bestämde mig för att dricka 45 glas vin igår och därför inte hann ”vila” som jag hade planerat. Story of my life 8-)))

Bild efter mina fyra starka smink-timmar kommer, för just nu ser jag ut som en lök.

Julia Gummesson 7:00 20 Jan 2018

”Tills det vänder”, sa min vän när jag frågade hur mycket mjölk hon ville ha i kaffet.

Jag föredrar i regel dricka mitt bryggkaffe med mjölk i, och jag vill ha det enligt en viss radio. För att få till den rätta ration går jag efter färg – när färgen når dov mörkbeige är det nog och jag är nöjd. De flesta föredrar en liknande radio, och därför brukar det sällan bli en kamp att få dem att hälla i rätt mängd när kaffedrickande är på tapeten. Har de inte denna inboende förståelse uppstår ofta något av en dragkamp: ”lite till… lite till! Stopp!”. Men att helt enkelt säga ”tills det vänder” är både poetiskt och deskriptivt. Utan att hon förklarat uttrycket vidare hade jag lyckats göra hennes önskan till lag. Jag hällde i mjölken, såg på hur den dök genom kaffets mörker, slog i botten och vände uppåt igen i ett bolmande moln innan allt blev stilla.

Kaffe på väg att vända

Kaffe på väg att vända!

För första gången ser jag en applikation av budskapet i Nils Ferlins visa När skönheten kom till byn (smakprov: Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok att rosor och akvileja förfrysa. När byfolket hade lärt sig hans ABC-bok då upphörde deras ögon att lysa”) Det är nämligen inte uppenbart för mig om vändandet beror på mängden mjölk eller koppens djup, men när ett uttryck är så pass tjusigt är jag villig att avstå från att gräva djupare.

/Slaktarn

Vad blir det för rap? 6:09 19 Jan 2018

Ett samtal om rap och poesi med poeten Liban Abdule, vinnare av Ortens Bästa Poet 2016. Inspelat i Blå Huset i Tensta december 2017.

Länkar till några av sakerna som nämns i avsnittet:

Intervjun med Biggie Juke, Z.e & Simon Superti

Hela Ortens Bästa Poet finalen på youtube

Text om Ozzys ”Gentleman”-vers

Text/intervju om Aden & Asmes Afro B-remix ”Pull Up”

Libans twitter

LYSSNA VART SOM HELST TEX HÄR:

 Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud


Tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Eller köp MERCH! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

We found Rihanna 10:20 18 Jan 2018

The time has come for We found Rihanna to go into archive. It’s been such a journey writing it. I’ve gotten to think, articulate and analyze the fangirl’s position while supporting Rihanna and her art. I’ve shared my thoughts and feelings on being a part of the fanbase and I’ve had the luxury of meeting amazing people thanks to that. A dream come true.

I want to say thank you to every navy who’s contributed. The Fan of the Weeks and the Fan Encounters – I love you all so much. And I love us. And I love being a fangirl.

A special thank you to Nöjesguiden and Jenny, who allowed us/I to have a platform where we/I could share our thoughts and experiences! It’s been great working with you.

To end this propertly, here are some of my favorite pics taken while fangirling:


My first night out stanning. New York. Rihanna walked out of the restaurang not so long after this pic was taken. I had never seen her IRL before and was shocked at the chaos and at the same time so indescribably happy.

And here she is! Tearing up thinking about it!

Rihanna leaving a club in NYC.

Melissa outside a club in NYC. I remember she recognized me while walking in but I got super nervous and shy so I looked away when she said hi. She came out and hung out with us while waiting for a car later though which was everything, obviously.

Me, London, Shawnté and Mel.

Rih leaving Jenn’s birthday party, heading towards the club (where Drake later also shower up).

This truly is the best picture ever taken of me. Look at my eyes hahahahhaa. I’M SO STARSTRUCK yet I remember I was thinking how cool and collected I managed to stay this time hahahaha.

AWT Oslo.

First time front row. 


Died many times this night.


Many, many times.


Something I wish every fan would be able to experience.

A memorih for life.

AWT Copenhagen. Standing in another part of the Golden Circle this time. Which also meant I got to experience the glass bridge like this:

SAUCY @badgalriri

A post shared by Loonin (@loonin) on

Work, AWT Stockholm:

AWT Stockholm.

