Det var förväntningarnas afton i går. Som att det var nyårsafton, typ. Det fanns en fest som alla hade pratat om hela veckan och nu skulle den äntligen äga rum. Alla skulle dit, så även jag.

Men när jag kom dit möttes jag av den längsta kön jag någonsin sett i ett klubbsammanhang. Den bestod av kanske 1500 personer.

Jag gjorde ett tappert försök att stå i den. Jag smög förbi person efter person. Som en ninja rörde jag mig långsamt framåt. Gick före kanske 300 personer. Kom nästan hela vägen fram till entrén. Hela kön hatade mig.

Men när vi köat i 40 min föreslog min kompis Ingrid att vi kanske bara skulle skita i det. Och då började jag fundera på mina bevekelsegrunder för att gå på den där festen. När jag rannsakade mig själv insåg jag egentligen mest ville gå dit för att kunna säga att jag hade varit där. Och då bestämde jag mig för att dra. Det är naturligtvis inte värt det att köa i över en timme till något som man inte ens är säker på kommer vara kul.

I stället drog jag och Ingrid till Zinkens krog, där vi rundade av kvällen med några cerveza. Har alltid haft roligare på konstiga restauranger än kreddiga fester.

Sen fick vi veta att gänget vi var med hade behövt köa i två timmar för att komma in. Och de gjorde det. Hahaha. Jävla idioter.