NYSTART! Jag flyttar bloggen! Tjoho!

Nu hittar ni mig här:

https://hanapee.baaam.se/

Igår efter klockan åtta på kvällen födde jag fram vår Nils. 4,3 kilo och 56 centimeter lång. Inte konstigt att han fastnade i mitt bäcken efter 2,5 h krystningsarbete som till slut slutade med att jag skrek efter sugklocka som jag till slut fick.

Berättar nog mer sen när jag fått tillbaka krafterna och smält allt.

Men han är här nu och inget gör mig lyckligare.

Vi väntar på dig.

Varje timme, minut, sekund är vigd åt tanken på dig

Vem är du, hur ser du ut och hur låter du?

Allt är klart för dig här nu. Sängen bäddad, skötbordet packat och dina kläder tvättade med ett tvättmedel som ska va snällt mot din hud

När allt det gör mig sådär väldigt lycklig skyndar jag mig snabbt med att göra mig olycklig. För tänk om du inte kommer?

Den känslan är ständigt närvarande ihop med allt det andra självklara: att du ska komma

För vi väntar ju på dig.

Och i den här väntan får jag parera i instagramflöden och nyhetsartiklar. Allt om barn och död får inte nå mig. Jag blundar och scrollar snabbt förbi med rusande hjärta

Och jag som inte varit så orolig innan. Varför ska det här komma nu? När det är så nära?

Kanske för att det ÄR så nära.

Jag grinade idag för jag kände dig inte på ett tag. Sen sparkade du och då grät jag istället av det

Din pappa säger att du är lik mig och vill ligga kvar och chilla ett tag. Jag säger att du är lik din pappa och vet därför när det på uret är perfekt tidpunkt för dig att göra entré

Åh vad vi väntar på dig.

Dina far- och morföräldrar också. Och alla våra vänner och deras barn som kanske blir dina vänner

Ibland känns det som en del av internet också väntar på dig. Då får jag nästan lite panikkänslor. Tänk om du aldrig kommer?

Eller har jag gett dig lite scenskräck? Då är du mer din pappas unge

Jag läser böcker om hur jag bäst ska få ut dig till världen. Läser också böcker om hur jag bäst ska ta hand om dig i den här världen. Vill vara bäst för dig

Känner mig lika mycket redo som inte redo för allt som är du

Vem du är, hur du ser ut och hur du låter

Men du får komma nu ändå

För vi väntar på dig.

I mina gravidappar har jag sen dag ett följt den där lilla procentsatsen. Utbrustit ”Jag har klarat 20% av graviditeten!” tidigt för Anton eller velat grina då jag insett att mer än hälften varit kvar. Ibland har det gått snabbt men ibland har tiden stått till och jag har undrat varför i helvete den där procentsatsen knappt rör sig?!?

Idag vaknade jag till en procent som såg ut såhär:

Hundra procent avklarat.

0 dagar kvar.

Idag är min unge beräknad men om vi ska fortsätta fixera oss vid procent så läste jag nånstans att typ fem procent av alla bebisar föds på sin beräknade dag.

Och jag känner NOLL förvärkar eller aningar idag.

Om min bebis är lik mig så borde han vara lite sen. Inte mycket sen. Men några dagar. Sådär lagomt. Han borde gilla att chilla och bah ”mm här inne får jag ju maten serverad genom min mage varför ska jag ut i nån jobbig kyla”. Han kommer GRUVA SIG inför den där färden han måste göra.

Om han är mer lik Anton är han punktlig och ser färden ut som ”något som bara måste göras” …

Men jag tror det är en masterbaby, alltså att han är som mig.

Mm några procent till av den här gravven ska vi nog klara av. Det måste vi.

Tack alla som skriver och hejar på, det betyder enormt mycket för mig att ni är så himla snälla nu!!!!

1. Fan va mysigt det är att ha på radio hemma. Givetvis är det p4 stockholm som står och går från tidig morgon till eftermiddag. Tycker det är så trevligt i coronatider också, att man blir lite så mindre isolerad och mer ihopkopplad med övriga världen. Ibland är det dock för vidriga nyheter som jag inte kan lyssna på, så då sänker jag ljudet hahaha. Men jag är så känslig!!! Kunde inte för TREDJE gången idag lyssna på mamman som dömts för våldtäkt på sina barn. Jag mådde för dåligt helt enkelt? Samma sak med serier och filmer, det får inte vara för hemskt för då går jag sönder inuti. Anton hånar ju mig och säger att jag bara kan titta på Bamse. Mmm. Men Vargen är på gränsen där tyvärr.

2. Nu är det fyra dagar kvar till mitt beräknade datum för förlossningen. Dvs det alla kallar ”BF” lite sådär i förbifarten och det jag alltså trodde betydde ”barnafödsel” lol. I morse fick jag göra tillväxtultraljud för att jag känt mig orolig över storleken på Nisse. Min älskade älskade bästis Jojje födde sin grabb för några dagar sen och han vägde nästan 4.5 kilo – och hon hade mindre mage än mig!? Å andra sidan är ju det där med magstorlek så godtyckligt. Min har ju enligt mätningarna följt kurvan och jag hade ju liksom inte så mycket plats ”inåt” eller ”åt sidorna” för min mage i startläget. Aja ultraljudet såg bra ut, men han är faktiskt lite stor. Försöker verkligen inte att oroa mig för det nu, men barnmorskan trodde han låg på 3,8 kilo nu.

..

Snälla Nils, kom ut nu. Gå inte veckor över tiden för då kommer du bli en sumobebis.

3. Ni som har fött. Vad har ni lyssnar på för musik? Om ni har gjort det dvs. Jag är ju lite inne på yoga- och meditationsmusik just nu pga vill köra så mkt sån andning jag pallar med. Men sen tänkte jag att man kanske skulle ha mer sån ”träningsmusik” som peppar? Vad funkade för er?

Puss alla!