Gud är död! Dras mellan känslor när jag tar del av reaktionerna på Maradonas tragiska frånfälle. En del av mig irriteras på alla 90-talister som skriver att Maradona var den bästa fotbollsspelaren genom alla tider. Vad vet de om det? De har väl aldrig sett Maradona spela? Eller någon av de andra världsspelarna som var aktiva innan 90-talisterna föddes? Det är väl Maradonas swagger de gillar? Och så vill de tycka att han är bäst?

Men en annan del av mig är precis som de, och vill skriva högstämda saker om Maradona. Man kanske inte måste vara så cynisk jämt? Han var ju en djupt fascinerande människa. Det har jag sett i dokumentären Diego Maradona, som hade premiär förra året och som nu lagts ut på SVT play igen.

Det är otroligt när Maradona, i princip på egen hand, vinner Serie A åt Napoli och man får se hur mycket det betyder för napolitanarna, som aldrig tidigare sett sitt lag bärga en ligatitel. Deras firande är bland det mest storslagna jag sett. Glädjen över att skitlaget från fattiga Neapel visat resten av Italien var skåpet ska stå vet inga gränser. Den absoluta höjdpunkten är när de hänger upp en banderoll på en kyrkogård, där det står ”Ni vet inte vad ni missar”. DET är fan gåshud.

Se den ikväll. Det är en order.