Hanapee 2:28 25 Apr 2018

Hali halå

Idag är en sån där mellandag i livet tänker jag. Den bara ”finns” men känns inte så värst mycket. Lagom soligt, lagom kul, lagom tråkigt etc etc. Hela förmiddagen var vi och sprang runt i SVTs rekvisita inför vårt liveprogram ”99 frågor” som vi sänder i morrn kväll.

Passade på att ta två bilder på mig själv i rekvisitan:

Gud. Man ser verkligen att jag är förlöst med sugklocka på de här bilderna??? CONEHEAD. Måste vara min pysk-bena i håret nu. Haft sendbena de senaste tre månaderna att när jag försöker ha något som ens kan liknas vid mittbena så blir håret märkligt, liksom knöligt och jävligt.

Vad har jag på mig då? Jo, ny piké från COS som jag älskar, byxor från BACK och skor från H&M.

Tackar som frågar

Var iofs jag som frågade mig själv

Och nu fortsätter jag skriva med mig själv

Kanonbeteende

Vad blir det för rap? 10:43 24 Apr 2018

 

Shooo!

Avsnittet:

  • Först är det frågesport! Sanna har gjort en ny Who Am I, Bohagon!
  • Husalah har släppt sin första skiva på 11 år! Så vi ringer Lars för att försöka reda ut vad som gjort att Hus har en sån legendstatus i bukten (och på internet)
  • Drake har vampyrat igen och profiterar på ett lokalt sound: bounce. Gör det oss arga?

Whatever?! xoxo

Lars skriver numera på sin egen site landettillstan.se, kolla in den.
Hans gamla site Brytburken finns kvar, mycket guld där. Följ han på Twitter också på @Brytburken.

LYSSNA VART SOM HELST TEX HÄR:

 

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud

Sånger från avsnittet

  1. DJ Paul feat Lord Infamous – Back da Fuck Back
  2. Husalah – Murder on my mind
  3. Husalah – Hustlin ass
  4. Husalah – Gear
  5. Husalah – Pray for you
  6. Husalah – Mi Encanta
  7. Drake feat. Big Freedia – Nice for what
  8. 5th Ward Weebie – I Wanna B Where U Are (Gutta Bounce remix)
  9. Simon Superti – Måste vara vaken

 

SPELLISTA, ALLA SÅNGER FRÅN ALLA AVSNITT:


Tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Eller köp MERCH! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

Julia Gummesson 3:27 24 Apr 2018

Vårsolen och uteserveringarnas utbredning på stadens gator väcker en törst efter rosé i många. Det är nästan tvångsmässigt – man har siktat in sig på ett gott glas rött, serveringspersonalen närmar sig, och så hör man sig själv säga ett glas rosé tack. KALLT. Det är bara att lägga sig platt.

Nu när du ligger där platt kan jag passa på att informera om att Angelina Jolie och Brad Pitt har ett rosévin, och att det från och med fjärde maj återigen finns att köpa på systembolaget. Miraval heter det, och är ”torrt med stort mineraldriv och solmogna röda bär följt av citrusfrukt och örter”.

Miraval - ett rosévin av brad och angelina

Paret köpte det franska slottet och vingården Miraval 2012 och tog hjälp av vinfamiljen Perrin för produktionen. Ett klokt drag vad det verkar, då detta till skillnad från många andra så kallade ”kändisviner” anses hålla bra nivå. När paret sedan skiljde sig för ett par år sedan uppstod stor oro bland Miraval-fansen – blir det mer vin, eller är vi nere på sista dropparna? Så småningom stod det klart att egendomen skulle skrivas över på parets gemensamma barn, och således kunde fansen dra en lättnades suck och korka upp en flaska till. Och nu är det alltså dags för ytterligare en omgång Miraval.

Sip away!
/Slaktarn

Erika Petersson 6:55 23 Apr 2018

Följ mä på Bloglovin

Hej och HÅ som alla sjömän säger (?) Nu var det ett tag sen igen (tråkigt sätt att börja ett blogginlägg på, att bara konstatera att jag är värdelös på kontinuitet).

EN enda sjuk grej har hänt sen sist. I övrigt är mitt liv nästan imponerande ointressant för tillfället.

Här är the extreme happening of april 2018:

Jag och Johan är just nu i ett starkt behov (läs:psykos) av att göra grejer som inte kostar pengar. Detta delvis för att vi inte ska arbeta i sommar och därför kommer behöva ha sand som huvudsaklig föda och i värsta fall sälja några njurar. Hittills har det inte gått så långt men vi söker ständigt efter CHEAP THRILLS som Sia skulle kalla det. Jag tror vi båda har lite tyst ångest över att vi har köpt en NY keyboard och båda spelade på den i 3 dagar och sen dess har den bara stått och stirrat på oss från dataskrivbordet. Nu kompenserar vi detta genom att sysselsätta oss med grejer som inte kostar nånting. Exempel: Vi joggade igår. Ihop. Så jävla konstigt. Annat exempel: Vi diskar ur olika glasburkar som varit typ sylt i och sen säger vi förälskat ”Åh denna kan vi ha typ LINSER i” och så passerar det som en helt okej hobby. Skåpen är fulla av glasburkar och vi är uttråkade. Oförlåtligt men så får det vara nu. Här är iallafall den vansinniga händelsen:

Johan köpte 1 ekologisk mango för några veckor sedan (fick äta en skål fryst spenat till middag för att täcka upp kostnaden) och hade ett jävla projekt med att få ut själva KÄRNAN ur KÄRNAN. Tydligen är mangokärnan inte den man ser när man äter en mango, utan den ligger liksom skyddad inne i det man tror är kärnan? (Rekord i information ingen bryr sig om)

Ja, och sen har han ansträngt sig hårt för att plantera den där mangokärnan. Den ska liksom ligga med en skarv uppåt, på sidan. Som när man ligger på ett piano och ska va snygg och sjunga för nån:

Så. fast liksom:

Ja, så. Det var ett jävla bök iallafall!!!!! tusen youtubeklipp senare satt den åt rätt håll i jorden och det skulle liksom GÖRAS ETT LITET VÄXTHUS också. Han skar av en petflaska och satte den över kärnan såhär, så det bara ser ut som vi odlar Pepsi:

Men glor man ner ser man den lille gynnaren:

Hallå kingen!!

Men nu. Några veckor senare. Ser ni vad som händer? Det ofattbara? Början på ett EXOTISKT MANGOTRÄD har tagit plats i krukan. Denna räknar vi med kommer kunna ge oss så mycket frukt att vi aldrig mer behöver arbeta. Det blir mango varje dag nu. faaaaan va peppad man blir ändå! Livet VÄNDER! Det ser värdelöst ut men sen VÄNDER DET FULLSTÄNDIGT!!! Houston: We have a baby *gråtsmiley*

Break the Internet 2:07 23 Apr 2018

Vissa må rasa över att de inte blivit nominerade i årets upplaga av Guldtuben. Jag förstår dem. Trots min frånvaro i rörliga medier på internet så kan till och med jag känna mig underskattad. Men detta är i inte ett passivt aggressivt oöppet öppet brev till Guldtubens jury om att de har nominerat tråkiga personer. Nej! Det är ett väldigt öppet och ärligt öppet brev till Guldtubens hemsideutvecklare som tydligen tycker att det är roligt att göra mitt liv lite jobbigare.

Vart ska jag börja? Jo just det: HUR FAN KAN DET FÅ LOV ATT VARA SOM SÅ ATT MAN MÅSTE LOGGA IN MED SINA SOCIALA MEDIE-KONTON BARA FÖR ATT FÅ VETA VILKA SOM ÄR NOMINERADE? Nu kanske det otränade ögat tycker att jag överreagerar. Men det finns få saker i världen som gör mig så irriterad som när saker och ting inte bara är enkla. Jag vill ju bara läsa vilka som är nominerade, inte logga in med mitt Instagramkonto som har 3100 följare (följ gärna @fagelborg  heheheh ). Ska man behöva klara hela mattespelet Chefrens Pyramid för att få läsa om youtubers och poddare? Jag har full förståelse för om man skulle vilja rösta. Men det vill inte jag. För ingenstans i listan läser jag mitt eget, eller Karin Londrés namn och vi två är de roligaste jag vet så….skoja. Lite. Kanske.

Jag är medveten om att det säkert finns en vettig anledning till varför det är så här. Men jag kommer att fortsätta vägra att logga in. Även om jag vill så kommer jag inte att stötta denna galenskap. Nej, ni ska inte få vinna över mig. Inte idag!

(om någon kan kopiera de nominerade till mig och lägga namnen i DM på min Insta så skulle jag bli glad, är ju nyfiken)

Hejdå /Camilla

 

 

Pelle Tamleht 8:57 20 Apr 2018

Ramlade in (ramlade och ramlade, jag var först på plats) på Hästpojkens releasefest igår för det nya albumet Hästpojken är död som släpps idag. En riktigt bra platta om du frågar mig, eller Patrik som uppenbarligen också fastnat för den. Läs hans längre intervju med duon här också.

Jenny Nordlander 11:23 13 Apr 2018


Några nummer jag gjort.

Idag gör jag min sista dag på Nöjesguiden. Vi har precis skickat nästa nummer till tryck och med det avslutar jag som jag började: med ett extra mäktigt omslag.

Mitt allra första pappersnummer av tidningen, augusti 2015, hade temat HATET. Till det samlade vi ett tiotal icke-vita personer som i intervjuer och egenskrivna texter fick berätta om det som är symptomet på ett av våra största samhällsproblem – rasismen.



Till kommande nummer har vi samlat ungefär lika många kvinnliga artister för att pryda omslaget. I sommar kommer de att uppträda på festivaler runt om i Sverige och de allra flesta av dem på den nyinrättade Statement festival som är en reaktion på ett annat symptom av ett annat av våra allra största samhällsproblem – kvinnoföraktet.

Tidningen kommer ut nästa vecka, både på papper och på internet. Då kommer ni bland annat kunna läsa en intervju med Emma Knyckare, initiativtagaren till festivalen. Efter en intensiv festivalsommar 2017 med mängder av sexuella övergrepp mot kvinnor skrev hon en tweet på vinfyllan. Där ställde hon frågan om man inte skulle ta och starta en festival där inga män får befinna sig. Då skulle man ju slippa hela problemet.

Intresset från artister, folk som ville jobba med festivalen och människor som ville besöka den var enormt. Det var bara en tanke Emma slängde ur sig men i augusti blir festivalen verklighet och har som mål att så fort som möjligt lägga ned – men fortsätter tills alla män har lärt sig.

Tack för mig!

Livets ord 11:45 25 Mar 2018

Många partier har nu släppt sina valfilmer. Livets ord har recenserat utifrån den nyfikne väljarens perspektiv. Liberalerna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet har inte släppt någon film ännu, i alla fall inga som går att hitta. Så håll till godo.

Socialdemokraterna

Flygbilder över miljonprogramsområde. Rostade mackor (vit långfranska) poppar upp ur en brödrost. En liten flicka borstar tänderna. Mamma tar bilen till jobbet. Pappa gungar med barnen i lekparken. Redan i inledningen på Socialdemokraternas första valfilm förstår man vad det handlar om: vardagen. Socialdemokratin ska lösa människors vardagsproblem. Välfärden ska gå att lita på i hela landet. Trygghet och polis går före skattesänkningar. Filmen avslutas med bilder på ett barn som springer och Stefan Löfven som säger att “vi ska framåt – tillsammans.”

Bedömning: “Rösta på S så blir det som vanligt, fast lite bättre. En rostad macka med Lätt&Lagom är kanske inte så kul, men det slinker ner. Borgarna vill sänka skatten, vi vill att det ska vara som det alltid har varit.” Ungefär den känslan får man av S valfilm. Och det är väl helt okej. Det var länge sedan Socialdemokraterna hade några storslagna visioner.

Betyg: 3/5

Film

 

Moderaterna

M börjar i norra Sverige, med vackra bilder över fjäll och granar. Efter några fina naturfoton går filmen över i tecknat (ska den trotsige pojken i grön slips som räcker ut tungan föreställa Gustav Fridolin?) där Ulf Kristersson myndigt talar om att det behövs fler vuxna. En man och en kvinna tittar på teve där det rapporteras om bilbränder, gäng och så vidare. Kristersson säger att vi måste förstå allvaret. Efter det följer närbilder på ansikten (ej tecknade). Sedan går det över till tecknat igen, och Kristersson pratar om att jobb är bättre än bidrag. Det hela avslutas med en bild på en schtekig partiledare (ej tecknad), fina naturbilder och partiets slogan: ett land för hoppfulla.

