Det är inne med kön. Framförallt teoretiska analyser av kön. Vad är en kvinna? Vad är en man? Ingen vet. Något jag dock fått erfara är att dessa kategorier ibland uppenbarar sig tydligare än vad somliga vill erkänna. Jag ska nu redogöra för ett exempel när ens medlemskap i det kvinnliga kollektivet gör sig plågsamt uppenbart.

På biblioteket. Jag sitter och äter lunch, för mig själv, med nån podcast i lurarna. Plötsligt skär ett starkt ljud genom den mot omgivningen skyddande ljudvallen som mina billiga Koss-lurar ger mig. Ljudet är högfrekvent och får mina tinnitusskadade öronhår att kröka sig av plåga. Är det någon som föder barn, undrar jag och ser mig omkring. Det är det inte.

Ljudet kommer från ett gäng kvinnor som ockuperat bordet bredvid mig i kafeterian. De unga kvinnorna är av typen som alltid får mig att tvivla på min könsidentitet: De har solblekt hår uppsatt i hästsvans, ”naturlig” makeup, tajta jeans och såna där tröjor som kallas för ”toppar”. De är exalterade.

Antagligen har något förtjusande hänt. Tjejen närmast mig verkar vara mitt uppe i någon historia. Jag snappar upp detaljer genom mina lurar. ”Alltså, fattar ni att han kände min Jonte?!”. Efter att ofrivilligt tjuvlyssnat ett tag förstår jag att grejen handlar om att den här tjejen släpat hem en snubbe som den här Jonte, vem fan nu det är, känner. Och då kan det komma ut att hon varit lösaktig, lyder resonemanget. Hu, så… pinsamt!, utbrister väninnorna i kör, varpå det där outhärdliga skriket följer.

De här tjejerna har uppenbarligen inte hört talas om kvinnlig frigörelse och det förtryckande i slut-shaming, tänker jag och slevar i mig mina sista makaroner.

Efter ett tag lugnar de ner sig och börjar prata om tentan i stället. De pluggar juridik, T3 närmare bestämt. T3 är ett kodord för att man läser termin tre, den berömda så kallade ”väggen”, på juristprogrammet. De våndas över hur det kommer att gå. En tjej tar upp sin påse med exotic snacks ur väskan och börjar tugga nervöst på torkade bananer.

Jag vet hur det kommer att gå för dessa tjejer. Det kommer att gå lysande. De kommer att ta examen med briljanta betyg, rekryteras till flashiga juristbyråer och så småningom tjäna mängder med stålar. De kommer att figurera i intervjuer där de beskriver hur de tillämpar ett lyssnande ledarskap. De kommer att bli utsedda till årets entreprenör. De kommer inte att ha några problem med ett avskaffat ränteavdrag.

Och jag? Jag kommer att titta på deras bilder i de glättiga dagstidningsbilagorna, och ångra att jag i min ungdom spelade trummor utan öronproppar.

Karin