Pelle Tamleht 10:39 18 Apr 2019

Jo, en ny video av Salvatore Ganacci. Regisserad av Vedran Rupic.

Hanapee 11:56 17 Apr 2019

Älskade ni

Vet ni en sak? Jag har startat bolag. Eller ja, jag har ju haft bolag sen 2010 egentligen (där jag fakturerat ”gig” som jag utfört utifrån mig som person) men sen jag sa upp mig från svt har jag haft tankar och framförallt en stark längtan efter att få jobba som jag gjorde med tv på svt/nexiko dvs. från idé till publicering men att nu fullkomligen få äga produkten själv.

Och nu gör jag det. I år gör nämligen mitt lilla nystartade AB sin första egenägda produktion genom underbara kafferosteriet Löfbergs. Efter årsskiftet pitchade jag in lite idéer och nu är vi i hamn med en produktion i form av en intervjuserie som kanske gör morgondagen bättre SAMTIDIGT som ni blir sugna på att köpa hållbart kaffe.

Jag vet inte om jag kommer vilja hålla på med det här på heltid framöver – men jag visste att jag ville göra just detta projekt på mitt bolag fullt ut.

I projektet så projektleder jag (dvs gör tex budget, avtal mm), producerar och är programledare på samma gång. Plus att jag jobbar en massa med strategi kring publicering etc. Men självklart gör jag det inte ensam. Jag har tagit in stjärnorna Niki, Johanna och Simon som assistent, inslagsproducent och fotograf. Utan dem vore det såklart inte möjligt, herregud.

Och idag hade vi alltså vår första inspelning.

Här står jag och ber till gudarna att det ska gå bra under dagen.

Min stilinspiration var ”fräsch 70-tal” och jag sminkade och styleade mig givetvis själv. Är väl ingen Blondinbella(!!) tycker dessutom att det finns en stor charm i att få ”greja på själv” med sin stil och få lägga örena på annat. Som tex en drönare som vi hyrde in idag.

Andra ombytet för mig när jag välkomnade (och myggade) seriens första gäst som är På spåret-vinnaren Parisa som också råkar vara min goda vän.

Vi snackade om rasism. Tror ni jag var nervös kring frågeställningarna jag och Johanna formulerat? Jajjamensan! Men oj oj oj vad bra Parisa var.

Två goda vänner som har ett förtroligt snack.

Om det är skoj att ha göra och äga allt själv? Ja. Om det är stressigt? Japp. Om jag nervösbajsade tre gånger utan stopp? Det kan hända :-) Men det är såklart värt det. För oj vad KUL det är att få äga och ha kontroll – och vad BRA det kommer bli!

Har en slutkläm på det här inlägget som jag verkligen vill att ni ska ta med er:

Låt er inte luras av att saker ska vara svårare än vad de egentligen är. I jättemånga branscher är det killar (suprise!) som satt spelreglerna och med helt obefogat självförtroende tagit sig an saker på ett sätt som i många fall lurat en att tro att det är mer krångligt än vad det är. Om man vågar testa kommer man plötsligt ut på andra sidan och bah ”jaha? oj? varför trodde jag att jag med min kapacitet inte skulle klara det här?”.

Pröva om ni nån gång får möjligheten.

Puss!!!!

Julia Gummesson 5:55 17 Apr 2019

Påsk! Ägg! Och ännu mer bestämt: djävulsägg! Det är vad jag vill tala om idag. För jäklar vad gott det kan vara, och jäklar vad man hinner glömma det innan ännu en djävulsägg-vänlig högtid att dyka upp. Lyckligtvis är jag här för att påminna dig.

Att koka ägg, skopa ur dess gulor, mosa ihop dessa med någon smaksättning och sedan spritsa tillbaka det hela i ägghalvans konkavitet kan man utan dåligt samvete beskriva som retropjåskigt, men som Nigella Lawson beskriver det i någon av sina senaste böcker: ”There’s not much that can get me squeezing a fancy-nozzled icing bag, but I can’t get enough of these – and nor can those I make them for. Yes, they are retro, but they are no culinary exercise in irony.” Det är alltså bara att lägga prestigen åt sidan åt hänge sig.

Att de fått namnet djävulsägg beror på att smaksättningen i en klassisk variant bör dra åt det heta hållet, allt som oftast i form av paprikapulver, tabasco, chili eller stark senap. I ovan nämnda Nigella-recept använder hon lite av varje: till gulorna av tolv hårdkokta ägg adderas 4 teskedar majonnäs, 1-2 teskedar engelsk senap, 1/4 tesked paprikapulver, 1 tesked flingsalt, några droppar tabasco och en skvätt hett vatten att konsistensreglera med. Allt mosas ihop, spritsas tillbaka i äggulelösa ägghalvorna och det hela avslutas med lite extra paprikapulver och finhackad gräslök. Ja jag lägger skamlöst in en bild från boken så att ni förstår vad det handlar om.

Deviled Eggs från At My Table. Foto av onathan Lovekin.

Deviled Eggs från At My Table. Foto av Jonathan Lovekin.

Kan du inte komma över känslan av det förgångna som svävar över dessa spritsfest till äggrätt så finns det en konkurrerande och mindre pysslig väg att gå. För även om det inte är svårt att göra djävulsägg så är det många steg. Och alla människor gillar inte många steg i köket. Latmaskens lösning: koka de små rackarna tills gulan har halvrinnig konsistens (sex och en halv minut brukar vara bra) och gör sedan detta: halvera och lägg upp på ett fat. Japp. Boom. Sedan är det bara att gå loss på halvorna med den smaksättning du behagar: chiliflakes, rostad lök, färska örter, en skur furikake, tunt skivad gravad lax, pepparrotsriv, ja vad vet jag! Vad tusan du vill!

Djävulsägg för latmasken: löskokta ägg redo att smaksättas

Kokta ägg med perfekt smetig gula ur Bon Appetit. Redo att smaksättas med vad 17 du vill!

Nog med äggråd för idag – se bara till att välja dem med omsorg, så här inför årets stora äggiga helg. Och missa ej chansen att laga djävulsägg, de förtjänar både omsorg och en plats på bordet till påsk (och egentligen ganska många andra dagar på året också).

/Slaktarn

PS: Hatar du djävulsägg och vill ha tips på andra äggigheter att äggna (hehe) dig åt i påsk? Tryck här! Så kommer allt äggigt jag skrivit fram!

Vad blir det för rap? 5:36 13 Apr 2019

 

Shoo,

Vill ni ha podd? Vill ni ha rap? Podd finns. Rap finns. Jättemycket av båda.