Bedömning: Filmen är lite hoppig rent visuellt. Tecknat, naturbilder, tecknat igen, random människor… Man blir förvirrad. Budskapet är klassiskt moderat. Plus för Ulf Kristerssons vackra stämma. Han verkar snäll men bestämd.

Betyg: 2,5/5

Film

 

Sverigedemokraterna

Filmen börjar, likt sossarnas, med en flygbild över ett miljonprogramsområde. Dock är det kväll och inte morgon, och musiken är betydligt dystrare. Jimmie Åkesson inleder med att säga att Socialdemokraterna, Moderaterna och “ni i svensk media” hade fel. Genom ett grått filter visas bilder på brinnande bilar och otrygga miljöer. Partiledaren pratar om att invandringen lett till stora problem. Musiken stegras, Åkesson kommer in i bild och pratar om att S och M inte tagit ansvar. Tonen är allvarlig.

Bedömning: Budskapet går fram tydligt. Problemen är stora och de andra partierna har inte tagit ansvar. Man fattar grejen. Ett minus är att SD inte kommer med några lösningar. Ska det vara mer eller mindre bidrag och skatter, vad ska pengarna läggas på? Det vet man inte.  “Vi kan – och vi måste – lösa det här”, säger Åkesson, men han säger inte hur och nämner inga förslag, vilket drar ner betyget.

Betyg: 2/5

Film

Miljöpartiet

MP inleder, likt många andra, med fina naturbilder. Partiets kvinnliga språkrör Isabella Lövin talar om miljöproblemen, som luftföroreningar, plast i haven och torka. Bilderna klipps snabbt, från den ena sekunden till den andra. Det blandas friskt mellan vackra skogar och söta barn. En dyster bild målas upp. Vice statsministern påminner oss om hur människan förstör planeten. I slutet av filmen kommer dock positiva budskap om hur kommuner och människor ställer om till hållbarhet.

Bedömning: Miljöpartiet satsar på sitt säkraste kort. Hela filmen handlar om miljö och klimat. Det är nog bra för partiet, eftersom det kommer att locka de väljare som har just detta som sin viktigaste fråga. Dock är bilderna röriga. Det går lite för fort. Partiets korta slogan “nu” är lite märklig. Man tänker hela tiden på den där finska snapsvisan: “Int nu, men nu.” Och varför börjar filmen om igen när den är slut, fast med det manliga språkröret Gustav Fridolins röst? “Hallå Isabella jag vill också vara voice-over på filmen!” “Okej då, du får göra en egen, som kommer efter min.” Besynnerligt.

Betyg: 2/5

Film

 

Feministiskt initiativ

Filmen börjar med bilder på en väg och sedan en kristallkrona. Efter det dyker en demonstration upp. Gudrun Schyman syns lite hastigt. Sedan en ensam bil på en väg. Människor möts. Körer och mustiga ackord.

Över allt detta talar en skånsk kvinnlig röst. Hon säger “i bakrutan går tiden isär i välvande kamp”. “Vi föds alla skinande rena med nåd i våra ådror.” “Ännu en gåva ger ännu en dag.” Och så vidare.

Bedömning: Detta måste vara historiens mest obegripliga valfilm. Kanske inte så mycket för bilderna, men för manuset. Vad i hela fridens namn är det hon säger? Det låter som något religiöst väckelsemöte, inte en film från ett parti som vill komma in i riksdagen och sitta i utskott och mangla riksdagsmotioner. Den som vill veta vad Fi kommer att driva för politik lämnas med fler frågor än svar. “Kan vi ge makten och lika härlighet till alla en evighetens dag?” Förlåt, men vad i helskotta betyder det? Och varför är allt på rim. Störigt.

Betyg: 0/5.  

Film

Pers Politik 6:20 07 Mar 2018

För exakt en vecka sedan passerade deadline för att registrera partier till höstens riksdagsval. Valmyndigheten har nu presenterat den fullständiga listan med våra valmöjligheter i september.

För att registrera ett parti till riksdagsvalet krävs 1 500 underskrifter. Totalt har 38 partier mäktat med detta. Merparten av de registrerade partierna har såklart ingen chans att ta sig in i riksdagen. Men bara genom att ta någon tiondels procent kan de dra ner krisande riksdagspartier under spärren och skapa politiska svallvågor. Många av dessa småpartier känner de flesta av oss redan till, som till exempel Junilistan, Kristna Värdepartiet och NMR. Men vilka är de andra som vill få chansen att styra över Sverige?

Här kommer den ultimata guiden till de övriga 17 partierna du inte visste fanns:

 

Alternativ för Sverige

Den före detta SDU-toppen Gustav Kasselstrands nybildade parti, som lanserades igår. Politiken är hämtad från Front Nationale och bildspråket från LO:s Instagram.

 

Allianspartiet

När Ny Demokrati lades ner levde lokalavdelningen i Burlöv kvar som ett eget parti under namnet Allianspartiet. Lite som den amerikanske soldaten i Vietnam-kriget som levde själv på en öde ö i 44 år helt ovetandes om att kriget var över. Partiets riksdagskampanj lever i år farligt då hemsidan kapats av ett onlinecasino.

 

Europeiska Arbetarpartiet

På 70-talet ville EAP förbjuda all musik förutom klassisk. På 80-talet var de en av de huvudmisstänkta organisationerna i jakten på Olof Palmes mördare. Partiet är en förgrening av den internationella LaRouche-rörelsen vars huvudsyfte är att dyrka dess grundare Lyndon LaRouche. Lyndon säger sig ha svaret på livets alla frågor och sover endast två timmar per natt.

 

Direktdemokraterna

Vill införa direktdemokrati i Sverige eftersom att det har fungerat i Vallentuna fullmäktige. De vill även införa ”flytande demokrati”, där man röstar på någon som i sin tur ska få rösta i frågor som man själv inte orkar sätta sig in i. Lite som ett riksdagsval alltså.

 

Sociala Partiet

Vill att Sverige ska bli bättre på sociala frågor och driver frågan att det ska finnas anställningsformer där Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren delar på lönen. Lite som lärlingsjobb. De vill också att man i Sverige ska kunna läsa upp sina betyg efter gymnasiet. Lite som Komvux.

 

Enhet

En hardcore-variant av Miljöpartiet som uppmanar alla att vara ett med varandra och naturen. Har namnet till trots en ganska oenhetlig strategi med fyra olika språkrör. Efter valet 2014 har partiet präglats av interna stridigheter då man inte lyckats enas om ifall klimatförändringarna finns på riktigt.

 

Frihetspartiet

Skulle från början heta Bikerpartiet och är en konstellation av diverse mc-gäng som gått samman för att komma in i riksdagen och begränsa Polisens verksamhet, bland annat genom att banta antalet polisanställda till 14 000 personer.

 

Skånepartiet

Vill bryta sig loss från Sverige och stoppa all invandring.

 

Norrländska Samlingspartiet

Vill bryta sig loss från Sverige och stoppa all utvandring.

 

Nordisk Union (Lottokratin)

Vill värna om den nordiska kulturen genom bildandet av republiken Skandinavia. Hemsidan får ses som ett nordiskt kulturminne i sig. Den vittnar även om att Skandinavias huvudstad kommer att förläggas någonstans i Ulricehamnstrakten.

 

Landsbygdspartiet Oberoende

Ett parti som vill värna om landsbygdsbefolkningens intresse och går till val på att införa en nollvision för varg. Alltså att det ska finnas noll vargar.

 

Spritpartiet

Grundades av skådespelaren Benny Haag och vill halvera alkoholkonsumtionen i Sverige utan att införa några förbud.

 

Svenska Förnufts Partiet

Invandringskritiskt parti som inleder presentationen på hemsidan med ”Vi är inga rasister, nazister, fascister, demonstranter eller farliga personer”. Sådetså.

 

Djurens Parti

Älskar djur!

 

Klassiskt liberala partiet

Älskar djur!

 

Initiativet

Lanserades i vintras via en uppmärksammad artikel i New Yorker, dock helt utan politiskt program. De skulle från sitt vuxenkollektiv på Östermalm istället åka ut i landet och workshoppa med fölket om psykisk ohälsa. Är således det enda politiska parti som också är en överklasscharity.

 

Kristdemokraterna

Ett gubbkändisparti som i höstas valde in Lars Adaktusson som andra viceordförande. Efter nån timme hade han redan hunnit lämna in och dra tillbaka ett förslag om att förbjuda sharialagar i Sverige. Det var tydligen redan förbjudet. Bert Karlsson är nytt politiskt förband.

 

Simon Strand 7:51 04 Mar 2018

Jag blev för ett tag sedan addad av en man på Linkedin, vi kan kalla honom Thomas (men han heter i själva verket något annat), som direkt följde upp med ett meddelande där han berättade om sitt breda internationella kontaktnät (som verkar bestå i att han har lagt till tusentals människor han inte känner på Linkedin).

10:56 PM

”Hej Simon
Trevligt att få addera dig till mitt internationella nätverk av 8.500 kontakter. Jag o min kompanjon, xxx, är stora nätverkare, o hjälper ofta våra kontakter att connecta till andra i vårt nätverk. Säg bara till om jag kan hjälpa med någon kontakt, information eller referens/verifiering.
Thomas”

Jag bestämde mig för att svara Thomas och testa om han verkligen är så connectad som han påstår:

11:14 PM

”Hej Thomas, och tack för ditt meddelande. Faktum är att jag just nu befinner mig i en situation som jag har svårt att veta hur jag ska ta mig vidare från. Kanske kan du med ditt internationella kontaktnät hjälpa mig?

I de nepalesiska bergen finns ett isolerat folkslag, rauterna, som lärt sig vissla på ett särskilt sätt som inte kunnat efterliknas av några andra människor. Somliga säger att det beror på dricksvattnet i bergen där, vars unika ph-värde och salthalt skapar en alldeles särskild tandemalj, som i sin tur ger visselljuden sin distinkta karaktär. Jag vet inte.

Hursomhelst: människor i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten är beredda att betala dyra pengar för dessa ljud, så länge de är inspelade i original och det faktiskt går att verifiera att ljudupptagningarna inte kopierats.

Tydligen finns det i den wahhabitiska tolkningen av islam några slags indikationer på att dessa ljud vore heliga, varför rika araber från dessa länder är beredda att betala enorma summor för ljudinspelningar av rauternas visslande.

Jag behöver därför hitta en nepalesisk ljudproducent som åtföljs av ett säkerhetsteam specialiserat på den bergiga terrängen i området, någon som kan översätta till och från rauternas lokala språk, samt en sunniarabisk handelsman med stort kontaktnät på arabiska halvön, för att kunna agera matchmaker på denna marknad, som mycket få ens har identifierat.

Av förklarliga skäl måste denna information behandlas strikt konfidentiellt. Idén bygger på exklusivitet. Jag kan tänka mig en generös revenue sharing med den som kan hjälpa mig med rätt kontakter.

Är det något som du kan hjälpa till med, tror du?

Bästa hälsningar,
Simon”

Ett par dagar senare svarade Thomas:

6:57 PM

”Simon, jag gillar utmaningar, och inget är ovanligt nog för att anta uppdraget. Faktum är att jag direkt kan uppfylla ett antal punkter av de krav du har, som t.ex. ljuduppspelning och säkerhet. Översättare/tolk tror jag mig kunna ordna genom redan existerande kanaler, och jag har ett mycket stort nätverk i det sk. GCC-området så det skall inte vara svårt att finna en lokal partner att samarbeta med. Det finns en del legala regler att ta hänsyn till när det gäller kompanjonskap eller representant, samt finansiella transaktioner. Dessa har jag också både koll på, och kan arrangera. Det jag behöver veta mer är den ekonomiska delen då jag dels kommer att få frågor som snabbt kommer in på; Whats In It For Me, och möjliga intäkter ställt till kostnader för den operativa delen. Kan du ge mig lite mer info om ekonomin, så kollar jag av med kontaktnätet.”

Jag replikerade kort senare:

7:35 PM

”Hej Thomas, och tack för svar. Det jag känner saknas i det du presenterar är Nepal-bitarna. Även om vi kan nå de arabiska köparna så måste jag ha hjälp med lokal kompetens på plats i Nepal för att lösa supply-sidan. Bara att översätta till och från rauternas språk kräver mycket unik kompetens, då rauterna bara består av ett par hundra individer. Den rautiska minoriteten är av så marginell storlek att det inte ens går att hitta någon läsning om dem på svenska, bara på engelska: http://www.dailymail.co.uk/travel/travel_news/article-3669621/Life-hunter-gatherer-Candid-images-reveal-nomadic-people-Nepal-live-forests-trap-monkeys-food.html Samtidigt – du har 8 500 affärskontakter på Linkedin. Man behöver inte vara Kevin Bacon för att inse att någon av dem lär känna nån som känner nån som har en ingång på rauterna. Men då, först då, går det att skapa en fungerande distributionskedja. De nepalesiska kontakterna är nästan viktigast, och den mest uppenbara flaskhalsen i hela affärsmodellen. Här gäller det att kunna garantera säkerheten, men också att kunna skapa goda relationer till rauterna. För att skapa förutsättningar för det måste vi prata med rauter på rauters språk. De är kända för sin vresighet, och går man inte varsamt fram är det lätt att hamna i en konflikt. Om fel team skickas till rauterna i Nepal är risken att vi bränner våra chanser, och i värsta fall att det blir våldsamt – en sådan konflikt skulle reta upp alla från UNESCO till internationella domstolen i Haag.”

Först insåg han inte att jag skojade lite med honom:

8:47 PM

”Hej Simon Tack för din info. Jag förstår att du gjort ordentlig research, och har bra info-kanaler. Det är så att jag har flera kontakter i Nepal. Jag har inga detaljkunskaper om dessas kunskap om just denna minoritet, men jag kan börja och ställa frågor. Fråga; Om jag börjar ställa frågor till mina lokala kontakter i Nepal, finns det risk att vi väcker misstankar, eller kan förstöra affärsmöjligheter? Isf är det inte bara ett NDA utan också gå mycket försiktigt fram. Jag är van vid att behöva signa sekretessavtal, så har Ni något sådant så kan du bara sända det till mig. Mitt förslag är att jag på spekulation tar fram intel och underlag för ett business case som sedan blir underlag för en business plan där vi gör en agreement om ekonomi och fördelning alla stakeholders emellan. Simon, om det ovan make sense för dig ber jag dig som första action att informera hur jag skall förhålla mig angående förfrågningar, och hur mycket jag kan säga till mina kontakter? Bästa hälsningar Thomas

Men när det gick upp för honom tog det hus i helvete.

”End of Prank?”, skrev Thomas först i ett meddelande. Sedan kom ett till:

”Simon
Jag o min kompanjon har cirka 30.000 bara på Linkedin, o när vi går ut i Sociala Medier får vi tio-tusentals visningar, och exponering.

För oss är det ett intressant case att visa upp som ett totalt misslyckat exempel, och även som fall av att helt såga sitt varumärke och möjlighet på marknaden. Har jag inte fått någon replik och förklaring från er inom fem dagar så utgår jag från att ni inte kan eller vill svara – o då förbehåller vi oss rätten att publicera och sprida hela materialet.”

Jag har klippt bort vissa delar så att Thomas inte ska kunna identifieras enkelt. Men Thomas gjorde tydligt att han är en mycket mäktig person, som skulle förstöra min karriär och till och med ge sig på mina vänners bolag, samt använda min korrespondens med honom som exempel på hur man inte nätverkar och bygger sociala relationer i sina föreläsningspresentationer och inför alla sina 800 miljarder Linkedin-kontakter. Det var som att han var helt övertygad om att mitt avsteg från hans Linkedin-handbok skulle leda till att ingen någonsin skulle vilja jobba med mig igen.

Jag gav honom ett kort och koncist svar och förklarade i det att de var mina sista ord i diskussionen (eftersom jag anade att han säkert skulle vilja debattera saken i evigheter). Han försökte provocera fram ytterligare svar från min sida och menade att han skulle hänga ut mig och att jag nu skulle få ta de långtgående konsekvenserna av detta avskyvärda etikettsbrott. Han skickade också sin kollega, en annan person som lever sitt liv på Linkedin, efter mig. Kollegan kontaktade mig på Linkedin, Facebook och Twitter. Jag svarade naturligtvis inte.

Till slut gav de upp och återgick till att nätverka med andra. Om mitt handlande fick några vidare konsekvenser vet jag faktiskt inte. Men det är möjligt att de nu håller kurser där jag tjänar som ett varnande exempel på hur man inte nätverkar.

Bloggbevakning 6:00 15 Feb 2018

Idag flyttar bloggen från Nöjesguiden och den ENDA adress ni ska använda framöver är www.bloggbevakning.se

Men…
Den gamla bloggen kommer ligga kvar här på Nöjesguiden men alla gamla inlägg har flyttats med till www.bloggbevakning.se och jag kommer inte ha någonting med det som ligger kvar hos Nöjesguiden att göra efter idag.
Jag kommer inte vara här inne och svara på kommentarer utan all aktivitet kommer ske på www.bloggbevakning.se

FRÅN OCH MED NU ÄR DET BARA EN ADRESS SOM GÄLLER OCH DET ÄR:

WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE

We found Rihanna 10:20 18 Jan 2018

The time has come for We found Rihanna to go into archive. It’s been such a journey writing it. I’ve gotten to think, articulate and analyze the fangirl’s position while supporting Rihanna and her art. I’ve shared my thoughts and feelings on being a part of the fanbase and I’ve had the luxury of meeting amazing people thanks to that. A dream come true.

I want to say thank you to every navy who’s contributed. The Fan of the Weeks and the Fan Encounters – I love you all so much. And I love us. And I love being a fangirl.

A special thank you to Nöjesguiden and Jenny, who allowed us/I to have a platform where we/I could share our thoughts and experiences! It’s been great working with you.

To end this propertly, here are some of my favorite pics taken while fangirling:


My first night out stanning. New York. Rihanna walked out of the restaurang not so long after this pic was taken. I had never seen her IRL before and was shocked at the chaos and at the same time so indescribably happy.

And here she is! Tearing up thinking about it!

Rihanna leaving a club in NYC.

Melissa outside a club in NYC. I remember she recognized me while walking in but I got super nervous and shy so I looked away when she said hi. She came out and hung out with us while waiting for a car later though which was everything, obviously.

Me, London, Shawnté and Mel.

Rih leaving Jenn’s birthday party, heading towards the club (where Drake later also shower up).

This truly is the best picture ever taken of me. Look at my eyes hahahahhaa. I’M SO STARSTRUCK yet I remember I was thinking how cool and collected I managed to stay this time hahahaha.

AWT Oslo.

First time front row. 


Died many times this night.


Many, many times.


Something I wish every fan would be able to experience.

A memorih for life.

AWT Copenhagen. Standing in another part of the Golden Circle this time. Which also meant I got to experience the glass bridge like this:

SAUCY @badgalriri

A post shared by Loonin (@loonin) on

Work, AWT Stockholm:

AWT Stockholm.

A post shared by Loonin (@loonin) on

BBHMM from AWT Oslo:
https://www.instagram.com/p/BHYOc9EB_8r/?taken-by=loonin

Love on the brain, AWT Oslo:

Love,
Alex

Michael Gill 11:53 04 Jan 2018

#metoo har nått svenska spelkretsar och under hashtaggen #vispelarintemed samlas nu berättelser om övergrepp, kränkningar och trakasserier inom spelbransch, spelmedia, e-sport och online. Skriv under uppropet här.

Som en del av rörelsen #metoo bryter vi tystnaden.

I chattrummen, på kontoret, i kommentarsfältet, på sociala medier och på e-sportarenan blir vi ifrågasatta, förminskade och trakasserade.

Online får vi höra att vi är inkompetenta, attention whores, och på företagen att vi måste vänja oss vid de nedvärderande kommentarerna maskerade som ”skämtsam jargong”.

På e-sportturneringarna blir vi ombedda att skicka nakenbilder, gå tillbaka till köket och får höra att det måste vara en man som spelar på vårt konto.

Vi har fått nog!
Äntligen är det dags för ett upprop för oss inom spelvärlden. Berättelserna kommer från spelmedia, spelbranschen och e-sporten och berättas av kvinnor, icke-binära och transpersoner.
Vi vittnar om allt från sexuella trakasserier till härskartekniker och om att bli förminskande av från våra kollegor, chefer och medspelare.

Tyvärr har det dåliga beteendet normaliserats och spelkulturen har gått från att vara välkomnande till en sluten pojkgrupp där vi fått kämpa för att göra oss hörda och bli tagna på allvar. Men det behöver inte förbli så, tillsammans kan vi göra skillnad och med hjälp av det här uppropet kan vi uppmärksamma ett beteende som har gått alldeles för långt. Ett beteende som inte är okej och som inte bör accepteras som en ”del av vårt jobb”.

Att underteckna uppropet behöver inte innebära att man personligen har blivit utsatt för övergrepp, kränkningar eller trakasserier.

Men om du har något att berätta så får du gärna bidra med en kort beskrivning av vad du varit med om, antingen genom formuläret eller genom att maila till vispelarintemed@gmail.com Alla berättelser kommer att vara anonyma.

*Berättelserna kommer att arkiveras anonymt på Tekniska museet och ett urval kommer att synliggöras i museets kommande utställning om dataspel.

Om du vill ha din berättelse helt sekretessbelagt så klicka i JA-rutan längst ned i formuläret. Skriv gärna i hur många år det gäller (upp till 50 år).

 

Divalicious 4:27 18 Dec 2017

I slutet av Oktober åkte jag till London för att hälsa på familjen och ha en mini semester, då jag kände att jag behövde byta miljö/en paus. London välkomnade mig med värme, bokstavligen, det första jag gjorde var att packa ner min vinterkappa längst ner i väskan. Mina två veckor där spenderades på att upptäcka platser jag tidigare missat, äta god mat och hänga med människor jag tycker om.

Som ni ser, i served looks varje dag.  Alla ögonskuggor jag använde är från morphe 35B paletten, en ganska färgglad palett. Något jag inte är vann vid. Kände mig som ett litet barn igen när jag testade alla olika möjliga färger och matchade de med mina kläder.

 

Sådant jag hann med var att besöka House of Minalima. En liten konstaffär/museum som hade en Harry Potter utställning. Fanns allt möjligt från tidningsklipp av the daily prophet, Hogwarts brev utspridda vid en eldspis (gissar på att det är där mina brev hamnade) posters som gick att köpa samt en liten del av rekvisitan som användes under filmningen av harry potter filmerna. Lätt värt ett besök dit om man har tid! Det var lite som att befinna sig i en förtrollad värld när man inte hörde ljudet av bilarna/människorna utanför på Londons trånga gator.

Efter mitt besök på House of Minalima tog jag bussen vidare till Somerset house. Där hade Hassan Hajjaj sin utställning ”La Caravane”. Aldrig hört talas om honom innan, men vart kär i hans konst från första ögonkastet. Bilder på grymma kvinnor i traditionella marockanska kläder poserande på motorcyklar. Konservburkar fungerade som ramar runt bilderna. En visuell utställning på olika personer varav några sjunger, någon rappar och någon trummar.  Det var lätt det coolaste mest inspirerande jag sett på länge. Ändå fint att få vittna något så vackert och kunna relatera till det.

 

 

Det bästa med resan var all god mat jag åt. Hann äta på Dishoom, säger bara W O W. GODASTE INDISKA MATEN!!! Ni måste äta där om ni har vägarna förbi London! Hann även bocka av Nandos (det första jag gjorde typ) samt Domino’s pizza, deras  vegetariska pizza med vitlöksdressing är A L L T.  Sen upptäckte jag världens godaste falafel från Magic Falafel i camden stables. Helt sjuk. Samt att Pret a mangers chai latte och scones från Sainsbury är en perfekt kombo.

Annat som jag hann med var ett besök på kentish town farm med familjen,  stanna och dokumentera fina halloween dekorerade hus på mina promenader, mumsa på våfflor och sambus köpta från camden stables och njuta av londons höst väder. 15 grader i oktober tänk er det.

