Livets ord 9:58 12 Dec 2017

Det är hippt att ta ställning. Det vet alla vi som några dagar i augusti trängts i Slottskogen mellan vegoburgare och tygväskor de senaste åren. Way Out West har gjort en stor sak över att att ställning mot mjölk, kött och allt som är dåligt här i världen.

Samtidigt är det pinsamt uppenbart vilket kapitalistiskt jippo festivalen blivit. Flera av Sveriges största varumärken pungar ut miljoner för att få trängas i montrar och kränga sina prylar åt oss festivalbesökare. De kanske klär in det i fluffiga modeord som hållbarhet, mångfald och tolerans men i slutändan är det ju just att sälja produkter som företag är där för. Det är ju hela grunden i att driva företag – att sälja produkter.

Hyckleriet har blivit lite väl uppenbart, därför har det varit skönt att veta att uppe i den lilla orten Gagnef i Dalarna har det funnits en mer alternativ festival, Skankaloss, som haft fokus på techno, fest och vara väck i skogen. Precis som vi vill ha det.

Festivalen har ökat i popularitet de senaste åren, trots (eller kanske just tack vare) organisatörernas uttalade vilja att inte växa. Nu verkar däremot festivalen gått från ord till handling när det kommer till den saken.

Istället för att ha fokus på allt som vi gillar (bra musik och att bli väck i skogen) ska de istället ha ”mer fokus på konst och alternativa upplevelser som går åt det interaktiva hållet med sport, hälsa och rekreation.”, enligt ett pressmeddelande på deras facebook-sida. De meddelar vidare att ”Om ni enkom åker till Gagnef för att festa på natten och vara väck i skogen så vill vi uppmana er att stanna hemma eller hitta någon annan festival, Gagnef är färdigrejvat.”

ALLTSÅ URSÄKTA MEN VAD SA NI

Det är som att alla festivaler som når någon slags framgång MÅSTE få hybris. Sen verkar det vara något särskilt med Dalarna. Minns någon festivalen Peace & Love?

Kan inte alla festivaler bara ta ett djupt andetag och fråga er själva: varför finns ni egentligen? För att förändra världen? Nej. Vi skiter helt ärligt i om ni serverar vegoburgare, om det inte finns något mjölk till kaffet eller om Lasse 41 år håller yogalektioner i solnedgången vid stora dammen.

Festivaler finns för att vi som gillar musik ska få några dagar per år där vi kan titta på band som vi gillar, dricka för mycket och hångla med för många. Thats it. Vill ni förändra världen? Köp några träd eller engagera i er politisk organisation istället.

/ Filip

Bloggbevakning 9:00 12 Dec 2017

Amanda Lundgren/Joakim Lundell/Moa Murderess:

Youtubern och Instagramprofilen Amanda Lundgren har tagit fram lösögonfransar tillsammans med företaget Minza och skrev först att de var gjorda av minkhår vilket fick följarna att gå fullkomligt bananaz bland kommentarerna.
Nu pudlar hon och menar på att de givetvis är gjorda av faux mink trots att det fortfarande inte står så på hemsidan där man köper dem – det luktar lite damage control.
Dock är det roligt att se Youtubers komma samman – Jocke skäller på hennes följare som kommenterar hatiskt och Moa Murderess uppmanar henne att reklammarkera. Det är ju nästan så man blir lite rörd och stolt.
Bra där, Moa!!

Men jag är nog för gammal för att bära de här fransarna. De ser mer ut som små lurviga tusenfotingar än ögonfransar. Orkar man ens hålla ögonen öppna eller tynger de ner ögonlocket så till den milda grad att man går runt och ser ut att halvsova?

Gött att se en influencer med helt oredigerade bilder också! ;-)

Pers Politik 8:51 12 Dec 2017

På Nobelfesten i söndags gjorde Stefan Löfven en ”Göran Persson” från 2003, och plockade fram sin mobiltelefon under middagen. Detta har såklart skapat ett ramaskri bland etikettvetare. Statsministrar ska inte under några som helst omständigheter vara tillgängliga för omvärlden under så fina tillställningar. Ingen redaktion har dock uppmärksammat det potentiella it-läckaget.

Förrän nu.

Den här bloggen blir först med att avslöja innehållet i statsministerns telefon, vilket kan vara regeringens enskilt största it-läcka sedan… ptja, förra veckan kanske?

