Idag va jag och Bettan med i Robins i SVT. Sjukt kul program! Det går på Lördag. Det e vi och Schyffert som är gäster. Vi snackar om att vara en förebild, jag och Bianca får lite chockterapi och så berättar Henrik en galen historia som inkluderar ett rådjur och en brödkniv….

BTW… Ser inte Henrik lite ut som den där spindeln i Fivel i vilda västern?

Efter inspelningen Behövde vi vår socker fix men Bianca blev tyvärr besviken…

Vi fick lösa det på annat sätt. Buhu, stackars oss som fick äta kakor istället.

puss och god natt.

DRIVET är en inspirations- och karriärpodcast där drivna kvinnor i olika branscher intervjuas om hur de tagit sig dit de är i dag. Jag och Bianca hade äran att bli intervjuade i över en timme om hur vi gör det vi gör och hur vi hamnade där vi är.  LYSSNA HÄR

Själv lyssnade jag på avsnittet med Veronica Maggio här om dagen och det va så galet inspirerande! Rekommenderar verkligen den här podden för er som vill få inspiration till att göra det ni drömmer om.

Första delen av veckan var jag i Malmö med Bianca, vi uppträdde på Nordic Panorama filmfestival som bland annat WIFT, Women i film and television, var med och arrangerade.

Asså Wift, det är en hejdundrans bra grej! Det startades i LA på 70-talet av ett gäng brudar inom filmbranschen  som tröttnade på att ingen gav dom plats, Så dom organisera sig för att förändra sin situation. Idag finns det WIFT organisationer över hela världen. Och det som e fett med att va med iWIFT (förutom att du får ett fett kontaktnät av awesome ladies & feta event) är att om du känner att du behöver hjälp eller vill ha råd kan du vända sig till dom och få det. Det är en knivig bransch och får man vettig hjälp är det bra att ta den.

Nog med gratis reklam till dom. Men jag tycker att dom är feta och samarbeten är ända sättet att få makt. Så därför får dom en big up av mig idag!

Jag och Bianca uppträdde som sagt.  Och det jag tänkte berätta om idag är hur vi bygger vöra föreställningar och hur vi jobbar med nytt material.

Steg 1, Vad finns?
Vi tittar på vad vi har för material som vi kört inför publik förut som vi vet funkar. Utav det väljer vi grejer som funkar till den specifika tillställningen. Tillexempel var temat på den här festivalen kropp och sexualiet.

Steg 2, Nya skämt
Sen tittar vi på vad var och en har för nyskrivet material, vi skriver upp allt kul vi hör eller ser, så passa dig vad du säger i närheten av oss, vi kommer sno det med 100% säkerhet. Så vi går igenom det och vad av det som passar temat.  Det är det roligaste, känns som julafton! Båda läser upp vad dom har skrivit på varsitt håll och så skrattar vi åt våra egna skämt orimligt länge och sen hjälps vi åt att skruva skämten så mycket vi bara kan.

Och som om det inte kunde bli bättre satt vi  den här gången på Jalla Jalla när vi gjorde det #blessed. Skulle fan kunna ta deras falafel intravenöst, ba rätt in i hjärtat.

minns inte om jag ville få med Bianca eller menyn på den första bilden, båda är lika vackra.

Steg 3, Bygg ditt set
Sen lägger vi ett pussel av allt material både nytt och gammalt för att få ett nice flow med stand up och musik, humor och allvar. Vi tittar också på hur mycket nytt contra testat material det är, vi brukar köra typ 20/80. asså lite nytt men mest testade grejer.

Ibörjan tänkte vi att det va förbjudet att köra samma skämt flera gånger, Tänk vad pinsamt om nån redan sett en show och sen ser den att det e samma skämt igen! Men har man sett vilken stand up komiker som helst mer en en gång fattar man att det är normalt. Det va bara vi som led av duktig flicka syndrom som tänkte att det måste vara unikt och perfekt varje gång! Men det är omöjligt att nya skämt blir klockrena jämt. Det är därför du tar typ 80% testat material och sen smyger du in dom nya skämten. För att skulle det va så att allt det nya sög så kommer din publik ändå känna att dom fick en fet show.

Steg 4, Just do it! 
Gör din feta show! (dööh?)

Steg 5, Festa som Kanye.
efter giget får man bara säga vad som gick bra. Det är viktigt för självförtroendet och vibben att tilllåta sig själv va glad över vad man gjort. Plus vem vill ha efterfest i en loge med en massa folk som sitter och hatar sig själva? låt din innre Kanye kliva fram och ba götta dig i hur grymma ni var.

Steg 6, Time to get real
Dagen efter sätter vi oss i mer arbetsaktiga förhållanden och går igenom vad vi vill behålla, vad som kan utvecklas och vad vi kastar. Vi går också igenom allt runt om, förberedelse arbetet, eller om det va några andra problem så vi inte gör om dom. jag fick tillexempel tillsägelse att inte dricka 80% vodka innan ett gig, det är ett exempel på rimlig feedback. Det som är fördelen med att vänta är också att man inte är så inne i det, man har hunnit få distans till sin prestation och då kan man ta kritik bättre utan att bli en kränkt surpuppa.

OBS. Var inte för hård mot dina nya grejer.
Du blir bättre på att framföra skämten ju fler gånger du kör dom. Du vågar ta i mer, maxa rörelserna och utveckla din karaktär. Det blir ju också så att när du kör material som du är säker i och som du vet funkar kan du lättare improvisera runt det. Du kan spela på reaktionerna från publiken (tex. mobba nån med ett roligt skratt) eller ta referenser från platsen du är på (typ ”so you’re from wisconsin, im sorry…”) för att du känner ditt material och vet att du har en punchline som du kan komma tillbaka till när som helst. Det är skit bra att våga flyta iväg lite, för det är ofta då man kommer på nya punchlines och kan utveckla skämtet.

Vi gjorde vart tvugna att göra det på ett fik eftersom Biancas internet SUGER RÖV.  Då träffade Ronnie Sandahl som regisserade filmen ”Svenskjävel” som Bianca är huvudrollen i. Han satt och skrev på nått som såg hemligt ut, så jag våga inte fråga vad det va, men så här gulliga va han och Bianca på bild.

Gull-pullor.

Sen kramades jag och Binaca i 45 minuter innan flög jag till Berlin igen.

Har du några frågor? vill du ha tips på nått speciellt eller har du nått bra tips till andra om hur du gör? kommentera här under!

Jag är inte en sån som dör om jag inte får sjunga, jag ba vet att det känns som att Peter André har mig fången i sin gelé burk om jag inte gör det. Därför har jag skrivit låtar mer eller mindre hela tiden sen jag lärde mig stava i typ 20-års åldern. 2012 släppte jag en EP och en singel. Sen dess har jag skrivit musik och manus till 2 säsonger av SVT serien Full patte. Just det, Jag heter Tiffany.

Nånting i mitt liv fick det att kännas typ som när man försöker springa i en dröm, ni vet, man tar i som fan men kommer ingenstans. Det kändes som att jag sprang i en 2 liters burk hårgelé från Galne Gunnar, det kliade under skinnet och det ända som hjälpte va att skriva.

När jag jobbade på Skopunkten i Länna gick kvittokostnaderna upp typ 2000 procent för att jag bara stog i kassan och skrev låttexter på kvittopappret. Som smala, superlånga pergamentrullar. När jag jobbade som Mönsterkonstruktör på H&M kom jag till jobbet 7, jobbade in lunchen och drog vid tre. som en ensamstående småbarnsmorsa kutar till dagis kutade jag till pendeln för att hinna va i Kvarnbergsplan i Level9 studion och spela in så länge som möjligt innan sista bussen hem. Det va inte jobbigt, jag gjorde det inte för att jag dog annars, utan bara för att jag hata kliet. Jag sa upp mig från H&M när vi släppt första säsongen av full patte och kände att jag äntligen hade jag vaknat och sprang så snabbt och lätt jag nånsin kunnat.

Nu har jag skrivit skämt och sjungit om fitta i över två år, så jävla härligt!
Men i våras kom kliet tillbaka. Jag fattade ingenting, Men ett par dagbokssidor och filosofi sessioner på fyllan kom jag fram till följande:

1. Jag hade bott i min lägenhet i 10 år. vår lägenhet har vart som ett fucking hostel, alla vi känner har bott där fram och tillbaka. Folk har kommit och gått. Alla utom jag. I vårt hostel var jag den där oklara Australiensaren som är typ 15 år äldre en alla andra och som man undrar, hur länge har han vart här…? Jag kände att crazy cat ladyn stog i farstun. Jag behövde flytta och den där awkward-crazy-catlady-packpacker-australiensaren behövde dö och begravas. The cure? Flytta till Berlin. Först tänkte jag dra till Amsterdam för att det ligger nära vattnet, men folk lät mig veta ganska snart att man inte kan flytta nånstans bara för att det ligger nära vattnet; Vart ska du bo? vad ska du jobba med? känner du nån där? Så vart det Berlin pga. alla dom rimliga anledningarna. Plus att alla i min Släkt har bytt land nån gång. När min syrra Bianca va liten trodde hon att man va tvungen att flytta utomlands när man blev stor. Så vem var jag att bryta traditionen?
2. Jag älskar full patte, av hela min patte! Och jag är så sjukt glad över att vi har börjat skriva på en ny säsong! (Om du inte visste det så skriver vi en till säsong!!!! WOHOOO!!!) Det är också som en dröm för mina guilty pleasures att få göra låtar i alla möjliga sjuka genres. Jag menar, vilken sångerska vill inte sjunga Disney ballader? Vem vill inte riva av en räp om korv och majo och spela hårdare än 50cent och Sebbe Staxx tillsammans när man gör det? Ni fattar ju, en dröm. Men, det är inte samma som att skriva en låt som kommer ur en själv för tt den måste det. Det är inte en cure för kliet. Det är distraherande från kliet, men det är bara inte samma sak. Jag insåg helt enkelt att jag måste börja skriva musik för mig igen.

Så det som händer här är att ni får haka på när jag chillar i Berran, jobbar i Stockholm och splittar min tid/hjärna/hjärta mellan Full Patte, min musik och alla andra tankar som slinker med där emellan.

Vill du veta hur det kan gå till när nån som aldrig gjort en skiva ska göra det eller hur man gör en TV-serie är det här the place to be. Jag hoppas att jag kan inspirera nån annan till att fatta hur dom kan bli av med sitt kliande, eller få någon att våga ta steget från tanke till handling. Det är läskigt, men inte så svårt. Kör vi!