Hanapee 8:32 12 Dec 2019

Sarah:
Hjälp master! Jag ska ge min kille en resa till Krakow i 30-årspresent och vill gärna ha ett rim till. Är bara så fruktansvärt dålig på att rimma så jag tänkte att du som är så HIMLANS bra på att rimma kanske vill hjälpa? Hade tänkt att vi skulle åka i sept/okt 2020, en weekend utan vår son Ralph.

Tackar och bockar och håller tummarna 🙏🏼✊🏼

 

Hp svarar:
Underbar present! Självklart hjälper jag med rim! Kul idé btw. Fler som behöver rim? Skriv i kommentarerna vettja.

Här kommer mitt lilla förslag som du givetvis kan ”knorra till” på det sätt som passar er:

Sömnlösa nätter och babyspya
Rutiner som känns allt annat än nya
En superförälder som dig förtjänar allt
så nästa år när det är mörkt och kallt..
..drar vi iväg en helg bara du och jag
Dricker ett tjugotal ”piwo” på bara en dag
Hånglar i nån gränd och ligger på hotell
Sover ut en hel natt utan gnäll 
Går på stan och äter god mat 
Utan bajsblöjor, matning eller tjat
Älskar att upptäcka världen med dig
Packa passet och häng med mig! 

viktor 8:32 12 Dec 2019

Functions on the low är inte bara min hemsida om hur det är att vara en person som är så vanlig att arbetsuppgifterna ibland involverar GDPR på ett obehagligt konkret sätt. Det är också en granskande och avslöjande hemsida.

Functions on the low kan nu som första hemsida i Sverige (och mig veterligen världen) avslöja att Danny Saucedo kommer att ge ut en cover på Billie Eilish kioskvältare bad guy. Låten, som kommer att vara på svenska och redan är inspelad, förväntas släppas under tidig vår 2020 men ni som besökare av min hemsida bjuds redan nu på texten. Mycket nöje.

 

Vit slips, nu röd, mitt näsblod

Sover, du trippar runt på tå

Smyger runt som en kissekatt

Tycker du är en bov

Skrapsår på mina fina knän

Plåster kan inte bota mig nu

Jag gör vad jag önskar närhelst det är

Min själ? Så dissonant

 

Du är en tuff typ

Verkar va en ruff typ

Önskar att nu få ett nyp

Du är ju precis min typ

 

Jag är en lömsk typ

Opålitligt falsk typ

En insidiös typ

Du är ju precis min typ

Jag är en lööööömsk typ

 

Jag gillar när du styr skutan

Trots att du saknar rätt sjökort

Äg mig, som var jag din bästa vas

Sätt din ros i mig nu

Min mamma sjunger med i min sång

Men kanske inte just denna gång

Om hon läst allt fint jag skrev

Skulle hon älska mig mer

 

Du är en tuff typ

Verkar va en ruff typ

Önskar att nu få ett nyp

Du är ju precis min typ

 

Jag är en lömsk typ

Opålitligt falsk typ

En insidiös typ

Du är ju precis min typ

Jag är en lööööömsk typ

 

 

 

hannamoody 4:39 12 Dec 2019

Jag ska vara rak på sak. En kompis till mig lät en kille sova över hos henne (på soffan) och han kissade i hennes papperskorg. Han gick hem på morgonen och dom har inte talat sen dess. Och han förklarade aldrig utan hon upptäckte detta då han hade gått.

Jag har tänkt på det här hela dagen, hur sker sånt här. Är det bara i mitt kompisgäng såhär sjuka saker sker. Eller har det här hänt någon mer. Är det här ett vanligt fenomen? Gick han i sömnen? Vad är historien bakom? Kissade han verkligen i papperskorgen?

Skulle jag kunna hamna i samma läge? Är det ens möjligt? Är det här varför man inte ska bjuda hem folk man inte känner?

Vi närmar oss 2020 med stormsteg, och livet som singel i en stad som Göteborg är konstigt, spännande, och jag tycks aldrig att sluta förvånas. Folk beter sig minst sagt märkligt.

Någonting återkommande i mitt liv är att mängder av spännande och udda saker sker i mitt, och mina kompisars liv och jag vet liksom inte om jag ska starta en podcast om allt som händer eller skriva om det. Jag har bestämt mig för att skriva om det och samtidigt ställa frågan. Vad är det sjukaste som hänt dig då någon sovit över hos dig?

Inget hat på mannen bakom historien. Jag försöker bara på ett anonymt och inte dömande vis förstå detta. Alla kan göra misstag. Jag vet att jag gjort sjuka och dumma saker på fyllan. Men vad är liksom det sjukaste som hänt, egentligen?

I övrigt mår jag bra ingen har kissat i min papperskorg än så att säga. Men jag har fått ligga. Så jag antar att det går bäst för mig just nu.

Erika Petersson 2:41 12 Dec 2019

Äntligen dags igen!!

Verkligen glad för produktionens skull att de inför detta avsnittet verkligen fick GÅ LOSS med drönare svävandes högt upp i luften på olika platser i Europa. Grattis till er!! Vi börjar väl i vanlig ordning där avsnittet startar:

Det var värmande att se denna tvångsresa till Kroatien utannonseras till dessa två relativt oengagerade deltagare hahaha. INGEN av de två vill åka, det är så jävla roligt tycker jag. ”Coolt” de skiiiiiter i Kroatien!! De vill verkligen bara ha arbetsbyxa och ligga på gräset med ett halmstrå i mungipan. Där och då var Cissi och Oscar två väldigt relaterbara karaktärer. Men vad gör man inte för realitykulturen tänkte de, och åkte ändå!!

Påkostat säger Cissi, för hon har ju tidigare påpekat hur skeptisk hon är mot just dyra grejer. Fan de är så jävla på riktigt de där två på något sätt… haha PÅKOSTAT ja men det är ett hotell??? Nåväl, relationen dem sinsemellan verkar ju gå helt förträffligt eftersom Oscar säger såhär:

 

Och jag kände mest hahaha VEM har ett 30-tal kompisar????? Vilka ÄR det?? är det yogapatienterna?? Så imponerande att skaffa sig så många kompisar när man är så ung och jobbar 20 timmar om dygnet men jag ska inte vara sån. Avundsjuk bara

Men man blir ju lite fundersam över en grej som stört mig hela säsongen. Oscar säger att de hunnit fira midsommar sedan slutvalet ägde rum, och Pelle säger att Karin ”inte ens åkt hem” sedan slutvalet. Alexander berättar att han och Madde har ”haft lite dålig kontakt” men min enda fråga blir då: HUR LÄNGE HAR DET GÅTT??? Återigen, blir knäpp av denna luddiga tidsåtergivelse..

Okej men vi går vidare till Alex som förklarar hur den dåliga kommunikationen sett ut sedan dessa två skiljdes åt:


(hahah ser ut som att han välter ut sina känslor över den stackars receptionisten, detta var inte fallet men hade inte heller förvånat mig jättemycket)

Jaaa det är väl KLARt.

Vi har så himla skilda bilder av vad som är fint men visst det är ju NÅNTING att Alex är så mån om att relationen inte ska rinna ut i sanden men ens enda känsla när man ser det här är ju.. Nej nej, det är kört. Det går icke.

Älskar dig Oscar förevigt i evighet amen. Han och Cissi är ju URTYPEN av vilka som bör castas till BSF. Grunden liksom. Trots att programmet faktiskt har gett Sverige en relativt (inte tillräckligt men relativt!!) nyanserad bild av vem en bonde är så BLIR det ju roligt när ett par är med som bockar för stereotypen ”bara sett roomservice på film” (obs jag har aldrig haft roomservice så jag hade reagerat likadant, det är väl därför jag känner så starkt för detta citat)

OHYGGLIGT pirrande scen när dessa två små luringar hoppade på ett kroatiskt sjörövarskepp på väg att plundra någon fattig by i Italien.Inte en vändning man trodde detta avsnitt skulle ta! Väldigt innovativt.

Sveriges Kiera Knightley verkligen. Nej men varför KÖR DU BÅTEN asså det var så mycket konstigt i detta avsnitt av pirates of the caribbean herregud….. Haha ”Sikta på något billigt” som att de ska ta den där båten till dollar store…. underbara ungdomar. Oavsett så tyckte jag nästan lite synd om dessa två för att de tvingades göra så konstiga saker på en resa de inte var så sugna på att åka på MEN det verkar ju som att de älskar tillvaron nuförtiden så länge den innehåller dem båda. Så det är skitsamma om de är på The Black Pearl på väg till tortuga eller om de sitter i en liten krubba där en get sover…. De älskar livet ändå. Och det är fint att de tycker om varandra så mycket.

 

Äntligen: Bubbliga Emelie med det härliga skrattet!!!! Som man inte hört en enda gång innan detta avsnitt? Känns deppigt att hon gått runt ELVA avsnitt och knappt fnissat en enda gång :( Vill undersöka deltagarnas sociala arbetsmiljö nästa år verkligen

Hahahah en underbar freudian slip från Emelies håll när hon pratade om den där höga hängbron<3 om jag HOPPAR!!! hahahhahaha

Nej men.. Jag vet inte, jag bara utgår från att Jimmy egentligen säger andra saker om Emelie som inte har med utseendet att göra, men det blir ju konstigt när de klipp som visas när han pratar om henne är ”ÅÅÅh hennes HÅÅÅR det är så roligt att vara i Österrike med hennes hÅÅÅR” jaja?? Släpp håret JimPaLaiNy.

Men, det är lite svårt för en själv som tittare att avgöra om det ”går bra” för de här två eller inte? Främst för att produktionen bara visade upp scener på Emelie i upplösningstillstånd 3500 meter ö.h. och sen när de båda var uppklädda i s:t patricks day-kläder och flinade åt varandra och Jimmy flexade sina vader MEN…. Ja, som sagt, omöjligt att säga om det kommer hålla eller inte. LITE svajigt kändes det ändå?

Hahaha en annan dejt där deltagarna absolut tvingas göra grejer man inte ska behöva göra…

Imponerad av hur mysig denna Fear Factor-dejt ändå kändes med tanke på att de båda satt på två filtar och åt ögon. Det talar väl för att det är rätt!!! Karin och Pelle = rätt. Båda odelat glada om man litar på hur produktionen framställt dem också. Tvivlar inte en sekund på att de är ihop i nästa veckas ”vad hände sen”.

Sen fick Madde en liten upplevelse när hon gick runt på ett slott på Åland och lyssna på när de två deltagarna i historiepodden pratade med varandra live. Hon ska ha cred för att hon typ säger ”det är en chans att vidga sina vyer” istället för att göra som jag förmodligen hade gjort och fejkat nån form av bronkit för att slippa gå runt där bland stenar och prata om stenar

Äkta scen när en ko ringde Jimmy för att kolla hur det går i Der Öster-Reich <3 Älskade det. Flummig stämning verkligen när Jimmy svarar i telefon och typ säger ”jag äter mat i österrike” och så får man se att Emelie typ VIKER SIG av garv på grund av det citatet. Då tycker ju Emelie bevisligen att Jimmy är obegränsat kul och det är fan en bra förutsättning för att en relation ska fungera. MEN ändå…. känslan är: svaj Mc svaj….

JAJA Oscar har badbyxor med tecknade varmkorvar och en matchande summer sun hat WHATS NOT TO LIKE det kan man faktiskt fråga sig. JA, han är Stig Helmer, problemet (eller fördelen) är att han vet om det så han är ju inte RIKTIGT Stig Helmer utan snarare en liten get-clown på upptäcksfärd men fakta kvarstår: han är svår att ogilla. De där två alltså. Jag vill faktiskt ha ett tv-program där de åker till olika platser de inte är så sugna på att besöka. Vill ha timslånga avsnitt där Oscar har konstiga snabbmatsinspirerade mönster på sina solhattar och Cissi påpekar hur dyr Fontana Di Trevi ser ut. Drömtv.

Fina bilder på dessa unga ungdomar i badet.

Och vi måste ägna några minuter åt att gratta Oscar till att han slutligen fick den partner som pratar om känslor precis LAGOM mycket i hans tycke. För när han säger:

Så svarar Cissi ÖMT och VARMT:

Gud va bra det blev till slut ändå! Lika barn gifta sig bäst.

Och vi avslutar med en liten liten lögn från Pelles håll:

hahah NJA

Här kommer mina spådomar inför nästa ”vad hände sen” Som alltså spelas in.. ETT TAG senare, jag vet inte, det är så oklart med tiderna igen.. Skulle kunna vara 4 år senare, eller 3 timmar. Vet ej. Men såhär tror jag: (Även om teasern inför nästa avsnitt flaggade för att samtliga goda män förutom Pelle skulle ha blivit lämnade eller lämnat sin partner)

Alex och Madde har gjort slut. Det bådade inte gott att detta avsnitt slutade med att Madde (lite skriptat tror jag, det kändes så) sa ”vet du vad jag tycker om allra mest med dig.. det är att du är så GODHJÄRTAD” det känns inte lovande. Inte heller att de typ pratade om att de höll på att ”lära känna varandra” och att ”det finns ett intresse” . Vi blir ju dessutom lite skadade av att de andra bönderna verkar ha blivit mer kära på denna korta tiden så vi tänker att då finns det nog ingenting där. Inte jäkta in i relationer i all ära men det känns ju TUNT alltså.

Jimmy och Emelie har också gjort slut faktiskt.. Vad baserar jag detta på, hm.. Det känns som att det inte räcker riktigt?? Eller känslan under detta avsnitt var typ att de kändes lite osynkade på något vis. Jag har INGA argument för varför jag tror att de gjort slut men jag tror det.

Cissi och Oscar har ett rofyllt liv ihop med getyogan och allt det där. De planerar att aldrig nånsin resa igen.

Pelle och Karin är så jjjjjävla kära, allt är härligt och bra!!!

frasse 10:36 12 Dec 2019

Jag lovar att jag ska komma till ämnet rubriken utlovar. Men när jag ändå har er på tråden tänkte jag berätta lite olika nyheter ur mitt liv. Vill man inte höra talas om några nyheter ur mitt liv utan bara är intresserad av att läsa om mitt äkta fuckboy-beteende kan man scrolla längst ner direkt.

Bianca Meyer ställde in vår lunch
I går skulle jag ha lunchat med Bianca Meyer. Vi har aldrig träffats. Bland det bästa med mitt yrke är att man kan höra av sig till personer man tycker verkar kul och säga ”Hej, du verkar kul! Vi kanske ska ta en lunch?” utan att framstå som ett freak. Nu ställde hon visserligen in lunchen för att hon hade migrän. Men på måndag lunchar vi loss på Brillo. Och skriver kontrakt på en servett. Hon ska nämligen börja blogga hos oss.

Nya bloggare på Nöjesguiden
För er som inte har noterat det kan jag berätta att Nöjesguiden har två rykande färska bloggar. Den ena är min kompis Viktor, som jag lärt känna genom ett forum för världens bästa datorspel Football Manager. Honom har jag värvat för hans looks. Tror han kommer få mer trafik för hans hunkiga bild än för själva inläggen.

Dena andra är Paparazzibloggen, som drivs av Michelle Hallström och Max Lysell. Det var Julia Frändfors på Perfect Day som föreslog att de skulle blogga hos oss. Deras blogg är jag ärligt talat riktigt jävla orolig för. I deras andra inlägg hänger de ut Justin Timberlake för att ha varit otrogen under sitt senaste Stockholmsbesök och intervjuar hans älskarinna. Får man göra så? Jag vet faktiskt inte. Hoppas bara att jag slipper höra från Justin Timberlakes advokater. En sådan rättegång skulle kunna få den här tidningen att gå under. Tur att det är Pelle som är ansvarig utgivare.

Pål Ströbaeks summering av 10-talet
Pål har sammanfattat hela 10-talet i sin blogg. Det är en text som alla måste läsa. Den är så jävla kul. Gör som jag säger nu och klicka här.

Mitt skämt om Arga snickaren vs. Greekazo
Jag skrev ett skämt om Arga snickaren vs. Greezako ett par dagar för sent. Det kan man läsa här.

Min årskrönika
Min traditionsenliga årskrönika är publicerad. Förra året kändes det som att jag fick med allt. I år kändes det som att jag missat flera viktiga händelser. Och mycket riktigt. Jag glömde Skansen-krokodilen, Notre Dame, Midan och en till grej jag tänkte på nyss som jag blir helt jävla galen på att jag inte kommer på nu. Det är under all kritik. Oförlåtligt. Jag ska se över mina rutiner.

Årskrönikan deleted scenes
Vissa händelser som kanske skulle varit med strök jag med avsikt. Till exempel Biblioteksbladets aprilskämt att Erik Fichtelius är ny riksbibliotekarie och Carl Bildts totala oförmåga att förstå ironi. Den förstnämnda krävde för mycket förklaring och den andra kanske inte definierade året riktigt. Men ni kan läsa vad jag skrivit tidigare på länkarna.

Mitt vidriga beteende på Instagram
Fick kanske 30 nya följare på insta efter årskrönikan. Men det var lika många som avföljde på grund av att jag printade varenda kändis som sa nåt uppmuntrande eller like:ade och la ut på min story. Fattar att det var rakt igenom vidrigt gjort. Men vill att folk ska läsa textjäveln och tänker att folk vill veta what the fuzz is about om de ser att massa kändisar har läst. Jag är ändå inte här för att skaffa vänner.

Mitt äkta fuckboy-beteende
Dags för den utlovade marsipanrosen. Häromdan skickade jag ett blombud till en tjej jag träffar. Hon var sjuk och jag ville muntra upp henne. Vi sågs i går och jag var lite nyfiken på hur det där med blommorna hade landat, eftersom vi precis träffats och det mycket väl hade kunnat vara en skitdålig idé.
– Mina vänner sa att det var äkta fuckboy-beteende att skicka blommor, sa hon.

Hahaha. Det är inte lätt att försöka vara gullig these days.

paparazzibloggen 9:24 10 Dec 2019

Hej alla som suttit vakna i otaliga nätter precis som vi och mått skit över sveket som är Justin Timberlakes otrohetsskandal med sin skådespelarkollega VS hans fru sen 2012 Jessica Biel (vågar man påstå kanske årets otrohetsskandal?). Absolut att vi som de grävande journalister vi är lyckades få fram att Justin Timberlake även legat med en svensk tjej när han besökte Stockholm i samband med Eurovision Song Contest 2016. 

 

Rörigt? Tänker du “VA, är Justin Timberlake otrogen? HELT MISSAT.” Fear not, här kommer en superkort tidslinje: 

-Justin är sen tidigare känd för att vara lite lös around town, bland annat med rykten om horny sms till skådespelaren Olivia Munn.

-För ett par veckor sen spreds paparazzibilder på när han sitter på en balkong bredvid Alicia Wainwright, kvinnan han just nu spelar in en film med. Hennes hand ligger på hans lår. Dom håller hand. Se bilder här

-Vi får höra rykten om att han låg med en svensk tjej när han var i Stockholm sist och breakar nyheten i Paparazzi avsnitt 12. 

 

Och hör och häpna, precis som otaliga kåta män dras till Linnea Claessons meddelande-inkorg gled denna specifika älskarinna in i vår!!! Fast i vårt fall var är det inte ett påhitt dårå.

 

 

Nej men alltså, hakan i golvet: hon levererade både tidslinje och lovord om hur Justin Timberlake är i sängen (precis vad vi trodde….skitbra!!!!), men även lugnande ord för Michelles största oro: befann sig Jessica Biel i ett separat sovrum på samma hotell när knullet skedde? Nejnej, hon var på säkert avstånd i Köpenhamn och deltog som talare på ett evenemang. En tidslinje vi kan bekräfta genom en snabb googling. ABSOLUT att detta fortfarande är en påstådd historia, om än från vad som framstår som en trovärdig, direkt källa. Men ni får bestämma själva om ni tror på det eller ej!

 

För att rädda situationen med sin kollega gör Justin det alla kändisar ÄLSKAR att göra när de försatt sig i en skitdålig/pinsam/idiotisk situation: en härlig notes-app-skärmdump på sin instagram. I Justins version av denna klassiker skriver han: “INGENTING hände mellan mig och min kollega.” OKEJ VISST ATT HÅLLA HAND MED NÅGON PRECIS BREDVID SITT SKREV ÄR INGENTING. Och att claima något slags mansideal blabla han vill vara en förebild för sin son….. snark. 

 

 

Härmed vill vi deklarera tre saker: 

  1. Justin Timberlake behöver grow some balls och äga situationen: att han ligger runt. 
  2. Vi måste stoppa kändisar från att lägga upp print screens från notes-appen, det finns verkligen inget fulare estetiskt i ett instaflöde än sådant. 
  3. Tjejen som låg med Justin: a national treasure!!! kulturarv!!!

För mer information kring ämnet rekommenderar vi givetvis att lyssna på avsnitt 12 & 13 av ‘Paparazzi’.

 

PUSS!

 

clara 4:32 10 Dec 2019

My father painted this table.

Hello everybody! Dear readers!
My name is Olaf and I live in an apartment in cosey area: DE PIJP.

I live very close to the centre.
My neighbourhood is called DE PIJP, an old labour environment.
Nowadays very popular and trendy, a very lively area, with a daily big street market close by.
I never had any trouble here in 13 years.
If you stay at my place: expect lots of colours!
I love comic books -have 6204- and comic figures.
Did you ever visit the Comic Museum in Groningen?
My apartment looks very similar.
You will eat from comic figures plates, sleep under comic figures sheets and see comic figures aroud you!
Tintin and Mickey Mouse are living here, too. So be aware that the sight of my apartment is very outspoken!
Some people love that very much.
Others don’t.
I love the comic world and colours, it makes me feel happy.
Hopefully you can enjoy it, too.
If you like it, come and stay at my apartment and visit the inspiring city Amsterdam!

Den här lyriken kommer från Airbnb-annonsen ”2 colourfull, seperate rooms in cosey area Pijp!” och jag dör för den. I mörka stunder har den varit det enda som har någon chans att bringa mig glädje i livet. Och gång på gång har den lyckats.

Det är sent 2018 eller tidigt 2019, och jag och mina vänner Astrid och Astrid planerar en resa till Amsterdam, inte för att ungdoma oss utanför att jag vill dra med dem när jag ska kolla på ett universitet jag vill plugga på. Det slutade med att jag åkte själv, men det är oväsentligt. Innan vi kommer fram till det hittar vi ett fynd, eller ja, två. Det ena är Olaf, det andra är hans lägenhet.

Om 55 bilder är nödvändigt för att visa 2 rum och kanske lite lägenhet är högst subjektivt. För Olaf är det nödvändigt. Det börjar, trots Disney-andet, som en vanlig annons.

Något som hjälpt mig i att ta till mig den här annonsen är att läsa med någon dialekt med spår av nederländska, och att tänka att kommande text i CAPS LOCK bör läsas som CAPS LOCK.

Efter 10 bilder på sov- och badrum visas resten av lägenheten. Här märker jag genast några skillnader från när jag senast unnade mig nöjet att gå igenom denna sida. Jag tror att det här var bilden som först fick mig att lyfta ett ögonbryn (något jag inte riktigt kan. Jag måste sätta fingret under och trycka upp ögonbrynet, lite som man oproffsigt sätter in en snus, men oftast med mindre saliv).

 

Det här tror jag är ett nytt tillägg. Vinkeln är annorlunda, men den känns ändå familjär. Det känns som att komma hem.

 

Den här copyn brukar hjälpa mig att komma in i hans sinne och röst:

 

För nu kommer höjdpunkten. Förr i tiden stod det ”my father painted this table” både i början och i slutet på bildtexten, som en vacker inramning, en nytänkande anafor. Ethos. Logos. Pathos.

My father painted this table. :’)

 

Det finns kanske ingen mening som betytt så mycket för mig. ”My father painted this table.” Fniss. My FATHER painted this table.

Här är han. Mannen som har en lägenhet på 4 (fyra) våningar i centrala Amsterdam, och har valt att sätta sin prägel på den med 6204 tecknade serier och figurer. Fan vad han förtjänar det. Tänk om livet var så enkelt. Tänk om man kunde glädjas och njuta som Olaf kan. Vem fan kan som han? Vem fan kan fota som han kan? ”Ugh, his mind!” som kidzen säger.Inte nog med att han är en värd som underhåller, inte nog med att han är en verifierad Superhost™ (tror inte det är trademarkat), han är också en folkbildare. Om man känner till konceptet edutainment kan jag säga såhär; han förkroppsligar det.

 

Man kan inte annat än älska en bild med två Olaf. Jo, man kan annat, man kan bli ledsen när man inser att det inte är verklighet, och att det bara finns en. Men sen får man upp hoppet när man märker att han inte bara photoshoppat sitt eget ansikte över någon annans, utan i sann konstnärlig anda vidare satt sin prägel genom att lägga till en blomkrans. 

Håll i hatten nu, för här kommer något ingen hade väntat sig! He loves Tintin! Det enda i världen som är mindre skräll än din toppartist från Spotify Wrapped det här decenniet.

Vi börjar närma oss slutet. Det är makabert, men annonsen kommer förhoppningsvis alltid finnas kvar. Om inte på Airbnb, i våra minnen och hjärtan. Den där konstnärliga ådran som jag nämnde förut blir alltmer självklar; inte nog med att hans far målat ett bord, hans bror är såklart också konstnär, precis som Olaf är det på sitt sätt.

 

Art from my brother. Kanske den enda meningen som kan konkurrera med att vara lika rolig som ”my father painted this table”. Eller kanske ”boots until knees”, som jag såg en gång i en facebookannons för knähöga stövlar. Mm…boots until knees. Förlåt, Olaf. När jag läste baksidan på Olof Lagercrantz ”Att läsa Proust” (som för övrigt är en jävla dagbok och borde heta ”Jag har läst Proust”) så kände jag igen mig. Jag parafraserar;

Jag har under flera år läst Olafs annons ”2 coloufull, seperate rooms in cosey area Pijp” och nästan ingenting annat. Ja g har stirrat ned i dess väldiga väv och sökt följa några trådar. Annonsen har blivit mig ett hem och skänkt mig trygghet.

ur Olof Lagercrantz’ förord

My father painted this table.

 

amydiamondpodden 1:29 10 Dec 2019

Hur sjukt det än låter så är vi påväg in i ett nytt årtionde. Det är lite som när man får höra att Amy Diamond är 27 år. Såklart är Amy Diamond 27, hon har varit aktiv i typ 27 år, men det låter fan ändå inte helt rätt. Det känns lika fel som ”USAs president Donald Trump” eller ”Melodifestivalen vinnaren Anna Bergendahl”.

Hur kommer vi se tillbaka på 10-talet då? Kommer det vara det glada 10-talet, ja antagligen om man frågar Nassim Al Fakirs psykolog. Det kåta 10-talet? Ja antagligen om man frågar Frasse Levinsson. Pk-skit-håll käften-10-talet? ja kanske om man frågar Lasse Kroners mamma.

Allt tyder i alla fall på att vi springer in i ett nytt årtionde och en härlig lågkonjuktur, så vad passar inte bättre då än att bli lite nostalgiska och sammanfatta det irriterande 10-talet, om man frågar oss.

2010

2010 ville folk sluta gå på festival och den anrika Hultsfredsfestivalen lägger ner. Det hette att ”Folk hade tröttnat på att ligga med killar som såg ut som Marcus Berggren innan han slog igenom i leriga tält in the middle of nowhere”. Peace and Love slog förvisso publikrekord men nämn för guds skull inte det. Alla började beställa en ”Oskar Linnros” på stadens frisörsalonger och över en natt ger han alla korta killar hoppet om att det är möjligt att dejta supermodeller bara man är lite känslomässig och har långt däruppe och kort på sidorna. Äntligen tror man att Svensson fått lite bra musiksmak när de bytt ut Boten Anna mot Gubben i lådan MEN lite senare samma år vinner den mediokra Anna Bergendahl över Salem Al fakir i Melodifestivalen och bevisar ännu en gång att svenskar inte borde ha rösträtt. 2010 är därför en enda stor cocktail i både gött och äckligt, fräscht och mysigt. SD kom in i riksdagen och som betalning från de isländska gudarna kunde vi inte flyga pga Eyjafjallajökull. Mest offpoint är Fredrik Virtanen som i sin årssammanfattning gissar på att Keith Richards snart ska dö.

Årets skandal: Lunarstorm lägger ner och gör det omöjligt för Sveriges alla peddon att bedriva verksamhet.

Årets Person: Vuvuzelorna, de där trumpeterna som skulle fördärva fotbollen och som varje skön farbror nu har i ett förråd i sommarhuset.

Personlig händelse: Jag tror det var detta år min gode vän Edvin var på Gröna Lund 18 gånger. En gång träffade han killen som senare skulle spöa Fredrik Reinfeldts son, han lovade att beskydda Edvin om någon skulle vara taskig mot honom, han har inte använt den tjänsten än, mig veterligen.

Betyg: 4/5 skriksjunga till Oskar Linnros låt 25 fast man var typ 11.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär såg alla ut 2010 oavsett sexualitet.

2011

Sorgens år inleds med att vi sörjer Per Oscarsson, han gamla i Kaspar i Nudådalen, och liket har inte ens hunnit kallna innan Björn Ranelid gör entre i Lets Dance och hela Sverige ännu en gång måste samla sig som ett land i sorg. Ulf Lundell ställer in sin vårturné med anledningen ”utmattning” och klädjätten Dressman släpper en klädkollektion med Rolling Stones INOM LOPPET AV 3 DAGAR. Det enda positiva detta år var väl att Elin Klinga bekräftar i ”Pluras kök” i TV3 att det är hon är som ”Sarah” i Mauro Scoccos låt ”Sarah”, som vi undrat och spekulerat, min gissning låg alltid på Renee Nybergs mormor. Veronica Maggio släpper Satan i gatan och får oss alla att sonika hänga upp Oskar Linnros-frillan på hyllan, förutom i Linköping där frisyrer 2019 JUST hittat till stadens frisörsalonger. Lena Nyman, Lasse Brandeby och Steve Jobs trillar av pinn, en av världens lättaste fuck marry kill va?

Årets skandal: Att Ola Lindholm väljer att ta ladd på pissmatchen Aik-Mjällby, sån waste.

Årets person: Gunilla Persson och ”Gud får dig att kräkas”.

Personlig händelse: Jag är 15 och lägger upp en bil med registreringskylten fap på instagram.

Betyg: 4/5 nazist-uttalanden av Lars von Trier.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ola Lindholm ledde barnprogramet ”Wild Kids”, ett Robinson för barn och svagbegåvade.

2012

Vi alla trodde att jorden skulle gå under och packade både farmor och faster i bubbelplast men istället hände något mycket mycket värre: Eric Saade och Molly sanden gjorde slut. Årets största filmhit är Sean Banans ”Seanfrika” som ses av hela 12 personer. Landssorg ännu en gång när Björn Ranelid väljer att sjunga om säd i Melodifestivalen. Björn Ranelids fru är dessutom under denna tid min skolsyster, hon kommer alltid till skolan i dyr päls. Jag kan därför konstatera att Björns fru rört min och förhoppningsvis (?) även Björns pung. Senare under året var paret Ranelid med om en allvarlig trafikolycka, händelserna är förhoppningsvis inte sammankopplade. Eric Saade tar 1500 kronor för backstage-biljetter på sin show och wow vad det inte ens hade kunnat säljas som en musikhjälpen-auktion idag. Jag hade nog inte ens tagit emot 1500 bitcoins för att se Eric Saade sjunga Manboy i akustisk version live. Loreen vinner Eurovision och helt plötsligt har vi glömt och förlåtit Anna Bergendahl. Gagnam style släpps och helt plötsligt ska alla stoltsera med att den minsann heter Gangnam Style efter lyxiga kvarteret Gangnam-gu i Sydkoreas Seoul, ”det är som deras Östermalm”,  sa alla samtidigt som de grät åt tolka aldrig tårar – inte för att den var sorglig utan för att de ville ligga med Adam Pålsson så himla gärna. Swedish House maffia säger tack och hej för gott och tack för det säger vi alla andra.

Årets skandal: Inget kött på Way Out West, vilket leder till en nedåtgående spiral av tönteri och dåliga sponsorer.

Årets person: Personen som misshandlade prins Carl Philip i Cannes.

Personlig händelse: Min kompis Jocke lyckades lura våran lärare att han satt kvar i sin plats och få närvaro under samhällskunskapen när han bara hade satt en mössa på en boll och ritat ett ansikte på ett papper. Jocke pendlade varje dag till centrala Stockholm från Örebro så kunde ändå unna honom lite skolk.

Betyg: 3/5 Makonde Linde lurar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att könstympa en svart kvinna-tårtor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013

Roligast detta år är väl ändå att skämta om Anna Odell. Hennes film återträffen gör succé, en film som handlar om att hon inte var inbjuden till en klassåterträff. Varje gång det vankades baluns kunde man fråga var Anna Odell var, svaret var alltid ”Hon blev inte bjuden”. Senare kom det väl t.o.m fram att hon var bjuden men att inbjudan hamnat under hennes hallmatta? Så tänker jag nu varje gång jag inte får ett bud av typ Patrikssons PR, att mina hudvårdsprodukter antagligen ligger under hallmattan. Eva Hamilton förklarar på presskonferens att svt snart kommer sända allt på nätet. Searching for sugarman får varenda kille med en mobilkamera att drömma om att vinna en Oscar. Hultsfred, som då tydligen uppståt, flyttar till Sigtuna och byter namn till Hultsfred Stockholm ungefär samtidigt som Martin Melin och Läckberg skiljer sig och vi hinner inte ens säga ”är ingenting heligt längre?” fören Marie Serneholt presenteras som ny programledare för ”Bingolotto”. Vine (rip) blir alla kids bästa app och ger oss oförglömliga klassiker men också fucking bröderna Paul. Vines (rip) populäritet tvingar Instagram att börja med video och ger således egentligen alla mina vänner en chans att tjäna pengar på helt ok roliga klipp. Swedish House maffia tackar för sig och spelar sin sista spelning någonsin, i Miami.

Årets skandal:Närmare 500 000 kvadratmeter torvmosse brinner ner utanför Örkelljunga.

Årets person: Killarna i fucking Ylvis, what does the fox say vill man ju helst göra ogjord.

Personlig händelse: En religös släkting ger mig i julklapp ”Brandmän med klös”, en bok fylld med halvnakna brandmän som håller i kattungar. Personen förstod inte de sexuella undertonerna alls.

Betyg: 2/5 Pewdiepies

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2014

Vi börjar året med att Beatrice Ask går på och delar en satirartikel om att 37 personer dog av överdoser dygnet efter marijuana legaliserats i Colorado. Hon säger att hon fattade att det var satir men att det ändå säger något(?). Blekinge läns tidning kallar 2014 för ett sorgens år. Detta delvis p.g.a alla som lämnat oss för tidigt men kanske framförallt för att det blir en pinsam tystnad i ”Skavlan” i SVT när David Hasselhoff frågar gästen Kristi Brud vad hon är känd för. Medlemmarna i Panetoz måste ha namnlappar i SVTs morgonsoffa för att programledarna ska kunna skilja de åt (japp detta hände faktiskt) och Ellen den generösa cementerar sig som en äkta boomer när hon tar en selfie som slår något jävla rekord under Oscarsgalan. MIA SKÄRINGER FÅR SKIT FÖR ATT HON SKRIVER EN KRÖNIKA SOM LITE FÖR MYCKET LIKNAR EN SÄLJTEXT FÖR PROVIVA. Mia Skäringer var alltså typ 2014 års Kakan Hermansson. The fooo slår igenom och det är fullständigt kaos runt om kring base23s lokaler kring östermalmstorg där grabbarna repar. Janne Malmsjö slår i huvudet på lets Dance-finalen, alltså han satt bara i publiken och var full typ?. Ruben östlund vinner pris för pissfilmen turist, om det är filmkonst när en pappa inte hjälper sin familj har jag lite semesterfilmer jag gärna skulle vilja sälja till Hollywood. Blekinge läns tidning skriver att 2014 är året alla ska ha en podcast, vänta bara BLT, VÄNTA BARA. Outkast blir nästan avbokade från Way Out West pga sexistiska. Lorentz slår igenom stort och helt plötsligt ska alla killar se ut som att de är vaktmästare på Södra Latin.

Årets skandal: När både Ship to Gaza och Fria Tider gillar min tweet om att vi borde bomba Norge som bytt namn på Alfons Åberg till Albert Åberg. Alfons är tydligen Hallick på norska.

Årets person: Min 17åriga kompis Adam som skulle köpa 3:50r men som fick panik och köpte fyra kilo palsternackor också för att ”verka vuxen”.

Personlig händelse: Min lillebror får ansvaret att köpa present till sin kompis, köpte tre paket riskakor med orden ”alla gillar riskakor” och ”han ville ha något praktiskt”.

Betyg: 5/7 the foo-porr

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2015

2015 är verkligen inte de sköna killarnas år. SVT lanserar den bespottade serien Boys som egentligen bara handlar om att Adam Pålsson rakar pungen med skakig kamera. Den blir så hatad att det tillslut är coolt att gilla den och typ Liv Strömquist hyllar den tillslut i sin podd. Martina Haag hänger ut sköna snubben Erik Haag (som bara ville vara lite otrogen) i hennes bok ”Det är något som inte stämmer”. Det är något som inte stämmer är dessutom det jag känner när jag idag ser bilder på Viktor Frisk och Martina Haag. Ruben Östlund spelar in sig själv när hans mediokra film turist inte blir Oscarsnominerad.  Mandio Diao splittras och blir aldrig detsamma, alla 150 tyska fans gråter. Robban Broberg dör. Måns Zelmerlöw råkar säga fel vinnare på kristallen men ingen i publiken bryr sig p.g.a att alla är för fulla och helt upptagna med att försöka få till en liten liten otrohet med den där unga praktikanten. Ingenting går snubbarnas väg detta år. Kulturmannen-debatten härjar för fullt. K svensson gasar sig igenom en av Sveriges största drev någonsin och Gustaf Noren gör bort sig i Breaking News.

Nu ser jag här i mina papper att jag läst fel. Sa jag att 2015 INTE var sköna killarnas år? för då ljög jag? Håkan (Hellström, inte bråkan) säljer 3 miljoner biljetter till Ullevi på fyra minuter och är således så rik att han kan köpa loss hela andra lång. Stenmark vinner lets Dance. Måns vinner eurovision och Kleerup ligger med Lisa Nilsson under så mycket bättre (detta är ett rykte jag läst på Flashback, men är för bra för att inte vara sant). Sist men inte minst så förlorar Thomas Krangnes oskulden. Länge leve den sköna killen, den sköna killen kan aldrig dö (förutom om typ 2 år).

årets skandal: SVT Flow, orkar inte ens försöka förstå hur de tänkte.

Årets person: K svensson gasade sig ur en kris, nothing but respect.

Personlig händelse: Min pappa klädde av sig i ett tåg och la upp på twitter och nu är det det enda som kommer upp om man googlar mig. Länge leve den sköna killen.

Betyg: 5/5 Lasse Kroner skämt om sin kuk

 

 

2016

Skam tar över hela världen och helt plötsligt börjar alla tjejer bryta på Norska så fort de fått i sig en öl. Kanske bättre det än idag när alla killar börjar härma Jonatan Unge så fort de ens luktat på en hot shot. På tal om skam så vinner Joel Ighe ett hederspris som en skön person på Nöjesguidens stockholmspris. Persbrandt får inte längre spela Gunvald Larsson, buhu säger alla 40+ killar med dvd-samling och it-relaterade jobb. Anna Book diskas från mello p.g.a att låten redan deltagit i makedoniska tävlingen, buhu säger alla med Anna Book-relaterade jobb (alltså Anna Book och Sonja Alden). Alicia Vikander vinner en Oscar och får alla tjejer på Södra Latin att intala sig själva att det är ok att inte komma in på scenskolan, ”TITTA BARA PÅ ALICIA”. Kanye West hälsar på i Älmhult, först ryktas ett stort samarbete med Ikea men tydligen är bara Kanye ett stort fan av filmen ”Åsa-Nisse – Welcome to Knohult”. Avicii meddelar att han slutar turnera samma dag som Yohio offentliggör att han flyttar sig och sin karriär till Japan, vi önskar så innerligt att deras vägar förbyttes där och då.

Årets skandal: CRFN snor friskt från Louis CK (rip) till sin nya serie Juicebaren. Nu när man ser tillbaka på det gjorde hon kanske inget fel, gubben förtjänade det.

Årets person: Jag, jag var fan otrolig 2016.

Personlig händelse: Min vän Edvin blir rikskändis när han live under Amy Schumers show i globen får gå fram till henne och säga ”Mellangård”. Han blev sen omnämnd i Aftonbladet som det bästa i hela föreställningen.

Betyg: 5/5 Juicebaren

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär såg Joel Ighe ut då. Enligt egen utsago fick han ligga minst tre gånger per kväll under denna period.

 

2017

2017 springer clowner runt på stan och skrämmer folk, men nog om NMR. Ebba Busch Thor tjatar sig med i så ska det låta, ungefär samtidigt populariseras ordet ”cringe”. Håkan Hellström försöker öppna musee-verksamhet på Liseberg och det blir den största succén sen Sean Banans Seanfrika 2 släpps på bio. Cirka 9 kinesiska turister besökte museet i tron om att det var toaletter. Ruben Östlund vinner Guldpalmen med en film som sydsvenskan kallar en högerpopulistisk töntkomedi. Jockiboi vinner guldtuben och får varenda halvtatuerad, halvalkoliserad småbarnspappa från Linköping att hoppas på nocco-spons. På något jävla vänster lyckas Daniel Redgert bli household SAMTIDIGT som Henrik Berggren blir poppis igen, hur de kan poppuläriseras samtidigt är det underligaste som har hänt. Mina vänner JacquesThomasOscar vinner Nöjesguidens stockholmspris för årets nöjesförbättrare. Rebecca och Fiona skrek ut sitt missnöje i lokalen. Jag ska helt ärligt säga att jag inte kommer ihåg så mycket av 2017. Jag festade och jobbade något enormt (om det kan räknas som jobb att hänga med Youtubers och festa att sno folks bord på spy bar).

Årets skandal: Bråvallafestivalen i Norrköping ställer in. Arrangörerna skyller på de flera övergrepp och våldtäkter som skett under festivalens år. Sanningen ligger nog antagligen i de många miljoner man år efter år gått back på satsningen. Flera (aningslösa) influncers hyllar tilltaget.

Årets person: Jean-Claude Arnault, eller som Peter Englund väljer att kalla honom i Expressen: ”Den jäveln”.

Personlig händelse: Jag träffar en person som börjar sälja fidget spinners till mig på fyllan. vi har en idag en sporadisk kontakt på Instagram.

Betyg: 3/5 bönder i bonde söker fru låg med varandra istället.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2018

Metoo tuffar på ordentligt och får varenda mediaman att kika på sparkontot. GDPR-skämt fick alla de tråkiga på kontoret att skrocka till och känna sig iaf för stunden som Johan Rheborg. Kylie Jenner släpper en två timmar lång video på Youtube om sitt nyfödda barn och varenda influencer blir därefter en efter en gravida. Elaine Eksvärd börjar dreva mot Mr Cool och Simon Gärdenfors för att de sjungit om att ha sex med barn, vänta bara tills hon får se alla 27åriga Art Directors Tinder-matchningar. Albin Lee Meldau bevisar att man inte behöver vara framgångsrik och eller särskilt likeable för att delta i så mycket bättre. Özz Nujen la också upp en alldeles för lång live på Instagram från någon fest där Carola stod och drog skämt och sjöng på en scen och en av dansarna i Lets Dance dansade bakom henne, allt ackompanjerat av diverse rasistiska fylleskämt av özz MEN SKIT I ALLT DET. Det stora 2018 är såklart den runkande tv-mannen. Mannen brukade gå in i sitt gym och runka på saker och sen lägga ut på Tumblr om kvällarna, men på dagarna, då satt han i direktsändning och läste typ nyheter. Jag brukar tänka på honom rätt ofta, vad gör han idag? Har han slutat runka mot gym-redskap? Gjorde han ens något olagligt? För om det är olagligt att runka mot gym-redskap får ni gärna spärra in mig. På tal om runk så återförenas såklart Swedish house maffia med inga planer på att sluta (jag ger det tre år).

Årets skandal: När Della Q skulle vara flippiga och var taskiga mot Jonas Hassen Khemiri på nöjesguidens stockholmspris, han var verkligen egentligen för fin och bra för att komma dit men hade kämpat sig dit trots sitt enorma självhat så skulle de prompt kasta skit på honom. Tror inte han repat sig än.

Årets person: Lill-babs och Avicii :(

Personlig händelse: Blev mordhotad efter jag skrivit ett taskigt inlägg om VRG Djursholm. Slutet gott allting gott och kommentera om shoutout Philip Versteegh som borde starta upp intervjusällskapet igen.