<<NIPSEY HUSSLE/MAX MINELLI/NLE CHOPPA/ADEL & DREE LOW/ABIDAZ/42 DUGG/NOVELL/GULEED>>

och, you guessed it, ännu mer. Ha det ok.

Whatever?!? xoxo
LYSSNA PÅ INTERNET SOM HELST T EX HÄR:

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud

Sånger från avsnittet:

  1. Nipsey Hussle – Piss Poor
  2. Laylo – A Dub Out A Gee (Max Minelli & J-Von)
  3. Max Minelli – Say Goodbye, Pt 2
  4. Nle Choppa & Fredo Bang – Gangsta Talk
  5. Nle Choppa – Shotta Flow
  6. Adel & Dree Low – Tony & Elvira
  7. Abidaz feat. RAMI & Ambessa – Fo Real
  8. 42 Dugg feat. Tee Grizzly – MWBL
  9. Baby Fendi – No Warning
  10. Novell – Har du sett
  11. Blueface – Thotiana
  12. Loverance & Iamsu – Up!
  13. Guleed – 24SJU 3style
  14. Dr Vades & Blanco feat. Chip, Loski & LD – Ringtone Remix

 

ALLA SÅNGER FRÅN ALLA AVSNITT:

 

Tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Eller köp MERCH! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

myrna 4:47 13 Apr 2019

[svartvit vine m tjej som väcks av att ngn kastar ett glas vatten i ansiktet på henne-voice] hello

Ja nu var det ju två goda månader sen jag sist skrev nått på den här skitsidan (nöjesguiden i allmänhet min blogg i synnerhet) så det är väl så tvunget dax. Framförallt eftersom jag varje kväll mellan bön å sömn aggressivt attackeras av insikten ”jag inte bloggat på två månader” och får så starkt ångestpåslag att det tar kanske iaf 15 extra minuter innan jag somnar. Vilket e helt efterblivet egentligen eftersom totalt noll (0) personer bryr sig om den här bloggen. Trots det e jag alltså uppe i 900 förlorade sömnminuter nu!!!! Wow!!!!! a neuros! thanks!!!!!

Nåväl. Just nu e ja på ett försenat tåg fr Lund till Stockholm. Jag och ingrid har varit på minisemester vilket vi har lyxen att unna oss bara sådär en vanlig vecka mitten av april eftersom jag jobbar med att ****** ********* och Ingrid e arbetsbefriad. Med två toppentimmar sömn i baggelurran å gårdagens King Calzone (yes, it’s true, jag är inte ätstörd längre) halvvägs upp t hjärnan tog jag mig äntligen i min inte tillräckligt hårt åtsittande krage och loggade på wordpress. Förvisso skriver jag nu ca en halv mening åt gången innan jag tar 10 minuters välförtjänt scrollpaus så snabbt går det inte och framåt går det kanske egentligen inte heller men. :). det… går (typ inte?).

jag tänkte blogga lite om miljön idag. det är så viktigt, för mig, att vi alla hjälps åt. att vi iallafall varannan workshop/cava-onsdag tar varandras händer stänger ögonen ler överklasslugnt. sen ÖNSKAR RIKTIGT HÅRT att allt kommer lösa sig. typ verkligen föreställer oss en framtid utan miljöproblem och sen bara jobbar vi allihopa mot den inre bilden! också känt som blondinbella-metoden. det må kanske så va, att de största företagen står för typ allt som e dåligt för/med miljön (källa sunt förnuft) men det är ändå viktigt att vi alla hjälps åt att clean up this freaking mess *snett leende uppdragna axlar armarna utslagna* I’m just the messenger!! här under följer några konkreta tips på saker DU, ja DU! kan göra för att rädda planeten.

 

1. Ta kanske 5-6 servetter när du fikar istället för 7-8. Det kanske inte låter som mycket skillnad och det är det inte heller men fik å sånt kan iaf låtsas som att de bryr sig när de får sätta upp sånna små lappar vid hållaren ”ta inte fler än nödvändigt” å man ba Hah PHEW!!! Det var nära att jag ensam gjorde mig skyldig till säkert 10 framtida klimatflyktingars död vilken osannolik JÄVLA cptur att jag hann se lappen!

 

2. E så ”slänga saker på marken e renaste form av miljöondska vi har” fortfarande en grej? Känns som d va största problemet när vi va små. Minns alla elevkårare i ens närhet som alltid så ”DU TAPPADE NÅTT” efter en när man slängde ett typ glasspapper på marken. Så roliga å sympatiska. U know what, för säkerhetsskull kan ni väl strunta i det. Inte fimpar och sånt såklart men annat ”riktigt skräp”.

 

3. Odla ditt Carl Bildt-hat. Folkrättsbrott går väl att förlåta men riktigt jävla ofräscht att va så ”involverad” m olja…

 

4. Källsortera. Eller lägg iaf allt i olika kärl uppe i lägenheten. Sen kanske du inte orkar göra det helhjärtat väl nere i miljörummet, stället där man slänger tidningar kanske e en bit bort så de råkar hamna bland kartongen ist osv. men jag tänker att det ändå typ e fine? Kärldelen uppe i lägenheten e nog ändå viktigast.

 

5. Reagera positivt när Greta Thunberg kommer på tal ett leende räcker typ.

 

6. Leta kläder på second hand. Man hittar ju sällan nått eftersom det krävs en viss typ av dedikation samt tid i skeppsmassor för att hitta på riktigt  fina second hand-grejer (och man vill ju ha fler fina grejer, sluta konsumera ska man väl lixom inte behöva bara för att det e nån halv grad som spökar hit å dit). Men man kan ju leta iaf. Och kanske ta en bild i Emmaus blomtrappa.

 

7. Ibland måste man ju såklart flyga inrikes men kanske inte varje gång! Prova ha några flygfria dagar varje vecka och innan du vet ordet av kommer det kännas helt naturligt.

 

det var alla mina tips. annars kan man ju bara sätta sig ner å vänta också, på grönare teknik å smarta lösningar! Tycker detta e en rimlig förväntansnivå att ligga på ändå. jag älskar inte att ha höga krav på er. sen e det ju också så att vi här i fina Sverige inte kan göra vårt sånt där biological footprint lr va fuck d heter tillräckligt litet även om vi slutade konsumera prick allt å levde helt självförsörjande (källa lilla drevet). så that’s just fucking GREAT!!!! nu ska jag köpa nån mat. eftersom det e sånt man sysslar med när man inte har ätstörningar.

