Annons
Annons
11:34 23 Mar 2017

Har du märkt att dina favoritartister har börjat bete sig märkligt på sistone?

Håkan Hellström har dom senaste åren förvandlats till en jävla Pokémon som släpper emojis, mobilspel och bilderböcker om när dom gjorde bilderboken om Ullevi-spelningen. Han känns bara ett steg från att lansera ett vitaminvatten ”med smak av tjack och olycklig kärlek”. 

Hade någon sagt till mig för 17 år sedan att “i framtiden kommer Håkan Hellström att marknadsföras som en animerad Legofilm” hade jag flabbat så hårt att folk i Belgien hade kunnat måla porträtt av mitt tandkött PÅ PLATS.

För är det någonting vi inte vill ha av våra favoritartister så är det appar och gråtskratt-smileys i pophatt. Vet ni vad vi vill ha? Bra låtar.

*mind blown*

Någonting osar feltrummad gris i Håkan Hellströms hörna och någon ska fan stå till svars för det. Man pissar inte vår popfrälsares integritet i munnen hur som helst. Det är någonting med sättet som varan Håkan Hellström säljs på som luktar Mackedonken.

Jag unnar honom att tjäna alla jävla pengar i hela världen. Real Jönssonligan money. Herregud lägg ner Ronald McDonald’s barnsjukhus om ni vill och döna in pengarna på Håkans konto. Det har han förtjänat. Saken är den att han är en av få artister i Sverige som faktiskt kan tjäna alla pengar i hela världen utan att kränga appar som en 24-åring på Hyper Island. Det räcker att han går upp på scenen och spelar sina låtar så finns det en summa motsvarande ett mindre Afrikanskt lands BNP på hans konto inom två bankdagar. Så vadan denna bilhandlarmentalitet?

Har han fått en hiss i huvudet och slagit ut integritetscentrat?

Nej, han har bytt skivbolag. Hans nuvarande skivbolag heter Woah Dad och är ett hittepå-indie-bolag som kränger indie som om det vore Miley Cyrus och tvärtom.

På deras wiki står det att dom är “fristående” men dom är lika fristående som dom som plockat kakaobönorna som sedan blir KitKat. Det är typ Nestlé som äger dom. Och det verkar som att det är många på huvudkontoret som är sugna på att köpa sommarhus i Frankrike.

Det som stör mig mest är att Henrik Berggren; den sista indie-aposteln som jag trodde var omutbar in i döden, ska släppa sin nya skiva genom nämnda bolag. Och redan efter en singel vankas det barnkalas. Henrik Berggren har skaffat Instagram. Jag upprepar: Henrik Berggren har skaffat INSTAGRAM. Ursäkta mig men vem tror ni att ni lurar? Henrik Berggren har lika mycket Instagram som en utter har åldersnoja: NADA.

En medelsmart orangutang fattar ju att det sitter någon obetald praktikant och lägger upp lite halvdassiga bilder på regntung asfalt #shoreline.

Henrik Berggren ska spela på Gröna Lund i sommar! Skriv in det datumet in kalendern för den dagen dör svensk indiepop och blir ett jävla Snapchat-filter där man får svarta stjärnor under ögonen.

Henrik Berggren kommer snart sitta där och ha panikångest i Så mycket bättre och tvingas göra en svinstel cover på After Darks “La Dolce Vita” medan tre giriga skivbolagsägarpappor i Göteborg har börjat vika lustiga pappershattar av tusenlappar för att dom inte vet vad som ska göra av alla. Kul med mycket pengar. Jättekul. Tråkigt att man bara kan sälja sin integritet en gång. Må dom aldrig lyckas signa The Knife för då lär det inte dröja länge innan dom lanserar egna halstabletter ”med smak av hora och skivbolagsbossens nya sommarhus”. 

Foto: Oskar Karlin

Nästa vecka: Femton skäl att inte ta livet av dig med en bandsåg

5:41 6 Mar 2017

Vänner, livskamrater och framförallt: katter. Det är trögt att skriva detta inlägg till er för min dator laggar som en tjeckisk basketmatch. Det är inte ens min dator! Det är min flickväns. Jag köpte en Macinsson för några år sedan för att jag hade hört att ”man inte kan få virus på en Mac”. Tillåt mig att snedflabba! Tji fick dom jävla poloprettona som går runt utan strumpor i öppna kontorslandskap och “visualiserar framtidens mediebibliotek”. Jag behövde en knapp månad så hade jag virus.com som startsida och min mail skickade Nigeriabrev till alla mina kontakter mot min vilja och inte en jävla spänn fick jag för mina kontakter var inte lika lättlurade som mig.

Så nu hamrar jag på min flickväns dator men snart kommer även den att dö av cyberklamydia. Vad har min flickvän för dator nu då? Hon kör mest röksignaler.

Jag skriver det här inlägget för att jag har goda nyheter! Jag har blivit med föreställning. Den heter “Marcus Berggren håller låda” och är i dagsläget planerad att gå i Göteborg och Stockholm. Kanske även Malmö. Den som inte tar livet av sig får se. Det är bara asrolig stand-up. Inget allvarligt parti på mitten eller nån sån skit.

Biljetterna är redan släppta så ni är inte först på bollen. Jag ville fylla stolarna med gapskrattare från vischan innan innerstadsmaffian får nys om det för att säkra god stämning i lokalen.

I Göteborg sålde både första föreställningen och extraföreställningen slut snabbare än oregano i en redlinepåse på Öland Roots men vi har nu släppt en EXTRAEXTRAföreställningen torsdag 30 mars. Det är på Taket vid Järntorget.

https://billetto.se/events/tjta-presenterar-marcus-berggren-haaller-laada-ba7c2c-0e2622

Sedan kör jag i Stockholm 31 mars på PSB och då har jag även med mig min kompis Carl Stanley som skojar lite innan och sedan spelar vi en Tombola Podcast första och kanske sista livepodd. Det hade varit skitroligt om ni ville komma och kolla. Det finns ganska få platser och är ganska billigt så snabba er att haffa tix.

https://billetto.se/events/marcus-berggren-haaller-laada-i-stockholm-tombola-podcast-live

Ha en underbar vecka!

håller låda i Stockholm profil

Annons
1:19 3 Mar 2017

Jag har en katt. Eller det är inte min katt. Det är min flickväns. Jag skulle aldrig självmant skaffa katt. Ser jag ut som en kvinnlig bokcirkel som älskar doftljus och “funderar på att ta ett halvår i Marocko”?

Lite. Jag vet.

Jag är uppvuxen mittemellan vischan och stan. “Kranskommun” som det så fint heter. Det är som en förort fast istället för att bränna bilar bränner man flintastekar. Alla spelar golf och heter Kevin. Kattpopulationen är nästan 0.

Så jag hade knappt sett en katt på kattfilm innan jag flyttade ihop med min flickvän. När hon sa att hon hade en katt trodde jag att hon skojade. En vuxen människa i Stockholm city som inte gillar att “utforska sin sexualitet genom keramiken” men som självmant tar hand om ett levande djur? Skulle inte tro det gosse.

Hon visade katten för mig. “Titta här är min katt”. Jag trodde henne fortfarande inte.

“Det där är bara utkammat torktumlarludd som du har satt en svans på för att verka speciell”

“Men kolla då… den jamar ju för i helvete”

“Jag kan också jama men jag är väl ingen katt för det?”

Sedan försökte jag dra av “masken” på “katten” för att bevisa att det bara var en prop men då bet det ludna aset mig så nu har jag en ofrivillig örontöjning så stor att folk stannar mig på gatan och frågar om jag “också gillar Hoobastank”.

Så sedan bodde jag ihop med en livs levande katt. Eftersom jag är “komiker” är jag antingen i Halmstad och står och drar fräckisar på en lastpall utanför Coop för småväxel (ständigt utkonkurrerad av en trevlig rom) eller så ligger jag hemma i fosterställning och lipar för “bristen på psykologisk klangbotten i modern buskis”.

Och plötsligt var den jävla katten där hela tiden. I början var jag väldigt tveksam till den och funderade på att spola ner den och säga till min flickvän att “den flyttat till Märsta”.