Betyg: 5/5 Voi:s.

cbb06f6c337640349b28afd7ebd16f57

2019

Jag tycker det känns för tidigt att sammanfatta 2019. Men om man ska ta med sig något är det att Greta Thunberg t.o.m fått gangserrapparna Einar och Macky miljömedvetna, deras senaste låt heter ”Tesla” och refrängen går ”Ratatata från en Tesla”.

 

 

 

 

 

 

Sammanfattningsvis:

10-talet känns när man ser tillbaka på det mest som en enda stor dominoeffekt av trafikolyckor. Det känns som det sakta men säkert för varje år blivit lite värre och värre och ballat ur mer och mer. Nu när man ser tillbaka på det kanske man önskar att vi i framtiden tar ett steg tillbaka och lugnar oss lite ibland. Att vi kanske lägger ner telefonen, loggar ut från Instagram i paddan och andas i fyrkanter. Framförallt vill jag uppmana alla att INTE rösta på Anna Bergendahl i melodifestivalen, för skickar vi henne till Eurovision och det går som förra gången så kommer nog aldrig Sverige bli sig självt igen. Hej då 10-talet och hej då Swedish House Maffia.

 

Pål Ströbaek

fredriksoderholm 7:43 09 Dec 2019

att allt bara faller på plats? det är inte klokt. för två veckor sen fanns inte idén ens och nu i lördags hade vi pilot-inspelning i med hela Gott snack-gänget. Bror, mor några KILLAr till och vår urgulliga ljudtekniker Calle Nilsson (ja jag är partisk men tycker han är värd att kolla in på spootify!)

Testade segmentet Relationspanelen med Thomas Krangnes Jaques Karlberg och Frida Vega. Blev inte ett dugg dåligt eller tråkigt om jag FÅR säga det själv. Finns att lyssna på HÄR.

Lite mer KLUVEN till psykologen men svagt var det inte.

Den här veckan ska jag KÖTTA på med testinspelningar med tjejor. Måste jobba med DIVERSITY så är det. Obeskrivligt glad och tacksam för att vi får husera på Nöjesguiden och köra i deras lilla poddstudio. Är sjukt jävla pepp på det här. Ska inte ta mig VATTEN ÖVER HUVUDET SOM DEN KOKAINSKALLE jag är men det KÄNNS som att det kanske går att dra igång redan i mitten på januari.

Både Patron och kickstarter kämpar på. Överväg gärna att bidra OM du har MÖJLIGHET.

 

Jesper är lite ny på det här med radio men det tar sig. Han ska bara förstå att puffskyddet inte MÅSTE användas som en burka. Det finns nåt i BIKT-känslan det ger dock?

 

inte direkt radioutseende på relationspanelen. Synd att vaska nästan.

Vad blir det för rap? 5:21 09 Dec 2019

OZZY har ett par saker han vill få sagt.

– ”SEXAN” ute nu –

LYSSNA I DIN PODD-APP ELLER RAKT HÄR:

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud

Tack till alla som stöder oss på Patreon! Vi uppskattar det enormt!
Besök länken om du också vill stödja oss: www.patreon.com/VBDFR!

Eller köp MERCH! Kolla in printmotor.com/vbdfr!

Julian Hase 5:04 08 Dec 2019

Det var en helt vanlig dag på tunnelbanan under en helt vanlig tid mitt på dagen, och i vanlig ordning ville alla ta sitt liv.
Jag bor på gröna linjen, ökänd för att ha för många tåg och samtidigt för många människor i dem, något som gör all effektivisering omöjlig. Stoppar de in fler tåg blir det ännu mer kö på spåren, och plockar de bort tåg för att minska kön blir det ännu fullare tåg. En sits som bara kommer bli värre och värre tills nya linjen är färdigbyggd, något som beräknas vara klart 2030 men som kommer bli försenat till 2040, när resten av världen gått över till kollektivteleportering.
Jag är på väg in till stan och tåget är fullt men inte packat. Folk hostar och grymtar, men i övrigt är det relativt tyst. En trasig själ i lovikkavantar gråter. Det är en olustig syn men jag låtsas som ingenting. Barnet mittemot sparkar mig på smalbenet, eftersom det är sånt barn gör, och jag önskar livet ur honom. En kvinna pratar i telefon men säger ingenting av värde. Personen i andra änden önskar livet ur henne. Resan fortsätter.
Tåget stannar vid Gullmarsplan. Jag kollar ut genom fönstret och ser en man på perrongen som lugnt och metodiskt och med hög precision står och spyr i en papperskorg, som om det vore hans jobb. Det är så kontrollerat att det ser ut som att han tränar inför något. Han spyr en deciliter, samlar sig i tre sekunder, spyr en deciliter till, osv. Det pågick när mitt tåg rullade in på perrongen och pågår fortfarande när vi åker därifrån. Så vitt jag vet kan han ha stått där och spytt i en timme. Kanske gör han det än.

Vi åker vidare över bron och kommer snart försvinna ner i tunneln till Skanstull. En man i fyrtioårsåldern vinglar sig fram genom vagnen i jakt på sittplats, när tåget plötsligt tvärnitar. Han ramlar framåt med händerna utsträckta framför sig, frenetiskt sökande efter något att greppa tag i, men eftersom han befinner sig långt ifrån uppenbara räcken siktar han istället in sig på en jämnårig kvinnas ansikte och trycker upp handflatan i näsan på henne.
Hon skriker till, högt och gällt, och tar sig för ansiktet med båda händerna. En tystnad uppstår i vagnen och blickarna riktas mot dem. Mannen, som nu återfått balansen, står böjd över henne och frågar försiktigt hur det gick, om hon mår bra. Han vet att det finns en risk att han knäckt hennes näsben, och om han sett Con Air vet han också att det finns en risk att näsbenet kan tryckas upp i hjärnan om man slår tillräckligt hårt, vilket han gjorde. Men hon svarar inte. Hon är djupt försjunken i sin smärta, och hennes enda livstecken är händerna som fortfarande är virade runt ansiktet samt det ihållande gnyende pipet hon ger ifrån sig. Mannen frågar igen, och hon svarar genom att inte sluta pipa genom fingrarna.
Tåget fortsätter åka och mannen blir stående vid sitt offer. Det är uppenbart att han inte vet hur han ska hantera situationen, att han inte hade räknat med hennes iskalla respons på hans olivkvist. Hans stirriga blick söker över vagnen för att bedöma skadan på hans anseende, men folk verkar mest obekväma. Till slut börjar han sakta backa ifrån kvinnan; han vill bort från situationen samtidigt som han tydligt vill demonstrera för övriga passagerare att han är redo att rycka in med ett nytt ”hur gick det” om så skulle bli nödvändigt. Men det blir det aldrig, och sekunden tåget anländer till stationen och dörrarna glider isär kastar han sig ut ur vagnen och kubbar det snabbaste han kan mot nästa vagn. Från noll till hundra, medan den misshandlade kvinnan bara fortsätter sitta orörlig och pipande som en kaffepanna.
Jag minns inte hur länge hon satt kvar så, men kanske var det för evigt. Kanske var det där hennes sista stund som fullfjädrad människa. Kanske lever hon idag ett stillsamt liv som råttskrämma. Jag, om någon, vet inte.

Tåget lämnar perrongen precis som det är tänkt att tåg ska göra, men när det kommit upp i full hastighet och hamnat ungefär mittemellan Skanstull och Medis händer något. Utan förvarning tvärnitar vi igen, som om lokföraren ställt sig på bromsen för att väja för en tunnelälg, och alla som står upp börjar studsa in i varandra som radiobilar. Att ingen av oss i vagnen var beredd är inte så konstigt, men hur lokföraren – som gissningsvis har något form av genomskinligt yta framför sig genom vilken han kan se vart han är på väg – kunde bli så överraskad är ett desto större mysterium. Att det skulle röra sig om ett rödljus – som han påstår när han pliktskyldigt vevat igång mikrofonen för att tala till oss i ”bagageutrymmet” som han förmodligen kallar det – kändes osannolikt. Hänger verkligen tusentals liv på ett ensamt rödljus placerat precis runt ett hörn? Ställer mig tveksam. Så om det inte rörde sig om en akut familjeangelägenhet eller möjligtvis en tunnelälg så hade lokföraren en hel del att förklara.
Men den slappa lögnen om rödljusen var allt vi fick, och sedan blir vi stående. Vagnen tystnar medan sanningen börjar gå upp för folk – när de inser att de eventuellt kommer att dö. Någon tar långsamt, men med en underton av panik, av sig sin halsduk. Ögon flackar. Det börjar bli rejält varmt i takt med att syret ersätts av ren koldioxid och folks kroppar närmar sig maxpuls. Livet har äntrat en ny fas.

Det har nu gått en vecka och vi är fortfarande kvar mellan samma två stationer. Jag skriver det här från under ett av sätena, där jag tagit skydd mot de olika rabiata barngängen som bildats. Tolvåringar uppväxta på Fortnite och CoD som sedan dagen de föddes har hängt i forum och slipat sina färdigheter i psykologisk krigföring till perfektion. Den största klanen kallar sig Epic Lulz och har precis markerat revir genom att hugga huvudet av en konsult med kostym och ryggsäck. Deras ledare, Aragorn, är liten för sin ålder men särbegåvad, och rider på axlarna av en storväxt tonåring med låg IQ (och EQ för den delen) som kallas Headshot.
Och sådant är livet i Maskinen. Vi vet fortfarande inte när vi kommer härifrån. Lokföraren anropar oss en gång per dag, prick 08.00, för att berätta att det är tågkö och att det kan gå lite långsamt genom stan, vilket de flesta av oss är benägna att hålla med om. Ingen vet heller sanningen bakom uppehållet. Det viskas ibland om att personer längre fram i vagnen påstår sig ha sett en kritvit tolvtaggare med lysande ögon galoppera förbi utanför på spåret, men det är förmodligen bara skrönor.
För troligtvis handlar det bara om att SL struntade i varningarna och stoppade in extra tåg på gröna linjen. Det skulle de aldrig gjort.

Om jag någonsin kommer ut härifrån ska jag tipsa SL om att det med dagens avancerade teknik finns sätt för de olika tågen att kommunicera med varandra, så att man på så vis skulle kunna utveckla ett system för att koordinera trafiken. Kanske skulle ett tåg kunna vänta med att lämna sin station tills det fått information om hur det ser ut på nästa, istället för att, som nu, behöva upptäcka det först en sekund innan det kört hela vägen upp i röven på tåget framför.
Det är säkerligen mer komplicerat än så, det är det alltid och jag är sannerligen en lekman när det kommer till kollektivtrafikslogistik, men just nu är vi mitt uppe i att lotta fram vem av oss som ska ätas upp härnäst, så förlåt om jag inte bryr mig.

Pelle Tamleht 2:13 25 Nov 2019

Körde en så kallad ”uppdateringsrunda” i fredags. Det går ut på att man tar en runda, och uppdaterar sig på nya ställen. Jag gör det ett par gånger i månaden, och det blir ofta både gott och trevligt. I fredags började vi således på Positano med en fördrink. Positano är Tjogetgängets nya etablering på NK, och det är ett utmärkt ställe att kicka igång helgen på med förslagsvis en Negroni.

Pitstop nummer två blev på Folkparken som öppnade för ett par månader sedan. Jag hade bara varit där på presslunch innan, men det här var något helt annat. Tog såklart in alldeles för mycket mat, men sjukt nog åt vi upp allt. Folkparken huserar i Jensens gamla lokaler på Sveavägen, men ska absolut inte förknippas med sin föregångare. Inspirationen kommer istället från Warpigs i Ködbyen, och på matsidan tycker jag ärligt talat de gör klart bättre ifrån sig än sin danska förlaga.

Avslutningsvis smög vi in genom den grönt upplysta porten bredvid Coquetel Social, och ner i källaren till speak easy-baren Lucy’s Flower Shop. En cocktailbar som av allt att döma siktar på att ligga i stans (landets) absoluta toppskikt. Extra kuriosa är att den ligger i Dr Albans gamla studio, vars golv har sänkts med typ en halvmeter för att få till takhöjden.

Varsågod för tre gånger tips.

crfn 7:32 25 Nov 2019

Jag tror verkligen Söderholm har fel ang fleece tröjan. Schyffert, plåt-Niklas, har tydligen sagt att roliga kvinnor är lika sällsynt som en snygg fleece.

Jag blev så jävla glad att liksom två flugor i en smäll var så jävla ägda?!!! Och fel på det.

Smäll ett: vinna över Söderholm (och detta handlar inte om att han e pundare, älskar pundare/ andra chansen/ pundare i media) men på köpet att vinna över Söderholm vinner jag också över Schyffert = smäll två.

Det var två flugor.

Tredje och viktigaste flugan: fleecetröjan.

och liksom min slutplädering i rätten.

för vet ni gott folk vad som är det trendigaste plagget november 2019:

fleecetröjan.

och det finns inte bara en snygg fleecetröja utan fleecetröjor ÄR det snyggaste som finns.

färska exempel: Magnus ugglas fleece

tröja i lördagens så mkt bättre.

Mitt signaturplagg är en ny fleecetröja från patagonia.
Den osar film-team på 90-talet. Finns det snyggare?

Så här ser den ut

Men members of the jury. Får jag fråga er en sak. Om två personer har så fel ang fleecetröjan? Varför skulle de ha rätt om kvinnor och humor?

4 flugor.

plus hela blogginlägget ÄR roligt = 5 flugor.

syndafallet 4:48 18 Nov 2019

 

Min vän kom häromdagen hem från en resa med killen hon börjat dejta. De försöker som alla andra fly vinterdepressionen och bestämde sig för att spontant lära känna varandras kropp och själ i sydligare breddgrader. Nätterna var fortfarande ljumma, ölen billig. De riskerade inte att bli påkomna av några andra turister när han fingrade henne under parasollen. Jag frågade hur hon kände och det skuttade små sockertoppskaniner ur hennes mun när hon pratade om honom. Jag frågade om sexet och hon drack en extra klunk av kaffet. De små kaninerna förvandlades till ormar när hon berättade. Hon: nyknullad och lycklig i morgonljuset. Han: påväg ur sängen, vänder sig om och scannar hennes kropp från topp till tå och säger att hon är en sexig liten säl. 

Men trots det faktum att hon fann honom attraktiv överlag, kunde hon i den stunden inte säga samma sak tillbaka. Det var något med att han så obrytt gått för att hämta solskyddsfaktor trettio, vandrat tillbaka, ställt sig med ena foten på sängkanten (fortfarande naken) och omsorgsfullt börjat smörja in kvadratcentimetrarna av hans ludna vader. Jag la en hand på hennes axel och tyckte synd om både henne och killen hon pratade om. Samtidigt kände jag igen mig. Hon var inte den första att äcklas av att se denna ojästa lussebullsdeg  mellan benen på en man. Men vad är det med den nakna mannens kropp som får en att känna en bitterljuv avsmak? Eftersom jag nästan läst sociologi A så kan jag ju ett och annat och tog därför på mig ansvaret att tillsammans med min förtvivlade vän finna svaret på denna gåta.

