Kul att just du är här. Idag är det torsdag tror jag. Alla dagar i mitt liv känns som en torsdag. Att man snart ska få vara ledig men sen är man aldrig det för när man vaknar upp är det torsdag igen. Men jobbar man inte i en gruva eller som Drottnings Silvias svenskalärare får man inte gnälla på sitt jobb tycker jag.
Veckan har varit fylld med gig där jag försöker sätta lite nytt material. Jag har fem minuter på att Fritzl rimmar på schnitzel som ska bli något. Såhär söt har jag varit:
Foto: Johannes Brenning.
Foto: Nalle Ahlgren.
Jag jobbar två dagar i veckan ifrån Malmö och sänder radio och innan jag fick det giget hade jag knappt sett Malmö på ett vykort. Fast å andra sidan: vem fan trycker vykort med Malmö på?
Jag var där en gång för flera år sedan med mitt ex och såg en experimentell enmansföreställning i en källare som handlade om att han som hade showen hade försökt ta livet av sig samma dag som Whitney Houston dog, en riktig feelgood-historia, som vi flabbade. Sen åt vi en falafel som var så billig att man fick betalt för att äta den.
”Här har du 30 spänn och en rulle med nån slags stekt kikärtsskit i”
Sedan åkte vi hem.
Nu bor jag i Malmö minst en natt i veckan och det är fan something else. På Göteborgska: BRÖTIGT. Det är lika jävla segregerat som på alla andra ställen bara det att den geografiska ytan är mindre så alla bor på varandra. Överallt släpar folk runt på möbler. Det verkar som att alla i Malmö alltid flyttar. Det är rökförbud på barerna fast tvärtom. Man får bara röka inomhus. Folk skryter om hur ”kontinentalt” Malmö är men jag tolkar det som att dom menar ”fattigt”. Det är ingen skillnad i utgångsfrekvens på tisdagar och lördagar vilket jag tolkar som att alla är arbetslösa och/eller alkoholister. Alla komiker som bor där står på scen två gånger om året men har 19 poddar var som släpper sju avsnitt i timmen varje dag året om och livnär sig på att kränga T-shirts. Lite som jag.
Påtal om T-shirt: NU BLIR DET REKLAM:
Jag och förmodligen Sveriges roligaste person Carl Stanley gör Tombola Podcast som är ett jävla skojtåg som aldrig stannar. Varje måndag lottar vi två nya ämnen som lyssnarna skickar in och så pratar vi om dom i nästa avsnitt. Ingen sport, ingen politik, ingen satir och sån skit. Vi har precis släppt våra svinsnygga tröjor som alla måste köpa och bära på måndagar:
Hejsan och andra hälsningsfraser. Jag tillber Oden varje dag att ni följer med mig hit till mina nya blogg. Jag förstår att ni i denna osäkra tid känner oro inför framtiden och undrar saker som:
Vem fan tror du att du är?
Varför flyttade du bloggen från Djungeltrumman till Nöjesguiden?
Hur kommer denna bloggen att skilja sig från Sveriges största humorblogg Den lilla oron?
Jag kommer inte med gåvor. Det blir ingen jävla guld å myrra å Per Sinding-Larsen-frisyrer. Däremot svar:
Jag heter Marcus Berggren och jobbar som komiker. Onsdagar och torsdagar hörs jag i Tankesmedjan i P3, varje måndag i Tombola Podcast med min kompis Carl Stanley och resten av tiden åker jag runt skriker om måsar på olika bygdegårdar för 5000 på faktura. Jag bor mest på olika Best Western-hotell i Skåneregionen som har en deal med klubbarrangören men jag är skriven på Södermalm i Stockholm. Gillar att knacka tangentbord så är ni fans av för långt och för mycket så har ni hittat rätt http kan jag tala om för er.
Det var svårt att inhalera dom bjudöl som man får betalt i eftersom det geografiska avståndet till Göteborg där Djungeltrumman är baserat var för stort. Nu har jag en direktslang från gästkranen på Indigo upp till loftsängen på Hökens gata där jag är minst en gång i veckan och vränger alla mina kalsonger inför en ny vända bygdegårdar.
Den kommer skilja sig som så att det kommer bli oftare och roligare. Konceptet med en 3 mil rant varje fredag känns lika satt som Edward Blom så det kommer jag fortsätta med. Sedan har jag inte bestämt hur mycket lifestyle det ska vara: ”Nu har jag skitit ner mig av nervositet i en källare och Magnus Betnér kommer inte ihåg vad jag heter”. Om ni tycker sånt är kul så finns det mer att hämta i den baljan.
Så nu när alla formaliteter är avklarade så är det väl bara att hoppa bryskt in i ett påhopp på en svensk b-kändis: Jag har funderat mycket på Martin Stenmarck. Jag hatar honom redan för det där ologiska c:et i sitt efternamn som gör det lika orent som en portugisisk gatuhund sin sista dag i livet. Men förutom den lingvistiska knusslet så älskar jag honom. Vilken kille han är. Jag såg honom live på Allsång på Skansen i somras och jag kan säga er att det var inte en trosa som var torr i den publiken. Dom inbussade kärringarna från Örebro, Västerås och *namnpåannansvensksmåstadmedkåtadameritunika* brast som dammfördämningar men istället för 10.000 stockar och en tecknad bäver som surfar så kom en våg av baby mama juice. Och jag förstår dom. Jag hade stånd upp till hakan. Fick spänningshuvudvärk av trycket.
Martin Stenmarck är 57 år men ser ut som den snyggaste 28-åringen i världen. Det är som att gudarna hade ett styrelsemöte och bestämde att Martin skulle få ALLT. Det är därför det finns så många fula, trökiga killar i Sverige: dom behövde spara det till att skapa en supermänniska för att vända Wallmans salongers ekonomiska bakslag.
Martin har gjort så många goa grejer. Vi minns väl alla när han åkte ner till Eurovision och pissade hela östblocket i munnen genom att göra en så pajig hyllning till konsumismens Mekka Las Vegas att det var blåbärfläckar i varenda jävla soffa i hela Europa den natten?
Han förkroppsligade motsatsen till Bulgarien och alla som någonsin har druckit så mycket fotogen att dom sedan ramlat ut genom ett fönster (7 % av alla Ryssar enligt nya siffror).
Foto: AleWi
Som ni vet så räcker det inte att se ut som en grekisk staty i denna kalla hårda värld. Man måste också ha sinne för affärer. Och det har Martins bror David som ser mer ut som något min farmor har gjort på sin keramikkurs på Österlen men är en jävel på att jaga that stålar. Han kläckte den fenomenala idén till konceptet Ladies Night som går ut på att Martin Stenmarck, valfri till hunk och en ful komiker hyr en ishall och bussar in 10.000 kärringar från Västerås och sen bara river stället. Dom får vattenpumpa stället när det är klart. Vikten av alla uppslängda trosor har raserat scener i varenda halvstor svensk stad i ett decennium.
Foto: Bengt Nyman
Förutom sin pissa-i-munnen-på-en-kommunist-låt så har Martin bara en hit. Men vilka jävla dänga det är. Den heter Sjumilakliv och vi kan titta på den här:
Texten är en ride:
Jag vill kasta loss och lära mig slåss Raka av mitt hår och bäras ut på bår Ta tjuren vid hornen och hålla dom hårt Lita på sanningen och kväva all gråt
Martin drömmer då alltså om att göra en omvänd Britney: först raka av sig allt hår och sen oooops bli slagen one more time. För det inte alls tränade ögat kan man också se att bildspråket i videon är så bokstavligt talat att den får ett ordlexikon att framstå som James Joyces Odysseus i jämförelse. Metaforer är för töntar! Sjunger man ”bäras ut på bår” då ska man fanimej göra det också.
Börja sluta tro och låta vansinnet gro Jag vill sparka bakut och göra nåt sjukt Släcka fyren på berget som räddade liv Och smita från smällen med sjumilakliv
Martin är trött på att vara nån jävla hemmafarsa som gigar för tanter i Sölvesborg och joggar till Mount Everest och kryper upp med två rullstolsburna katter på ryggen på sina enda tre semesterdagar (true story). Han vill göra något ”helt sjukt”. Och han har ju åtminstone gjort den här sjuka videon så bra jobbat Martin!
Jag kommer inte hem ikväll Om jag känner mig själv Låt oss ta farväl Av både hjärta och själ Jag kan ta ett långt hårt straff För alla stunder vi haft
Martin kommer inte hem ikväll. Stackars Hanna Hedlund. Vad ska man med rikets snyggaste 33 centimeter kött mellan pannan och hakan till om han är ute och ”tar tjuren vid hornen”. Hoppas verkligen att ”hornen” inte är en metafor. Det hade varit kul om det var den enda metaforen i hela texten. ”Så att jag rakade av mig håret och blev utburen på bår men jag runkade ju också av en tjur där vi tre-snåret”.
Jag vill byta land och vara han som försvann Börja om på nytt och få såret mitt sytt När jag vänder och springer långt härifrån Se mig som saknad, en förlorad son
Här verkar det som att det har smugit sig in en textövning från särskolan Älgen i Rotebro. ”Börja om på nytt och få såret mitt sytt”. Kanske att det blev jobbigt för Martin att behöva göra allting så bokstavligt talat och utlyste en metafortävling för svenska lågstadieskolor. Så man hörde helt enkelt av sig till dom skolorna som var med i den där SVT-serien när man skulle göra Sveriges sämsta klasser till Sveriges bästa klasser och så byggde man en tidsmaskin och åkte dit innan superlärarna kom dit och ba ”Tjena! Vi har hört att ni skriver grymma texter!”.
Skitjävlasamma. Martin är underbar. Han har själv sagt att låten handlar om en stökig utekväll som slutade med att han spöade på en vakt och JAG CITERAR ”Vem fan gillar dörrvakter?”. Martin kan få göra mina barn vilken jävla dag han vill.
Nästa vecka: Olof 34 är superhjälte på dagen och tandläkare på natten.
