Igår gick tidskriftsgalan av stapeln och jag och Bianca var konferencierer. Det var första gången vi ledde en gala, så det var lite nervöst. Men vi hade med oss vår kostymör, Daniela, som är som skänkt från gudarna så tillsammans kirrade vi biffen som dom säger på Östermalm.

Vi gjorde en parodi på Fantomen på operan eftersom galan var på Cirkus där den spelar. Jag var Fantomen och Bianca Christine.

Men det bästa med fantomen är det under masken. Det slutade med att vi bara hade den sminkningen på scen i 30 sekunder, men det var värt dom 2 timmarna det tog att sminka, haha.

Sen var så klart snubben där och berättade om contouring och integrering som man i det moderna samhället.

Snubben om att accesoera sig och integrera sig.

Förutom att det är fett kul att klä ut sig till Fantomen på operan så är det också wonderful att få glassa runt i galaklänningar. Här är resten av våra outfits. Ja, vi bytte kläder inför varje ny entré.

Dom här klänningarna är ifrån Diana Orving. Tyvärr fick vi ingen bättre bild på dom sista. Men däremot fick vi med Elles gamla chefsredaktör på bild. Och hon va så jävla skön! Hon hade ont i benet och haltade och när jag frågade vad som hade hänt berättade hon att hon hade ramlat ner i en 10-gradig sjö för att hon inte sett sig för när hon skulle ta en selfie. Hermine Coyet Ohlén, vilken pärla!

Jag citerar Bianca på den här bilden. En gala utan glitterklänning är slöseri med gala.

Våra outfits till slutnumret är en blandning av allt. Jag har sytt Biancas jumpsuit, min är vintage och jackan jag har är ifrån Pellobello.

Smyckena under kvällen var ifrån Liza Hermeline och såg ut så här.

Men sen kommer verkligheten och sparkar en i skrevet när adrenalinet har lagt sig. Vi kallar den ”verkligheten i en hiss”.