Till en början handlar det troligtvis om att se en naken man i en sådan vardaglig situation. Jag menar under sex har den manliga kroppen ett uppdrag att fullfölja. Men att se en naken man i ljuset av insmörjning eller typ tånagelklippning sabbar ens världsbild. Det är att bryta den fjärde väggen. Som att fråga “Kan du klämma finnen på ryggen jag inte kommer åt?” Mitt under missionären. All den sexuella spänning man byggt upp krossas i samma sekund som en man dricker mjölk direkt ur paketet utan att skydda sitt eget paket. Men hur kommer det sig att killar inte verkar förstå detta och envisas med att vandra runt i adamsdräkt?

Troligtvis för att de aldrig varit sexualiserade. En manskropp är bara en kropp och inte ett sexigt objekt. Manlig sexighet definieras inte av deras kroppar utan mer av vad de gör och hur de gör det. Om de har ett självsäkert kroppsspråk, klarar av att behärska det latinska språket, om de har någon typ av nutidsorientering.  Aldrig har mäns kroppar blivit så pass objektifierade att de behövt förhålla sig på samma sätt som kvinnor gör till sina kroppar. De pysslar till exempel inte med självobjektifiering och skonas därför från habitual body monitoring som på svenska betyder typ: tvångsmässig tillrättaläggning av sitt utseende för att förbättra det tills dagen man dör. Istället beter sig män ofta tvärtom. Glömmer att det finns någon annan i rummet, att de har en kropp och att någon tittar på den. 

Vi pratade vidare om den osexiga manliga kroppen och påbörjade en historisk tillbakablick, kort in på vårt bildgooglande insåg vi att den sexiga manliga kroppen inte ökat eller minskat i BMI under de senaste århundraden. Barbies Ken. Michelangelos David, den vidriga Zlatanstatyn i Malmö. Den vidriga Marcello i Paradise hotel. Den typiska manskroppsen har alltså inte förändrats sedan 1504 utan ser exakt likadant ut då som nu.  Detta på grund av att män inte haft någon kroppsaktivism. Forskaren Caroline Heldman vid Washington University berättar i sitt ted-talk att endast 4% av de bilder som finns på sexuellt objektifierade kroppar är av manliga sådana. Detta betyder att representationen som finns av nakna män är under all kritik. Tänk då om män på samma sätt som kvinnor bedrivit kroppsaktivism så att både benrangel och mage-över-kalsongkant-killar fick stå på scen tillsammans med Magic mike. Då hade nog den sexuella frigörelsen inkluderat även män och på samma sätt som kvinnans ideal utvecklats från Venus födelse till Barbie till Kim K. Sen har väl vi, kvinnor, insett att det inte helt och hållet går att avsäga sig sitt erotiska kapital och därför gjort det det enda möjliga: använda oss av vårt utseende! Tnx 2 bodypositivity och instagramaktivism är det inte endast EN kvinnokropp som anses sexig numera. Nä nu när vi sexualliserat vartenda del av kvinnokroppen så kan alla vara sexobjekt! Spelar knappt någon roll om din kvinnokropp skulle vara ful eller trasig för så! länge! du! ha!r en! kvinnokropp! kan du vila i att den alltid kommer vara sexuellt betingad! Taaaaaack!

Mitt förslag är då att vi börjar sexualisera män så att även de får lov att vara sexiga när de smörjer in sig med solskyddsfaktor. Forskaren Heldman tog fram en (ungefär) checklista för att identifiera en objektifierad bild. Vill du också vara med i kampen för sexiga män? Se då till att följa denna checklista nästa gång du har möjlighet att porträttera en man. 

  1. Visa endast en sexualiserad del av den manliga kroppen på bilden.
  2. Ersätt ett objekt med en manlig kropp. Låt han föreställa ett bord, ett handfat eller en leksak.
  3. Låt bilden visa sexuell tillgänglighet som det definierade personlighetsdraget hos personen. Ex. kille som i en sexig ställning tar på sig en kondom för en försäkringsreklam.
  4. Visa upp kroppen i samband med en tjänst eller vara som kan kapitaliseras på.

Om du som man är alldeles för otålig för att få bli sexualiserad så använd telefonen! Skriv långa texter om att du äger din kropp! Att alla penisar är fina penisar! Skriv att alla kroppar förtjänar att ses som sexobjekt! Vare sig de vill eller inte!

När kaffet var slut gick vi ut från kaféet, mötte en man i mjukisbyxor där konturerna av hans könsorgan syntes under det gråmelerade tyget. Kräkreflex. Vi har en lång väg att gå. När jag kom hem ägnade jag mig åt mitt dagliga tindrande. Swipear vänster på vartenda lättklädd man. Vi har en lång jävla väg att gå. 

Michael Gill 11:03 13 Nov 2019

 

Här är en liten spoiler för Spelsidan i nästa Nöjesguiden: det kommer handla om NES-spel. Nyproducerade sådana. Jag har intervjuat Ellen Larsson, som är ungefär hälften av utvecklingsteamet bakom Kickstarter-succén Project Blue.

När jag skriver detta är det 29 timmar kvar tills det att Kickstarter-kampanjen avslutas. Så om du vill vara med på tåget är det dags att lösa biljett nu!

myrna 1:18 12 Nov 2019

Ah, ni vet. Iallafall ni som är på twitter vet. Den här helvetes jävla tråktrenden som aldrig verkar försvinna helt, och varje gång den återuppstår lyckas den överträffa sig själv i snark. Det hjälper inte direkt att de enda som använder sig av den är nouwtjejer och tönthögertjejer (mira pak choi s/o t KaptenYnkrygg som myntade), den senare kategorin endast för att få spridning (sk clout), som twitter gång på gång ger. Lär ni er ALDRIG? Sätt på mute och gå vidare me era liv. Känns det lönt argumentera mot någon som tycker Sveriges situation är ”sämst”? Snälla håna henne för annat. Typ hennes töntiga personlighet, barnsliga utseende eller att hon är utbildad modekommunikatör, ge henne inte det hon vill ha. Vet inte riktigt vad som provocerar mig mest, tjejer som har på riktigt provokativa åsikter (å därmed alltid uttrycker sig i enlighet med ”unpopular opinions”-trenden och drf väl inte alls behöver kategorisera de som det), eller de som bara verkar tro det e helt jävla crazy tycka d äckligt m selleri i smoothies. Idag ramlade jag över ännu en tråd med ”unpopular opinions” och va tvungen scrolla tillbaka till huvudtweeten flera gånger för å dubbelkolla så det inte stod ”popular opinions”, aldrig har jag sett så vanliga åsikter samlade under ett anspråk till motsatsen. Ville dela med mig :)

Så nu har jag brasklappat min elakhet ish låt oss gå vidare.

 

:O Att det skulle vara osexigt med killar som håller på med traditionellt kvinnliga saker?

Finns det någon som inte tycker detta? Till och med de som dejtar någon för dens pengar tkr väl typ vad de ägnar sig åt är ”trash”?

 

Psykologi A va?

 

Jag har bestämt för mig att alla älskar dialekter.

 

Hahah detta e så jävla kul. Vem gör detta??

 

Det är för FAN en väletablerad MEME att androidtelefoner e sämre.

 

No offense t dig sauronlol, verkligen, men man kan inte direkt m dina 30k följare kalla dig indie.

Tkr du det e konstigt att folk vill supa som fan, röka cig och åka runt i bilar som dånar ashög musik hela dagarna? Hmm nu när jag tänker efter är det kanske en impopulär åsikt.

 

Hahahaahahahaha

 

Du och alla andra tjejer.

 

Jag fattar inte ens, vad betyder detta? Vad är åsikten? Att man ska skämmas om man har fult hår? Det lär man väl göra eller?

 

Nu har jag hört allt.

 

Ett tydligt tecken på att ens åsikt e impopulär e att den får 700 likes.

 

Ja det har du gemensamt med alla moderater.

 

 

Ja den här åsikten förekommer i prick varje romantisk komedi någonsin. Om det e nått populärkultur lärt oss e det väl att du alltid kommer sluta upp med en töntig ensamvarg (efter han tagit av sig glasögonen ofc).

 

Vem tycker knark är coolt? ???? ? Säg en person.

 

Ja den största rörelse som pågår i världen just nu baseras typ på detta.

 

Kan vi snälla lämna ”unpopular opinions” bakom oss? Det är inte coolt att ha på riktigt impopulära åsikter och har du inte det behöver du inte försöka låtsas som de är det. Twittra din skit rakt upp och ner som vi andra.

Julia Gummesson 6:05 20 May 2019

Årstider kommer, årstider går. Lycklig den som ordning på sina sinnesintryck får. Här kommer några av mina.

1. Ett bättre sätt att servera glass

Coupeglas i metall för glass från Lagerhaus

Har länge gått runt med en känsla av att något saknas i mitt liv, och när jag var på allt-möjligt-butiken Lagerhaus nyligen insåg jag vad det var. Det finns nämligen inget trevligare sätt att få glass serverat än i ett sånt här coupeglas i metall (och deras variant var till ett synnerligen fördelaktigt pris?). Protestera om jag har fel här, men, oavsett glassens kvalitet kan det ibland kännas så slappt och undermåligt när någon drar fram ett paket glass ur frysen som avslutning på en i övrigt härlig måltid. Kommer glassen däremot åkande i ett fordon av det slag som syns på bilden är det bannemej en annan femma!!! Bring on the ice cream!!!

2. Med passion för frityr

Friterat av Paul Kulhorn

Glad överraskning som kom i veckan: ett paket innehållande paret Paul Külhorn och Eva Liljefors nyutkomna kokbok Friterat, som av omslaget att döma är en guide till att fritera precis allt. Förutom att vara en hyllning till frityr av alla tänkbara slag är det också något av ett visuellt kalas att bläddra i denna bok (och möjligen kan det ha något att göra med att båda två jobbar med formgivning och illustration till vardags).

Fritera av Paul Kulhorn

Friterat av Paul Kulhorn

Jag var rädd för att fritera hemma förr i tiden, ända tills jag anammade tankesättet att det bara var som att steka i väldigt mycket olja. Det gäller helt enkelt att vara lite barsk mot den där grytan full av olja – det är du som bestämmer, inte den, och vid minsta rebelliskt upptåg så har du ju också ett lock att slänga på för att stävja eventuellt kaos.

3. Vietnamesisk vurm (ursäkta allitteration, omöjligt att motstå!)

vietnamesisk mat

Alla verkar älska vietnamesisk mat. En matkultur som till skillnad mot flera av sina grannländer inte förlitar sig på hetta i så stor utsträckning, istället tenderar det att vara rena milda smaker som gäller. Jag var i Berlin nyligen och noterade så det otroliga utbudet av vietnamesiska restauranger, en effekt av 80-talets arbetskraftsinvandring som var en följd av en deal mellan det östtyska styret och Vietnams dåvarande kommunistregering. Det finns förstås vietnamesisk mat i Stockholm också, men just den typen av käk som syns på bilden ovan (nudelsoppa och tillhörande jättefat med örter och garnityr) är jag och många med mig svältfödda på. Den som har ett tips om var man kan äta sådant i Stockholm för gärna säga till, speciellt som Berlinturen och dess många vietnamesiska matupplevelser väckt en ny vurm för denna matkultur.

4. Sellerijuicen

sellerijuice

Hälsofreaksens favorit! Nu också min favorit! Ja, det är sant! Jag har fallit pladask för denna klorofyllgröna sörja, inte så pass att jag tänker ägna mig åt tillverkning själv hemma, men så pass att jag blir riktigt glad om den dyker upp framför mig. Ännu mer glad i denna dryck blev jag efter att ha lyssnat på ett avsnitt av matpodcasten The Sportful som heter ”When celery was more special than caviar”. Där går de igenom och förklarar den märkliga sellerihajp som rådde under slutet på 1800-talet i USA – kort och gott: selleri var dyrt som fan, fungerade att ge till sin dejt istället för rosor, och folk köpte särskilda kristallvaser som ställdes centralt på middagsbordet för att visa upp sin selleribukett för eventuella hembjudna gäster. Lyssna, det är ett toppenavsnitt!

5. Avokadoprat i Morgonpasset i P3

Morgonpasset P3 avokado

… och när vi ändå är inne på toppenavsnitt: ni missade förhoppningsvis inte att jag medverkade i Morgonpasset och pratade om allt som rör allas vår favorit avokadon? Det finns så mycket kul att lära sig om denna gröna frukt, och nu har ni chans bara genom att trycka på play, blunda och njuta. Finns i podversion här!

6. Pilsner Urquell + Naše maso på restaurang AG

Pilsner urquell + Nase Maso på AG

Foto: Elias Ljungberg

Detta var ett bra tag sedan nu, men måste också berätta om en tjeckisk afton jag deltog i på restaurang AG. För just den tjeckiska delen stod två influgna representanter från legendariska Prag-delin Naše maso, och förstås pilsner Urquell som kvällen till ära öppnade två tunnor ofiltrerad öl direkt från bryggeriet.

AG

Drycken och dess i höjd varierande skum matchades av diverse delikatesser av det köttigare slaget, och min favorit var denna köttfärslimpa. Inte speciellt charmig på bild, men oerhört god och i sällskap av senapskräm och cornichon. Känner en helt ny pepp för köttfärslimpan efter detta möte, och speciellt i kombination med en stadig öl.

7. Hemmamiddag på resan

Äta ute, vilken grej, vilken dröm va. Men inte varje dag va. Jag har varit tillbaka i Ravello med delar av min familj, och en av de bästa kvällarna var den då vi handlade en mängd råvaror som var för sig fick oss att ”oooh”:a och ”aaah”:a. Vi lagade stora citronkryddade köttbullar i stark tomatsås, ugnsbakade små auberginer med sardell- och citronsmör, stekta endiver med vitlök, gröna kokta linser med persilja och god olja, små stekta kronärtskockor och säkert en mängd andra ting som jag glömt. Det var helt enkelt en livgivande måltid. Har försökt att bevara glädjen över den inom mig och återuppliva minnet av den genom upprepning av auberginerätten hemma, och det har fungerat alldeles utmärkt.

8. Getyoghurt och fåryoghurt

getyoghurt och fåryoghurt

Ursäkta denna fula bild, tagen i min lokala mataffär. Men det är så att dessa två intresserar mig. Jag har inte köpt ännu, för jag har inte kommit på vad jag ska använda dem till förutom att doppa mina cornichons i. Kan någon berätta det för mig snälla?

Och då är vi i hamn! Tack för denna gång! Carpe och allt det där!
/Slaktarn

 

Simon Strand 8:08 18 Mar 2019

För något decennium sedan upptäckte jag en blogg som hette ”Reviews of movies I haven’t seen”.

Bloggen är inte aktiv längre, men idén var alltså att hitta på recensioner av filmer som skribenten inte hade sett. Utan att tänka särskilt på det har jag tillämpat samma beteende vad gäller poddar i nutid. Jag har aldrig lyssnat på en podd i hela mitt liv, men när folk frågar brukar jag tipsa om mina favoriter. Det är inte som att man behöver ha lyssnat för att ha en favorit. Man kan ha egna uppfattningar ändå. Kanske är man till och med i bättre skick att bedöma en podd om man inte har lyssnat på den än om man har lyssnat. Det krävs lite distans för att ha perspektiv på saker.

Därför skrev jag för några veckor sedan (den 1 mars) en recension av podden Daddy Issues av Julia Frändfors och Julia Lyskova. Detta var innan recensionerna började komma i dagstidningarna, skrivna av personer som jag förmodar faktiskt har lyssnat på podden. Ändå verkar vi tycka förvånansvärt lika. Här är min recension:

”För inte så länge sedan upptäckte jag podcasten Daddy Issues, där Julia Frändfors och Julia Lyskova diskuterar sina komplexa relationer till män, i synnerhet äldre män, och varifrån denna komplexitet springer ur. Ja, titeln, är hyfsat självförklarande.

Julia F och Julia L (hädanefter benämnda JF och JL) kände inte varandra sedan tidigare, utan sammanfördes under slumpartade omständigheter. Men slumpen är inte alltid någon tillfällighet. Det visar sig omedelbart i första avsnittet. JFs och JLs intuitiva förståelse för varandra, parad med att de faktiskt inte alls känner varandra, öppnar för en spännande blandning av igenkänning och överraskning. Nu verkar ingen av dem särdeles finkänsliga i grunden, men kanske bidrar det naturliga avståndet mellan två personer utan gemensam bakgrund paradoxalt nog till att de kommer närmre varandra, och att man som lyssnare kommer närmre dem.

Nog behövs det en dos av plumphet för att en podcast ska framskynda den relation som gör att man som lyssnare ska orka stanna kvar och vilja utforska mer. Plumpheten skyndar fram det intressanta. Och plumphet levererar de. Grodorna haglar programledarna emellan, och oftast är det väldigt roligt; men ibland blir det nästan som en tävlan mellan dem, medvetet eller omedvetet, där den joviala fräckheten blir lite för forcerad. Men oftast håller de sig på rätt sida av den gränsen!

Stundtals är det becksvart. JFs långa monolog om en tidigare relation framkallar flämtningar hos vem som helst vartefter den lider. Vissa podcasts är terapeutiska för lyssnaren, andra är det för de som samtalar, och i sällsynta fall gäller det för alla inblandade. När man lyssnar på dessa två får man intrycket av att de tänker, känner och pratar samtidigt. Att de faktiskt utforskar sina egna psyken medan samtalet pågår, snarare än de i realtid bara sätter ord på sådant de tidigare upptäckt och insett. Antingen är det så, eller så är de riktigt skickliga på att ge sken av det.

Tur att podcasten känns intelligent. Annars hade kombinationen av vältrande, politiskt inkorrekta utfall och burlesk humor haft svårt att bli någonting annat än obstinat. Men de lyckas hålla ihop det, och det är just den fingertoppskänslan som är mest imponerande; man tror alltid att samtalet är på väg att kantra, men just då vänder det i stället mot nästa stup. Ett konstant chicken race mellan humor och allvar, ljus och mörker, men där de nyblivna programledarna på något sätt i slutändan lämnar en med känslan av att de vet precis, exakt, vad de gör!

Därför får podden fem plus.”

Festivalbloggen 5:01 04 Sep 2018

Framför den större scenen på Nobelberget, där Popagandas Efterfestival äger rum, står publiken tätt. Förväntningarna inför nattens polstjärna är så höga att det nästan går att ta på. Strax efter klockan slagit 01.00 tänds lamporna ovanför scenen och stavar ut de fyra bokstäver vi alla är här för. LOSO.

Lorentz glider ut till tonerna av sin senaste singel Wow Pow ackompanjerat av öronbedövande jubel från publiken. De kan varenda ord och det blir genast flera grader varmare i lokalen. Det verkar vara en önskad reaktion för redan vid nästa låt – Fiona – tar han sig ner i publiken, vilket visar sig vara den första av två gånger under kvällen. När han sedan river av Holiday känns det som att det brinner.

Vad är en Lorentz-konsert utan ett inhopp av Madi Banja? Som tur är får vi inte veta då han kommer upp på scenen i tid till tonerna av vackra 120 euro. Efter de tidigare fyrverkerierna till låtar fungerar 120 euro som en andningspaus – som tyvärr drar ner energin på resten av konserten. Under de kommande låtarna hamnar Lorentz ibland i otakt och det börjar bli svårt att hänga med. Mot slutet kommer hitsen som mest verkar spelas för att få det överstökat, innan det känns äkta igen med avslutande Demons. Och jag var nog inte den enda som blev positivt överraskad när han tog med sig Little Jinder för att köra deras låt Heartbreaker som extranummer.

Självklart finns det något inom mig som saknar Lorentz i flytväst anno Popaganda 2015 med de blödiga kärlekslåtarna och det oskyldiga uttrycket. Men på nåt sätt är det så SKÖNT att se honom såhär. Jag vill nästan svänga med ordet ”vuxen” här, för i så fall betyder det ändå att jag också växt upp. Flytvästen är nu en vit jacka och svart tshirt och nån gång under kvällen flyttar han de vita solglasögonen från huvudet till ansiktet medan mellansnacket är kortfattat med meningar som ”Mår ni bra eller?” och ”Kan ni den här?”. Även om hans energi växlar mellan att vara oengagerad till att springa nere i publikhavet, från att ligga före musiken med sången till att träffa alla toner rätt så går det ändå hem. För det spelar ingen roll. Kalla honom vad du vill -Loso, Yamamoto, Lorentz – publikens jubel är om möjligt ännu högre när de fyra bokstäverna ovanför scenen släcks.

Armani Maleh

Pers Politik 10:30 09 Jun 2018

Igår släppte SSU nya valkläder med 20 0lika motiv. Spreadshirt-kollektionen kan hittas via ungdomsförbundets webshop där illustrationerna kan appliceras på 100 stycken plagg och produkter.

Det första motivet som dyker upp när man klickar sig in på kollektionen är en T-shirt med en bild på en låda med pappersnäsdukar som vi mest känner igen från amerikanska filmer, tillsammans med texten ”Boys cry, girls masturbate”.

Näsdukslådan är i amerikansk populärkultur starkt förknippad med manlig onani.

Frågan är bara: hur använder tjejer servetter när de onanerar?

Livets ord 8:30 22 May 2018

Vidrigt.

”Jag älskar att resa” måste vara den vanligaste raden bland världens alla tinderprofiler. Du ska älska att resa. Att du vill upptäcka världen säger att du är en härlig, spontan och liggbar person. Jag levde själv i den här lögnen tills jag insåg: att resa är grovt överskattat. Vi lever i en kollektiv lögn, ett falskt medvetande, där resande på något märkligt sätt blivit höjden av att leva.

För vad innebär det att resa? Med att resa menar jag att lämna Sverige. För att göra det måste man i regel flyga och det är bland det mest ovärdiga vi människor gör. Helt frivilligt packas vi som sillar i gigantisk container som på något sjukt sätt flyger 10 000 meter över marken.  Det enda som förenar sillarna ombord är viljan att så fort som möjligt komma av. Under några timmar förlorar vi allt vad hyfs heter och blir sådär äckligt torra i munnen men kan inte göra något åt det för du får inte ta med egen dricka ombord och en vattenflaska kostar 45 kronor.

Väl framme är du turist. Vilket betyder att du är en idiot. Hur mycket du än researchat, vilka coola barer du än hittat så ser du ut som ett fån. Ta en sväng i Gamla stan eller något annat turiststråk i Sverige. Där skrattar vi åt turister, vi ser ner på dem. Varför skulle vi själva vilja bli behandlade så??

Och till sist har vi språket. Om du inte är i ett engelskspråkigt land ska du antigen ta dig fram på det lilla du minns av det där tredje språket du läste i skolan eller på knackig engelska. Det är omöjligt att ha meningsfulla konversationer och om du såg ut som en idiot innan du öppnade käften så blev det inte bättre nu.

”Men att resa är utvecklande för oss, vi behöver möta främmande kulturer för att utvecklas som personer”. Ja, så kanske det är. Men varför skulle man älska att göra det? Det är som att älska att plugga. Vem fan gör det? Det är klart att det kan finnas ett instrumentellt värde i att resa men att det skulle vara så härligt och underbart som vi målar upp det är inget annat än idioti.

/ Filip

 

 

 

 

Break the Internet 2:07 23 Apr 2018

Vissa må rasa över att de inte blivit nominerade i årets upplaga av Guldtuben. Jag förstår dem. Trots min frånvaro i rörliga medier på internet så kan till och med jag känna mig underskattad. Men detta är i inte ett passivt aggressivt oöppet öppet brev till Guldtubens jury om att de har nominerat tråkiga personer. Nej! Det är ett väldigt öppet och ärligt öppet brev till Guldtubens hemsideutvecklare som tydligen tycker att det är roligt att göra mitt liv lite jobbigare.

Vart ska jag börja? Jo just det: HUR FAN KAN DET FÅ LOV ATT VARA SOM SÅ ATT MAN MÅSTE LOGGA IN MED SINA SOCIALA MEDIE-KONTON BARA FÖR ATT FÅ VETA VILKA SOM ÄR NOMINERADE? Nu kanske det otränade ögat tycker att jag överreagerar. Men det finns få saker i världen som gör mig så irriterad som när saker och ting inte bara är enkla. Jag vill ju bara läsa vilka som är nominerade, inte logga in med mitt Instagramkonto som har 3100 följare (följ gärna @fagelborg  heheheh ). Ska man behöva klara hela mattespelet Chefrens Pyramid för att få läsa om youtubers och poddare? Jag har full förståelse för om man skulle vilja rösta. Men det vill inte jag. För ingenstans i listan läser jag mitt eget, eller Karin Londrés namn och vi två är de roligaste jag vet så….skoja. Lite. Kanske.

Jag är medveten om att det säkert finns en vettig anledning till varför det är så här. Men jag kommer att fortsätta vägra att logga in. Även om jag vill så kommer jag inte att stötta denna galenskap. Nej, ni ska inte få vinna över mig. Inte idag!

(om någon kan kopiera de nominerade till mig och lägga namnen i DM på min Insta så skulle jag bli glad, är ju nyfiken)

Hejdå /Camilla

 

 

Jenny Nordlander 11:23 13 Apr 2018


Några nummer jag gjort.

Idag gör jag min sista dag på Nöjesguiden. Vi har precis skickat nästa nummer till tryck och med det avslutar jag som jag började: med ett extra mäktigt omslag.

Mitt allra första pappersnummer av tidningen, augusti 2015, hade temat HATET. Till det samlade vi ett tiotal icke-vita personer som i intervjuer och egenskrivna texter fick berätta om det som är symptomet på ett av våra största samhällsproblem – rasismen.



Till kommande nummer har vi samlat ungefär lika många kvinnliga artister för att pryda omslaget. I sommar kommer de att uppträda på festivaler runt om i Sverige och de allra flesta av dem på den nyinrättade Statement festival som är en reaktion på ett annat symptom av ett annat av våra allra största samhällsproblem – kvinnoföraktet.

Tidningen kommer ut nästa vecka, både på papper och på internet. Då kommer ni bland annat kunna läsa en intervju med Emma Knyckare, initiativtagaren till festivalen. Efter en intensiv festivalsommar 2017 med mängder av sexuella övergrepp mot kvinnor skrev hon en tweet på vinfyllan. Där ställde hon frågan om man inte skulle ta och starta en festival där inga män får befinna sig. Då skulle man ju slippa hela problemet.

Intresset från artister, folk som ville jobba med festivalen och människor som ville besöka den var enormt. Det var bara en tanke Emma slängde ur sig men i augusti blir festivalen verklighet och har som mål att så fort som möjligt lägga ned – men fortsätter tills alla män har lärt sig.

Tack för mig!

Bloggbevakning 6:00 15 Feb 2018

Idag flyttar bloggen från Nöjesguiden och den ENDA adress ni ska använda framöver är www.bloggbevakning.se

Men…
Den gamla bloggen kommer ligga kvar här på Nöjesguiden men alla gamla inlägg har flyttats med till www.bloggbevakning.se och jag kommer inte ha någonting med det som ligger kvar hos Nöjesguiden att göra efter idag.
Jag kommer inte vara här inne och svara på kommentarer utan all aktivitet kommer ske på www.bloggbevakning.se

FRÅN OCH MED NU ÄR DET BARA EN ADRESS SOM GÄLLER OCH DET ÄR:

WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE
WWW.BLOGGBEVAKNING.SE

We found Rihanna 10:20 18 Jan 2018

The time has come for We found Rihanna to go into archive. It’s been such a journey writing it. I’ve gotten to think, articulate and analyze the fangirl’s position while supporting Rihanna and her art. I’ve shared my thoughts and feelings on being a part of the fanbase and I’ve had the luxury of meeting amazing people thanks to that. A dream come true.

I want to say thank you to every navy who’s contributed. The Fan of the Weeks and the Fan Encounters – I love you all so much. And I love us. And I love being a fangirl.

A special thank you to Nöjesguiden and Jenny, who allowed us/I to have a platform where we/I could share our thoughts and experiences! It’s been great working with you.

To end this propertly, here are some of my favorite pics taken while fangirling:


My first night out stanning. New York. Rihanna walked out of the restaurang not so long after this pic was taken. I had never seen her IRL before and was shocked at the chaos and at the same time so indescribably happy.

And here she is! Tearing up thinking about it!

Rihanna leaving a club in NYC.

Melissa outside a club in NYC. I remember she recognized me while walking in but I got super nervous and shy so I looked away when she said hi. She came out and hung out with us while waiting for a car later though which was everything, obviously.

Me, London, Shawnté and Mel.

Rih leaving Jenn’s birthday party, heading towards the club (where Drake later also shower up).

This truly is the best picture ever taken of me. Look at my eyes hahahahhaa. I’M SO STARSTRUCK yet I remember I was thinking how cool and collected I managed to stay this time hahahaha.

AWT Oslo.

First time front row. 


Died many times this night.


Many, many times.


Something I wish every fan would be able to experience.

A memorih for life.

AWT Copenhagen. Standing in another part of the Golden Circle this time. Which also meant I got to experience the glass bridge like this:

SAUCY @badgalriri

A post shared by Loonin (@loonin) on

Work, AWT Stockholm:

AWT Stockholm.

A post shared by Loonin (@loonin) on

BBHMM from AWT Oslo:
https://www.instagram.com/p/BHYOc9EB_8r/?taken-by=loonin

Love on the brain, AWT Oslo:

Love,
Alex

Divalicious 4:27 18 Dec 2017

I slutet av Oktober åkte jag till London för att hälsa på familjen och ha en mini semester, då jag kände att jag behövde byta miljö/en paus. London välkomnade mig med värme, bokstavligen, det första jag gjorde var att packa ner min vinterkappa längst ner i väskan. Mina två veckor där spenderades på att upptäcka platser jag tidigare missat, äta god mat och hänga med människor jag tycker om.

Som ni ser, i served looks varje dag.  Alla ögonskuggor jag använde är från morphe 35B paletten, en ganska färgglad palett. Något jag inte är vann vid. Kände mig som ett litet barn igen när jag testade alla olika möjliga färger och matchade de med mina kläder.

 

Sådant jag hann med var att besöka House of Minalima. En liten konstaffär/museum som hade en Harry Potter utställning. Fanns allt möjligt från tidningsklipp av the daily prophet, Hogwarts brev utspridda vid en eldspis (gissar på att det är där mina brev hamnade) posters som gick att köpa samt en liten del av rekvisitan som användes under filmningen av harry potter filmerna. Lätt värt ett besök dit om man har tid! Det var lite som att befinna sig i en förtrollad värld när man inte hörde ljudet av bilarna/människorna utanför på Londons trånga gator.

Efter mitt besök på House of Minalima tog jag bussen vidare till Somerset house. Där hade Hassan Hajjaj sin utställning ”La Caravane”. Aldrig hört talas om honom innan, men vart kär i hans konst från första ögonkastet. Bilder på grymma kvinnor i traditionella marockanska kläder poserande på motorcyklar. Konservburkar fungerade som ramar runt bilderna. En visuell utställning på olika personer varav några sjunger, någon rappar och någon trummar.  Det var lätt det coolaste mest inspirerande jag sett på länge. Ändå fint att få vittna något så vackert och kunna relatera till det.

 

 

Det bästa med resan var all god mat jag åt. Hann äta på Dishoom, säger bara W O W. GODASTE INDISKA MATEN!!! Ni måste äta där om ni har vägarna förbi London! Hann även bocka av Nandos (det första jag gjorde typ) samt Domino’s pizza, deras  vegetariska pizza med vitlöksdressing är A L L T.  Sen upptäckte jag världens godaste falafel från Magic Falafel i camden stables. Helt sjuk. Samt att Pret a mangers chai latte och scones från Sainsbury är en perfekt kombo.

Annat som jag hann med var ett besök på kentish town farm med familjen,  stanna och dokumentera fina halloween dekorerade hus på mina promenader, mumsa på våfflor och sambus köpta från camden stables och njuta av londons höst väder. 15 grader i oktober tänk er det.

Denna resa var verkligen en väl behövd paus som utnyttjades till fullo. Utöver att jag hann göra massa roligt insåg jag även hur mycket jag har utvecklats och växt. Att min ångest inte har lika mycket makt över mig längre. Jag håller på att bli frisk och det känns bra! Ibland behöver man komma ut ur sin lilla bubbla för att kunna se saker så som de är.

Kristin Zetterlund 12:34 02 Nov 2017

BLOGGEN FLYTTAR TILL KRISTIN.BAAAM.SE MEN HÄNG MED!

Tack till NG för den här magiska tiden men nu är det dags för mig att shake things up! Följ med mig till Baaam, där kommer vi hitta på queengliga grejer ihop.

kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se
kristin.baaam.se

Hoppas verkligen ni fortsätter följa mig där, då ska ni få se på grejor <3

Clara Henry 5:08 23 Oct 2017

Hej om det fortfarande är någon som läser här! Jag har flyttat bloggen. Oklart varför. Tror att

  1. Jag vill börja skriva igen
  2. Jag orkar inte skriva med krav om att det ska vara bra och roligt
  3. Jag vill vara lite hemlig. Hihi

Så nu hittar ni mig på en annan plats. Fortfarande på clarahenry.se . Men annan plattform. Klicka så kommer ni dit. Ses där. Hej.

Amanda Mann 1:59 04 Sep 2017

Version två av den diviga bilden på mig från Grand Hôtel.

Nu har det blivit dags för mig (trots grov separationsångest) att ta farväl av kära Modebevakningen.

Det har varit fyra(!?) år av allt och ingenting. Upp och ner. Hit och dit. Bra och dåligt. De senaste två(?) åren har det lite för ofta ekat tomt här, av många anledningar, men primärt – brist på inspiration och motivation. Så, det känns rimligt och rätt att säga hejdå nu. Det kanske låter klyschigt men under dessa år har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv och utvecklat mitt sätt att se på, ja, det mesta. Så summa summarum – allt bra men också allt “dåligt” är jag tacksam över.

På sista tiden har jag tänkt en hel del på konceptet – vara hundra procent ärlig orädd och rättfram som skribent – då jag från och med dag ett lovade att vara just det. Det är jag stolt över att jag hållit fast vid, jag har aldrig varit rädd för att trampa någon på tårna – och då riskera konflikt eller att inte kunna kindpussas med allt och alla. Men många gånger har min ärlighet varit likamed hänsynslös, vilket jag såhär i efterhand kan känna lite ledsamhet inför. Det handlar om balans det där, och det är lätt att glömma (varning för klyschigt igen) att alla människor är människor. Inklusive jag. Detta är nog vad jag främst bär med mig härifrån.

HUR SOM HAVER.

Som final blev det en sista bevakning av Sthlms modevecka. Här kan ni läsa mina allra sista sanningssägande ord (med värdigt sällskap och förstärkning av tre genier – Haggy, Yummy och Gugga) på denna specifika plattform:

DIANA ORVING SS18

LAZOSCHMIDL SS18

EMELIE JANRELL SS18

BJÖRN BORG SS18

HOPE SS18

HOUSE OF DAGMAR SS18

IDA SJÖSTEDT SS18

SWEDISH SCHOOL OF TEXTILES

RODEBJER SS18

STOCKHOLMS AUKTIONSVERK FASHION VINTAGE SS18

BUSNEL SS18

WHYRED SS18

Sen,

som absolut sista avslut,

vill jag säga:

stort tack till Amat Levin och Parisa Amiri,

och ett särskilt tack till alla fina fina läsare<3

 

XOXO

yours truly

Tiffany Kronlöf 12:45 30 Aug 2017

Ta natten tillbaka är ett gammalt feministiskt slagord som betyder att kvinnor ska kunna vara trygga även på natten. Vi ska inte behöva gå med nycklarna i fickan, eller höra oroliga vänner och föräldrar säga ”ring mig när du har kommit hem, så jag vet att du är ok”. Vi ska kunna gå ute dygnet runt, utan att se oss över axeln och känna pulsen höjas. Det tror jag att de flesta kan hålla med om är ett rimligt krav.

Sexuellt våld och sexuella trakasserier är inget nytt. det nya är att offren vägrar vara tysta. Medvetenheten om vilka rättigheter man har ökar och anmälningarna ökar, inte en jätte komplicerad matematik.

Videon till den här låten är ett samarbete med Nattskiftet och alla som lyssnat på låten och stöttar budskapet. Det är en låt som vi hoppas att folk kommer lyssna på när dom går hem själva på kvällen och istället för att känna sig rädda, kommer känna sig stärkta och modiga. Vi vill att den här låten ska tillhöra och sjungas av alla.

Marcus Berggren 12:13 25 Aug 2017

Håll i er för nu går skryt-tåget: Jag har läst en bok. Inte vilken “kvinna hittades död i Tanumshede och sjubarnsmamman Ellinor som jobbar för lokaltidningen börjar nysta i det”-pocketskit som helst heller, utan Daniel Redgerts första självbiografi (han är 25 år nu så gillade ni den här kan ni lugnt vänta er 34 till innan Daniel har fyllt… 34).

Boken heter Vem fan är han?? och vi ska snart låta Daniel själv svara på den frågan men först – snabb recap: Ni vet han Hannah/Amanda-hantlangaren som ser ut som valfritt barn i “Min Stora Dag”? Jävlar vad det ser ut som att han vill träffa Martin Stenmarck innan cancern äter upp honom. DET är Daniel Redgert. Minus kräftan är vi faktiskt inte så långt ifrån sanningen ändå för är det nånting Daniel Redgert gillar mer än att klä sig som en Bondskurk så är det just att träffa kändisar.

Boken är väl värd besväret just eftersom det inte är något besvär att läsa den – det är en bilderbok, “läsning” är ett väldigt starkt ord i sammanhanget. Det är en handbok i hur man tar fram och gör sig ett namn bland Tack If-mupparna. Om ni inte orkar läsa resten av min text så är det korta svaret: Hjälp Hannah och Amanda att kränga vin för då kommer dom att lägga upp bilder på dig på insta och utropa dig till “geni” för det är tydligen GENIALISKT att lura tvåbarnsmorsor i Örebro att köpa rosévin.

Nåväl. Nu till boken.

Eftersom det är nån slags coffeetablebok för folk med Finest-bloggar i mellansverige så inleds den med rätt rötna bilder på Daniel Redgert med kändisar. Det är samma bildkvalle som på bilderna din faster lägger upp på Facebook när hon ska skryta om att hon dricker vitt vin och äter räkor med nån rödflammig kärring som heter “Marianne”.

Men här kvittar la bildkvalitén för detta är ändå riktig jävla likeraketforskning: det är Redgert och Sigge Steklund, Redgert och Gry, Redgert och Fredrik Steklund, Redgert och Martin Timells brorsa (han som ser ut som Karl-Ove Knausgård med downs syndrom). Filip Hammar kanske är med på nån bild också, eller om det bara är nån alkad proddass som råkat gå in i bild – jag kollade inte så jävla noga.

Det är bilddagboken för nån som verkligen älskade TV3 för sju år sedan.

Sedan följer olika halvjobbiga barndomstrauman för att rättfärdiga ett råfittigt beteende i framtiden: Daniel kommer inte in på den bästa skolan i kommunen, Daniels familj är inte ekonomiskt oberoende, Daniel har inte en miljon följare på insta… sånt som sätter spår. Han kände dessutom en person ur arbetarklassen! Den personen hette Martin och hade en mamma som… håll i er nu… rökte gula blend och lyssnade på… wait for it: Kicki Fucking Danielsson. Hur fan ska Daniel Redgert kunna ta sig in i medieeliten i Stockholm när dom runt honom har så dåligt smak. Det är ju som att dom inte ens försöker.

Det nämns förresten i förbifarten att när Daniel gick till Hannah och Amandas “andliga rådgivare” fick han höra att han och Martin varit bröder i ett tidigare liv. Att Hannah och Amanda tror på änglar, “goda krafter” och spår i mimosas, det fattar ju alla som inte var med i ett östtyskt experiment där amygdalan plockades ur hjärnan och ersattes med vilken skitserie Matthew Perry nu gör för tillfället. Men bra för Reggan att han åtminstone i ett tidigare liv varit bror med en som är arbetarklass. Det borde ju räcka för en Värvet-intervju åtminstone.

Sedan får vi en stark story om när Reggan gick på gymnasiet och alla tittade på en webbserie som hette Glamourama som följde tre bloggtjejer mellan botoxinjektioner och snefyllor. Alla på Daniel gymnasium älskade den skiten. Det är en mörk inblick i hur det är att växa upp i Västerås I guess. Bra att längtan efter B-kändisskap planteras tidigt för det är exakt dom i Västerås som suktar efter la dolce vita som i resten av sina liv kommer dricka kändisviner, och dom betalar ju Reggans lön idag så circle of life motherfuckers!!! (Bild på Amanda Schulman som håller upp Mini-Me mot solnedgången på savannen. Elton John vrålar).

Reggan åkte iallafall till Paris med sitt rövgäng och när han står i kön till planet hem så dyker ingen större än Michaela Forni upp. För Daniel är detta som att vara katolik och bli sexuellt utnyttjad av självaste påven. Här ser Daniel nånting som ska bli en ledstjärna i hans liv: Forni har solglasögon på sig INOMHUS och hon har glömt sin tvål på flygplatsen och kräver att planet ska vänta. Nu gör inte planet det eftersom planet, precis som vi, skiter i vem Michaela Forni är och ingen utanför Västerås kommer ihåg hennes webbserie MEN DET ÄR INSTÄLLNINGEN GOTT FOLK. Den inte så vagt fittiga approachen till sin omgivning. Det är den Reggan is going for.

Men det är inte bara trök i boken. Mini-Me skojar också. På gymnasiet utser han och en kompis “veckans Gunilla”… nån som är “typisk ute i landet som älskar livets goda fast dom jobbar på försäkringskassan som älskar att dricka för mycket vin framför Let’s dance och göra färgglada slingor i sina offentliga sektor-frisyr”. Ja det är ju en spaning från tidig Juraperiod men den kanske var ny i Västerås då, vad vet jag. Ironiskt att exakt den kärringen som Redgert hånfullt skojade om skulle bli den som finansierade hela hans imperium.

Boken eller foldern eller vad fan vi ska kalla det innehåller också handfasta “tips”… oftast i stil med: var ett rövhål, skit i andra, exploatera arbetarklassen… såna grejer. Ett härligt tips som jag fastnade för var att “det är härligt att låtsas vara någon annan”. Som jag till exempel: när jag läste boken låtsades jag vara en person som inte läste den. Jävlar vad bra det kändes.

D-Reg brukar låtsas att hans vänner är Säpovakter när han är ute och promenerar. Jävla kul att vara hans kompis. “Fake it until you make it” säger Daniel. Fejka att din vänner är anställda av dig tills dom faktiskt är det.

Daniel Redgert verkar vara en jävel på att utnyttja folk för att bli känd. I övrigt vet jag inte vad han är bra på. Han skriver som när man gjorde “boken om mig själv” i grundskolan. Basala grejer som tal och skrift är kanske inget man behöver när man jobbar på att stå på andras axlar för att kränga vitt vin.

Boken är allt som är dåligt med världen i fysisk form. “Jaha handlar den om kriget i Syrien kanske?” tänker du. Nä… ännu värre: den handlar om en 12-åring som ser upp till Gry Forsell och lyckas bli rik genom att vara ett as på hamsterpaj.net. En Mein Kampf för Pokémon Go-generationen. Nån ska ju skriva den med.

Efter att ha läst boken undrar jag inte längre “Vem fan är han??” utan mer: “Hur fan mår han??”

Nästa vecka: Kanske en essä om varför ingen har knullat den vita älgen än

Svante Allmungs 5:43 13 Mar 2017

Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

Frans 8:07 01 Nov 2016

Nu är nya bloggen live HÄR så lägg in den som favorit i ALLA era webbläsare och paddor! Det är just nu problem med att kommentera på nya bloggen men jag hoppas på en lösning inom kort.