Hejdå till alla förutom individens ansvar mh förbjud_tillväxt94

Erika Petersson 9:44 31 Mar 2019

Värmland Värmland…. Vacker natur, UNDERBARA Smala Sussie och den varma varma dialekten. Ni bara GER OCH GER helt enkelt.. Älskar er, det gör jag, det finns inget ont att säga om Värmland. Här är några blocketannonser från Värmland jag gillar extra mycket:

 

Många säljtekniker i en och samma annons, helt utan skiljetecken. Både ”skynda fynda”-stilen och tryckandet på möjligheten att sticka ut från mängden får plats på 2,5 textrad. Att ”utomlands” för de flesta är ett relativt brett begrepp är irrelevant. Det är faktiskt genialt av säljaren att enbart lämna informationen ”köpt utomlands”, på det sättet eliminerar den köparens vägar till att komma över målningarna på andra sätt. Om man inte vill besöka VARJE land i hela världen utöver Sverige för att hitta dem.

 

En bild som skriker rock ‘n roll. Det gör mig frustrerad att säljaren inte har förstått att den där bilden inte hör hemma på blocket, den ska säljas till de stora skivbolagen. ALDRIG har jag sett något punkigare än dessa tre villrådiga nymfparakiter placerade i riktig fuck you-symmetri. Jag vill köpa skivan, inte djuren. Även om de sjunger fint och äter ur ens händer. Parakit: ett bra bandnamn.

 

(Man kan nästan tänka sig att detta är samma fotograf, båda säljarna har alltså hyrt in en extremt dyr punkfotograf för att få sina fåglar sålda)

Krav: laglig bur och lagligt sällskap. Säljs alltså inte till fängelser.

 

Oroväckande att den enda informationen som tilldelats, inte bara ett utan två, utropstecken är den som berättar att fåglarna inte är tama. De verkar verkligen inte vara det minsta tama. Vi som inte vet så mycket om fåglar ställer oss frågan: Hur mycket kan det skilja mellan en tam och en otam fågel. Förslagsvis väldigt mycket.

Min bild av en tam fågel är att den hjälper till med i stort sett allt i hemmet. Diskar, lagar mat, duschar en när man har träningsvärk. En otam fågel hackar ut ens ögon varje dag när man kommer hem från jobbet, sliter av ens peruk och ringer 112 så många gånger (utan att det är nödfall) att larmcentralen till slut säger ”det var sista gången vi åkte ut till er, om ni ringer igen kommer vi inte svara”. På det sättet kan den döda en i lugn och ro.

 

Men snälla så härligt. Två burriga honor. Burrig hona, det är så jag önskar bli beskriven av min kille nån jävla gång i livet, är det för mycket begärt??
Favoritfakta ur annonsen: Man måste själv boka in ett möte med kaninerna <3 <3 Verkligen ett stort plus att de sällan sitter vid datorn. Tacksam för det i dessa tider när alla ungdomar sitter med sina skärmar fastlimmade i hornhinnan.

 

En gång i skolan.

 

Jag fastnade vid att katterna var alldeles för intresserade. Katterna har uppenbarligen vid flera tillfällen lämnat information om att de är villiga att köpa dessa små råttor.. Detta skapar en stressig situation då säljaren SÅKLART inte vill sälja sina råttor till sina egna katter. Det vore vansinnigt.

Det här att sambon ”reagerar” på höet kan vi tolka lite hursomhelst. Visst, det kan handla om en vanliga allergibesvär, men ”reaktion” är ett ord som kan betyda något kroppsligt ELLER en handling. Uppenbarligen reageras det jävligt starkt varje gång sambon går förbi höet. Skräckslagen måste den stackars sambon RUSA förbi hösäcken på grund av den starka känslomässiga reaktionen den väcker. Ibland är det gråt, ja alltså stortjut i vardagsrummet när sambon ser hösäcken. Några gånger har blotta åsynen av hösäcken genererat ett så hjärtligt skratt hos sambon att ingen kunnat känna igen hen, såhär glad har ingen i huset varit på flera år, just på grund av den obehagliga situationen med katterna som vill köpa allt paret äger. Vid några tillfällen har reaktionen  snarare varit av sorgsen karaktär. Det har lipats och lipats. Det väcker känslor, det där höet. Man förstår att degupojkarna måste säljas, situationen verkar ohållbar.

 

Uppenbarligen också fotad av punk-fågel-fotografen. Att trycka kameran mot buren så att två galler bildar en grå ram längs med långsidorna på bilden är ett genidrag. Nästa gång jag ska ta passfoto ska jag ta med mig en liten fågelbur.

Sjunger jättefint och är redo att lägga ägg. Det är det enda jag behöver veta, en perfekt annons.

 

Alex snälla du kan inte ha 460 fåglar i en liten fingerborg SLÄPP DEM FRIA. Var får du alla fåglar ifrån????

 

Vad personen vill med annonsen är svårt att tyda. Fick första anblick verkar det som att det är en trasig cykel som är till salu, men ingenstans i själva annonstexten framgår någon som helst ovilja att göra sig av med cykeln. Säljaren vill alltså köpa ett framhjul ELLER en elmotor. Kvittar tydligen. Annonsen avslutas passivt aggressivt: Har någon en ide om hur man lagar så ring gärna och berätta om ni är så jävla bra!!! Om man vill att någon ska ringa och hjälpa en laga en cykel kanske det inte är blocket som är den rätta platsen MEN vad vet jag om livet egentligen.

 

Gåskarl. Uppenbarligen är det resten av ”gänget” som lagt upp den här annonsen, jävla mobbare!! De säljer den i truppen som inte riktigt passar in. Säkert blandras. Smuts. På bilden kan vi alltså se både gåskarln som är till salu av sina mobbare (den i centrum) och en av mobbarna som försöker göra sig av med sin nemesis (inte i centrum). Att de är ute på vildmarksvandring mitt i vintern på bilden kommenteras inte. De är väl på väg nånstans.

 

Otroligt vulgär annons för en så yttepyttepytteliten staty.

Det var allt från Värmland och mig.

amydiamondpodden 11:49 22 Mar 2019

När Spotify bestämde att fredagar skulle vara dagen då spellistan ”New Music Friday” uppdateras förändrade de musikvärlden. Nu kommer all ny musik på en och samma gång vilket kan göra det svårt att navigera i singelsläppen. Låt mig guida er.

Veronica Maggio – Kurt Cobain

Det finns inget som känns mer H&M än att döpa en låt till Kurt Cobain. Ett tufft linne med trycket ”TEEN SPIRIT”, en alldeles för lång t-shirt med Cobain i clout goggles eller varför inte en oversized hoodie med den knarkiga Nirvana-smileyn på. Om man bortser från titeln på Maggans låt och fokuserar på själva innehållet kan man slå fast att allt är precis som vanligt. Veronica stapplar runt lite väl berusad mellan olika nattklubbsköer och hoppas att undvika den där killen. Den där killen har självklart solglasögon, röker en cigarett och hade platsat på Sandra Beijers tumblr. Något som muntrar upp är användandet av ordet ”slav” i slutet av låten, så jävla otippat ändå?

Jireel – Svårt

Jireel har gjort musik i typ två kvartal och är redan trött på livet som ”trapstar”. 18-åringen är trött på branschen och all fame. Stackarn bär en mask som en mascot och måste LEVA I DEN. Fatta paniken att LEVA i en jävla mascot-mask, bara en sån sak som kondensen där inne är ju svår att hantera.

Darin – Hög

Gud trodde verkligen för ett ögonblick att det stod ”Bög” och lyfte inte ens på ett ögonbryn.

Renaida – I Like It

Efter medverkan i succémusikalen ”Äventyret Alladin” med supercasten: Markoolio, Claes Malmberg i goldface, rösten från svenska svampbob fyrkant och Nanne Grönvalls son, har Renaida återgått till musikkarriären. ”I Like It” med refrängen ”I Like It Baby” lär ta absolut noll dansgolv med storm.

– Det gick väldigt snabbt att skriva låten, berättar Renaida och det kändes självklart vad jag ville säga med den.

Off The Meds – Belter

Älskade Off The Meds har i flera års tid varit en av Sveriges mest hypade nykomlingar. De fyra vännerna har släppt låt efter låt som spelats frekvent på allt från Axel Arigato-event i märkets flagshipstore till Axel Arigato-event på Färgfabriken. Idag släpps ”Belter”, som är ”sydafrikanskt slang” för en ”beautiful girl” (enligt internet iaf, tror ni jag orkar leta reda på ett pressmeddelande eller?). Jag har inte lyssnat än men utgår från att det är en cover på Sean Kingstons gamla hit med influenser av ketamin och svarta hoodies. 5/5.

Thomas Krangnes

Simon Strand 8:08 18 Mar 2019

För något decennium sedan upptäckte jag en blogg som hette ”Reviews of movies I haven’t seen”.

Bloggen är inte aktiv längre, men idén var alltså att hitta på recensioner av filmer som skribenten inte hade sett. Utan att tänka särskilt på det har jag tillämpat samma beteende vad gäller poddar i nutid. Jag har aldrig lyssnat på en podd i hela mitt liv, men när folk frågar brukar jag tipsa om mina favoriter. Det är inte som att man behöver ha lyssnat för att ha en favorit. Man kan ha egna uppfattningar ändå. Kanske är man till och med i bättre skick att bedöma en podd om man inte har lyssnat på den än om man har lyssnat. Det krävs lite distans för att ha perspektiv på saker.

Därför skrev jag för några veckor sedan (den 1 mars) en recension av podden Daddy Issues av Julia Frändfors och Julia Lyskova. Detta var innan recensionerna började komma i dagstidningarna, skrivna av personer som jag förmodar faktiskt har lyssnat på podden. Ändå verkar vi tycka förvånansvärt lika. Här är min recension:

”För inte så länge sedan upptäckte jag podcasten Daddy Issues, där Julia Frändfors och Julia Lyskova diskuterar sina komplexa relationer till män, i synnerhet äldre män, och varifrån denna komplexitet springer ur. Ja, titeln, är hyfsat självförklarande.

Julia F och Julia L (hädanefter benämnda JF och JL) kände inte varandra sedan tidigare, utan sammanfördes under slumpartade omständigheter. Men slumpen är inte alltid någon tillfällighet. Det visar sig omedelbart i första avsnittet. JFs och JLs intuitiva förståelse för varandra, parad med att de faktiskt inte alls känner varandra, öppnar för en spännande blandning av igenkänning och överraskning. Nu verkar ingen av dem särdeles finkänsliga i grunden, men kanske bidrar det naturliga avståndet mellan två personer utan gemensam bakgrund paradoxalt nog till att de kommer närmre varandra, och att man som lyssnare kommer närmre dem.

Nog behövs det en dos av plumphet för att en podcast ska framskynda den relation som gör att man som lyssnare ska orka stanna kvar och vilja utforska mer. Plumpheten skyndar fram det intressanta. Och plumphet levererar de. Grodorna haglar programledarna emellan, och oftast är det väldigt roligt; men ibland blir det nästan som en tävlan mellan dem, medvetet eller omedvetet, där den joviala fräckheten blir lite för forcerad. Men oftast håller de sig på rätt sida av den gränsen!

Stundtals är det becksvart. JFs långa monolog om en tidigare relation framkallar flämtningar hos vem som helst vartefter den lider. Vissa podcasts är terapeutiska för lyssnaren, andra är det för de som samtalar, och i sällsynta fall gäller det för alla inblandade. När man lyssnar på dessa två får man intrycket av att de tänker, känner och pratar samtidigt. Att de faktiskt utforskar sina egna psyken medan samtalet pågår, snarare än de i realtid bara sätter ord på sådant de tidigare upptäckt och insett. Antingen är det så, eller så är de riktigt skickliga på att ge sken av det.

Tur att podcasten känns intelligent. Annars hade kombinationen av vältrande, politiskt inkorrekta utfall och burlesk humor haft svårt att bli någonting annat än obstinat. Men de lyckas hålla ihop det, och det är just den fingertoppskänslan som är mest imponerande; man tror alltid att samtalet är på väg att kantra, men just då vänder det i stället mot nästa stup. Ett konstant chicken race mellan humor och allvar, ljus och mörker, men där de nyblivna programledarna på något sätt i slutändan lämnar en med känslan av att de vet precis, exakt, vad de gör!

Därför får podden fem plus.”

Michael Gill 2:24 21 Feb 2019

Vet du vad som skiljer dig åt från framgångsrika personer? Idéer – och förmågan att kunna genomföra dessa idéer. Shaun Lord hade en idé. Han och hans evenemangsföretag Exciting Events (bra namn) skulle haka på Fortnite-tåget och skapa en festival riktad mot en yngre publik. Festivalen, som hölls i Norwich, sålde makalösa 2500 förköpsbiljetter.

Problemet med Shaun Lord var att han hade en idé – men han hade ingen aning om hur han skulle genomföra den.

När 8 av hans 19 evenemangsanställde inte dök upp så sprack allt. Eller ja, det var ursäkten. När de där tusentals kidsen och deras föräldrar köat i timmar för att få sina armband och komma in på området så visade det sig att festivalen var långt ifrån Exciting. Bilden ovan visar ”grottupplevelsen”, aka nån slags lastbilsflak täckt av presenning och kamouflagenät.