Denna resa var verkligen en väl behövd paus som utnyttjades till fullo. Utöver att jag hann göra massa roligt insåg jag även hur mycket jag har utvecklats och växt. Att min ångest inte har lika mycket makt över mig längre. Jag håller på att bli frisk och det känns bra! Ibland behöver man komma ut ur sin lilla bubbla för att kunna se saker så som de är.

Kristin Zetterlund 12:34 02 Nov 2017

BLOGGEN FLYTTAR TILL KRISTIN.BAAAM.SE MEN HÄNG MED!

Tack till NG för den här magiska tiden men nu är det dags för mig att shake things up! Följ med mig till Baaam, där kommer vi hitta på queengliga grejer ihop.

kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se

Hoppas verkligen ni fortsätter följa mig där, då ska ni få se på grejor <3

Clara Henry 5:08 23 Oct 2017

Hej om det fortfarande är någon som läser här! Jag har flyttat bloggen. Oklart varför. Tror att

  1. Jag vill börja skriva igen
  2. Jag orkar inte skriva med krav om att det ska vara bra och roligt
  3. Jag vill vara lite hemlig. Hihi

Så nu hittar ni mig på en annan plats. Fortfarande på clarahenry.se . Men annan plattform. Klicka så kommer ni dit. Ses där. Hej.

Amanda Mann 1:59 04 Sep 2017

Version två av den diviga bilden på mig från Grand Hôtel.

Nu har det blivit dags för mig (trots grov separationsångest) att ta farväl av kära Modebevakningen.

Det har varit fyra(!?) år av allt och ingenting. Upp och ner. Hit och dit. Bra och dåligt. De senaste två(?) åren har det lite för ofta ekat tomt här, av många anledningar, men primärt – brist på inspiration och motivation. Så, det känns rimligt och rätt att säga hejdå nu. Det kanske låter klyschigt men under dessa år har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv och utvecklat mitt sätt att se på, ja, det mesta. Så summa summarum – allt bra men också allt “dåligt” är jag tacksam över.

På sista tiden har jag tänkt en hel del på konceptet – vara hundra procent ärlig orädd och rättfram som skribent – då jag från och med dag ett lovade att vara just det. Det är jag stolt över att jag hållit fast vid, jag har aldrig varit rädd för att trampa någon på tårna – och då riskera konflikt eller att inte kunna kindpussas med allt och alla. Men många gånger har min ärlighet varit likamed hänsynslös, vilket jag såhär i efterhand kan känna lite ledsamhet inför. Det handlar om balans det där, och det är lätt att glömma (varning för klyschigt igen) att alla människor är människor. Inklusive jag. Detta är nog vad jag främst bär med mig härifrån.

HUR SOM HAVER.

Som final blev det en sista bevakning av Sthlms modevecka. Här kan ni läsa mina allra sista sanningssägande ord (med värdigt sällskap och förstärkning av tre genier – Haggy, Yummy och Gugga) på denna specifika plattform:

DIANA ORVING SS18

LAZOSCHMIDL SS18

EMELIE JANRELL SS18

BJÖRN BORG SS18

HOPE SS18

HOUSE OF DAGMAR SS18

IDA SJÖSTEDT SS18

SWEDISH SCHOOL OF TEXTILES

RODEBJER SS18

STOCKHOLMS AUKTIONSVERK FASHION VINTAGE SS18

BUSNEL SS18

WHYRED SS18

Sen,

som absolut sista avslut,

vill jag säga:

stort tack till Amat Levin och Parisa Amiri,

och ett särskilt tack till alla fina fina läsare<3

 

XOXO

yours truly

Tiffany Kronlöf 12:45 30 Aug 2017

Ta natten tillbaka är ett gammalt feministiskt slagord som betyder att kvinnor ska kunna vara trygga även på natten. Vi ska inte behöva gå med nycklarna i fickan, eller höra oroliga vänner och föräldrar säga ”ring mig när du har kommit hem, så jag vet att du är ok”. Vi ska kunna gå ute dygnet runt, utan att se oss över axeln och känna pulsen höjas. Det tror jag att de flesta kan hålla med om är ett rimligt krav.

Sexuellt våld och sexuella trakasserier är inget nytt. det nya är att offren vägrar vara tysta. Medvetenheten om vilka rättigheter man har ökar och anmälningarna ökar, inte en jätte komplicerad matematik.

Videon till den här låten är ett samarbete med Nattskiftet och alla som lyssnat på låten och stöttar budskapet. Det är en låt som vi hoppas att folk kommer lyssna på när dom går hem själva på kvällen och istället för att känna sig rädda, kommer känna sig stärkta och modiga. Vi vill att den här låten ska tillhöra och sjungas av alla.

Marcus Berggren 12:13 25 Aug 2017

Håll i er för nu går skryt-tåget: Jag har läst en bok. Inte vilken “kvinna hittades död i Tanumshede och sjubarnsmamman Ellinor som jobbar för lokaltidningen börjar nysta i det”-pocketskit som helst heller, utan Daniel Redgerts första självbiografi (han är 25 år nu så gillade ni den här kan ni lugnt vänta er 34 till innan Daniel har fyllt… 34).

Boken heter Vem fan är han?? och vi ska snart låta Daniel själv svara på den frågan men först – snabb recap: Ni vet han Hannah/Amanda-hantlangaren som ser ut som valfritt barn i “Min Stora Dag”? Jävlar vad det ser ut som att han vill träffa Martin Stenmarck innan cancern äter upp honom. DET är Daniel Redgert. Minus kräftan är vi faktiskt inte så långt ifrån sanningen ändå för är det nånting Daniel Redgert gillar mer än att klä sig som en Bondskurk så är det just att träffa kändisar.

Boken är väl värd besväret just eftersom det inte är något besvär att läsa den – det är en bilderbok, “läsning” är ett väldigt starkt ord i sammanhanget. Det är en handbok i hur man tar fram och gör sig ett namn bland Tack If-mupparna. Om ni inte orkar läsa resten av min text så är det korta svaret: Hjälp Hannah och Amanda att kränga vin för då kommer dom att lägga upp bilder på dig på insta och utropa dig till “geni” för det är tydligen GENIALISKT att lura tvåbarnsmorsor i Örebro att köpa rosévin.

Nåväl. Nu till boken.