Men som med allt man tvingas spendera mer än åtta timmar med som inte är öppen nazist eller luktar fotogen så började jag gilla den. Den håller käften och är gosig. Vad kan man mer begära? Den har inga åsikter inrikespolitiska skeenden och den delar absolut inga “roliga” kattklipp.

Min mamma ringde och frågade hur jag mådde. Jag svarade “kanon, jag har en katt nu”.

“Men Marcus du är ju jätteallergisk mot katter”.

Och samtidigt som hon sa det så kom jag på att “just det, jag dör ju om jag är med en katt”.

Så nu är jag tyvärr död men jag hade åtminstone en väldigt fin sista tid i livet med en luden jamare. Han ska för övrigt spela Björn Olssons “Tjörn” på min begravning.

Nästa vecka: Fem viner du inte ens vill bjuda din värsta fiende på

17093003_10211010722255448_273711290_o

Annons
12:02 13 Feb 2017

Jag blir aldrig sjuk. Därför blev jag mycket förvånad när jag blev det. Jag trodde först i flera dagar att jag bara hade blivit gammal. Jag hade ont i kroppen, ringarna under ögonen var som djupt blåa tatueringar och jag började känna igen mig i Melissa Horns texter.

Men jag var inte gammal. Jag var dödssjuk. Det som avslöjade det var när jag snöt mig en röd näsduk och såg det ut som McDonald’s-loggan. Två gula strängar av självhat och frityrolja.

Malaria, skelettcancer eller denguefeber. Nån skit var det. Jag hade varit i Höganäs och uppträtt på ett bibliotek så jag hade väl fått med mig något virus som låg och frodades i nån coffeetable-bok om makramé som jag såklart inte kunde låta bli att läsa pärm till pärm.

Det kan ju också ha varit en helt vanlig förkylning. Jag vill inte utesluta det ur utredning i ett så tidigt skede.

Jag blev liggandes hemma. Allt papper tog slut på fyra minuter och jag fick snyta mig i katten som blängde på mig dömande.

“TROR DU VI DOMESTICERADE ER FÖR SKOJS SKULL!?” skrek jag.

Vi hade ingen nässpray så jag snortade örtsalt till ingen nytta. Det enda som hände var att det smakade starkt av medioker matlagning i gommen. Jag följde noggrant statens ordinerade tv-utbud och låg och glodde på Tilde de Paula och han som ser ut som Tilde de Paula med skägg/blodsockerfall när dom intervjuade olika mammor med cykelhjälm och provsmakade bacon-inlindade päronhalvor klockan halv åtta på morgonen.

Man vet att man har varit sjuk för länge när man börjar hålla med Dr. Phil. När han för fjärde dagen i rad skäller ut nån blind 16-åring som har blivit gruppvåldtagen av fyra lastbilschaffisar och säger åt henne att hon ”måste börja ta ansvar” och man ligger där med näsan rinnande som ett höstregn ner på mattan och tänker “ja nu får du fan styra upp det här”. Och sen bara “vänta lite… är det verkligen HENNES fel?” och då inser man att man behöver seriös medicinsk vård.

Jag kom till läkaren. Han kände länge på min penis. Jag frågade “varför? Jag har ju malaria!”. Han hade ingen bra förklaring och ursäktade sig muttrande och började istället speja ner i min hals. Sedan kom domen och mycket riktigt var det malaria… eller influensa, jag minns inte.

Min sjukdom var så allvarlig att dom satte mig på en helt ny medicin som heter “Lützen 1632” som är en kapsel man kastar i golvet så täcks hela rummet av en tjock dimma som gör att man blir yr och börjar tänka alla husdjur man har dödat genom övermatning. Det fungerade såklart inte alls och nu finns inte jag längre. RIP jag själv.

Nästa vecka: Stor artikelserie om världens mest rasistiska djur: Vitmakthajen. 

3:13 24 Jan 2017

Kära seende utav uppradade bokstäver. Välkomna till min galna värld. Jag är som Gandalf of Alfapet.

Skämt åt sidan, jag är jättedålig på Alfapet, gjorde slut med min förra tjej efter att hon systematiskt krossat mig i nämnda spel. Mitt “liv” var i spillror. Jag ordkonstnären March… Marhc… Markus Berrgren… hade tappat inte bara ansiktet utan hela sablans hjärnkontoret rakt ned på den stinkande heltäckningsmattan och alla skrattade åt mig som inlagda valrossar och man såg den där lilla äckliga pillevippen inni gommen vifta som en flagga en blåsig vårdag.

Åtminstone kändes det så. I verkliga verkligheten gick folk vidare med sina liv och browsade Tinder efter “hot ass” och sa saker som “mer öl?” och “vad trevligt vi har”.

TREVLIGT?!

Jag var inte en människa längre. Jag var en bortklippt statist i otecknade “Scooby Doo 7: Låt mig gissa? Det är den jäveln som har tivolit som är monstret för att skrämma bort alla turister och han hade nog fan lyckats om det inte vore för dom där snokande ungdomarna och DERAS FÖRBANNADE BYRACKA”. Den gick inte ens direkt till dvd. Den släpptes som muralmålning på ett stödboende för blinda pälsallergiker. Kli fick dom.

Jag övervägde ett sånt japanskt hederssjälvmord… vad det nu heter? Murakami? Tame Impala? Anna-Greta Leijon? Det kändes inte jättesmart att åta mig något jag inte ens kunde namnet på och suget minskade avsevärt då jag kom på att det vassaste föremålet i det Berggrenska hemmet var ett paraply. Det skulle ta timmar. Gästerna skulle hinna gå. Och tänk om det regnade imorgon?

Då skulle jag förutom att vara sämst i hela länet på Alfapet också vara död och blöt. Det är en för mycket.

***

Hasse Alfredsson berättade i en intervju att han och hans fru, som jag inte kommer ihåg vad hon heter pga männen skriver historien och jag är blott en läsare, gick upp innan Gud varje morgon, kokade meth… skoja: kokade te, och spelade Alfapet hela förmiddagen. Det var därför han hade lyckats med mästerstycket att vara äldre än dom flesta byggnader och ändå pigg och så pass finurlig att det skrevs böcker om honom.

Trodde han iallafall.

Han kan ju lika gärna bara ha haft tur med vädret.

OM NI FATTAR VAD JAG MENAR!?!?!

Jag förstår faktiskt inte själv vad jag menar. Det är orättvist mot er kära läsare av meningar att belasta er med den bödeln.

***

Jag är på semester på hemlig ort. Det är ingen här som vet vart vi är.

Jag har ingen lust att smäda kändisar. Det kanske jag får igen när jag kommer hem. Det brukar börja som en ilning i benet. Man ligger bakfull av livet och slösurfar på Expressen för att se vilken bevisföring nu GW har rosslat fram på källa feeling. Sen hamnar man på nån artikel om nån med skopor (gräv) fler följare än undertecknad och nån skit denne har hittat på. Ilningar fortplantar sig till orgasmer av medeltida småsinthet i knäleder, rusar i illfart rakt igenom pungkulorna, om man nu har två… låt mig titta efter, japp det var två, och sedan vidare förbi manstuttarna som börjar likna ett par helt ok kvinnotuttar, bådar gott inför eventuella framtida könskorrigeringar, jag tycker man ska byta kön några gånger för att vara på den säkra sidan att man verkligen har fått rätt kropp, sedan upp till huvudet som inte är mycket att skryta med, min hjärna kommer att dissekeras av just ingen alls efter min död, inga köer kommer ringla för att se mitt hjärna i formalin och tur är väl det, visa då hellre kuken. Den har tagit mig till toppen. Den och hårt arbete. Ofta i samarbete.

Väl i huvudet svartnar det. Sen vaknar jag upp tre timmar senare enskilt ansvarig till en publik avrättning av nån stackare som bara ville skriva en bok eller sjunga en sång. Jag själv har inget minne av händelsen och tar givetvis avstånd från alla mina åsikter. Om någon annan vill stå för dom: Varsågod. Har dock svårt att se att någon skulle vara i trängande behov av gamla sunkiga åsikter. Det går ju inflation i åsikter. Varenda en med ögon å öron å tacoshål har dom. Du har ju en åsikt om den här texten. Den skulle jag väldigt gärna vilja köpa av dig för framtida utvärdering.

Hör av dig.

Er oförsiktige Jan Marcus Berrgren…. Berggren.

Annons
Annons