3:33 19 Maj 2017

Vaknade tidigt. Så tidigt att världen inte fanns. Jag reste mig upp som i ett töcken; en haschdimma av det östmarokanska slaget. Materia fanns inte. Allt var bara ludd. Tittade ner och såg att jag inte hade några ben.

Skönt, har alltid hatat dom jävlarna. Långa och seniga, går aldrig dit man vill (krogen). Varenda dag står man där mitt ute i Judareskogen i Bromma och en storvuxen tant som heter Claire eller Clarion bussar sin kinesiska nakenkatter på en. Vilket jävla pli hon har på dom små elaka asen och man bara va i helvete jag skulle ju till Krukan och dricka bärs jävla benhelveten.

Ganska snart såg jag inte att jag inte hade några ben längre för jag hade inga ögon att se med. SÅ TIDIGT VAR DET. Skönt att vara ögonlös ändå… nu kan väl Stevie Wonder-miljonerna rulla in. När jag var ett barn i Kungälv på 90-talet fanns det en blind kille i hela kommunen. Han hette Tor och det ryktades om att han var smart. Jävligt smart. 250 decimaler in i pi-smart. Det sades att Mensa ringde honom för att kolla att deras facit verkligen stämde. Det fanns inga belägg för han intellektuella överhet. Förmodligen var han bara blind. Men vilken rockstjärna! Tor. En gud bland människor.

Tillbaka till min morgon: jag stapplade in i köket som tydligen fanns, tiden gick ju, fipplade mig fram till frysen och plockade upp 20 kg barkis. Det ska man alltid ha hemma anser jag. Stekte det i sina egna safter och när det luktade brandkår i hela grannsamfälligheten klädde jag på mig hud, hår, rökdon samt paraflax och gav mig ut för att mata änderna.
Jag mötte brevbäraren i trapphuset. High-fivade honom rakt in i väggen det lilla kioskmongot. Räkningar, räkningar, räkningar… vart är mina kärleksbrev? Tor fick säkert bara kärleksbrev. Synd att han inte kunde läsa dom.
Nu fanns världen: bussar, bar, slem och en man som heter Gösta som spelade bas i stans bästa stretjazz band på 80-talet. Hela hans kropp var ett jam. Uh vad det svängde. Han kanske bara hade problem med höften?
Tyvärr hade någon halalslaktat alla ankor. Hatar när det händer. Jag grät en skvätt ner i ett vattenglas och spädde på med medhavd ouzo och sen var jag redo för dagen.

Trevlig helg!!!

11:20 12 Maj 2017

Jag vaknade upp i morse med en stark känsla av mening och tänkte “detta känns inte som livet, detta måste vara nån slags psykos”. Jag har sedan en tid tillbaka varit en helgfarsa åt min egen blogg. Min förstfödde. Hemska scener: hur jag med tredagarsstubb aka Fred Flinta-skuggan runt munnen släntrar in, bakfull av livet, och plockar med mitt barn från en mamma som hatar mig och har en ny man som heter “Stefan” eller nått annat mellanchefigt och tar med mitt barn först på kinakrog där ungen äter friterad glass med banan eller tvärtom och jag glupskt dricker två starkpangare. Sen går vi på Monster Jam.

Jag kommer inte ihåg vad mitt barn heter men förmodligen “Rudolf” eller “Roland” eller nått annat vi tänkte skulle bli kul. Det blev inte kul.

Stackars bloggen. Den har legat här som en vante i upphittatlådan på förskolan Ekorren i Haninge. Den är ju nåns men ingen vill kännas vid den. Och det har inte funnits så mycket att göra åt det: jo, jag hade ju bara kunnat skriva. Slå mina fingrar mot tangenter till putslustiga kombinationer av ord. Tack för tipset assholes.

Men det måste ju finnas nån mening. Är det för mycket begärt med lite jävla mening här i livet? Svar: det är det. Det är därför man måste dra den själv ur röven som en Houdini Anal.

Imorse när jag vaknade hade jag kommit på det och det stavas L I F E S T Y L E.

Detta är numera en livsstilsblogg som handlar om vilken stil mitt liv har eller inte har. 

Jag kan inte sitta här och skrika på Clara Henry och valda delar av Schulmanfamiljen.

Jag orkar inte det. Och framförallt så måste jag spara det till scenen. Det är där jag är som roligast. Två meter lång, näsa som en jävla antilop, står och skriker saker om renässansmåleri. Det är otroligt.

Fredag. Ingen jävel borde behöva jobba på fredagar. Förutom möjligen sjukhus- och barpersonal. Gå hem. Följ med på den här rätt vanliga resan som turnerande komiker som mest gillar att vara hemma. Jag hoppas på en så ostark resa som möjligt. Inget Mark Levengood kommer hylla i teve.

På återseende

11:34 23 Mar 2017

Har du märkt att dina favoritartister har börjat bete sig märkligt på sistone?

Håkan Hellström har dom senaste åren förvandlats till en jävla Pokémon som släpper emojis, mobilspel och bilderböcker om när dom gjorde bilderboken om Ullevi-spelningen. Han känns bara ett steg från att lansera ett vitaminvatten ”med smak av tjack och olycklig kärlek”. 

Hade någon sagt till mig för 17 år sedan att “i framtiden kommer Håkan Hellström att marknadsföras som en animerad Legofilm” hade jag flabbat så hårt att folk i Belgien hade kunnat måla porträtt av mitt tandkött PÅ PLATS.

För är det någonting vi inte vill ha av våra favoritartister så är det appar och gråtskratt-smileys i pophatt. Vet ni vad vi vill ha? Bra låtar.

*mind blown*

Någonting osar feltrummad gris i Håkan Hellströms hörna och någon ska fan stå till svars för det. Man pissar inte vår popfrälsares integritet i munnen hur som helst. Det är någonting med sättet som varan Håkan Hellström säljs på som luktar Mackedonken.

Jag unnar honom att tjäna alla jävla pengar i hela världen. Real Jönssonligan money. Herregud lägg ner Ronald McDonald’s barnsjukhus om ni vill och döna in pengarna på Håkans konto. Det har han förtjänat. Saken är den att han är en av få artister i Sverige som faktiskt kan tjäna alla pengar i hela världen utan att kränga appar som en 24-åring på Hyper Island. Det räcker att han går upp på scenen och spelar sina låtar så finns det en summa motsvarande ett mindre Afrikanskt lands BNP på hans konto inom två bankdagar. Så vadan denna bilhandlarmentalitet?

Har han fått en hiss i huvudet och slagit ut integritetscentrat?

Nej, han har bytt skivbolag. Hans nuvarande skivbolag heter Woah Dad och är ett hittepå-indie-bolag som kränger indie som om det vore Miley Cyrus och tvärtom.

På deras wiki står det att dom är “fristående” men dom är lika fristående som dom som plockat kakaobönorna som sedan blir KitKat. Det är typ Nestlé som äger dom. Och det verkar som att det är många på huvudkontoret som är sugna på att köpa sommarhus i Frankrike.

Det som stör mig mest är att Henrik Berggren; den sista indie-aposteln som jag trodde var omutbar in i döden, ska släppa sin nya skiva genom nämnda bolag. Och redan efter en singel vankas det barnkalas. Henrik Berggren har skaffat Instagram. Jag upprepar: Henrik Berggren har skaffat INSTAGRAM. Ursäkta mig men vem tror ni att ni lurar? Henrik Berggren har lika mycket Instagram som en utter har åldersnoja: NADA.

En medelsmart orangutang fattar ju att det sitter någon obetald praktikant och lägger upp lite halvdassiga bilder på regntung asfalt #shoreline.

Henrik Berggren ska spela på Gröna Lund i sommar! Skriv in det datumet in kalendern för den dagen dör svensk indiepop och blir ett jävla Snapchat-filter där man får svarta stjärnor under ögonen.

Henrik Berggren kommer snart sitta där och ha panikångest i Så mycket bättre och tvingas göra en svinstel cover på After Darks “La Dolce Vita” medan tre giriga skivbolagsägarpappor i Göteborg har börjat vika lustiga pappershattar av tusenlappar för att dom inte vet vad som ska göra av alla. Kul med mycket pengar. Jättekul. Tråkigt att man bara kan sälja sin integritet en gång. Må dom aldrig lyckas signa The Knife för då lär det inte dröja länge innan dom lanserar egna halstabletter ”med smak av hora och skivbolagsbossens nya sommarhus”. 

Foto: Oskar Karlin

Nästa vecka: Femton skäl att inte ta livet av dig med en bandsåg

5:41 6 Mar 2017

Vänner, livskamrater och framförallt: katter. Det är trögt att skriva detta inlägg till er för min dator laggar som en tjeckisk basketmatch. Det är inte ens min dator! Det är min flickväns. Jag köpte en Macinsson för några år sedan för att jag hade hört att ”man inte kan få virus på en Mac”. Tillåt mig att snedflabba! Tji fick dom jävla poloprettona som går runt utan strumpor i öppna kontorslandskap och “visualiserar framtidens mediebibliotek”. Jag behövde en knapp månad så hade jag virus.com som startsida och min mail skickade Nigeriabrev till alla mina kontakter mot min vilja och inte en jävla spänn fick jag för mina kontakter var inte lika lättlurade som mig.

Så nu hamrar jag på min flickväns dator men snart kommer även den att dö av cyberklamydia. Vad har min flickvän för dator nu då? Hon kör mest röksignaler.

Jag skriver det här inlägget för att jag har goda nyheter! Jag har blivit med föreställning. Den heter “Marcus Berggren håller låda” och är i dagsläget planerad att gå i Göteborg och Stockholm. Kanske även Malmö. Den som inte tar livet av sig får se. Det är bara asrolig stand-up. Inget allvarligt parti på mitten eller nån sån skit.

Biljetterna är redan släppta så ni är inte först på bollen. Jag ville fylla stolarna med gapskrattare från vischan innan innerstadsmaffian får nys om det för att säkra god stämning i lokalen.

I Göteborg sålde både första föreställningen och extraföreställningen slut snabbare än oregano i en redlinepåse på Öland Roots men vi har nu släppt en EXTRAEXTRAföreställningen torsdag 30 mars. Det är på Taket vid Järntorget.

https://billetto.se/events/tjta-presenterar-marcus-berggren-haaller-laada-ba7c2c-0e2622

Sedan kör jag i Stockholm 31 mars på PSB och då har jag även med mig min kompis Carl Stanley som skojar lite innan och sedan spelar vi en Tombola Podcast första och kanske sista livepodd. Det hade varit skitroligt om ni ville komma och kolla. Det finns ganska få platser och är ganska billigt så snabba er att haffa tix.

https://billetto.se/events/marcus-berggren-haaller-laada-i-stockholm-tombola-podcast-live

Ha en underbar vecka!

håller låda i Stockholm profil

1:19 3 Mar 2017

Jag har en katt. Eller det är inte min katt. Det är min flickväns. Jag skulle aldrig självmant skaffa katt. Ser jag ut som en kvinnlig bokcirkel som älskar doftljus och “funderar på att ta ett halvår i Marocko”?

Lite. Jag vet.

Jag är uppvuxen mittemellan vischan och stan. “Kranskommun” som det så fint heter. Det är som en förort fast istället för att bränna bilar bränner man flintastekar. Alla spelar golf och heter Kevin. Kattpopulationen är nästan 0.

Så jag hade knappt sett en katt på kattfilm innan jag flyttade ihop med min flickvän. När hon sa att hon hade en katt trodde jag att hon skojade. En vuxen människa i Stockholm city som inte gillar att “utforska sin sexualitet genom keramiken” men som självmant tar hand om ett levande djur? Skulle inte tro det gosse.

Hon visade katten för mig. “Titta här är min katt”. Jag trodde henne fortfarande inte.

“Det där är bara utkammat torktumlarludd som du har satt en svans på för att verka speciell”

“Men kolla då… den jamar ju för i helvete”

“Jag kan också jama men jag är väl ingen katt för det?”

Sedan försökte jag dra av “masken” på “katten” för att bevisa att det bara var en prop men då bet det ludna aset mig så nu har jag en ofrivillig örontöjning så stor att folk stannar mig på gatan och frågar om jag “också gillar Hoobastank”.

Så sedan bodde jag ihop med en livs levande katt. Eftersom jag är “komiker” är jag antingen i Halmstad och står och drar fräckisar på en lastpall utanför Coop för småväxel (ständigt utkonkurrerad av en trevlig rom) eller så ligger jag hemma i fosterställning och lipar för “bristen på psykologisk klangbotten i modern buskis”.

Och plötsligt var den jävla katten där hela tiden. I början var jag väldigt tveksam till den och funderade på att spola ner den och säga till min flickvän att “den flyttat till Märsta”.

Men som med allt man tvingas spendera mer än åtta timmar med som inte är öppen nazist eller luktar fotogen så började jag gilla den. Den håller käften och är gosig. Vad kan man mer begära? Den har inga åsikter inrikespolitiska skeenden och den delar absolut inga “roliga” kattklipp.

Min mamma ringde och frågade hur jag mådde. Jag svarade “kanon, jag har en katt nu”.

“Men Marcus du är ju jätteallergisk mot katter”.

Och samtidigt som hon sa det så kom jag på att “just det, jag dör ju om jag är med en katt”.

Så nu är jag tyvärr död men jag hade åtminstone en väldigt fin sista tid i livet med en luden jamare. Han ska för övrigt spela Björn Olssons “Tjörn” på min begravning.

Nästa vecka: Fem viner du inte ens vill bjuda din värsta fiende på

17093003_10211010722255448_273711290_o