Vik ihop snaran igen, bränn Kentskivorna och kom och kolla när jag apar mig i höst.

Här är dom gigen som går att komma å kolla på:

13 oktober: Karlstad Comedy, Karlstad

18 oktober: Brooklyn HaHa! Stockholm

19 oktober: Della Grande, Stockholm

21 oktober: Supportar Carl Stanley, Eslöv (dubbla gig)

1 november: Specialkväll i Malmö (info kommer)

2 november: Äntligen Roligt, Kristianstad

3 november: Supportar Carl Stanley, Kalmar

4 november: Supportar Carl Stanley, Gävle

12 november: Stockholm Comedy Club

16 november: Supportar Carl Stanley, Linköping

26 november: Stockholm Comedy Club

1 december: Droppa Micken Comedy Club, Falköping

7 december: Oslipat, Uppsala

8 december: Patriarkatet, The Bull Bar, Karlstad

18 december: Julshow med Henrik Nyblom, PSB, Stockholm

Information finns på internet och till gigen jag supportar Carl Stanley finns biljetter på billetto.se. Kom å köp!!!

Dessutom nöter jag givetvis gratisklubbarna såsom seden föreskriver. Och dessutom har jag massa hemliga gig för näringsliv å nygifta där man kanske inte filmar sin special men som är ack så roliga.

Boka mig innan någon annan gör det. Om ni undrar något så är det bara att fråga. Jag finns här för ER. Jag är blott en narr med snusgrop.

Ha det gött!!!

/Marcus

Hej! Gissa vem som är tillbaka? Se svar nedan.

Svar: jag.

Gissade du rätt? Bra jobbat.

Gick ni på den lätte? Att jag skulle sluta blogga?

Jag blir hellre ihop med någon som lyssnar på Jill Johnson än slutar blogga. Den dagen jag slutar blogga så har antingen jag eller internet dött. Då har kanske ”det här jävla roffarsamhället” (som mormor kallar det) imploderat helt och vi har gått tillbaka till naturen men då kommer jag karva in mina rants på en björk i din trädgård. Då kan du gå ut där och kissa på ungarnas kaniner (som du gör för att indirekt straffa dina barn som tjatade till sig husdjur som dom sedan inte har visat minsta tillstymmelse att ta hand om) och småfnissa åt min senaste grunda spaning. Skitsamma:

Hur vet man att det är val i USA?

Att det var fyra år sedan sist? Delvis men mest märks det på att alla sköna snubbar som annars viger sina liv åt “jakten på den perfekta burgaren” plötsligt blivit utrikeskorrar och dagligen rapporterar om om det pågående valet.

Killar som är “burgare” med hamburgare. Som har coleslaw som ett fritidsintresse.

Sköna snubbar älskar politik! Eller vänta lite nu! Det gör dom ju inte alls. Dom älskar AMERIKANSK politik. För att politik ska bli intressant för en människa som har mössa på sig inomhus dels som ”fashion” men också för att dölja den begynnande flinten så ska den ske på andra sidan Atlanten och paketeras som Super Bowl. På twitter, i bloggar och på olika hemska inrättningar på Södermalm som man tvingas besöka för att man bor i huvudstaden och “försöker ta sig fram” är det ett jävla liv om valet i USA.

Foto: Gage Skidmore

Det “jävla livet” består mestadels av delningar av andras betydligt mer belästa tankar men ibland kommer det egna analyser och dom är fan inte knivskarpa. Det är som att knivhugga någon med en smörkniv.

“Trump är en ondsint kapitalistisk skurk”

Va? Vad är det du säger? Är Trump en ondsint kapitalistisk skurk? Nä dra på trisslotter, färga mitt rövhår grönt och döp mina barn till Petrus vad är det du står (sitter) här (framför datorn) och säger (skriver)?

1992 ringde och ville ha tillbaka sina starka statements om Donald Trump. Och ta med den fula mössan om du ändå ska dit.

Denna gången är det extra lätt att ha en åsikt för att en är ond (Trump) och en är god (Hillary) MEN:

1. Det spelar ingen roll vad du tycker. Du bor tyvärr i Sverige och även om du tror det så kommer inte Filip och Fredrik “upptäcka” dig när du fortsätter spamma sköna kommentarar på deras Insta och ta med dig som projektledare i nästa program när dom åker runt och skriker hemma hos olika kändisar i Kalifornien. Du får inte rösta i USA.
2. Att basha Donald Trump är som att ha en T-shirt på sig med överkorsat hakkors. Ka-bom motherfuckers. Här kommer jag och tar ställning. En ond människa är ond och det var fel att gasa ihjäl en halv kontinent bara för att dom härstammade från Abraham. Vad vill du ha? Slow clapping?

Foto: East Asia and Pacific Media Hub U.S. Department of State

Sedan finns det såklart dom riktigt sköna snubbarna. Dom som är så sköna att dom har tröttnat på lager och ska dricka nån annan jävla öl som nåns kusin bryggt inuti ett mufflonfårs anus. Som har analysen att “Trump är ond men Hillary är ingen oskuld på simskolan heller”.

*Mind blown*

*Please insert your dick in me until ejaculation*

*When finished tell me everything you know about Bob Dylan”

Tänk om dom har människorna kunde uppbåda samma brinnande intresse för svensk trökig kommunalpolitik. Då hade ju förorterrna varit byggda av fritidsgårdar vid det här laget. All Loka citron i hela norden hade tagit slut för vi hade behövt så många till alla snubbar som plötsligt tar sitt ansvar och dyker upp på möten och påverkar sitt närområde. Men det skiter dom blanka fan i. Sånt får kvinnor och gamla göra. Helst gamla kvinnor. Så kan dom fortsätta laga något som tar en halv arbetsdag att göra och dela lite slöa analyser på Facebook om ett val vi inte kan påverka utgången i.

Trevlig helg!

Nästa vecka: 15 ställen i köket du inte har tänkt på att du kan ha sex på

Det är med ett torg av sorg men med en hel välmående villaförort av lättnad i hjärtat jag tillkännager att denna bloggen är råfett nedlagd. Borta för alltid precis som 2pac.

Och precis som med 2pac vill jag att killar med samtliga landskapsblommor söder om Halmstad pärlade av finnar under bandanan, ska sprida ryktet om min återkomst. Och precis som med 2pac vill jag att ni ska fokusera mer på den stora poesin jag skapade och lite mindre på dom taskmörtiga saker jag skrev om kvinnor.

Kliv ner från stolen och sluta knyta en pålstek av Gunnars sidenkravatt! Förresten så ska kaninen NER I HÅLET innan den springer RUNT trädet. Kan du tänka på nästa gång en nedlagd blogg får dig att vilja möta Bengt Ekerot i särk.

Anledningen till att bloggen ska förpassas till mänsklighetens skrothög – och ligga å skava sida vid sida med sädesglansiga porr-runor, Escobar (bandet, fotbollsspelaren och normcorekingen/kokslorden) och den kollektivt slappa synen på media som lät Fredrik Virtanen “va lite inne” under några mörka år – ÄR att den förändrade mig till det sämre. I början var allt ljusare än ett panelsamtal om rasism på bokmässan och det kändes som att jag sög av en baby unisex unicorn på en sommaräng gjord av samtycke.

Jag hörde en saxofon spela men kunde inte se den.

Jag var the God of Love. Jag mätte flor på kungabröllop, recenserade tårtor som bakats av barn utan barndom och skrev passionerade krönikor längre än Estonias dödslista om att Mia Törnblom har haft rätt hela tiden.