A post shared by Loonin (@loonin) on

BBHMM from AWT Oslo:
https://www.instagram.com/p/BHYOc9EB_8r/?taken-by=loonin

Love on the brain, AWT Oslo:

Love,
Alex

Jenny Nordlander 2:41 17 Jan 2018

Vi behöver en ny redaktör till Öresunds-editionen av Nöjesguiden. Samtidigt söker vi nya skribenter som kan täcka samma område.

Som redaktör ansvarar du för att den lokala editionen av Nöjesguiden håller hög kvalitet och är uppdaterad i tryck och online. Du arbetar operativt med att skapa innehåll, och som redaktör för eventuella lokala frilansare. Varje månad lämnar du texter till print-tidningen, varje dag skriver du för sajten. Visst sociala medier-ansvar kan tillkomma.

Vi förutsätter att du är intresserad av våra bevakningsområden, en stor del av ditt jobb är att se till att Nöjesguiden har koll på vad som händer inom musik, teater, film, tv, radio, krog och klubb i Malmö, Lund men också Helsingborg och till viss del Köpenhamn.

Vi söker även särskilda skribenter med inriktning på våra olika ämnesområden.

Redaktörstjänsten är deltid efter överenskommelse, för skribenter kommer vi överens om ett stående uppdrag.

I samband med att du skickar in din ansökan vill vi även ha tre arbetsprov:

  1. Tidens Anda hör till Nöjesguidens äldsta format. Skriv ihop en Tidens Anda-lista på fem punkter.
  2. Berätta om en artikel eller ett reportage du skulle vilja göra för Nöjesguiden.
  3. En valfri text/artikel/intervju på en A4-sida eller mer som du har skrivit tidigare eller för just detta ansökningstillfälle.

Mejla din ansökan och de tre arbetsproverna till chefredaktör Jenny Nordlander, jenny.nordlander@ng.se. Sista ansökningsdagen är den 15 februari men intervjuer sker löpande.

Pelle Tamleht 3:21 15 Jan 2018

Men skam den som ger sig. Nu tar vi nya tag och kör #enbloggomdagen.

Oddsen på att jag ska klara det längre än en vecka?

Pers Politik 6:02 09 Jan 2018

Om det är något vi har lärt oss av det senaste året så är det att erfarenhet och stabilitet kanske inte är det sexigaste hos politiker, men det absolut mest nödvändiga. Om detta var vi ganska överens. Fram till i söndags.

Efter Oprah Winfreys gripande tal på Golden Globe-galan har kändisar, journalister, mediehus och lite folk man följer på Instagram backat superentreprenören till att bli USA:s nästa president. Oprah har till och med själv hintat om att hon funderar på att kandidera till posten som världens mäktigaste människa.

Oprah Winfrey är verkligen ensam i sitt slag. Hon har revolutionerat det mesta som går att revolutionera. Det finns få som är lika värda att beundra som henne. Men ingen av hennes erfarenheter kvalificerar henne till posten som president. Donald Trump är inget prejudikat, han är en lärdom.

Precis som den sittande presidenten så är Oprah Winfrey lika bra på att göra tv som hon är dålig på att avgöra vad som är sant. Hon har ofta kritiserats för att använda sin enorma plattform till att lyfta alternativa (läs icke-fungerande) medicinska alternativ. Från att positivt tänkande botar cancer till att Dr Phil är värd ett eget program.

Under 2006 använde Oprah sitt program för att ge en plattform till den nya mirakelkuren Native American sweat-lodge ceremony. Fem år senare dömdes grundaren av mirakelkuren för vållande till annans död. Native American sweat-lodge ceremony var en eufemism för en två dagar lång fasta i öknen för 10 000 dollar.

Något år senare använde hon samma program för att lyfta vaccinmotståndet, med argumentet att det kan orsaka autism (det kan det inte). Författaren till en uppmärksammad bok i ämnet fick en egen blogg och talkshow av Oprah. Vaccinet i fråga hade till dess nästan helt utrotat mässling, påssjuka och röda hund i USA.

Många hävdar att USA under Oprahs ledning skulle bli lite mer som Sverige. Men faktum är att det nog skulle bli lite mer som Göteborg. Innan Oprah gav en plattform till vaccinmotståndet rapporterades färre än 200 fall av mässlingen per år i USA. Något år senare hade den siffran stigit till närmare 700. Det är väl det som är The Oprah Effect.