Ja, precis. Det här är spelvärldens Fyre-festival. Arrangörerna måste ju långt innan insläpp insett att det här inte skulle hålla. En stackars klättervägg, tre termosar ljummen drickchoklad och en handfull bågskyttetavlor KOMMER inte räcka till 2500 kids.

Epic Games, företaget som skapat Fortnite (och tjänar MILJARDER varje månad) stämmer nu Exciting Events och Fortnite Live Norwich.

Festivalbloggen 5:01 04 Sep 2018

Framför den större scenen på Nobelberget, där Popagandas Efterfestival äger rum, står publiken tätt. Förväntningarna inför nattens polstjärna är så höga att det nästan går att ta på. Strax efter klockan slagit 01.00 tänds lamporna ovanför scenen och stavar ut de fyra bokstäver vi alla är här för. LOSO.

Lorentz glider ut till tonerna av sin senaste singel Wow Pow ackompanjerat av öronbedövande jubel från publiken. De kan varenda ord och det blir genast flera grader varmare i lokalen. Det verkar vara en önskad reaktion för redan vid nästa låt – Fiona – tar han sig ner i publiken, vilket visar sig vara den första av två gånger under kvällen. När han sedan river av Holiday känns det som att det brinner.

Vad är en Lorentz-konsert utan ett inhopp av Madi Banja? Som tur är får vi inte veta då han kommer upp på scenen i tid till tonerna av vackra 120 euro. Efter de tidigare fyrverkerierna till låtar fungerar 120 euro som en andningspaus – som tyvärr drar ner energin på resten av konserten. Under de kommande låtarna hamnar Lorentz ibland i otakt och det börjar bli svårt att hänga med. Mot slutet kommer hitsen som mest verkar spelas för att få det överstökat, innan det känns äkta igen med avslutande Demons. Och jag var nog inte den enda som blev positivt överraskad när han tog med sig Little Jinder för att köra deras låt Heartbreaker som extranummer.

Självklart finns det något inom mig som saknar Lorentz i flytväst anno Popaganda 2015 med de blödiga kärlekslåtarna och det oskyldiga uttrycket. Men på nåt sätt är det så SKÖNT att se honom såhär. Jag vill nästan svänga med ordet ”vuxen” här, för i så fall betyder det ändå att jag också växt upp. Flytvästen är nu en vit jacka och svart tshirt och nån gång under kvällen flyttar han de vita solglasögonen från huvudet till ansiktet medan mellansnacket är kortfattat med meningar som ”Mår ni bra eller?” och ”Kan ni den här?”. Även om hans energi växlar mellan att vara oengagerad till att springa nere i publikhavet, från att ligga före musiken med sången till att träffa alla toner rätt så går det ändå hem. För det spelar ingen roll. Kalla honom vad du vill -Loso, Yamamoto, Lorentz – publikens jubel är om möjligt ännu högre när de fyra bokstäverna ovanför scenen släcks.

Armani Maleh

Pers Politik 10:30 09 Jun 2018

Igår släppte SSU nya valkläder med 20 0lika motiv. Spreadshirt-kollektionen kan hittas via ungdomsförbundets webshop där illustrationerna kan appliceras på 100 stycken plagg och produkter.

Det första motivet som dyker upp när man klickar sig in på kollektionen är en T-shirt med en bild på en låda med pappersnäsdukar som vi mest känner igen från amerikanska filmer, tillsammans med texten ”Boys cry, girls masturbate”.

Näsdukslådan är i amerikansk populärkultur starkt förknippad med manlig onani.

Frågan är bara: hur använder tjejer servetter när de onanerar?

Livets ord 8:30 22 May 2018

Vidrigt.

”Jag älskar att resa” måste vara den vanligaste raden bland världens alla tinderprofiler. Du ska älska att resa. Att du vill upptäcka världen säger att du är en härlig, spontan och liggbar person. Jag levde själv i den här lögnen tills jag insåg: att resa är grovt överskattat. Vi lever i en kollektiv lögn, ett falskt medvetande, där resande på något märkligt sätt blivit höjden av att leva.

För vad innebär det att resa? Med att resa menar jag att lämna Sverige. För att göra det måste man i regel flyga och det är bland det mest ovärdiga vi människor gör. Helt frivilligt packas vi som sillar i gigantisk container som på något sjukt sätt flyger 10 000 meter över marken.  Det enda som förenar sillarna ombord är viljan att så fort som möjligt komma av. Under några timmar förlorar vi allt vad hyfs heter och blir sådär äckligt torra i munnen men kan inte göra något åt det för du får inte ta med egen dricka ombord och en vattenflaska kostar 45 kronor.

Väl framme är du turist. Vilket betyder att du är en idiot. Hur mycket du än researchat, vilka coola barer du än hittat så ser du ut som ett fån. Ta en sväng i Gamla stan eller något annat turiststråk i Sverige. Där skrattar vi åt turister, vi ser ner på dem. Varför skulle vi själva vilja bli behandlade så??

Och till sist har vi språket. Om du inte är i ett engelskspråkigt land ska du antigen ta dig fram på det lilla du minns av det där tredje språket du läste i skolan eller på knackig engelska. Det är omöjligt att ha meningsfulla konversationer och om du såg ut som en idiot innan du öppnade käften så blev det inte bättre nu.

”Men att resa är utvecklande för oss, vi behöver möta främmande kulturer för att utvecklas som personer”. Ja, så kanske det är. Men varför skulle man älska att göra det? Det är som att älska att plugga. Vem fan gör det? Det är klart att det kan finnas ett instrumentellt värde i att resa men att det skulle vara så härligt och underbart som vi målar upp det är inget annat än idioti.

/ Filip

 

 

 

 

Break the Internet 2:07 23 Apr 2018

Vissa må rasa över att de inte blivit nominerade i årets upplaga av Guldtuben. Jag förstår dem. Trots min frånvaro i rörliga medier på internet så kan till och med jag känna mig underskattad. Men detta är i inte ett passivt aggressivt oöppet öppet brev till Guldtubens jury om att de har nominerat tråkiga personer. Nej! Det är ett väldigt öppet och ärligt öppet brev till Guldtubens hemsideutvecklare som tydligen tycker att det är roligt att göra mitt liv lite jobbigare.