Eftersom det är nån slags coffeetablebok för folk med Finest-bloggar i mellansverige så inleds den med rätt rötna bilder på Daniel Redgert med kändisar. Det är samma bildkvalle som på bilderna din faster lägger upp på Facebook när hon ska skryta om att hon dricker vitt vin och äter räkor med nån rödflammig kärring som heter “Marianne”.

Men här kvittar la bildkvalitén för detta är ändå riktig jävla likeraketforskning: det är Redgert och Sigge Steklund, Redgert och Gry, Redgert och Fredrik Steklund, Redgert och Martin Timells brorsa (han som ser ut som Karl-Ove Knausgård med downs syndrom). Filip Hammar kanske är med på nån bild också, eller om det bara är nån alkad proddass som råkat gå in i bild – jag kollade inte så jävla noga.

Det är bilddagboken för nån som verkligen älskade TV3 för sju år sedan.

Sedan följer olika halvjobbiga barndomstrauman för att rättfärdiga ett råfittigt beteende i framtiden: Daniel kommer inte in på den bästa skolan i kommunen, Daniels familj är inte ekonomiskt oberoende, Daniel har inte en miljon följare på insta… sånt som sätter spår. Han kände dessutom en person ur arbetarklassen! Den personen hette Martin och hade en mamma som… håll i er nu… rökte gula blend och lyssnade på… wait for it: Kicki Fucking Danielsson. Hur fan ska Daniel Redgert kunna ta sig in i medieeliten i Stockholm när dom runt honom har så dåligt smak. Det är ju som att dom inte ens försöker.

Det nämns förresten i förbifarten att när Daniel gick till Hannah och Amandas “andliga rådgivare” fick han höra att han och Martin varit bröder i ett tidigare liv. Att Hannah och Amanda tror på änglar, “goda krafter” och spår i mimosas, det fattar ju alla som inte var med i ett östtyskt experiment där amygdalan plockades ur hjärnan och ersattes med vilken skitserie Matthew Perry nu gör för tillfället. Men bra för Reggan att han åtminstone i ett tidigare liv varit bror med en som är arbetarklass. Det borde ju räcka för en Värvet-intervju åtminstone.

Sedan får vi en stark story om när Reggan gick på gymnasiet och alla tittade på en webbserie som hette Glamourama som följde tre bloggtjejer mellan botoxinjektioner och snefyllor. Alla på Daniel gymnasium älskade den skiten. Det är en mörk inblick i hur det är att växa upp i Västerås I guess. Bra att längtan efter B-kändisskap planteras tidigt för det är exakt dom i Västerås som suktar efter la dolce vita som i resten av sina liv kommer dricka kändisviner, och dom betalar ju Reggans lön idag så circle of life motherfuckers!!! (Bild på Amanda Schulman som håller upp Mini-Me mot solnedgången på savannen. Elton John vrålar).

Reggan åkte iallafall till Paris med sitt rövgäng och när han står i kön till planet hem så dyker ingen större än Michaela Forni upp. För Daniel är detta som att vara katolik och bli sexuellt utnyttjad av självaste påven. Här ser Daniel nånting som ska bli en ledstjärna i hans liv: Forni har solglasögon på sig INOMHUS och hon har glömt sin tvål på flygplatsen och kräver att planet ska vänta. Nu gör inte planet det eftersom planet, precis som vi, skiter i vem Michaela Forni är och ingen utanför Västerås kommer ihåg hennes webbserie MEN DET ÄR INSTÄLLNINGEN GOTT FOLK. Den inte så vagt fittiga approachen till sin omgivning. Det är den Reggan is going for.

Men det är inte bara trök i boken. Mini-Me skojar också. På gymnasiet utser han och en kompis “veckans Gunilla”… nån som är “typisk ute i landet som älskar livets goda fast dom jobbar på försäkringskassan som älskar att dricka för mycket vin framför Let’s dance och göra färgglada slingor i sina offentliga sektor-frisyr”. Ja det är ju en spaning från tidig Juraperiod men den kanske var ny i Västerås då, vad vet jag. Ironiskt att exakt den kärringen som Redgert hånfullt skojade om skulle bli den som finansierade hela hans imperium.

Boken eller foldern eller vad fan vi ska kalla det innehåller också handfasta “tips”… oftast i stil med: var ett rövhål, skit i andra, exploatera arbetarklassen… såna grejer. Ett härligt tips som jag fastnade för var att “det är härligt att låtsas vara någon annan”. Som jag till exempel: när jag läste boken låtsades jag vara en person som inte läste den. Jävlar vad bra det kändes.

D-Reg brukar låtsas att hans vänner är Säpovakter när han är ute och promenerar. Jävla kul att vara hans kompis. “Fake it until you make it” säger Daniel. Fejka att din vänner är anställda av dig tills dom faktiskt är det.

Daniel Redgert verkar vara en jävel på att utnyttja folk för att bli känd. I övrigt vet jag inte vad han är bra på. Han skriver som när man gjorde “boken om mig själv” i grundskolan. Basala grejer som tal och skrift är kanske inget man behöver när man jobbar på att stå på andras axlar för att kränga vitt vin.

Boken är allt som är dåligt med världen i fysisk form. “Jaha handlar den om kriget i Syrien kanske?” tänker du. Nä… ännu värre: den handlar om en 12-åring som ser upp till Gry Forsell och lyckas bli rik genom att vara ett as på hamsterpaj.net. En Mein Kampf för Pokémon Go-generationen. Nån ska ju skriva den med.

Efter att ha läst boken undrar jag inte längre “Vem fan är han??” utan mer: “Hur fan mår han??”

Nästa vecka: Kanske en essä om varför ingen har knullat den vita älgen än

Festivalbloggen 4:05 16 Jul 2017


Har ni hört? Nu går det att vinna en extremt lyxig resa till Hotell Nöjesguiden 10-13 augusti, och den där festivalen som pågår samtidigt.

Våra vänner på Opel lånar ut tre exemplar av nya Opel Adam, som tre vinnare plus varsin vän får använda till att göra en roadtrip mellan Stockholm och Göteborg den 10 augusti. De som vinner får dessutom ta med sig en person var, och får bo i dubbelrum på Hotell Nöjesguiden 10-13 augusti. Och får biljetter till en festival som äger rum samtidigt. Och får åka med Nöjesguidens tåg tillbaka till Stockholm. Galet bra tävling.

Gå in här och tävla.

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Mest läst på NG