Fullt ös medvetslös och soliga hälsningar

Tramsfrans 

Vi som aldrig skrev prosa 11:10 20 Oct 2016

ska%cc%88rmavbild-2016-10-20-kl-23-08-13

hej och välkomna till En blekt blondins podcast om det gamla Stockholm

eller som jag brukar kalla den, när Anna Axfors inte hör, En blind blondins lilla talkshow om det nya Tranås

det här blir något av en specialversion, man vet aldrig vad som kan hända i en live-situation men

jag återkommer alltid till det Anna sa när vi satt i köket på Kirseberg och drack gin & juice för två år sedan

hon sa: jag kan bli så rörd av att läsa det jag skrivit, för att jag känner igen mig

hon sa det liksom i förbifarten. Hon har alltid talat arrogant i färdiga aforismer, det är helt sjukt faktiskt

hon sa också: redan när jag tog mina första, stapplande steg så sjöng jag, jag sjöng och sjöng och sjöng, nej jag skojar bara, men jag gick väldigt stapplande fram

vilket osökt får mig att tänka på min favoritbok, alla kategorier, Kvinna av öken. i den står det bland annat: ”det är så mycket som är sant/ så känner jag/ det är så mycket som är sant”

det står skrivet under en bild på en kvinna som rider på en häst, på en sandstrand, jag tror att det är en skärmdump från musikvideon till Stings gravt underskattade Desert Rose

det var jag och Anna som skrev den boken, för längesen

det är så mycket som är sant. det stämmer verkligen när man tänker på det,

men nu vänder jag mig direkt till objektet för kvällens roast, Anna Killinggänget Karenina Achmatova Gassilewski Karin Johannison Axfors

du skrev en gång:

det är dags att publicera detta inlägg nu

det som heter Vi är livet. Goodbye to everything else

det har legat här väldigt länge nu, alldeles för länge

jag har trott att Elis närsomhelst ska fylla det med härligt innehåll

att det ska handla om någonting, kanske livet

 

jag tycker det är kul om det där inlägget får ligga lite till

alltså inte ligga som i att ha sex (det är faktiskt en text)

jag tycker det är kul om det får ligga där i vår bloggklient eller vad det heter och verkligen vila

jag drömde en gång att jag var jurist eller advokat

och att jag företrädde vår bloggklient, men det spelar ingen roll att drömmar är det roligaste som finns och att det gick bra i rätten

det får ligga där

här är några saker vi kan publicera innan vi publicerar det där inlägget:

varsin konstnärlig doktorsavhandling (din ska handla om pengar och min med)

vår samlade chatt-historik i 5 vackra band förpackade i en liten låda av tweed

en snuskig pamflett som sprider gospeln om den förgiftade jorden i Tjernobyl

en pjäs om ett panelsamtal och en kruka

vi kommer kunna publicera en helt vanlig kruka

det blir en splittrad och taktil läsupplevelse, det blir framtiden

men fan, vet du vad jag kom på nu?

tänk om det där inlägget är vårt kollektiva självmordsbrev?

Vi är livet, goodbye to everything else

precis som en kollektiv dikt fast istället för dikt: självmordsbrev

ungefär samma koncept som Kärleksbrevet vi firar här ikväll

tänk om vi skriver i det där inlägget, under loppet av ett helt liv, som ett utkast fram tills dagen vi bestämmer oss för att dö

(vi blir en liten självmordssekt som också bedriver ett ickevinstdrivande Facebookförlag för poesi)

och sen publicerar vi inlägget som en dödsruna precis innan vi dör, vi trycker på knappen ”publicera” eller vi kanske trycker på ”förhandsgranska” först, och sen ”publicera”

sen kan vi dö, hur vi nu dör, ingen vet

men jag kan göra ett meme med en bild på en gravsten och texten: mentalt blomster till alla som kan uppskatta en skev stämning

men nu ska vi inte prata om vår oundvikliga död

vi ska prata om din roman, Kärleksbrevet

till den vill jag säga:

de gav mig Seconal, Nembutal
Veronal och Klorpromazine
när jag bad om ett glas vin
Och jag fick Fluanxol och Haloperidol
Melperon och Klozapin
du vet man darrar och man skakar helt okontrollerbart
tål inte sol man blir en mörkrädd vampyr
här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri

det är inte jag som har skrivit det

och det är ju lite sjukt att adressera en fysisk bok på det där viset

nästan perverst

(men det är kul att Jocke Berg fick nobelpriset)

jag skrev:

Jag och Anna levde enligt ett valspråk, en devis, ett credo, whatever. Vi levde enligt ”gör allt direkt”. Vi hade stulit det på en jubileumskräftskiva, från en man som sysslade med glada nyheter. En man med lockigt hår som slaviskt följde ödet, i alla lägen (hans tidning hette Tillit – Glada Nyheter, det senaste numret var en hyllning till kvinnan, det är fortfarande, i skrivande stund, det senaste numret, det är fortfarande en hyllning till kvinnan). Kom vi på något var vi tvungna att göra det direkt. Vi kom på att det gick att säga ”gör allt direkt” med bara ett ord: ögonaböj. Så vi sa ögonaböj direkt. Solen gick ner över Försvarsmakten och Anna fick låna ett par glasögon som jag hittat utanför Ritorno (se sidan som redogör för poeternas årliga nyårsfika, jag tror den kommer). Det var motsatsen till solglasögon, det vill säga: ett par ”vanliga” glasögon. Hon sa att glasögonen transformerade henne till en kvinna som heter Filippa. Det är en karaktär hon har ibland, eller gör ibland. Som hon lever. Den är väldigt lätt att gå in i, Filippa behöver bara ett par glasögon. Hon är obehaglig. Vi drack schlagerdrinkar. Fantasin har inga gränser. Man försöker nästan alltid beskriva solen som något som spricker eller går sönder. Det är också en ritual, eller en gåva. Min bästa klyscha. Vi var inte bjudna på den där kräftskivan, men bordsplaceringsbristen är en nåd.

Anna sa: ”Det är verkligen inte särskilt coolt att vara gammal. Jag längtar tills generationerna över oss dör ut.”

Anna sa: ”Vi borde göra ett performance där vi bara sitter och knyter ihop olika säckar. Frasiga säckar. I några timmar.”

Jag sa: ”Det var den bästa beskrivning av fenomenet säck jag hört, en säck är verkligen frasig. Nästan som havre.”

Anna sa: ”Det är så härligt att vi inte behöver prata med varandra.”

Jag sa: ”Det låter äckligt att sprida sin vildhavre, det låter som ekopoesi.”

Anna skriver (i realtid): skönt att vi inte kom in på litterär gestaltning i Göteborg, nu slipper man åka till den kukstaden en gång i månaden.

1cp9xk

/Elis

Soraya 6:38 20 Aug 2016

Hej hörni. Det här blir mitt sista inlägg på Nöjesguiden. Från och med måndag ska jag göra annat.

Jag ville mest säga tack. Jag har varit en del av Nöjesguidenfamiljen sedan maj 2012 och att ha en så stor plattform att skriva på har varit skitfint på alla sätt och vis. Men det finns andra skäl till att det var det bästa som kunde hända mig när jag flyttade till Stockholm.

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 13.03.33

Så här:

När jag flyttade hit 1 januari 2012 så var jag riktigt deprimerad och utarbetad. Jag låg mest på mitt köksgolv och grinade de första månaderna. Men så hamnade jag på en Nöjesguidenfest där jag såg den förra chefredaktören Amat. Stärkt av fyllan klampade jag fram till honom och sa –Hörru, är det inte sjukt att vi inte jobbar ihop? Vi visste vem den andra var pga media, men vi hade aldrig pratat med varandra innan. Vi kom överens om att höras i nyktert tillstånd och det ena ledde till det tredje och jag fick börja blogga här.

Den enda jag kände på Nöjesguiden var Emelie som hade Popmorsabloggen. Vi kände inte varandra särskilt väl då, inte som vi gör nu, men hon hade varit med några gånger i mitt radioprogram över länk (vi satt alltså i olika städer och sände radio). Tre dagar efter jag börjat skriva här så bjöd hon in alla bloggare till en introtävling hemma hos sig. Thank God! Jag var jättenervös och kände mig liten eftersom alla andra verkade känna varandra. Men de var supersnälla och mitt bland alla nya vänliga ansikten hände något enormt (förutom att jag satte Sleeping Satellite med Tasmin Archer):

nemesis3

Där under en delad filt träffade jag Pelle. Idag är Pelle och hans fru två av mina allra bästa vänner, herregud vi är familj! Vi firar högtider ihop, träffas så mycket det bara går och pratar nästan varje dag. Vi har ett stort kompisgäng och hittar på massa dumheter hela tiden. Jag fick vara både bestman och toastmaster på deras bröllop. Men det visste jag ju inte då under filten.

Jag hade ingen aning om att detta skulle bli början på något helt nytt i mitt liv. Att jag skulle få vara del av ett sammanhang där jag kunde få bygga upp mig själv igen till den jag ville vara nu. Att det skulle leda till mängder med nya vänner, bekanta och vänners vänner som blir ens egna. Och oavsett om man bara ses ute ibland, hörs hela tiden eller bara får ihop det till en middagsklubb en gång i månaden så var det det bästa som kunde hända mig prick där och då. Detta, tillsammans med de vänner som jag redan hade här, öppnade upp tusen dörrar och gjorde Stockholm till min stad lika mycket som Göteborg är. För det är jag så tacksam.

Jag har aldrig tvekat om det var rätt att flytta hit, men att få allt detta på köpet gjorde det så vansinnigt mycket roligare.

Så tack!

På återseende,

Soraya <3

(hittas här på twitter och instagram)

anigif_enhanced-buzz-31824-1363178317-10

OBS OBS OBS  Här några av mina favorittexter som jag har skrivit på Nöjesguiden:

 

Om populärkultur:

Om hur män i män i populärkulturen kan bli ställföreträdande pappor

Paul Simon, en grundkurs (den här texten ledde till att jag fick gå på Polarpriset och se honom i köttet!).

Världens bästa musikvidero: Pray

När jag hittade Spice Girls-trappan

 

Rimliga tankar:

9 sätt som jag slutade hata min kropp

Om hur man övervinner sin rädsla för konst och ”finkultur”

Från min fitty till din, om menskoppen

 

Några gånger som jag har varit bråkig:

När Ken Ring och jag brevväxlade om homofobi. Del 2 och del 3

När Gomorron Sverige delade ut namnlappar till Panetoz och jag inte köpte deras ursäkt

Finns många fler exempel på när jag har varit bråkig… men Orka Mallorca.

 

Om saker som gör ont:

Om att göra slut och komma över det: del 1, del 2, del 3 och del 4

Om att vara utmattningsdeprimerad: del 1 och del 2

 

Greta Thurfjell 2:17 16 Aug 2016

Hej alla nyktra!

Inte så konstigt att ni är nyktra – klockan är i skrivande stund bara 12.18. Jag, å andra sidan, har varit full sen halv sju imorse. Och i rikstelevision, at that.

Ni undrar varför? Jo, med anledning av Aida Hadžialićs rattfylla & avgång blev jag och Mattias Svensson (!) inbjudna till TV4:s Nyhetsmorgon för att testa hur fulla vi blev på samma mängd alkohol – två glas vin. På tom mage. Halv sju på morgonen. Jag blev, you guessed it, dyngrak. Kan inte tala för @mattias_neo eftersom han lämnade mig vind för våg för att ”jobba” på lugnare plats, medan jag härjade runt och flirtade med Birgitta Ohlsson i frukostrummet, men…

Som vanligt har jag memeifierat min medverkan. Ingen fylla som inte för bloggmaterial med sig, som jag brukar säga.

hKLaOlzr

När man har tackat ja till något som lät kul i teorin och inser sitt misstag först i live-sändning.

egiJFG3q

I exakt den här stunden tänkte jag: ”lika bra att man gör lite reklam för sig själv när man ändå är här”. Sen kom jag på att jag ett, är nöjd med den kille jag har och två, hade lite svårt att wrap min gigantiska mun runt en så liten… Äh. Vi glömmer det.

2ypPNM7y

När man har the time of one’s life och sen inser att det är för att man just sänkt två glas chianti i skrämmande fart.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.49.37

Generad och uthängd (men överlycklig) som den som aldrig lyckades sänka sin promillehalt, trots två och en halv timmes (?!) väntan. Till och med Peter Jihde är chockad när han inser: de valde fel vinhagga.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 11.45.15

När en alkoholforskare och en polis föreläser om riskerna med drinking & driving men man är besatt av vin.

Ni undrar över resultatet? Det gick sådär. Å andra sidan la fyra främmande män till mig på Facebook bara under det första tvåminutersinslaget, så jag väljer att se på det här debaclet som en positiv upplevelse, all in all.

Skärmavbild 2016-08-16 kl. 14.07.44

/Greta, fortfarande full (tack TV4!)

Foliant 10:13 28 Apr 2016

goodbye

Vet ni vad, det här blir mitt sista inlägg. Har varit här nästan 1 år nu och försökt skapa lite mer intresse för bok och biblioteksvärlden och dela med mig av ris och ros och nyheter, men nu är det dags att gå vidare.

Johanna Fränden skrev nyligen i Aftonbladet om att vara intellektuell är vårens hippaste grej, och jag måste säga att ja fan märker av att det på ett sätt. Unga människor frågar mig på biblioteket vilken utbildning jag har gått och hur man blir en bibliotekarie, fler och fler av de jag känner som aldrig läst en bok är helt plötsligt med i debatter om Ebbas och Horace böcker och ungdomar vill ha ”smarta böcker som stärker deras språk” vilket är ett äkta citat. Man behöver ju inte vara intellektuell bara för att man läser många böcker, men det hjälper ju.

Vad händer liksom? Kommer vi börja se mer som läser på tunnelbanan och mindre mobiltittande?  Den senaste väsktrenden blir rejäla påsväskor med biblioteksloggor och i sommar på Trädgården sitter folk och diskuterar ledarna i de svenska dagstidningarna och visar upp sina nya böcker de införskaffat från antikvariat, kanske flyttar fler bokcirklar ut till pubarna och det blir tema att dricka och äta något från boken. Istället för se BACK överallt ser vi kläder med BOK.

Jag drömde faktiskt en natt att jag träffade min drömpartner på ett trångt dansgolv, vi båda hade likadana påsväskor från biblioteket. Två biblioteksnördar möts.  Men det var ju bara en dröm.

Så TACK för att ni läst!

Ser ni mig någonstans i Stockholm stad så kan ni alltid komma fram och diskutera litteratur, eller fråga mig om hur man blir en bibliotekarie.

Tack för mig hej! ❤

Hej Sonja 2:58 14 Mar 2016

Jag har ett announcement to make! Jag lämnar Nöjesguiden för att blogga här i stället.

”Why”, kanske ni undrar, ”hatar du nöjesguiden?”. Och på det kan jag svara bestämt nej!
”Hatar nöjesguiden dig?” kanske ni frågar då, men nej!

Jag känner bara att det är dags att gå vidare. Moving on moving on!

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite för gammal för nöjesguiden nu. Jag är som Oscar Zia med sin låt Humans. Jag vill inte ha kul längre. Jag vill i stället klä mig i svart, dra åt skärpet jättehårt och ställa mig i ett oväder.

Nä skämtar bara. Men jag är en 30+ tvåbarnsmamma och är inte särskilt intresserad av att rapportera kring krogen, musik, festivaler, restauranger, mode och Beyoncés superbowlframträdanden. Mina största intressen i livet är att läsa Bibeln och fila fötterna. Det fanns en tid när jag hade brunnit för att veta vad Zara Larsson gör på sin snapchat. Men nu orkar jag inte ens ta reda på vad snapchat är för nåt (dock att jag har periscope, heter hejsonja där, adda gärna).

Så jag tackar Nöjesguiden för de två år som jag har varit här och har fått vara del av deras fantastiska bloggteam. Faktiskt så var det i fredags exakt två år sen som jag började! Det har varit en *resa* som man brukar säga. Men nu får jag lämna plats till nån ny stjärna! Om nu inte nöjesguiden lägger pengarna på att köpa ett nytt bord i fikarummet i stället? Ja vem vet, det där får dom sköta hur dom vill!

moveon2
Take care!

Ni med bloglovin behöver inte göra nåt över huvud taget. Ni kommer att förflyttas till nya bloggen automatiskt. 
Ni övriga kan börja följa via bloglovin här, via RSS här, eller så kan ni enkelt komma ihåg att min nya adress är HEJSONJA.SE (ingen större skillnad mot förut med andra ord)

Vi ses kanske!

 

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla