Jaha jaha. Bloggen är åter öppnad. Hej blogg kul å se dig. Sveriges fulaste headerbild vald omsorgsfullt så att ni ska bli positivt överraskade om vi möts IRL.

“Fan så jevla ful va han inte dö”

Jag kommer inte med några gåvor. Inte en enda spaning har jag. Det är helt tomt i säcken: bara ett hål rakt igenom ner till grannarna som sitter och filar fötterna framför Bingolotto. Det är därför jag bloggar lika sällan som en Sverigedemokrat inte spöar någon på stan.

Jag bränner allt guld i poddar, i radion och i min stand-up. Kvar är bara en spillra av en spillra av en spillra. Som svetten på Ingo Johanssons överläpp efter boxningskarriären när han var mer broccoli än en människa.

“Det är skönt att sova länge” är en spaning som jag har. *drops mic* Tack för mej!!!

Dom senaste veckorna har varit ett inferno av tåg, ölbiljetter och adrenalinkickar som bultar i knäna. Jag och min kollega/dragervapnare Carl Stanley har rest land och rike runt och gjort en liten provturné.

Den delen av trippen vi lyssnade på Kent å va deppiga

Som två hovnarrar uppfödda på gifflar har vi burnat runt i en Renault Modus (EJ SPONS… kan dock bli) och lyssnat på raggarhitz och käkat bullar och gigat i Malmö, Kristanstad, Kalmar och Gävle. Apesköj har det varit.

Ett snedsteg så kommer vi stå där å kränga bensin utanför Motala

Vi har nått ett delmål på komikertiggartjänsten Patreon också så vi spelade in en roast av varandra som finns där poddar finns om ni söker på Tombola Podcast. Det var skönt att säga all skit jag har känt om Carl Stanley. Jag älskar honom och han är min kanske närmsta vän men helvete vilket rövhål han kan vara ibland asså.

Vi fick en GULDTOMBOLA av några underbara lyssnare i Gävle!!!

Sedan var jag i Uppsala och föreläste om hur man gör rolig radio. Jag har ju jobbat på radion nu i 6 långa månader så jag borde ju veta. SKOJA. Det var också kul att föreläsa. Väldigt svårt att vara allvarlig men man får väl jobba på det.

Gigade på ett bröllop i Malmös utkanter i lördags. Det är verkligen det roligaste och svåraste giget i världen att stövla in på vad som ska vara den bästa och finaste dagen i nåns liv och ba “HALLÅ GUBBAR Å KÄRINGAR NU SKA HÅLLA LÅDDA HÄR I 20 TAJTA SÅ HÅLL KÄFTEN!!!” men det gick som tur var bra.

Så jag åker runt runt runt och det är verkligen ett drömliv. Känner mig som världens sämsta kompis som aldrig har tid att träffa någon annan än Johannes Finnlaugsson men drömmer om att en dag kunna bosätta mig i Örgryte och bara göra en konstig julshow om året och resten av tiden ligga hemma och rita och goza med Iggy (katten).

BÄSTA GIGET: THE CRYPT I LINKÖPING. Sicken feeeeezt

Jag tror att den här bloggen kommer vara lite mer lifestyle ett tag men det får ni bara ta. För jag har fan inga kulor i pistolen, jag kan blotta måla ut min vardag för er kära läsare.

Kom och se mig på mina sista gig i år!

Stockholm Comedy Club på lördag! Södra Sällskapet 20.00. Jag + andra asroliga.

Anders å Nisse på Cantina Real på måndag 20.00

Fantasipanelen live med David Sundin och Johanna Wagrell på Cantina Real på tisdag 20.00

Droppa Micken Comedy på Olearys (klassisk småstadsmark) i Falköping torsdag 1 december! Jag å ursköna Josefine Johansson + min polare Jimmy Karlsson (Skövdes finest)

Oslipat i Uppsala 7 december! Tix på WWW

Min å mina kompisars EGNA SHOW: PATRIARKATET COMEDY till Karlstad 8 december på The Bull Bar. Snälla Snälla kom på det om ni bor i Karlstad.

Sista giget är att jag och Sveriges roligaste man Henrik Nyblom (google him) sätter upp en julshow på PSB i Stockholm. 18 december!!! Det blir Håkan Hellström Xmas Comedy Allsång. Info kommer snart!

Våren håller på och bokas på som fan så ta chansen och maila mig angående föreläsning, bröllop, fest, klubb… ja vad ni nu vill.

Puss å kram å gran

Mitt i en rutin om nånting minns inte vad… ehe

Nästa vecka: Proggband vi glömt: Satafläsk å Makaroner, Sten Sture Den Äldres Dansorkester, Haschmumma m.m.

Nu är det fredag kära läsare!!! På med hockeyhjälmen!!! Hämta lien!!!  Det är märkligt hur jag fortfarande uppskattar los helgos fast jag oftast jobbar mer på då än under veckan. Oftast har jag det lite lugnare på måndag, tisdag men försök att ligga hemma på soffan då med ett glas vin och ost från utrotningshotad babysäl när världen brinner utanför utan att framstå som en audition till Beckomberga.

Det är ju omöjligt att slappna av när alla andra jobbar. Resten av världen skiter ju i att min helg är i början av veckan. They dont give a shit. Folk ringer och undrar om jag kan göra olika grejer.

“Ursäkta kan vi ta detta på onsdag… jag har helg nu”

“Varför då?”

“För att jag stod på scenen i lördag och pratade i 20 minuter om min kuks åldrande och gästade en obskyr matlagningspodcast i söndags”

“Okej då ringer vi Thomas Järvheden istället, det var ändå han vi ville ha egentligen. Hej då!”

“Vänta… hallå? Hallå?”

Mitt absoluta lyxproblem nummer 1 är att när man är på semester någonstans så är dom som bor där man är på semester INTE LEDIGA. Det följer ju egentligen all logik: dom är inte på semester, dom bor där, dom har shit to do. Men det förstör min semesterupplevelse att vara omgiven av massa stressade människor som inte verkar vara det minsta glada över att befinna sig på platsen som jag har tagit ledigt för att besöka. Hur ska jag förväntas slappna av, vara lullig mitt på dagen med en fettslamsa från en serranoskinka hängades i mungipan och lägga en hel jävla förmiddag på att spöa någon i UNO när invånarna håller på och lägger livspusslet? Två gubbar lägger tak och det sitter en deprimerad tjockis och drömmer sig bort bakom bussratten och jag kollar drinkmenyn och försöker förtränga att jag måste skriva 20 nya minuter skoj innan nästa torsdag.

Det är omöjligt att slappna av om inte alla gör det. Det måste ha varit så den judiska sabbaten kom till: en kille som bara ville chill the fuck out men hela tiden blev störd av sina arbetande kompisar. “Ska vi stöpa ljus?”, “vill du gästa vår podcast?”, “ska vi fixa varandras lockar?”

Tillslut pallade han inte mer och bara “det är helg och alla måste vara lediga!”

“Vadå varför ska alla vara lediga?”

“Det står så i boken!”

“Vart då?”

“Läs hela boken så står det där i klart och tydligt att fredag till lördag är vi fucking lediga och då blir det inga jävla poddar och krulla judehåret och sån skit!”

“Vi tror dig”

Och vips så var det sabbat! Och så här med facit i hand kan man verkligen känna att judarna behövde den extra vilodagen.

Annars så har jag varit på turné med Carl Stanley. Ska försöka lägga upp min turnédagbok här snart. Den är antecknad på olika bensinkvitton så min stab jobbar för fullt med att översätta mina anteckningar till svenska. Nu ska jag gå och köpa en ny kalender för våren håller på och bokas på. Så vill ni ha stand up comedy för er klubb eller på erat event så är det klokt att maila snarast. Eller varför inte en stark föreläsning?

Ha den bästa helgen!

Nästa vecka: Djuplodande intervju med världens längsta dvärg

Kära läsare! Nu är det snart helg. Dom sista timmarna på jobbet kan ni skita bort och sen ligger ni snart där i soffan i framstupa sidoläge och inhalerar två liter Mauro genom medhavet sugrör medan en flintskallig gubbe med markerade glasögon lurar i en 19-åring från Bollnäs att hon är “Sveriges nästa superstar” på tv:n.

Foto: Haithanh

Det är nästan det jag saknar mest med att knega på ett riktigt jobb: att baja på betald arbetstid. Att bara i godan ro skita bort åtta timmar minus långlunch. Vad ska folk säga? Nöden har ingen lag. Däremot har den fullt betalt. Ibland kunde jag drabbas av lite dåligt samvete men sedan brukade jag tänka “Vad gör det här företaget egentligen? Vi gör skruv och jag gör inte ens det, jag sopar golvet som dom som gör skruv går på… solen kommer nog gå upp imorgon även om jag klossar bort denna eftermiddagen”.

Om jag sitter och halvsover på toa nuförtiden så är det enda som händer att det här inlägget blir en tredjedel kortare. Att man slipper få tennisarmbåge och klotröv av att scrolla sig igenom den tredje helt onödiga ranten om nån skit jag eventuellt har stört mig på lite grann på fyllan i förrgår och tänkt “DETTA MÅSTE UT”.

Sedan saknar jag såklart att fika med kärringar som heter Marianne. Det får man aldrig göra nuförtiden. 

Foto: George Romney

Slut på förspel nu till le penetré: jag har varit på semester! I huvudstaden för smutsiga män som går på lina och “tar dagen som den kommer” dvs inte alls. Staden som uppfann “the drullet” alltså den oheliga mixen av hockeyfrilla och dreadlocks. Barcelona.

Där finns det så mycket att se. Vi såg:

Samtliga specialer med Louis CK 2005-2014

Nya säsongen av Black Mirror

En spansk talkshow med en dansande korv som tog på barn på ett väldigt innerligt (spanskt?) sätt

Bobs Burgers

Brooklyn 99 

Själva staden såg vi inte så mycket av. Jag är så gammal nu att jag skiter fullständigt i att få en “autentiskt upplevelse” eller att “insupa känslan av en plats”. Jag vill bara inte prata med någon annan än tjejen jag har valt att spendera resten av mitt liv med, dricka billig smaksatt etanol och äta flottiga saker i vidriga kvantiteter; sån mat som Instagram plockar ner för att skydda sina användares hornhinnor. Allt detta på ett hotellrum som går att låsa. 

När jag var liten tyckte jag alltid att min pappa var märklig när det kom till semestrande. Vi åkte alltid till ungefär samma ställe och var där i så många veckor att man tappade räkningen och gjorde ungefär samma sak varje dag; ingenting. Vi gjorde så lite på semestern att det fanns gruppresor för helkroppsförlamade rumäner som liksom genom mirakel pekade på oss, skrattade och kallade oss för “trökrövar”.

Vad jag förstår nu är att pappa jobbade 14 timmar om dagen året runt och var så trött att han blev utbränd av att sova. Hemma så åt jag mest sand och spelade Mario Kart. Jag var utvilad och redo att äta världen som ett ostron. Eller som sand. Det är jag fan inte längre. Jag är kul när jag är full eller har fått riktigt bra betalt för det.

Foto: Selbstgemacht

Av det lilla vi såg av Spanien kunde jag utröna att det är ett jävla U-land. Vuxna människor har tandställning! Ingen över 12 år borde ju få ha tandställning. Det ser ut som att man har kommit på sin partner med att vara pedofil och försöker pleasa hen. Kom dom på det nu att det kanske är på sin plats att korrigera sina tänder? Nio år av mobbning var ingen hint? Så precis när dom tagit sig igenom skolårens glåpord och blivit vuxna och folk börjar tycka att “det fint och lite personligt att ha mycket luft emellan tänderna” sätter dom in skrovet av en Renault Clio i käften.

I Barcelona finns det en subkultur som heter “perroflautas” som betyder “hundflöljtarna” eller på ren svenska: idiot som inte pallar jobba utan drar runt på stan och spelar flöjt för en enögd aidshund.

Det är såna slappetaskar som inte har tillfört något till världen förutom ökad marijuanahalt i dricksvattnet som bara “nä nu lämnar jag samhället för att leva på gatan med min hund och min flöjt”. Och samhället bara “ÅH NEJ… snälla kom tillbaka, vi skulle verkligen behöva dina svärdslukarfärdigheter”.

Sen drar dom bara runt på gatan och är frivilligt hemlösa och spelar något som med lite god fantasi är Bob Marley för en skabbig hund som springer runt runt och försöker bita av sig själv sina öron för att slippa eländet.

Jag vet inte vad dom gör för att få dagarna att gå… förmodligen pullar dom hunden med flöjten. Och konstigt nog låter det bättre än när dom spelar med munnen. Och så får hunden det lite skönt med innan den dör av aids och/eller sin herres odör.

Dom som jobbar på restaurangerna vi besökte i Barcelona var perroflautas in the making: man förstod att ”en till helg med lite trumcirkel å ganja så är det raka vägen ut på gatan och försöka hitta en vovve”. Helt inkapabla att ta mer än två beställningar åt gången. Vilket är synd eftersom alla restauranger serverar tapas som är MASSA SMÅ RÄTTER. Flera av dom var till och med tvungna att gå och hämta en penna och jävlar vad dom hatade att gå och hämta en penna. “Ska man behöva skriva på det här jävla skitjobbet också? Nä detta är fan sista dagen sen tar jag till flöjten”.

Man såg skräcken i en hemlös hunds ögon på gatan bredvid restaurangen. “Fuck… hoppas inte han såg mig, jag klarar inte av att bli ofrivilligt annekterad av ännu en 21-årig sopa med töjningar i öronen som ska halalslakta Buffalo soldier på flöjt täljd av skateboard”.

Well thats Barcelona for you. Eller for me snarare. Det är jättefint där. Kommer säkert åka dit igen och se till att inte uppleva ännu fler grejer.

Ha nu en underbar helg!

Nästa vecka: Fördelen med att ha levande krokodiler som tennisskor

För mig är fotboll lite som Bibeln: kul för er som gillar, det finns säkert jättefeta grejer där i nånstans men det är lite för långt och tråkigt för mig.

Jag accepterar att fotboll finns. Typ som kummin och rävar. Vem bryr sig? Det finns ju värre saker i världen: quorn, cancer och folk som ringer istället för att smsa. Men fotbollen kommer med det otroligt jobbiga påhänget huliganism.

Det är som att man hade dejtat en tjej men varje gång man ska träffa henne så kommer det också femtio stycken sexuellt frustrerade svetsare baltiskt höga på ladd och slår en i ansiktet med påkar och kallar en för domarjävel. Fråga: hade man då fortsatt dejta den tjejen då?

Det är ju bara fotboll, denna enda sanna glädje för mången rövig man som får denna särbehandling. Hade utbrända tvåbarnsfarsor med fel halsduk fått pannbenen inbankat i hjärnan på en simhoppningsutvisning… JA DÅ BLIR DET INGEN MER JÄVLA SIMHOPPNING.

Men med fotboll är det bara “Jaaa. Vad ska man göra? Killar blir ju såna när dom dricker 19 Lapin Kulta, tar såna kvantiteter kola att man börjar oroa sig för om det verkligen blev något över för Kleerup idag, och kollar på fotboll. Då blir det råkurr. Det är sen gammalt. Först uppfanns runskriften och kort därefter fotbollsslagsmålet”.

Foto: Kjetil Ree

Det är alltså vi mäns fel att det blir slagsmål så fort en läderkula nuddar en gräsyta. Det ligger tydligen i vår innersta natur att slå en frånskild elektriker vårt hårdaste på käften för att han gillar elva andra tatuerade 19-åringar TROTS att dom elva killarna så fort dom slår en hörna som inte träffar korvgubben på sektion H i ansikten utan faktiskt lyckas lobba in den åtminstone i straffområdets närhet kommer bli värvade till Holland och aldrig sätta sin fot i Solna igen. Jag tycker att det är dags att vi pekar ut den verkliga boven: själva fotbollen.

Jag förstår att fotboll var kanon när den kom. Nöjena förr i tiden var inte många och det måste ha varit fan så mycket roligare att sparka på en boll än att leka “räkna dödfödda barn” eller bli slagen blodig med en vedklabb av en nära släkting man också låg med.

Men sedan dess har samhället gått framåt. Allting har utvecklats. Det finns hamstrar som kan breakdansa! Men fotboll är likadant: 90 minuter öken.

Fotboll är som idrott betraktat för tråkigt! Varför skulle annars åskådarna tvingas ta med sig en egen roliga idrott (SLAGSMÅL) till arenan om nu fotboll var så jävla kul att titta på?

Man litar helt enkelt inte på att fotboll i sig kan ge en det nöjet man har betalat för och det med rätta. Slagsmål kommer alltid smälla högre än sävliga passningar snett bakåt och nått danskt nyförvärv som inte lärt sig offsideregeln än. Ingenting är ju roligt att kolla på i 90 minuter.

Foto: Kjetil Ree

Dessutom är dom killarna som gillar fotboll typiskt såna killar som aldrig har suttit stilla och tittat på något i 90 minuter i hela sina liv.

Ingen annan sport är så tråkig att man måste ta sju linor fultjack, dricka sin egen kroppsvikt i etanol och få sitt huvud insparkat mot Solnas regniga asfalt för att känna att kvällen var värd biljettpriset.

För att få bukt med huliganism måste fotbollen förändras i grunden. Alla medel är tillåtna:
Byt ut läderkulan mot en spikboll, kör med flygande målvakt, halva bortalaget måste bestå av blinda spelare, släpp in 10.000 kåta minkar på plan i halvtid, varje gång det är offside så drar man ett nummer ur en stor tombola och den som har den sittplatsen får gå in på planen och sparka målvakten i pungen hur hårt han vill…. Vad som helst! För så länge fotboll är så svintråkigt att kolla på kommer huliganism alltid att vara ett problem.

För det har aldrig blivit 0-0 i ett slagsmål.

(mer…)

NU BLIR DET LIFESTYLE:

Jaha. Här sitter jag och mumsar bulle i Sveriges Radios korridorer. Torr som en KDU:are på ecstasy och det är ju alltid tråkigt. Men inget att gnälla om. Det kommer FLER bullar har jag alltid sagt. Det finns dessutom värre saker: klåda, Annie Lööfs ögon och dåligt belysta bowlinghallar.

Vad händer i mitt liv då? Jo, tackar som frågar: Jag åker tåg till olika städer och skojar. Jag var i Karlstad förra veckan och jävlarimej vad trevliga dom är i Karlstad. Varför är dom så jävla trevliga? Vad fan vet dom som inte vi vet?

Annars är jag mest hemma hos min tjej och gosar med hennes katter. Skriver olika skoj till olika saker. På söndag ska jag åka på semester. Harrejävlar. Jag kan inte minnas sist jag hade en semester. Det måste ha varit i början av 00-talet då jag var två dagar på en kursgård i Brömsebro. Minigolf och isglass. Det var underbart. Denna gången ska jag åka till hemlig ort (BARCELONA! FAN!) och njuta av livet (vinet) och inte göra nånting alls. Jag har försökt läsa ut Paul Austers New York-triologi sedan årsskiftet. Jag är på sidan 34. Jag somnar bara jag kollar på boken. Jag vet inte om det är för att den är dålig eller för att jag är så trött. Det torde va det sistnämnda va?

Jag läste Liv Strömqvist nya bok som jag fick signerad på bokmässan. Hon sa att hon läst min blogg och att hon gillar den. Det kändes som att bli adlad. NOT SO HUMLE BRAG BITCHES!!!

Boken var fantastisk. Den bästa jag läst i år. Nu har jag jag ju bara läst den då men ändå.

Eller förresten jag har ju hittat flera böcker av den store Tore Wretman hemma i min tjejs lägenhet. Dom tillhör hennes bror som är gourmand. Han har egen kött-termometer och använder färska örter i maten. Sånt man bara ser på bio. I förrgår lagade han en hel jävla anka. Det var jättegott även för mig som vegetarian. Det hade man aldrig kunnat tro när man var liten och läste Kalle Pocket att “den jäveln kommer ligga i min mage om 20 år och långsamt förvandlas till bajs”.

Tore Wretman var nån slags mästerkocken i stövlarna tror jag. Han älskade det franska köket och har skrivit kokböcker som mer liknar essäsamlingar om käk med lite olika rövarhistorier från olika middagar han varit på. Det är jättehärligt. Idag läste jag helt kapitel om hur bröd funkar i Frankrike. Min flickväns bror var på nån slags hyllningskväll till honom på kanske Riche (?) för ett tag sedan och efter en sjuhelvetes måltid fick dom in varsin skål med lakritsbåtar som var den store Tores guilty pleasure. Det var fint tycker jag.

Så skriv nu ut detta inlägget och börja tapetsera om hemma. Så syns vi ute på vägarna.

Foto: Björn Lindberg/TT

Nästa vecka: Content