Jag och snygg-Becca drog ner till Malmö över en helg för att hälsa på min kompis kaos-Mikaela. Mikaela är en av de roligaste personerna jag känner så det hela verkade lovande. Jag hade dessutom väldigt höga förväntningar på Malmö. Som en blandning av Stockholm och Berlin. Pulserande svartklubbsliv och allt sånt.

Och jag måste säga att jag älskar Malmö som stad. Att hela stan sitter ihop är på något sätt unikt för Sverige. Folk brukar beskriva Malmö som kontinentaaaaaalt och så är det ju! Stockholm kan kännas extremt segregerat, och då menar jag inte enbart på ett socioekonomiskt (nu blire fancy words) plan, utan även på ett människotypplan. Hippa människor på söder och backslick på Östermalm, barnfamiljer på Kungsholmen osv. Malmö känns som ett virrvarrr av allt och det älskar jag.

Problemet med Malmö är uppenbarligen människorna. Jag har varit där en helg så det kanske är dumt att generalisera men bajsnödigheten ligger som en våt filt över Malmö. Jag och snygg-Becca älskar att dansa. Det gjorde vi som fan båda kvällarna men det ledde mest till snea blickar.

Värst var på ett open air. Är inte Open Airs väldigt tråkigt?? Vi kom dit och var aspeppade men vi möttes bara av ett tiotal svala människor som stod och nickade huvudet framför en DJ. Nu kanske det inte är unikt för Malmö, så för att sätta fingret på bajsnödigheten i staden: Jag har en kompis som blev anklagad för att vara homofob för att hon tyckte att franska ”låter fjolligt”. Alltså herregud. 

Tacka gudarna för Stockholm. Här har det på senaste tid växt fram någon slags nyironisk våg där det viktigaste inte är att tycka saker om allt eller ens tycka rätt saker utan att kunna driva om saker. Den självdistansen är SÅ nyttig och gör ALLT mycket roligare.

Kvällen på svartklubben slutade med att kaos-Mikaela klev på något som gjorde att hon började blöda lite i foten. Mikaela, som är hysterisk hypokondriker, var 05.00 övertygad att hon hade klivit på en kanyl och fått aids. När hon skulle undersöka sin fot ramlade hon baklänges rakt ner i ett snår och nu har hon rivsår över hela kroppen. Jag älskar dig Mikaela!!!!

Malmö, vi ses när du dragit ut den där feta pinnen du har i röven.

/ Filip