Men sedan förändrades jag:

Fick hybris

Skrek “Å HUR GICK DET PÅ HÖGSKOLEPROVET DÅ?” till vakterna på Riche

Gjorde framtandsmellanrumsimplantat

Knullade hela redaktionen på Nöjesguiden (ca 20% iallafall)

Sa till David Sundin att “faxa min röv så kanske kuken ringer dig på måndag” när han undrade ifall jag kunde giga

Tränade upp en hundvalp att slå en annan hundvalp med en tredje hundvalp

Ollade Lars Lerin och sa “det är precis som akvarellfärg Lasse… vattenlösligt”

Å sedan gjorde jag det värsta… bygg snabbt en tidsmaskin, res till framtiden och håll i era barnbarn för nästa punkt får folk bannade ur himmelriket och skickade till en mansgrupp i Kransen för att diskutera ”normbrytande bakning” i all evighet:

Jag skrev ett elakt inlägg om hedersknyffeln Alex Schulman. Vår tids Nilsson Mandela eller Maraccas Gandhi. Om Mandela å Gandhi hade skrivit noveller och krängt försäkringar.

Det var då jag insåg: bloggen har blivit en moster. MIN MOSTER. Samtliga ovanstående punkter stämde exakt in på farsans syrra: Elisabeth Berggren. En riktig sketkärring som bjöd på rostat bröd med fiskmat på och spelade in “Året med kungfamiljen” på VHS och gav till en i julklapp.

Så nu lägger jag ner och blir kristen socialdemokrat och börjar arbeta på en roman om hur snäll min farmor var. Arbetstiteln är “Att vara med dig är som att vara på hem för dementa för det är där du bor”.

Jag har läst i Blondinbellas bloggskola att alla blogginlägg måste innehålla en bild såhär är en karta över Kungsgårdarna i Norrland under Medeltiden:

Bild: Urban Sikeborg

Nästa vecka: Tomrum. Idel tomrum.

Alex Schulman eller “Schulis” som hans fanbase av gymnasiekillar i för stora kostymer kallar honom har skrivit en ny bok! Va? En till? Redan? Det måste verkligen brinna i fingrarna på den gubben alltså! Det är som att antalet gånger Filip Hammar inte har svarat på hans sms går att omsätta i skrivglädje.

Alex har skrivit många böcker. Vem minns inte tillexempel Privat: mejlkorrespondens som han skrev ihop med Carolina Gynning 2007? Eller ”skrev” är ju ett väldigt starkt ord i sammanhanget. Dom gav ut några slappa tack för senast-mail vilket kändes häftigt eftersom Alex Schulman var jätteelak och Carolina Gynning var jättekänd. Detta var alltså innan Alex liv blev en liveversion av My name is Earl och innan Carolina började måla kvinnor med oproportionerligt stora läppar på Cervera-glas.

Och rätt svar på frågan ovan är såklart: alla. Ska in där på lodrätt fyra.

Foto: Daniel Jordahl

Men sen tog Alex författarkarriär fart och han skrev i rask takt en bok om sin döda pappa, sin döda fru och sin döda mamma. Däremellan klämde han in en bok om det brinnande aktuella ämnet “tid” (som ju pågår HELA TIDEN! Tick tack tick tack, am I right?) tillsammans med Sigvard Steklund. Visst börjar man skönja ett mönster? Eller ska vi kalla det monster?

En snyftig historia om en person i hans absoluta närhet som inte finns längre. Det är som att han står på kistlocket och gråter floskler som var trötta redan när Peter Harrysson ledde Så ska det låta (precis i skiftet mellan sen järnålder och vikingatiden). Kanske att han viftar lite med “Lille Alex” för komisk effekt. Det vet jag ingenting om.

Min personliga favorit är Att vara med dig är som att vara nötallergisk och äta en jävla påse jordnötter och ändå inte dö eller vad den nu heter som handlar om vilken babe Amanda Schulman är. Den är svensk litteraturs motsvarighet till fondväggarna hos Camilla Läckberg: ett stort jävla Carpe Siemon i rosa glitter i romersk stil över hela köksväggen. Med andra ord: asgrym.

