Igår var det den tredje och sista dagen på Stockholms modevecka, liksom den tredje och sista dagen på min modefylla/modebakfylla. Beckmans Designhögskolas sistaårsstudenter på modeprogrammet visade igår upp resultatet av sitt samarbete med sju svenska modemärken – tolv modestudenter tolkade de olika modemärkena. Jag ser ALLTID mest fram emot att titta på vad Beckmanseleverna visar, de har någon slags naiv passion som alla de andra aktiva i branschen inte har. De brukar också vara duktiga på modellcastingen, i år var det en salig blandning av olika kroppar, vilket förtjänar pluspoäng.

Här kommer mina tre favoriter:

Therese Lööf: Diana Orving

Om ändå Diana Orving gjorde dessa kläder. Det var så fint att det gjorde lite ont, så vackra och framförallt skickliga draperingar. Det syntes att designern verkligen lagt ner sitt hjärta i varje liten tygkvadratmillimeter.

Nhina Svensson: Örjan Andersson

Nhina Svensson var en av de två som tolkade Örjan Andersson och gjorde definitivt den mest spännande tolkningen. Det var så som en tolkning borde vara, luktade Örjan men hade en skarp genomträngande doft av designern själv.

Leonard Kocic: Filippa K

Haha, att Filippa K ens kan göras såhär intressant? Leonard Kocic var överlägset bäst, jag vill att han nu med en gång startar sitt eget märke. Han BEHÖVS på den svenska modescenen och jag vill genast se mer, mer och mer.

Sen måste jag bara tillägga att Ulrika Runius gjorde en slags rip-off på min alltime favourite Rick Owens visning, både looken och modellernas aggressiva danssteg påminde en aning för mycket om den visningen. Titta på hela Beckmansvisningen här, och Rick Owens SS14 här: