Låt mig börja med att klargöra en sak. Jag älskar Lerums Tidning. Jag har redogjort för det tidigare, och det är till exempel därför jag sitter och läser min gamla lokaltidning på betald arbetstid just nu.

Men kärleken är inte besvarad. Jag har varit webbredaktör för Nöjesguiden sedan den 1 september 2016, och under den perioden har jag bland annat blivit intervjuad av BBC och det norska populärkulturmagasinet Natt og Dag, citerad i Aftonbladet Kultur och SVT, omnämnd i Alex & Sigge och En varg söker sin pod und so weiter, und so weiter.

Men ingenting jag har gjort har intresserat Lerums Tidning. Jag kikade just på deras sammanfattning av 2019. De har en lista med de personportätt från de gångna året som de är mest stolta över. Skrytknäcken. Det var skakande läsning att ta del av vilka lerumsbördiga människor som bedöms vara mer intressanta än jag, som alltså inte ens har blivit intervjuad. Ha nu i åtanke att detta alltså är de mest intressanta intervjuerna. Det lär finnas ett femtiotal till som inte ens kvalade in på listan.

Vi har till exempel den här 14-åringen som har varit utomlands i två veckor.

Eller den här jäveln vars enda bedrift är att han har tagit en lång promenad.

Men särskilt irriterande är det förstås att jag, Ringo Starr, inte ens är den bästa trummisen i Beatles.

Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad. Såvida man inte är scout, vandrare eller vem som helst som är någon annan än jag.