Foto: Magnus Ragnvid

Jag var mindre imponerad av boken Tid som jag bläddrade i som hastigast när den delades ut gratis på Finlandsfärjan och jag var ständigt lös i magen pga Finlandsfärjan och hade tröttnat på att läsa baksidetexten till den finska handtvålen Samtiperre. Det verkar vara en bok främst riktad till blinda. För den kändes väldigt skön att hålla i men det som stod i den var dom där trökigaste gymnasieintellektuella segmentet ifrån Alex och Sigges podd som dom har torrkört nu i tre år fast utdraget på flera hundra sidor. Ni vet det där segmentet som kommer ibland mellan dom 800 reklamspottarna och Sigges olika dialektala humorinslag när Sigge har en teori och sänker rösten och kanske säger “det är som att varje känsla har ett inre… rum” och åtföljs av att Alex hummar som en jävla kolibri i 22 minuter för han fattar precis som oss inte ett jävla skit sen säger han “det där är så jävla intressant” och man vill bara skära av sig öronen med en rostig morakniv och skicka dom till Perfect Day Media med en lapp där det står “sy ett rosévin av det här era jävla as” för nån måste straffas.

DET har dom gjort en bok om. Gymnasiekillarna med för stora kavajer får ståfräs ut till Gnesta bara dom kollar på omslaget. Ljudet av 80.000 beiga chinos som spricker i grenen samtidigt. Tack If!

Foto: Magnus Ragnvid

Alex Schulman skriver väldigt dåligt för att skriva så bra. Han skriver som den som skrev bäst på gymnasiet. Vilket är ganska jävla bra såtillvida man inte gick på Särskolan Uttern i Markaryd. Att läsa Alex Schulman är som att springa upp för en sommaräng om man är rullstolsburen men har tappat bort sin rullstol.

Sigvard Steklund är ju inte bara bäst i Sverige på att suga in kinderna på bild: han är ju också författare. Och han har också skrivit massa böcker om sina släktingar. Alex och Sigge förenas i att dom aldrig kan komma över traumat att växa upp i framstående familjer i Stockholm. Dom kan aldrig tvätta bort resterna av gåslever i mungripan. Det är som ett ärr… av gåslever… i mungipan. ”Hur kunde vi som hade så framgångsrika föräldrar INTE växa upp i en villa på Djurgården?” Dom fick åka tunnelbana till stan! Fattar ni det: TUNNELBANA. Nu åker dom taxi till soprummet och har Dr Alban sminkad i whiteface som hemhjälp för att kompensera men såren läker aldrig.

Sigvard är en något vassare författare. Men även en svamp är vassare än luft som vi säger på Hisingen. I sin senaste bok kopierade han rättsfallet om den försvunna flickan Madeleine McCann vilket måste ha varit minst lika jobbigt som att komma på en egen berättelse. Sigvard gjorde ju också mästerstycket att göra en Alex Schulman PÅ Alex Schulman dvs hitta en kändare person än sig själv och använda den som studsmatta mot toppen. Toppen = få fika regelbundet med Daniel Redgert och ha stående inbjudan när Sofia Wistam gifter om sig. Well played Sigvard lelle.

Foto: Magnus Ragnvid

Det man undrar nu är vem fan Alex Schulman ska skriva om nästa gång? Har han någon död farbror som vissa söndagar inte ville vara med och spela crocket vilket skapade en emotionell distans mellan honom och Alex som nu legat och jäst i 35 år och kan bli 340 sidor snytpapper? Eller kommer Alex Schulman tvingas döda någon för att kunna skriva en till bok?

Den som lever får se och den som dör blir åtminstone en bok.

Nästa vecka: Hitlåtar vi inte minns: Fyra bugg och en Motorola

Läs även: Döskalle & Mästerligt möter Alex Schulman. 

Nu är veckan så nära slutet att man känner helgen rödvinsandedräkt flåsa en i ansiktet. Jag och Skaras roligaste kille Henrik Nyblom hade en timma över så vi gjorde en liten indiedänga om Joe and the juice. Det är ju öppet mål osv men det blev en rätt stark poplåt. Ha en trevlig helg!

Jag och @_marcusberggren har gjort en låt och film om tiden vi lever i.

A video posted by Henrik Nyblom (@henriknyblom) on Sep 14, 2016 at 12:26pm PDT