Förhoppningsvis kommer Oprah nöja sig med det nuvarande ämbetet som USA:s drottning. Vi får iallafall hoppas att det vi ser nu bara är lite tillfällig Oprah-feber, annars är risken stor att everybody gets the mässlingen.

Michael Gill 11:53 04 Jan 2018

#metoo har nått svenska spelkretsar och under hashtaggen #vispelarintemed samlas nu berättelser om övergrepp, kränkningar och trakasserier inom spelbransch, spelmedia, e-sport och online. Skriv under uppropet här.

Som en del av rörelsen #metoo bryter vi tystnaden.

I chattrummen, på kontoret, i kommentarsfältet, på sociala medier och på e-sportarenan blir vi ifrågasatta, förminskade och trakasserade.

Online får vi höra att vi är inkompetenta, attention whores, och på företagen att vi måste vänja oss vid de nedvärderande kommentarerna maskerade som ”skämtsam jargong”.

På e-sportturneringarna blir vi ombedda att skicka nakenbilder, gå tillbaka till köket och får höra att det måste vara en man som spelar på vårt konto.

Vi har fått nog!
Äntligen är det dags för ett upprop för oss inom spelvärlden. Berättelserna kommer från spelmedia, spelbranschen och e-sporten och berättas av kvinnor, icke-binära och transpersoner.
Vi vittnar om allt från sexuella trakasserier till härskartekniker och om att bli förminskande av från våra kollegor, chefer och medspelare.

Tyvärr har det dåliga beteendet normaliserats och spelkulturen har gått från att vara välkomnande till en sluten pojkgrupp där vi fått kämpa för att göra oss hörda och bli tagna på allvar. Men det behöver inte förbli så, tillsammans kan vi göra skillnad och med hjälp av det här uppropet kan vi uppmärksamma ett beteende som har gått alldeles för långt. Ett beteende som inte är okej och som inte bör accepteras som en ”del av vårt jobb”.

Att underteckna uppropet behöver inte innebära att man personligen har blivit utsatt för övergrepp, kränkningar eller trakasserier.

Men om du har något att berätta så får du gärna bidra med en kort beskrivning av vad du varit med om, antingen genom formuläret eller genom att maila till vispelarintemed@gmail.com Alla berättelser kommer att vara anonyma.

*Berättelserna kommer att arkiveras anonymt på Tekniska museet och ett urval kommer att synliggöras i museets kommande utställning om dataspel.

Om du vill ha din berättelse helt sekretessbelagt så klicka i JA-rutan längst ned i formuläret. Skriv gärna i hur många år det gäller (upp till 50 år).

 

Livets ord 10:26 22 Dec 2017

Vi är egentligen helt fel personer för att göra den här typen av spaningar. Karin kan ingenting om populärkultur efter 2005 och Filip har för dålig självinsikt. Men vi har ju (for now) en blogg på Nöjesguiden so here we gööö!

Vad var det roligaste som hände 2017?
Det har varit ett sorgligt och tråkigt jävla år. Må det ta slut.

Vem gjorde oss stolta ute i världen 2017?
Håkan Juholt OBS SERIÖST

Vad ser ni fram emot mest 2018?
Valet HAHAH

Vad slutar vi med 2018?
FATTA-halsband eller är det nån som har det längre?

Vad blir trendigt?
Nationalism

Vad blir årets stora skandal?
Martin Timell blir nästa julvärd

Vem/vad/vilka har satt sin sista potatis?
Filip & Fredrik

Vem/vad kommer att få aningen för mycket utrymme i massmedia?
Vad heter hon med rosa hår på instagram??

Vem/vad kommer få aningen för lite utrymme i massmedia?
Vi som vanligt. Vi har tur om vi överhuvudtaget får ha kvar den här bloggen.

Vem skulle ni vilja byta liv med 2018?
Edward Blom. Vilket år han har framför sig!

Vad kommer vi låtsas gilla?
Vi kommer väl fortsätta låtsas gilla hösten och grönkål

Vems klädstil vill vi sno?
Karins

Vem/vilka kommer vi att störa oss på?
Alla på krogen som är födda år 2000

Har ni något nyårslöfte?
Flytta till Köpenhamn

/ Karin & Filip

Divalicious 4:27 18 Dec 2017

I slutet av Oktober åkte jag till London för att hälsa på familjen och ha en mini semester, då jag kände att jag behövde byta miljö/en paus. London välkomnade mig med värme, bokstavligen, det första jag gjorde var att packa ner min vinterkappa längst ner i väskan. Mina två veckor där spenderades på att upptäcka platser jag tidigare missat, äta god mat och hänga med människor jag tycker om.

