Efter första världskriget var Europa i sådan chock över människans mörker att konst gick från att framställa världen som den var till världen som den upplevdes.
Surrealism och Dadaism växte fram som avantgardistiska rörelser eftersom traumat av krig är surrealistiskt i sin natur.
Krig gör att ett mörker vi omöjligen kan begripa uppenbarar sig och skapar en krock mellan det vi förstår och det som är. Hur kan man skildra en verklighet efter verkligheten blottats som fiktion?
Vi vet ingenting. Ingenting. Och vi förstår ännu mindre.
Läsare, som du märker uppskattar jag kursiverade ord.
Det här går i cykler i konsthistorien. Att skapa naturalistiska skildringar, för att sen vilja skapa överdrivna, emotionella skildringar, och sen tillbaka till det rationella.
Bla bla jag vet att jag har pratat om det här tusen gånger innan, men jag har aldrig bloggat om det så det är hög tid.
✨
När kriget i Ukraina bröt ut följde jag den fotointresserade influencern turned viral flykting Valerissshs på Tiktok.
I en video med nio miljoner visningar sprang hon genom ruiner mot familjens skyddsrum. Krigslarmet dånade i bakgrunden: “en vanlig dag i Ukraina”.
Några veckor senare dök ett nytt klipp upp i flödet. Det var en selfie på Valerissshs med söndergråtna ögon, följt av ett foto på hennes artonåriga bror. Ett barn. Han hade dött i krig.
“Jag älskar dig, bror”. Tretton miljoner visningar.
Vår tids Guernica.
Min poäng är att Elon Musk har köpt Twitter och allt känns som att det är på låtsas. Klipp på kvinnor som massmördas i Iran varvas med reklam för hudvård. Coca Cola sponsrade FNs klimatkonferens. Samtiden känns som Dalís smältande klockor.
Det är obegripligt men vi har lärt oss att infinna oss i det. Resultatet blir en ny epok av surrealistiska kulturella uttryck, uttryck vars obegriplighet har normaliserats till den grad att de inte längre är märkvärdiga. Dag ut och dag in marinerar vi våra hjärnor i verk så vrickade att Dalí och Duchamp vänder sig i graven av avund.
Den ultimata smältande klockan är Margaux Dietz. Hennes youtubeklipp med tillhörande kommentarsfält är vardagsmat för erfarna internetanvändare. Men om man placerar den i en annan kontext så fungerar den som en utmärkt artefakt av en samtida dystopi.
“The purest surrealist act is walking into a crowd with a loaded gun and firing into it randomly”, sa André Breton som var med och grundade den surrealistiska rörelsen. En samtida omskrivning av det citatet skulle kunna vara:
“The purest surrealist act is to commodify personhood and let oneself become a product of monetised entertainment. And then become the very embodiment of the surreal reality that everyone hates.”
