Jag tog studenten för några månader sedan, men känner mig inte redo för alla utmaningar som finns i universitetet eftersom jag har inte än har bekämpat klart alla utmaningarna inombords. Känner nästan samma sak om jobb, jag praktiserar och sånt, men vet inte om jag är redo för ett jobb. Hur känner du dig för universitet och jobb och hur hanterar du det? T.ex planer för att plugga vidare? Har du jobb, om ja, hur hanterar du att jobba när du är nere? osv.

Heeeej!!

Kul att du skriver till mig :) Jag känner igen i din fråga, även jag tog studenten för några månader sen men jag pluggar inte just nu utan jobbar. Jag valde att ta en paus efter studenten då jag har varken orken eller lusten för att börja plugga samt att jag verkligen vill fokusera på mitt mående då jag mådde som skit under gymnasiet, and im working on that now. Jag tänker att kanske om ett eller ett och ett halv år kanske orkar jag plugga, och om jag gör det då vill jag läsa till socionom och förhoppnings bli kurator.

Eftersom jag inte pluggar så jobbar jag, både för att jag behöver pengarna och lite för att jag tycker det är trist att inte göra något på dagarna. Jag trivs rätt bra på mitt jobb så det är rätt skönt det. När jag är nere brukar jag faktiskt gilla att jobba då jag liksom stänger av allt på jobbet och fokuserar på det som behövs göras, men ibland kan även jobbet bli för mycket för mig och då brukar jag helt enkelt stanna hemma. Om det är något jag har lärt mig under gymnasiet är att om jag måste låta mig själv att ta det lugnt ibland om jag inte vill må ännu sämre. Så när jag känner ”nää detta funkar inte” låter mig själv att bara ta det lugnt och inte jobba utan bara göra sånt som jag tycker är roligare. Som att träffa vännerna, läsa eller ligga i hela sängen en hel dag och streck kolla på serier. Vilket oftast är det enda jag orkar göra. Så jag skulle starkt rekommendera att du försöker först ta itu med ditt mående, för att det är det viktigaste, allt annat kommer efter.  Dock är jag är inte proffs på detta eller något utan snackar verkligen från mina egna erfarenheter, så det som funkar för mig kanske inte funkar för dig, och därför råder jag snacka med en psykolog/kurator.

Ta hand om dig!