Som ni ser, i served looks varje dag.  Alla ögonskuggor jag använde är från morphe 35B paletten, en ganska färgglad palett. Något jag inte är vann vid. Kände mig som ett litet barn igen när jag testade alla olika möjliga färger och matchade de med mina kläder.

 

Sådant jag hann med var att besöka House of Minalima. En liten konstaffär/museum som hade en Harry Potter utställning. Fanns allt möjligt från tidningsklipp av the daily prophet, Hogwarts brev utspridda vid en eldspis (gissar på att det är där mina brev hamnade) posters som gick att köpa samt en liten del av rekvisitan som användes under filmningen av harry potter filmerna. Lätt värt ett besök dit om man har tid! Det var lite som att befinna sig i en förtrollad värld när man inte hörde ljudet av bilarna/människorna utanför på Londons trånga gator.

Efter mitt besök på House of Minalima tog jag bussen vidare till Somerset house. Där hade Hassan Hajjaj sin utställning ”La Caravane”. Aldrig hört talas om honom innan, men vart kär i hans konst från första ögonkastet. Bilder på grymma kvinnor i traditionella marockanska kläder poserande på motorcyklar. Konservburkar fungerade som ramar runt bilderna. En visuell utställning på olika personer varav några sjunger, någon rappar och någon trummar.  Det var lätt det coolaste mest inspirerande jag sett på länge. Ändå fint att få vittna något så vackert och kunna relatera till det.

 

 

Det bästa med resan var all god mat jag åt. Hann äta på Dishoom, säger bara W O W. GODASTE INDISKA MATEN!!! Ni måste äta där om ni har vägarna förbi London! Hann även bocka av Nandos (det första jag gjorde typ) samt Domino’s pizza, deras  vegetariska pizza med vitlöksdressing är A L L T.  Sen upptäckte jag världens godaste falafel från Magic Falafel i camden stables. Helt sjuk. Samt att Pret a mangers chai latte och scones från Sainsbury är en perfekt kombo.

Annat som jag hann med var ett besök på kentish town farm med familjen,  stanna och dokumentera fina halloween dekorerade hus på mina promenader, mumsa på våfflor och sambus köpta från camden stables och njuta av londons höst väder. 15 grader i oktober tänk er det.

Denna resa var verkligen en väl behövd paus som utnyttjades till fullo. Utöver att jag hann göra massa roligt insåg jag även hur mycket jag har utvecklats och växt. Att min ångest inte har lika mycket makt över mig längre. Jag håller på att bli frisk och det känns bra! Ibland behöver man komma ut ur sin lilla bubbla för att kunna se saker så som de är.

Break the Internet 7:29 16 Nov 2017

Det var en helt vanlig torsdag på jobbet. Vädret var förvånansvärt fint så jag unnade mig att stå vid fönstret en liten stund och lapa i mig novembersolens ljumma strålar. Självfallet med mobilen i handen. Väl inne på Instagram hamnade jag längre och längre ifrån mitt eget flöde, för att tillslut landa på ett konto. Det visade sig inte vara vilket konto som helst; utan Sveriges absolut tråkigaste (jag gör stand up, folk säger jag är kul ibland och jag har ett skämt på twitter som retweetades typ 300 ggr såååå…..jag kan humor).

Kontot som gav mig en käftsmäll av tråkighetsångest heter: @svenskasmss. Det tar emot att länka ut det, men jag känner att det är min plikt att berätta för världen att detta konto finns. Ta min hand, så KBTar jag er igenom det här. We can do this.

 

1. Något som förbryllade mig var att de inte verkar veta vad en tävling är. Jag blev så pass förvirrad att jag själv började ifrågasätta mitt eget kunnande? ÄR inte en tävling att man vinner något? Vad jag kunde se i dessa poster, som var väldigt återkommande, var att ingen vann? Det var bara folk som skrev till exempel ”jag är 12” och ”det är väl grövre att skriva fittunge?”.

 

2. HAH, jag skrattar åt den jag var när jag trodde att de meningslösa tävlingarna var det värsta med det här kontot. DUMMA TJEJ!!!
Det är lite kul dock att de skrivit till höger att ”Detta händer varje gång”. Gör det verkligen det? Om det hade hänt mig varje gång jag skriver till min kompis ”Ska vi göra något” och hen svarat så, då hade jag raderat min väns nummer ärligt talat.  VI GÅR VIDARE!

 

3. Okej, jag ser nu att folk i kommentarsfältet skrattar för att det ett dåligt skämt, kanske har jag inte förstått att meningen med dessa skämt ÄR att de ska vara tråkiga. Shit. Jag kom på detta medan jag skrev. FAN, har jag gått i en fälla?

 

3. Rasmus ska skita med öppen dörr…..HELVETE JAG HAR GÅTT I EN FÄLLA??? Happ. Detta var ju kul. Det var detta de ville hela tiden, att en Nöjesguidenblogg skulle pissa på dom och deras humor – allt för att kunna skratta ut oss tillsammans med sina 57k  följare.

Jaja, det var det /Camilla.

Kristin Zetterlund 12:34 02 Nov 2017

BLOGGEN FLYTTAR TILL KRISTIN.BAAAM.SE MEN HÄNG MED!

Tack till NG för den här magiska tiden men nu är det dags för mig att shake things up! Följ med mig till Baaam, där kommer vi hitta på queengliga grejer ihop.

kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se

Hoppas verkligen ni fortsätter följa mig där, då ska ni få se på grejor <3

Clara Henry 5:08 23 Oct 2017

Hej om det fortfarande är någon som läser här! Jag har flyttat bloggen. Oklart varför. Tror att

  1. Jag vill börja skriva igen
  2. Jag orkar inte skriva med krav om att det ska vara bra och roligt
  3. Jag vill vara lite hemlig. Hihi

Så nu hittar ni mig på en annan plats. Fortfarande på clarahenry.se . Men annan plattform. Klicka så kommer ni dit. Ses där. Hej.

Amanda Mann 1:59 04 Sep 2017

Version två av den diviga bilden på mig från Grand Hôtel.

Nu har det blivit dags för mig (trots grov separationsångest) att ta farväl av kära Modebevakningen.

Det har varit fyra(!?) år av allt och ingenting. Upp och ner. Hit och dit. Bra och dåligt. De senaste två(?) åren har det lite för ofta ekat tomt här, av många anledningar, men primärt – brist på inspiration och motivation. Så, det känns rimligt och rätt att säga hejdå nu. Det kanske låter klyschigt men under dessa år har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv och utvecklat mitt sätt att se på, ja, det mesta. Så summa summarum – allt bra men också allt “dåligt” är jag tacksam över.

På sista tiden har jag tänkt en hel del på konceptet – vara hundra procent ärlig orädd och rättfram som skribent – då jag från och med dag ett lovade att vara just det. Det är jag stolt över att jag hållit fast vid, jag har aldrig varit rädd för att trampa någon på tårna – och då riskera konflikt eller att inte kunna kindpussas med allt och alla. Men många gånger har min ärlighet varit likamed hänsynslös, vilket jag såhär i efterhand kan känna lite ledsamhet inför. Det handlar om balans det där, och det är lätt att glömma (varning för klyschigt igen) att alla människor är människor. Inklusive jag. Detta är nog vad jag främst bär med mig härifrån.

HUR SOM HAVER.

Som final blev det en sista bevakning av Sthlms modevecka. Här kan ni läsa mina allra sista sanningssägande ord (med värdigt sällskap och förstärkning av tre genier – Haggy, Yummy och Gugga) på denna specifika plattform:

DIANA ORVING SS18

LAZOSCHMIDL SS18

EMELIE JANRELL SS18

BJÖRN BORG SS18

HOPE SS18

HOUSE OF DAGMAR SS18

IDA SJÖSTEDT SS18

SWEDISH SCHOOL OF TEXTILES

RODEBJER SS18

STOCKHOLMS AUKTIONSVERK FASHION VINTAGE SS18

BUSNEL SS18

WHYRED SS18

Sen,

som absolut sista avslut,

vill jag säga:

stort tack till Amat Levin och Parisa Amiri,

och ett särskilt tack till alla fina fina läsare<3

 

XOXO

yours truly

Tiffany Kronlöf 12:45 30 Aug 2017

Ta natten tillbaka är ett gammalt feministiskt slagord som betyder att kvinnor ska kunna vara trygga även på natten. Vi ska inte behöva gå med nycklarna i fickan, eller höra oroliga vänner och föräldrar säga ”ring mig när du har kommit hem, så jag vet att du är ok”. Vi ska kunna gå ute dygnet runt, utan att se oss över axeln och känna pulsen höjas. Det tror jag att de flesta kan hålla med om är ett rimligt krav.

Sexuellt våld och sexuella trakasserier är inget nytt. det nya är att offren vägrar vara tysta. Medvetenheten om vilka rättigheter man har ökar och anmälningarna ökar, inte en jätte komplicerad matematik.

Videon till den här låten är ett samarbete med Nattskiftet och alla som lyssnat på låten och stöttar budskapet. Det är en låt som vi hoppas att folk kommer lyssna på när dom går hem själva på kvällen och istället för att känna sig rädda, kommer känna sig stärkta och modiga. Vi vill att den här låten ska tillhöra och sjungas av alla.

Marcus Berggren 12:13 25 Aug 2017

Håll i er för nu går skryt-tåget: Jag har läst en bok. Inte vilken “kvinna hittades död i Tanumshede och sjubarnsmamman Ellinor som jobbar för lokaltidningen börjar nysta i det”-pocketskit som helst heller, utan Daniel Redgerts första självbiografi (han är 25 år nu så gillade ni den här kan ni lugnt vänta er 34 till innan Daniel har fyllt… 34).

Boken heter Vem fan är han?? och vi ska snart låta Daniel själv svara på den frågan men först – snabb recap: Ni vet han Hannah/Amanda-hantlangaren som ser ut som valfritt barn i “Min Stora Dag”? Jävlar vad det ser ut som att han vill träffa Martin Stenmarck innan cancern äter upp honom. DET är Daniel Redgert. Minus kräftan är vi faktiskt inte så långt ifrån sanningen ändå för är det nånting Daniel Redgert gillar mer än att klä sig som en Bondskurk så är det just att träffa kändisar.

Boken är väl värd besväret just eftersom det inte är något besvär att läsa den – det är en bilderbok, “läsning” är ett väldigt starkt ord i sammanhanget. Det är en handbok i hur man tar fram och gör sig ett namn bland Tack If-mupparna. Om ni inte orkar läsa resten av min text så är det korta svaret: Hjälp Hannah och Amanda att kränga vin för då kommer dom att lägga upp bilder på dig på insta och utropa dig till “geni” för det är tydligen GENIALISKT att lura tvåbarnsmorsor i Örebro att köpa rosévin.

Nåväl. Nu till boken.

Eftersom det är nån slags coffeetablebok för folk med Finest-bloggar i mellansverige så inleds den med rätt rötna bilder på Daniel Redgert med kändisar. Det är samma bildkvalle som på bilderna din faster lägger upp på Facebook när hon ska skryta om att hon dricker vitt vin och äter räkor med nån rödflammig kärring som heter “Marianne”.

Men här kvittar la bildkvalitén för detta är ändå riktig jävla likeraketforskning: det är Redgert och Sigge Steklund, Redgert och Gry, Redgert och Fredrik Steklund, Redgert och Martin Timells brorsa (han som ser ut som Karl-Ove Knausgård med downs syndrom). Filip Hammar kanske är med på nån bild också, eller om det bara är nån alkad proddass som råkat gå in i bild – jag kollade inte så jävla noga.

Det är bilddagboken för nån som verkligen älskade TV3 för sju år sedan.

Sedan följer olika halvjobbiga barndomstrauman för att rättfärdiga ett råfittigt beteende i framtiden: Daniel kommer inte in på den bästa skolan i kommunen, Daniels familj är inte ekonomiskt oberoende, Daniel har inte en miljon följare på insta… sånt som sätter spår. Han kände dessutom en person ur arbetarklassen! Den personen hette Martin och hade en mamma som… håll i er nu… rökte gula blend och lyssnade på… wait for it: Kicki Fucking Danielsson. Hur fan ska Daniel Redgert kunna ta sig in i medieeliten i Stockholm när dom runt honom har så dåligt smak. Det är ju som att dom inte ens försöker.

Det nämns förresten i förbifarten att när Daniel gick till Hannah och Amandas “andliga rådgivare” fick han höra att han och Martin varit bröder i ett tidigare liv. Att Hannah och Amanda tror på änglar, “goda krafter” och spår i mimosas, det fattar ju alla som inte var med i ett östtyskt experiment där amygdalan plockades ur hjärnan och ersattes med vilken skitserie Matthew Perry nu gör för tillfället. Men bra för Reggan att han åtminstone i ett tidigare liv varit bror med en som är arbetarklass. Det borde ju räcka för en Värvet-intervju åtminstone.

Sedan får vi en stark story om när Reggan gick på gymnasiet och alla tittade på en webbserie som hette Glamourama som följde tre bloggtjejer mellan botoxinjektioner och snefyllor. Alla på Daniel gymnasium älskade den skiten. Det är en mörk inblick i hur det är att växa upp i Västerås I guess. Bra att längtan efter B-kändisskap planteras tidigt för det är exakt dom i Västerås som suktar efter la dolce vita som i resten av sina liv kommer dricka kändisviner, och dom betalar ju Reggans lön idag så circle of life motherfuckers!!! (Bild på Amanda Schulman som håller upp Mini-Me mot solnedgången på savannen. Elton John vrålar).

Reggan åkte iallafall till Paris med sitt rövgäng och när han står i kön till planet hem så dyker ingen större än Michaela Forni upp. För Daniel är detta som att vara katolik och bli sexuellt utnyttjad av självaste påven. Här ser Daniel nånting som ska bli en ledstjärna i hans liv: Forni har solglasögon på sig INOMHUS och hon har glömt sin tvål på flygplatsen och kräver att planet ska vänta. Nu gör inte planet det eftersom planet, precis som vi, skiter i vem Michaela Forni är och ingen utanför Västerås kommer ihåg hennes webbserie MEN DET ÄR INSTÄLLNINGEN GOTT FOLK. Den inte så vagt fittiga approachen till sin omgivning. Det är den Reggan is going for.

Men det är inte bara trök i boken. Mini-Me skojar också. På gymnasiet utser han och en kompis “veckans Gunilla”… nån som är “typisk ute i landet som älskar livets goda fast dom jobbar på försäkringskassan som älskar att dricka för mycket vin framför Let’s dance och göra färgglada slingor i sina offentliga sektor-frisyr”. Ja det är ju en spaning från tidig Juraperiod men den kanske var ny i Västerås då, vad vet jag. Ironiskt att exakt den kärringen som Redgert hånfullt skojade om skulle bli den som finansierade hela hans imperium.

Boken eller foldern eller vad fan vi ska kalla det innehåller också handfasta “tips”… oftast i stil med: var ett rövhål, skit i andra, exploatera arbetarklassen… såna grejer. Ett härligt tips som jag fastnade för var att “det är härligt att låtsas vara någon annan”. Som jag till exempel: när jag läste boken låtsades jag vara en person som inte läste den. Jävlar vad bra det kändes.

D-Reg brukar låtsas att hans vänner är Säpovakter när han är ute och promenerar. Jävla kul att vara hans kompis. “Fake it until you make it” säger Daniel. Fejka att din vänner är anställda av dig tills dom faktiskt är det.

Daniel Redgert verkar vara en jävel på att utnyttja folk för att bli känd. I övrigt vet jag inte vad han är bra på. Han skriver som när man gjorde “boken om mig själv” i grundskolan. Basala grejer som tal och skrift är kanske inget man behöver när man jobbar på att stå på andras axlar för att kränga vitt vin.

Boken är allt som är dåligt med världen i fysisk form. “Jaha handlar den om kriget i Syrien kanske?” tänker du. Nä… ännu värre: den handlar om en 12-åring som ser upp till Gry Forsell och lyckas bli rik genom att vara ett as på hamsterpaj.net. En Mein Kampf för Pokémon Go-generationen. Nån ska ju skriva den med.

Efter att ha läst boken undrar jag inte längre “Vem fan är han??” utan mer: “Hur fan mår han??”

Nästa vecka: Kanske en essä om varför ingen har knullat den vita älgen än

Festivalbloggen 4:05 16 Jul 2017


Har ni hört? Nu går det att vinna en extremt lyxig resa till Hotell Nöjesguiden 10-13 augusti, och den där festivalen som pågår samtidigt.

Våra vänner på Opel lånar ut tre exemplar av nya Opel Adam, som tre vinnare plus varsin vän får använda till att göra en roadtrip mellan Stockholm och Göteborg den 10 augusti. De som vinner får dessutom ta med sig en person var, och får bo i dubbelrum på Hotell Nöjesguiden 10-13 augusti. Och får biljetter till en festival som äger rum samtidigt. Och får åka med Nöjesguidens tåg tillbaka till Stockholm. Galet bra tävling.

Gå in här och tävla.

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla