Låt mig bara förtydliga. Jag älskar Edward Blom. Därför tar det emot lite extra att skriva det här inlägget. Men någonstans måste faktiskt gränsen dras.
I flera år har Edward Blom varit vår allas favorit-semi-alkis. Ingen har på ett så folkligt och förtjänstfullt sätt stått upp mot folkhälsofascismen i Sverige. Herr blom är ”allt gott och alldeles för mycket” personifierad och vi älskar honom för det.
Men nu har det fan gått för långt.
Det började med att Blom förra året släppte en jullåt. Haha, tänkte vi alla. Det är ju lite skoj. Han kan ju inte sjunga. Hoho, kulkul! Sen följde nån pårökt youtube-unge upp det hela med en Ace of Base-remix av Blom när han säger ”När man festar festar man och då festar man rejält”.
Och vips, helt plötsligt ser vi Edward Blom göra bort sig i Moraeus Hörna.
Alltså visst, det är gulligt men inte ens Edward Blom kan tycka att han har en känsla för vare sig ton eller takt. DET ÄR ELAKT, JAG VET! Men någon måste säga det.
Och nu i höst annonserades det att herr Blom ställer upp i själva melodifestivalen. Inte för att Melodifestivalen har en särskilt hög ribba, men ändå.
Det verkar på det hela taget som att Edward Blom har utvecklat en väl stark zero-fucks-given-aura och tror att bara för att alla älskar honom kan han göra precis vad fan han vill. Det osar dessutom girighet om allt det här. Det räcker inte med 41 kokböcker, TV-program och podcasts. Det är ”allt och alldeles för mycket”.
Edward. Om du mot alla odds läser det här. Sluta! Håll dig till det du är bra på. Käka smält ost i TV och håna folkhälsomyndigheten. Parkbänken är aldrig långt borta!!
/ Filip