Vart ska jag börja? Jo just det: HUR FAN KAN DET FÅ LOV ATT VARA SOM SÅ ATT MAN MÅSTE LOGGA IN MED SINA SOCIALA MEDIE-KONTON BARA FÖR ATT FÅ VETA VILKA SOM ÄR NOMINERADE? Nu kanske det otränade ögat tycker att jag överreagerar. Men det finns få saker i världen som gör mig så irriterad som när saker och ting inte bara är enkla. Jag vill ju bara läsa vilka som är nominerade, inte logga in med mitt Instagramkonto som har 3100 följare (följ gärna @fagelborg  heheheh ). Ska man behöva klara hela mattespelet Chefrens Pyramid för att få läsa om youtubers och poddare? Jag har full förståelse för om man skulle vilja rösta. Men det vill inte jag. För ingenstans i listan läser jag mitt eget, eller Karin Londrés namn och vi två är de roligaste jag vet så….skoja. Lite. Kanske.

Jag är medveten om att det säkert finns en vettig anledning till varför det är så här. Men jag kommer att fortsätta vägra att logga in. Även om jag vill så kommer jag inte att stötta denna galenskap. Nej, ni ska inte få vinna över mig. Inte idag!

(om någon kan kopiera de nominerade till mig och lägga namnen i DM på min Insta så skulle jag bli glad, är ju nyfiken)

Hejdå /Camilla

 

 

Jenny Nordlander 11:23 13 Apr 2018


Några nummer jag gjort.

Idag gör jag min sista dag på Nöjesguiden. Vi har precis skickat nästa nummer till tryck och med det avslutar jag som jag började: med ett extra mäktigt omslag.

Mitt allra första pappersnummer av tidningen, augusti 2015, hade temat HATET. Till det samlade vi ett tiotal icke-vita personer som i intervjuer och egenskrivna texter fick berätta om det som är symptomet på ett av våra största samhällsproblem – rasismen.



Till kommande nummer har vi samlat ungefär lika många kvinnliga artister för att pryda omslaget. I sommar kommer de att uppträda på festivaler runt om i Sverige och de allra flesta av dem på den nyinrättade Statement festival som är en reaktion på ett annat symptom av ett annat av våra allra största samhällsproblem – kvinnoföraktet.

Tidningen kommer ut nästa vecka, både på papper och på internet. Då kommer ni bland annat kunna läsa en intervju med Emma Knyckare, initiativtagaren till festivalen. Efter en intensiv festivalsommar 2017 med mängder av sexuella övergrepp mot kvinnor skrev hon en tweet på vinfyllan. Där ställde hon frågan om man inte skulle ta och starta en festival där inga män får befinna sig. Då skulle man ju slippa hela problemet.

Intresset från artister, folk som ville jobba med festivalen och människor som ville besöka den var enormt. Det var bara en tanke Emma slängde ur sig men i augusti blir festivalen verklighet och har som mål att så fort som möjligt lägga ned – men fortsätter tills alla män har lärt sig.

Tack för mig!

Bloggbevakning 6:00 15 Feb 2018

Idag flyttar bloggen från Nöjesguiden och den ENDA adress ni ska använda framöver är www.bloggbevakning.se

Men…
Den gamla bloggen kommer ligga kvar här på Nöjesguiden men alla gamla inlägg har flyttats med till www.bloggbevakning.se och jag kommer inte ha någonting med det som ligger kvar hos Nöjesguiden att göra efter idag.
Jag kommer inte vara här inne och svara på kommentarer utan all aktivitet kommer ske på www.bloggbevakning.se

FRÅN OCH MED NU ÄR DET BARA EN ADRESS SOM GÄLLER OCH DET ÄR:

WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE

We found Rihanna 10:20 18 Jan 2018

The time has come for We found Rihanna to go into archive. It’s been such a journey writing it. I’ve gotten to think, articulate and analyze the fangirl’s position while supporting Rihanna and her art. I’ve shared my thoughts and feelings on being a part of the fanbase and I’ve had the luxury of meeting amazing people thanks to that. A dream come true.

I want to say thank you to every navy who’s contributed. The Fan of the Weeks and the Fan Encounters – I love you all so much. And I love us. And I love being a fangirl.

A special thank you to Nöjesguiden and Jenny, who allowed us/I to have a platform where we/I could share our thoughts and experiences! It’s been great working with you.

To end this propertly, here are some of my favorite pics taken while fangirling:


My first night out stanning. New York. Rihanna walked out of the restaurang not so long after this pic was taken. I had never seen her IRL before and was shocked at the chaos and at the same time so indescribably happy.

And here she is! Tearing up thinking about it!

Rihanna leaving a club in NYC.

Melissa outside a club in NYC. I remember she recognized me while walking in but I got super nervous and shy so I looked away when she said hi. She came out and hung out with us while waiting for a car later though which was everything, obviously.

Me, London, Shawnté and Mel.

Rih leaving Jenn’s birthday party, heading towards the club (where Drake later also shower up).

This truly is the best picture ever taken of me. Look at my eyes hahahahhaa. I’M SO STARSTRUCK yet I remember I was thinking how cool and collected I managed to stay this time hahahaha.

AWT Oslo.

First time front row. 


Died many times this night.


Many, many times.


Something I wish every fan would be able to experience.

A memorih for life.

AWT Copenhagen. Standing in another part of the Golden Circle this time. Which also meant I got to experience the glass bridge like this:

SAUCY @badgalriri

A post shared by Loonin (@loonin) on

Work, AWT Stockholm:

AWT Stockholm.

A post shared by Loonin (@loonin) on

BBHMM from AWT Oslo:
https://www.instagram.com/p/BHYOc9EB_8r/?taken-by=loonin

Love on the brain, AWT Oslo:

Love,
Alex

Divalicious 4:27 18 Dec 2017

I slutet av Oktober åkte jag till London för att hälsa på familjen och ha en mini semester, då jag kände att jag behövde byta miljö/en paus. London välkomnade mig med värme, bokstavligen, det första jag gjorde var att packa ner min vinterkappa längst ner i väskan. Mina två veckor där spenderades på att upptäcka platser jag tidigare missat, äta god mat och hänga med människor jag tycker om.

Som ni ser, i served looks varje dag.  Alla ögonskuggor jag använde är från morphe 35B paletten, en ganska färgglad palett. Något jag inte är vann vid. Kände mig som ett litet barn igen när jag testade alla olika möjliga färger och matchade de med mina kläder.

 

Sådant jag hann med var att besöka House of Minalima. En liten konstaffär/museum som hade en Harry Potter utställning. Fanns allt möjligt från tidningsklipp av the daily prophet, Hogwarts brev utspridda vid en eldspis (gissar på att det är där mina brev hamnade) posters som gick att köpa samt en liten del av rekvisitan som användes under filmningen av harry potter filmerna. Lätt värt ett besök dit om man har tid! Det var lite som att befinna sig i en förtrollad värld när man inte hörde ljudet av bilarna/människorna utanför på Londons trånga gator.

Efter mitt besök på House of Minalima tog jag bussen vidare till Somerset house. Där hade Hassan Hajjaj sin utställning ”La Caravane”. Aldrig hört talas om honom innan, men vart kär i hans konst från första ögonkastet. Bilder på grymma kvinnor i traditionella marockanska kläder poserande på motorcyklar. Konservburkar fungerade som ramar runt bilderna. En visuell utställning på olika personer varav några sjunger, någon rappar och någon trummar.  Det var lätt det coolaste mest inspirerande jag sett på länge. Ändå fint att få vittna något så vackert och kunna relatera till det.

 

 

Det bästa med resan var all god mat jag åt. Hann äta på Dishoom, säger bara W O W. GODASTE INDISKA MATEN!!! Ni måste äta där om ni har vägarna förbi London! Hann även bocka av Nandos (det första jag gjorde typ) samt Domino’s pizza, deras  vegetariska pizza med vitlöksdressing är A L L T.  Sen upptäckte jag världens godaste falafel från Magic Falafel i camden stables. Helt sjuk. Samt att Pret a mangers chai latte och scones från Sainsbury är en perfekt kombo.

Annat som jag hann med var ett besök på kentish town farm med familjen,  stanna och dokumentera fina halloween dekorerade hus på mina promenader, mumsa på våfflor och sambus köpta från camden stables och njuta av londons höst väder. 15 grader i oktober tänk er det.

Denna resa var verkligen en väl behövd paus som utnyttjades till fullo. Utöver att jag hann göra massa roligt insåg jag även hur mycket jag har utvecklats och växt. Att min ångest inte har lika mycket makt över mig längre. Jag håller på att bli frisk och det känns bra! Ibland behöver man komma ut ur sin lilla bubbla för att kunna se saker så som de är.

Kristin Zetterlund 12:34 02 Nov 2017

BLOGGEN FLYTTAR TILL KRISTIN.BAAAM.SE MEN HÄNG MED!

Tack till NG för den här magiska tiden men nu är det dags för mig att shake things up! Följ med mig till Baaam, där kommer vi hitta på queengliga grejer ihop.

kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se

Hoppas verkligen ni fortsätter följa mig där, då ska ni få se på grejor <3

Clara Henry 5:08 23 Oct 2017

Hej om det fortfarande är någon som läser här! Jag har flyttat bloggen. Oklart varför. Tror att

  1. Jag vill börja skriva igen
  2. Jag orkar inte skriva med krav om att det ska vara bra och roligt
  3. Jag vill vara lite hemlig. Hihi

Så nu hittar ni mig på en annan plats. Fortfarande på clarahenry.se . Men annan plattform. Klicka så kommer ni dit. Ses där. Hej.

Amanda Mann 1:59 04 Sep 2017

Version två av den diviga bilden på mig från Grand Hôtel.

Nu har det blivit dags för mig (trots grov separationsångest) att ta farväl av kära Modebevakningen.

Det har varit fyra(!?) år av allt och ingenting. Upp och ner. Hit och dit. Bra och dåligt. De senaste två(?) åren har det lite för ofta ekat tomt här, av många anledningar, men primärt – brist på inspiration och motivation. Så, det känns rimligt och rätt att säga hejdå nu. Det kanske låter klyschigt men under dessa år har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv och utvecklat mitt sätt att se på, ja, det mesta. Så summa summarum – allt bra men också allt “dåligt” är jag tacksam över.

På sista tiden har jag tänkt en hel del på konceptet – vara hundra procent ärlig orädd och rättfram som skribent – då jag från och med dag ett lovade att vara just det. Det är jag stolt över att jag hållit fast vid, jag har aldrig varit rädd för att trampa någon på tårna – och då riskera konflikt eller att inte kunna kindpussas med allt och alla. Men många gånger har min ärlighet varit likamed hänsynslös, vilket jag såhär i efterhand kan känna lite ledsamhet inför. Det handlar om balans det där, och det är lätt att glömma (varning för klyschigt igen) att alla människor är människor. Inklusive jag. Detta är nog vad jag främst bär med mig härifrån.

HUR SOM HAVER.

Som final blev det en sista bevakning av Sthlms modevecka. Här kan ni läsa mina allra sista sanningssägande ord (med värdigt sällskap och förstärkning av tre genier – Haggy, Yummy och Gugga) på denna specifika plattform:

DIANA ORVING SS18

LAZOSCHMIDL SS18

EMELIE JANRELL SS18

BJÖRN BORG SS18

HOPE SS18

HOUSE OF DAGMAR SS18

IDA SJÖSTEDT SS18

SWEDISH SCHOOL OF TEXTILES

RODEBJER SS18

STOCKHOLMS AUKTIONSVERK FASHION VINTAGE SS18

BUSNEL SS18

WHYRED SS18

Sen,

som absolut sista avslut,

vill jag säga:

stort tack till Amat Levin och Parisa Amiri,

och ett särskilt tack till alla fina fina läsare<3

 

XOXO

yours truly

Tiffany Kronlöf 12:45 30 Aug 2017

Ta natten tillbaka är ett gammalt feministiskt slagord som betyder att kvinnor ska kunna vara trygga även på natten. Vi ska inte behöva gå med nycklarna i fickan, eller höra oroliga vänner och föräldrar säga ”ring mig när du har kommit hem, så jag vet att du är ok”. Vi ska kunna gå ute dygnet runt, utan att se oss över axeln och känna pulsen höjas. Det tror jag att de flesta kan hålla med om är ett rimligt krav.

Sexuellt våld och sexuella trakasserier är inget nytt. det nya är att offren vägrar vara tysta. Medvetenheten om vilka rättigheter man har ökar och anmälningarna ökar, inte en jätte komplicerad matematik.

Videon till den här låten är ett samarbete med Nattskiftet och alla som lyssnat på låten och stöttar budskapet. Det är en låt som vi hoppas att folk kommer lyssna på när dom går hem själva på kvällen och istället för att känna sig rädda, kommer känna sig stärkta och modiga. Vi vill att den här låten ska tillhöra och sjungas av alla.

Marcus Berggren 12:13 25 Aug 2017

Håll i er för nu går skryt-tåget: Jag har läst en bok. Inte vilken “kvinna hittades död i Tanumshede och sjubarnsmamman Ellinor som jobbar för lokaltidningen börjar nysta i det”-pocketskit som helst heller, utan Daniel Redgerts första självbiografi (han är 25 år nu så gillade ni den här kan ni lugnt vänta er 34 till innan Daniel har fyllt… 34).

Boken heter Vem fan är han?? och vi ska snart låta Daniel själv svara på den frågan men först – snabb recap: Ni vet han Hannah/Amanda-hantlangaren som ser ut som valfritt barn i “Min Stora Dag”? Jävlar vad det ser ut som att han vill träffa Martin Stenmarck innan cancern äter upp honom. DET är Daniel Redgert. Minus kräftan är vi faktiskt inte så långt ifrån sanningen ändå för är det nånting Daniel Redgert gillar mer än att klä sig som en Bondskurk så är det just att träffa kändisar.

Boken är väl värd besväret just eftersom det inte är något besvär att läsa den – det är en bilderbok, “läsning” är ett väldigt starkt ord i sammanhanget. Det är en handbok i hur man tar fram och gör sig ett namn bland Tack If-mupparna. Om ni inte orkar läsa resten av min text så är det korta svaret: Hjälp Hannah och Amanda att kränga vin för då kommer dom att lägga upp bilder på dig på insta och utropa dig till “geni” för det är tydligen GENIALISKT att lura tvåbarnsmorsor i Örebro att köpa rosévin.

Nåväl. Nu till boken.

Eftersom det är nån slags coffeetablebok för folk med Finest-bloggar i mellansverige så inleds den med rätt rötna bilder på Daniel Redgert med kändisar. Det är samma bildkvalle som på bilderna din faster lägger upp på Facebook när hon ska skryta om att hon dricker vitt vin och äter räkor med nån rödflammig kärring som heter “Marianne”.

Men här kvittar la bildkvalitén för detta är ändå riktig jävla likeraketforskning: det är Redgert och Sigge Steklund, Redgert och Gry, Redgert och Fredrik Steklund, Redgert och Martin Timells brorsa (han som ser ut som Karl-Ove Knausgård med downs syndrom). Filip Hammar kanske är med på nån bild också, eller om det bara är nån alkad proddass som råkat gå in i bild – jag kollade inte så jävla noga.

Det är bilddagboken för nån som verkligen älskade TV3 för sju år sedan.

Sedan följer olika halvjobbiga barndomstrauman för att rättfärdiga ett råfittigt beteende i framtiden: Daniel kommer inte in på den bästa skolan i kommunen, Daniels familj är inte ekonomiskt oberoende, Daniel har inte en miljon följare på insta… sånt som sätter spår. Han kände dessutom en person ur arbetarklassen! Den personen hette Martin och hade en mamma som… håll i er nu… rökte gula blend och lyssnade på… wait for it: Kicki Fucking Danielsson. Hur fan ska Daniel Redgert kunna ta sig in i medieeliten i Stockholm när dom runt honom har så dåligt smak. Det är ju som att dom inte ens försöker.

Det nämns förresten i förbifarten att när Daniel gick till Hannah och Amandas “andliga rådgivare” fick han höra att han och Martin varit bröder i ett tidigare liv. Att Hannah och Amanda tror på änglar, “goda krafter” och spår i mimosas, det fattar ju alla som inte var med i ett östtyskt experiment där amygdalan plockades ur hjärnan och ersattes med vilken skitserie Matthew Perry nu gör för tillfället. Men bra för Reggan att han åtminstone i ett tidigare liv varit bror med en som är arbetarklass. Det borde ju räcka för en Värvet-intervju åtminstone.

Sedan får vi en stark story om när Reggan gick på gymnasiet och alla tittade på en webbserie som hette Glamourama som följde tre bloggtjejer mellan botoxinjektioner och snefyllor. Alla på Daniel gymnasium älskade den skiten. Det är en mörk inblick i hur det är att växa upp i Västerås I guess. Bra att längtan efter B-kändisskap planteras tidigt för det är exakt dom i Västerås som suktar efter la dolce vita som i resten av sina liv kommer dricka kändisviner, och dom betalar ju Reggans lön idag så circle of life motherfuckers!!! (Bild på Amanda Schulman som håller upp Mini-Me mot solnedgången på savannen. Elton John vrålar).

Reggan åkte iallafall till Paris med sitt rövgäng och när han står i kön till planet hem så dyker ingen större än Michaela Forni upp. För Daniel är detta som att vara katolik och bli sexuellt utnyttjad av självaste påven. Här ser Daniel nånting som ska bli en ledstjärna i hans liv: Forni har solglasögon på sig INOMHUS och hon har glömt sin tvål på flygplatsen och kräver att planet ska vänta. Nu gör inte planet det eftersom planet, precis som vi, skiter i vem Michaela Forni är och ingen utanför Västerås kommer ihåg hennes webbserie MEN DET ÄR INSTÄLLNINGEN GOTT FOLK. Den inte så vagt fittiga approachen till sin omgivning. Det är den Reggan is going for.

Men det är inte bara trök i boken. Mini-Me skojar också. På gymnasiet utser han och en kompis “veckans Gunilla”… nån som är “typisk ute i landet som älskar livets goda fast dom jobbar på försäkringskassan som älskar att dricka för mycket vin framför Let’s dance och göra färgglada slingor i sina offentliga sektor-frisyr”. Ja det är ju en spaning från tidig Juraperiod men den kanske var ny i Västerås då, vad vet jag. Ironiskt att exakt den kärringen som Redgert hånfullt skojade om skulle bli den som finansierade hela hans imperium.

Boken eller foldern eller vad fan vi ska kalla det innehåller också handfasta “tips”… oftast i stil med: var ett rövhål, skit i andra, exploatera arbetarklassen… såna grejer. Ett härligt tips som jag fastnade för var att “det är härligt att låtsas vara någon annan”. Som jag till exempel: när jag läste boken låtsades jag vara en person som inte läste den. Jävlar vad bra det kändes.

D-Reg brukar låtsas att hans vänner är Säpovakter när han är ute och promenerar. Jävla kul att vara hans kompis. “Fake it until you make it” säger Daniel. Fejka att din vänner är anställda av dig tills dom faktiskt är det.

Daniel Redgert verkar vara en jävel på att utnyttja folk för att bli känd. I övrigt vet jag inte vad han är bra på. Han skriver som när man gjorde “boken om mig själv” i grundskolan. Basala grejer som tal och skrift är kanske inget man behöver när man jobbar på att stå på andras axlar för att kränga vitt vin.

Boken är allt som är dåligt med världen i fysisk form. “Jaha handlar den om kriget i Syrien kanske?” tänker du. Nä… ännu värre: den handlar om en 12-åring som ser upp till Gry Forsell och lyckas bli rik genom att vara ett as på hamsterpaj.net. En Mein Kampf för Pokémon Go-generationen. Nån ska ju skriva den med.

Efter att ha läst boken undrar jag inte längre “Vem fan är han??” utan mer: “Hur fan mår han??”

Nästa vecka: Kanske en essä om varför ingen har knullat den vita älgen än

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!