Stefan Löfven kan stoltsera med ett fulladdat batteri och en fin bild på frun Ulla, hämtad från Google.

Här är statsministerns hemliga appar:

  • Mail
  • Kamera
  • Klocka
  • Meddelanden
  • Anteckningar
  • Kalkylator
  • Extra-mappen
  • Väckarklocka
  • Inställningar

En förvånansvärt sossig hemskärm, alltså. Men Stefan Löfven verkar även ha en äldre version av Flygbussarnas app installerad. Den här typen av telefoner ansluter inte till nätverk på samma sätt som för oss dödliga, vilket kan förklara den äldre versionen.

 

Flygbussarna skulle isåfall vara statsministerns enda nedladdade app, vilket kan ha sin förklaring. År 2015 avslöjade Expressen att regeringsplanet hade flugit den korta sträckan mellan Arlanda och Bromma för att hämta upp några ministrar. I samband med detta sjösatte Flygbussarna en blixtkampanj för att uppmärksamma Stefan Löfven om deras busslinje mellan samma flygplatser. En kampanj som, helt utan att veta om det, alltså verkar ha varit det årets mest framgångsrika lobbykampanj. Grattis!

Hanapee 4:35 12 Dec 2017

NU HAR DET DRAGIT IGÅNG. Musikhjälpen har redan samlat in över 6 miljoner kronor och engagemangen ligger på över 50 000. Älskar Sverige just nu! Så himla himla fint.

Några av er har frågat om min gröna väska och röda tröja. Väskan är från Weekday och tröja från en liten dansk butik i Köpenhamn som jag inte minns namnet på 🧐. Sorry!!

Hahahaha förlåt men vad GÖR jag på denna bild? Sätter tungan mellan tänderna?!? Väldigt oklart.

Fan va kär man är i Mwuana dock. HERREGUD.

skrattade.

Nu är klockan snart fem på kvällen men jag ligger nedbäddad på hotellet och ska sova till mitt pass i morgon eftermiddag.

Är nämligen…. sjuk. Alltså mår RÖV. Ont i varje led och öronen(?) etc. Men vi vet alla att detta är min lott i livet :-))))Godnatt och glöm inte att titta på musikhjälpen – och önska låtar! Ni räddar ju liv för guds skull.

Jenny Nordlander 11:34 12 Dec 2017

Hej!

Vi behöver förstärkning på redaktionen!

Musikrecensenter
Vi söker framförallt skribenter som vill recensera hiphop.

Skriv ihop en provrecension på 500 – 1000 tecken på valfri EP eller skiva och skicka den, en kort beskrivning av dig själv och dina kunskaper till musikredaktör Patrik Forshage, patrik.forshage@ng.se.

Filmrecensenter
Vi söker personer som är intresserade av att recensera filmer av alla sorter för oss. Många förhandsvisningar sker i de svenska storstäderna, varför det kan vara en fördel att bo där. En del erbjuds dock på länk – så sök var du än bor.

Skriv ihop en provrecension på valfri film och skicka den och en kort beskrivning av dig själv och dina erfarenheter och kunskaper till filmredaktör Maja Waltré, maja.waltre@ng.se.

För oss är det självklart att sträva efter att spegla hela samhället. Vi värdesätter mångfaldskompetens och medarbetare med olika bakgrund och erfarenheter som kan tillföra flera perspektiv. Var inte rädd för att söka. Gillar du musik eller film och är bra på att uttrycka dig i skrift? Hör av dig!

Julia Gummesson 12:06 11 Dec 2017

För ett par veckor sedan klickade jag mig in på en bokförsäljningssajt med avsikten att utöka min evigt växande samling av matböcker en smula. Kokboken om Shake Shack var en uppenbar kandidat. Hamburgerhypen må stå en upp i halsen, men min fascination för den sortens kultförklarad snabbmat tycks vara oändlig – det vet den som läste den här gamla texten – och dessutom vill jag veta mer om grundaren Danny Mayer efter att ha hört honom i den här Sporkful-intervjun. För att hålla Shake Shack-boken sällskap under frakten klickade jag även hem uppföljaren till Home Cooking av Laurie Colwin, som lämpligt nog har titeln More Home Cooking.

"Shake Shack - Recipes and stories" och "More Home Cooking"

Några dagar senare meddelades jag genom ett pling i telefonen att mina böcker fanns på närmaste utlämningsställe. Med paketet upphämtat och ett glas vin inom armlängds avstånd slog jag mig ner i soffan, redo att utforska fångsten. Den nästan självgoda tillfredställelse jag kände över att ha skapat så kvalitativa förutsättningar att ha en trevlig stund förbyttes dock snabbt i förvirring när jag insåg att jag fått någon annans paket. Istället för hamburgare och livsråd med tillhörande recept hade jag fått hem följande titlar: Bli vän med din PMS, Kaos i kvinnohjärnan, Att vägra ge upp (undertitel: ”att leva med återkommande depressioner”), Har du PMS eller?, och slutligen Supermatsköket – härlig mat som gör dig glad och sund. Det uppstod kaos i min kvinnohjärna. Var är mina böcker? Vad är det här? Är detta ett avsnitt av Seinfeld? Och så vidare.

Det var med bakgrund av denna besvikelse jag kom att handla tre nya andra matböcker följande dag. Vanligtvis brukar dessa inköp inte ske i kluster, utan mer jämnt utportionerat över tid enligt en idé om att ”unna sig” eller ”pigga upp vardagen”. Klustershoppingen till trots är jag dock mycket nöjd med både den första och den andra utvidgningen av matbokssamlingen – även om jag fortfarande inte fått den första, och heller fortfarande inte begripit hur jag blir av med PMS-böckerna. I min väntan på fördjupad visdom gällande Laurie Colwins liv och hemligheten bakom Shake Shacks burgare ämnar jag roa mig med att utforska mina nya titlar: Enkel god mat av Olle T Cellton, Ramen av Tove Nilsson, och Rå som sushi av Frida Ronge.

Enkel god mat av Olle T Cellton, Ramen av Tove Nilsson och Rå som sushi av Frida Ronge

Tre böcker med helt olika profiler, samtliga utgivna på förlaget Natur och Kultur, som för övrigt kommer att finnas på plats med böcker och författare på den julmarknad som kommer att pågå på Söderhallarna i Stockholm mellan den 15-17 december. Ett bra tillfälle att följa mitt exempel vad gäller bokinköp, och dessutom med lite tur få dem signerade.

/Slaktarn

Pelle Tamleht 4:02 07 Dec 2017

Idag avgjordes det vilka som nomineras till Grammis 2017. Här ser ni ”lilla jurygruppen” som stött och blött ett gäng av kategorierna. 

Nästa fredag blir det officiellt vilka som gått vidare. Håll ögonen öppna tills dess.

Simon Strand 1:14 05 Dec 2017

Jag kan inte sluta tänka på “Greta”, den sparkade kommunchefen som egentligen heter något annat, men som klädde ut sig till en äldre kritisk dam för att undersöka den egna kommunala verksamheten incognito. Citat Expressen/GT:

“Anställda vid kommunens äldreomsorg på en ort i Västsverige fick brev från en ”Greta” – hon meddelade bland annat att en anställd var otrevlig mot de boende och att en annan var flamsig. När de anställda undrade var kritiken kom ifrån sade chefer inom socialförvaltningen att de hade spårat upp ”Greta” och kallade till ett möte i kommunhuset, skriver P4 Skaraborg. ”Greta” existerade inte utan var en del av ett planerat experiment.

Det var under förra hösten som de kritiska breven från ”Greta” kom till de anställda som då undrade var kritiken kom ifrån. Chefer inom socialförvaltningen i kommunen menade att de hittat ”Greta” och kallade till ett möte.
Vid mötet kom en av cheferna dit utklädd till äldre dam – sminkad av en professionell sminkör till en kostnad av 1 200 kronor. En annan av cheferna ska ha klätt ut sig till gris.”

Jag tycker det låter fantastiskt. Och är alldeles häpnad över att denna oerhörda ambitionsnivå förelegat bland några av landets kommunchefer på lägre mellannivå. Wow! Men vänta…

Nu har “Greta” alltså fått sparken. Varför? Eftersom människor i organisationen “mår dåligt” av hela den här historien. Det finns så många saker att verkligen må dåligt över, varför väljer svensken alltid att må dåligt av något marginellt? Våra medborgare trampar på något litet gruskorn i sista trappsteget på Maslows behovstrappa – och Gud så ont det gör. Varje dag.

Nej, låt Greta vara Greta. Och låt oss istället tacka henne, samt de andra inblandade kommuncheferna i Västsverige, för att ha återupplivat en stolt svensk tradition som går långt tillbaka. Legenden säger att Karl XI, som var kung under den senare halvan av 1600-talet, ibland klädde sig i enkla kläder och smög ut i natten som en vanlig man för att rida runt i landet och se med egna ögon hur hans fogdar, knektar, präster och ämbetsmän skötte sig. Under dessa resor var kungen klädd i en grå kappa, därav smeknamnet “Gråkappan”.

Sedan Gert Fylking slutade tränga sig in på Svenska Akademiens presskonferenser där Nobelpriset i litteratur tillkännagavs, och det var några år sedan nu, är det väldigt ont om den här sortens wallraffande aktiviteter i centrala, institutionella sammanhang.

Vad det inte är ont om är partiledare, ministrar och andra toppolitiker som mer än någonsin pratar om alla sina möten med vanliga människor. Ingen har väl missat den högtravande anekdotismen i partiledardebatter om hur man har rest runt i landet och mött både den ena och den andra; inte sällan sjuksköterskor, lärare, poliser.

Det är alltid arrangerade möten de talar om, inte politisk “mystery shopping” som i fallet Greta. Jan Björklund har aldrig gått undercover som uteliggare. Åsa Regnér har aldrig klätt ut sig till Grodan Boll och mött barnfamiljer i deras vardag. Mikael Damberg har aldrig testat att tejpa för ögonen och vara blind för en dag. Ett alternativ till identitetspolitisk representation skulle ju kunna vara att perspektivskiften åstadkoms på detta sätt. Nog hade samhället varit bättre om fler politiker och tjänstemän klädde ut sig oftare. Därför hoppas jag att någon startar en kampanj, #backagreta, och hjälper Greta tillbaka in i det viktiga arbetet med att förbättra sin kommun i Västsverige.

Vad blir det för rap? 8:55 04 Dec 2017

 

Shoo alla!!

ÄNTLIGEN i VBDFR: ett långt samtal om Loop Troop med anledning av att Petter varit på en Loop Troop-konsert!

Även:

  • Sanna recenserar kvinnoseparatistiska Zaytoven-mixtapes,
  • Petter ”har en grej på amerikansk inrikespolitik”,
  • och Sanna och Petter tycker olika om en annan grej.

Whatever?! xoxo

Lyssna i din podcast-app eller rakt HÄR:

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud (äldre avsnitt)


Sånger från avsnittet

  1. Loop Troop – Barn av vår tid
  2. Coco Kiss – Hard Body
  3. Dej Loaf – How it feel
  4. Pre Madonna – Tea
  5. Kiddo Marv – What ya life like
  6. Kiddo Marv – My city
  7. Vnko feat. Blaz – De samme negrerna

 

SPELLISTA, ALLA SÅNGER FRÅN ALLA AVSNITT:


Tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Varför? Hur? Vad? Läs här.

Eller köp MERCH! Vi har en ny shop med nya sweatshirts, t-shirts och påsar i en hel del olika tryck! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

(Vi har lite gamla grejer på vbdfr.tictail.com också)

 S/O till vår redovisningsbyrå Åhnberg & Partners som fixa vår ekonomi!

We found Rihanna 11:57 20 Nov 2017

In exciting news: Rihanna is the guest editor and cover star of Vogue Paris‘ December issue. This is the first time she fronts the magazine, thus completing covers for all the ”big 4” – U.S, Italy, France & the U.K. Actually it’s 3 covers in total, all shot and styled by different people. Find them on stands December 1st!

Cover 1
Shot by – JuergenTeller
Styled by – AnastasiaBarbieri

 

Cover 2
Shot by – Inez and Vinoodh
Styled by – Mel Ottenberg

 

Cover 3
Shot by – Jean-Paul Goude
Styled by – Aleksandra Woroniecka

 

I wonder if she’s wearing STUNNA – Fenty Beauty’s ”lip paint” – on the third one? Did you see her super cute try to at a tutorial on Instagram? I love how active she’s been there lately, you can tell she’s excited about Fenty Beauty because it’s making her post selfies all over the place, comment of people’s pics and interact like the good old days. :)

Break the Internet 7:29 16 Nov 2017

Det var en helt vanlig torsdag på jobbet. Vädret var förvånansvärt fint så jag unnade mig att stå vid fönstret en liten stund och lapa i mig novembersolens ljumma strålar. Självfallet med mobilen i handen. Väl inne på Instagram hamnade jag längre och längre ifrån mitt eget flöde, för att tillslut landa på ett konto. Det visade sig inte vara vilket konto som helst; utan Sveriges absolut tråkigaste (jag gör stand up, folk säger jag är kul ibland och jag har ett skämt på twitter som retweetades typ 300 ggr såååå…..jag kan humor).

Kontot som gav mig en käftsmäll av tråkighetsångest heter: @svenskasmss. Det tar emot att länka ut det, men jag känner att det är min plikt att berätta för världen att detta konto finns. Ta min hand, så KBTar jag er igenom det här. We can do this.

 

1. Något som förbryllade mig var att de inte verkar veta vad en tävling är. Jag blev så pass förvirrad att jag själv började ifrågasätta mitt eget kunnande? ÄR inte en tävling att man vinner något? Vad jag kunde se i dessa poster, som var väldigt återkommande, var att ingen vann? Det var bara folk som skrev till exempel ”jag är 12” och ”det är väl grövre att skriva fittunge?”.

 

2. HAH, jag skrattar åt den jag var när jag trodde att de meningslösa tävlingarna var det värsta med det här kontot. DUMMA TJEJ!!!
Det är lite kul dock att de skrivit till höger att ”Detta händer varje gång”. Gör det verkligen det? Om det hade hänt mig varje gång jag skriver till min kompis ”Ska vi göra något” och hen svarat så, då hade jag raderat min väns nummer ärligt talat.  VI GÅR VIDARE!

 

3. Okej, jag ser nu att folk i kommentarsfältet skrattar för att det ett dåligt skämt, kanske har jag inte förstått att meningen med dessa skämt ÄR att de ska vara tråkiga. Shit. Jag kom på detta medan jag skrev. FAN, har jag gått i en fälla?

 

3. Rasmus ska skita med öppen dörr…..HELVETE JAG HAR GÅTT I EN FÄLLA??? Happ. Detta var ju kul. Det var detta de ville hela tiden, att en Nöjesguidenblogg skulle pissa på dom och deras humor – allt för att kunna skratta ut oss tillsammans med sina 57k  följare.

Jaja, det var det /Camilla.

Kristin Zetterlund 12:34 02 Nov 2017

BLOGGEN FLYTTAR TILL KRISTIN.BAAAM.SE MEN HÄNG MED!

Tack till NG för den här magiska tiden men nu är det dags för mig att shake things up! Följ med mig till Baaam, där kommer vi hitta på queengliga grejer ihop.

kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se

Hoppas verkligen ni fortsätter följa mig där, då ska ni få se på grejor <3

Michael Gill 1:36 25 Oct 2017

Lanseringen för svenskutvecklade Wolfenstein 2: The New Colossus närmar sig med sturmsteg, redan nu på fredag är det global lansering av spelet. Men om du redan nu vill få dig en dos av hårdkokte BJ Blazkowicz så bjuds det upp till vernissage på Stockholmska Science fiction-bokhandeln ikväll, onsdag. Ett gäng konstnärer (däribland Johan Wanloo och Niklas ”el huervo” Åkerblad) kommer ställa ut sina tolkningar.

Konstverken kommer auktioneras ut här, och intäkterna går via Spelhjälpen till organisationen Kvinna till kvinna.

För mer info, se facebook-eventet för kvällens vernissage.

Clara Henry 5:08 23 Oct 2017

Hej om det fortfarande är någon som läser här! Jag har flyttat bloggen. Oklart varför. Tror att

  1. Jag vill börja skriva igen
  2. Jag orkar inte skriva med krav om att det ska vara bra och roligt
  3. Jag vill vara lite hemlig. Hihi

Så nu hittar ni mig på en annan plats. Fortfarande på clarahenry.se . Men annan plattform. Klicka så kommer ni dit. Ses där. Hej.

Divalicious 10:18 21 Oct 2017

De säger till mig du är fri

Ändå kollar jag bakom axeln

De säger till mig du är fri

Men de slutar aldrig jaga

Mina fötter har aldrig fått vila

Mina lungor har fått kollapsa

De säger till mig du är fri

Men när som kan de komma

Redo för att förstöra och plundra

Redo att använda och slänga

De säger till mig du är fri

 

Jag har aldrig varit fri

Min kropp har aldrig varit min

 

Jag är trött på det här. Trött på äckliga gubbar som tar sig friheten att sitta bredvid en på bussen, trots att det finns fullt med andra lediga platser, och startar konversationer. Trött på att skrika på de, och trött på att ibland hålla tyst för att inte göra situationen värre.  Trött på att bli förföljd på väg hem. Trött på att stötta på män som dröjer när de går förbi mig med blickar som är allt annat än vänliga. Trött på inte bli trodd. Trött på att mina systrar inte bli trodda. Trött på att inte kunna berätta pågrund av skam.  Trött på att aldrig känna att min kropp är min. Trött på ständigt vara på min vakt. Trött på att vi som kvinnor ska behöva anpassa våra liv kring våra kön. Trött på att vi inte ses som människor.

Men jag är mest trött på att det ska ligga på oss att säga ifrån. Att skuld läggs på oss oavsett om vi berättar eller inte berättar. Vi kan aldrig göra rätt. Säg inte till oss hur vi kan undvika att utsättas för övergrepp, istället kan du som man granska dig själv. Granska dina bröder, vänner, kollegor och alla andra män i din närhet. Blunda inte när du ser dina vänner gå över gränser,  acceptera ett nej, vissla inte efter tjejer på gatan, säg ifrån när män i din närhet kallar kvinnor för horor eller andra nedsättande ord. Skratta inte när män i din närhet drar sexistiska skämt. Och Sluta ifrågasätt kvinnors upplevelser och berättelser. Ta ert jävla ansvar. Och lämna oss ifred.

 

Amanda Mann 1:59 04 Sep 2017

Version två av den diviga bilden på mig från Grand Hôtel.

Nu har det blivit dags för mig (trots grov separationsångest) att ta farväl av kära Modebevakningen.

Det har varit fyra(!?) år av allt och ingenting. Upp och ner. Hit och dit. Bra och dåligt. De senaste två(?) åren har det lite för ofta ekat tomt här, av många anledningar, men primärt – brist på inspiration och motivation. Så, det känns rimligt och rätt att säga hejdå nu. Det kanske låter klyschigt men under dessa år har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv och utvecklat mitt sätt att se på, ja, det mesta. Så summa summarum – allt bra men också allt “dåligt” är jag tacksam över.

På sista tiden har jag tänkt en hel del på konceptet – vara hundra procent ärlig orädd och rättfram som skribent – då jag från och med dag ett lovade att vara just det. Det är jag stolt över att jag hållit fast vid, jag har aldrig varit rädd för att trampa någon på tårna – och då riskera konflikt eller att inte kunna kindpussas med allt och alla. Men många gånger har min ärlighet varit likamed hänsynslös, vilket jag såhär i efterhand kan känna lite ledsamhet inför. Det handlar om balans det där, och det är lätt att glömma (varning för klyschigt igen) att alla människor är människor. Inklusive jag. Detta är nog vad jag främst bär med mig härifrån.

HUR SOM HAVER.

Som final blev det en sista bevakning av Sthlms modevecka. Här kan ni läsa mina allra sista sanningssägande ord (med värdigt sällskap och förstärkning av tre genier – Haggy, Yummy och Gugga) på denna specifika plattform:

DIANA ORVING SS18

LAZOSCHMIDL SS18

EMELIE JANRELL SS18

BJÖRN BORG SS18

HOPE SS18

HOUSE OF DAGMAR SS18

IDA SJÖSTEDT SS18

SWEDISH SCHOOL OF TEXTILES

RODEBJER SS18

STOCKHOLMS AUKTIONSVERK FASHION VINTAGE SS18

BUSNEL SS18

WHYRED SS18

Sen,

som absolut sista avslut,

vill jag säga:

stort tack till Amat Levin och Parisa Amiri,

och ett särskilt tack till alla fina fina läsare<3

 

XOXO

yours truly

Tiffany Kronlöf 12:45 30 Aug 2017

Ta natten tillbaka är ett gammalt feministiskt slagord som betyder att kvinnor ska kunna vara trygga även på natten. Vi ska inte behöva gå med nycklarna i fickan, eller höra oroliga vänner och föräldrar säga ”ring mig när du har kommit hem, så jag vet att du är ok”. Vi ska kunna gå ute dygnet runt, utan att se oss över axeln och känna pulsen höjas. Det tror jag att de flesta kan hålla med om är ett rimligt krav.

Sexuellt våld och sexuella trakasserier är inget nytt. det nya är att offren vägrar vara tysta. Medvetenheten om vilka rättigheter man har ökar och anmälningarna ökar, inte en jätte komplicerad matematik.

Videon till den här låten är ett samarbete med Nattskiftet och alla som lyssnat på låten och stöttar budskapet. Det är en låt som vi hoppas att folk kommer lyssna på när dom går hem själva på kvällen och istället för att känna sig rädda, kommer känna sig stärkta och modiga. Vi vill att den här låten ska tillhöra och sjungas av alla.

Marcus Berggren 12:13 25 Aug 2017

Håll i er för nu går skryt-tåget: Jag har läst en bok. Inte vilken “kvinna hittades död i Tanumshede och sjubarnsmamman Ellinor som jobbar för lokaltidningen börjar nysta i det”-pocketskit som helst heller, utan Daniel Redgerts första självbiografi (han är 25 år nu så gillade ni den här kan ni lugnt vänta er 34 till innan Daniel har fyllt… 34).

Boken heter Vem fan är han?? och vi ska snart låta Daniel själv svara på den frågan men först – snabb recap: Ni vet han Hannah/Amanda-hantlangaren som ser ut som valfritt barn i “Min Stora Dag”? Jävlar vad det ser ut som att han vill träffa Martin Stenmarck innan cancern äter upp honom. DET är Daniel Redgert. Minus kräftan är vi faktiskt inte så långt ifrån sanningen ändå för är det nånting Daniel Redgert gillar mer än att klä sig som en Bondskurk så är det just att träffa kändisar.

Boken är väl värd besväret just eftersom det inte är något besvär att läsa den – det är en bilderbok, “läsning” är ett väldigt starkt ord i sammanhanget. Det är en handbok i hur man tar fram och gör sig ett namn bland Tack If-mupparna. Om ni inte orkar läsa resten av min text så är det korta svaret: Hjälp Hannah och Amanda att kränga vin för då kommer dom att lägga upp bilder på dig på insta och utropa dig till “geni” för det är tydligen GENIALISKT att lura tvåbarnsmorsor i Örebro att köpa rosévin.

Nåväl. Nu till boken.

Eftersom det är nån slags coffeetablebok för folk med Finest-bloggar i mellansverige så inleds den med rätt rötna bilder på Daniel Redgert med kändisar. Det är samma bildkvalle som på bilderna din faster lägger upp på Facebook när hon ska skryta om att hon dricker vitt vin och äter räkor med nån rödflammig kärring som heter “Marianne”.

Men här kvittar la bildkvalitén för detta är ändå riktig jävla likeraketforskning: det är Redgert och Sigge Steklund, Redgert och Gry, Redgert och Fredrik Steklund, Redgert och Martin Timells brorsa (han som ser ut som Karl-Ove Knausgård med downs syndrom). Filip Hammar kanske är med på nån bild också, eller om det bara är nån alkad proddass som råkat gå in i bild – jag kollade inte så jävla noga.

Det är bilddagboken för nån som verkligen älskade TV3 för sju år sedan.

Sedan följer olika halvjobbiga barndomstrauman för att rättfärdiga ett råfittigt beteende i framtiden: Daniel kommer inte in på den bästa skolan i kommunen, Daniels familj är inte ekonomiskt oberoende, Daniel har inte en miljon följare på insta… sånt som sätter spår. Han kände dessutom en person ur arbetarklassen! Den personen hette Martin och hade en mamma som… håll i er nu… rökte gula blend och lyssnade på… wait for it: Kicki Fucking Danielsson. Hur fan ska Daniel Redgert kunna ta sig in i medieeliten i Stockholm när dom runt honom har så dåligt smak. Det är ju som att dom inte ens försöker.

Det nämns förresten i förbifarten att när Daniel gick till Hannah och Amandas “andliga rådgivare” fick han höra att han och Martin varit bröder i ett tidigare liv. Att Hannah och Amanda tror på änglar, “goda krafter” och spår i mimosas, det fattar ju alla som inte var med i ett östtyskt experiment där amygdalan plockades ur hjärnan och ersattes med vilken skitserie Matthew Perry nu gör för tillfället. Men bra för Reggan att han åtminstone i ett tidigare liv varit bror med en som är arbetarklass. Det borde ju räcka för en Värvet-intervju åtminstone.

Sedan får vi en stark story om när Reggan gick på gymnasiet och alla tittade på en webbserie som hette Glamourama som följde tre bloggtjejer mellan botoxinjektioner och snefyllor. Alla på Daniel gymnasium älskade den skiten. Det är en mörk inblick i hur det är att växa upp i Västerås I guess. Bra att längtan efter B-kändisskap planteras tidigt för det är exakt dom i Västerås som suktar efter la dolce vita som i resten av sina liv kommer dricka kändisviner, och dom betalar ju Reggans lön idag så circle of life motherfuckers!!! (Bild på Amanda Schulman som håller upp Mini-Me mot solnedgången på savannen. Elton John vrålar).

Reggan åkte iallafall till Paris med sitt rövgäng och när han står i kön till planet hem så dyker ingen större än Michaela Forni upp. För Daniel är detta som att vara katolik och bli sexuellt utnyttjad av självaste påven. Här ser Daniel nånting som ska bli en ledstjärna i hans liv: Forni har solglasögon på sig INOMHUS och hon har glömt sin tvål på flygplatsen och kräver att planet ska vänta. Nu gör inte planet det eftersom planet, precis som vi, skiter i vem Michaela Forni är och ingen utanför Västerås kommer ihåg hennes webbserie MEN DET ÄR INSTÄLLNINGEN GOTT FOLK. Den inte så vagt fittiga approachen till sin omgivning. Det är den Reggan is going for.

Men det är inte bara trök i boken. Mini-Me skojar också. På gymnasiet utser han och en kompis “veckans Gunilla”… nån som är “typisk ute i landet som älskar livets goda fast dom jobbar på försäkringskassan som älskar att dricka för mycket vin framför Let’s dance och göra färgglada slingor i sina offentliga sektor-frisyr”. Ja det är ju en spaning från tidig Juraperiod men den kanske var ny i Västerås då, vad vet jag. Ironiskt att exakt den kärringen som Redgert hånfullt skojade om skulle bli den som finansierade hela hans imperium.

Boken eller foldern eller vad fan vi ska kalla det innehåller också handfasta “tips”… oftast i stil med: var ett rövhål, skit i andra, exploatera arbetarklassen… såna grejer. Ett härligt tips som jag fastnade för var att “det är härligt att låtsas vara någon annan”. Som jag till exempel: när jag läste boken låtsades jag vara en person som inte läste den. Jävlar vad bra det kändes.

D-Reg brukar låtsas att hans vänner är Säpovakter när han är ute och promenerar. Jävla kul att vara hans kompis. “Fake it until you make it” säger Daniel. Fejka att din vänner är anställda av dig tills dom faktiskt är det.

Daniel Redgert verkar vara en jävel på att utnyttja folk för att bli känd. I övrigt vet jag inte vad han är bra på. Han skriver som när man gjorde “boken om mig själv” i grundskolan. Basala grejer som tal och skrift är kanske inget man behöver när man jobbar på att stå på andras axlar för att kränga vitt vin.

Boken är allt som är dåligt med världen i fysisk form. “Jaha handlar den om kriget i Syrien kanske?” tänker du. Nä… ännu värre: den handlar om en 12-åring som ser upp till Gry Forsell och lyckas bli rik genom att vara ett as på hamsterpaj.net. En Mein Kampf för Pokémon Go-generationen. Nån ska ju skriva den med.

Efter att ha läst boken undrar jag inte längre “Vem fan är han??” utan mer: “Hur fan mår han??”

Nästa vecka: Kanske en essä om varför ingen har knullat den vita älgen än

Festivalbloggen 4:05 16 Jul 2017


Har ni hört? Nu går det att vinna en extremt lyxig resa till Hotell Nöjesguiden 10-13 augusti, och den där festivalen som pågår samtidigt.

Våra vänner på Opel lånar ut tre exemplar av nya Opel Adam, som tre vinnare plus varsin vän får använda till att göra en roadtrip mellan Stockholm och Göteborg den 10 augusti. De som vinner får dessutom ta med sig en person var, och får bo i dubbelrum på Hotell Nöjesguiden 10-13 augusti. Och får biljetter till en festival som äger rum samtidigt. Och får åka med Nöjesguidens tåg tillbaka till Stockholm. Galet bra tävling.

Gå in här och tävla.

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!