Filippa K AW15

Det här blir nog sista gången jag skriver om Filippa K- om inte någonting riktigt oväntat skulle ske.

Designmässigt likställer jag Filippa K med COS, vilket inte är det mest spännande eller innovativa modet. Filippa K gör trendriktigt mode, de startar inte ens några egna trender, de följer trender- vilket gör att jag inte riktigt förstår varför de ens visar på modeveckan.

Men, det är min åsikt, och till Filippa K’s försvar så levererar de alltid det Filippa K ska leverera- svenskt stilrent mode. Så, därför finns det inte så mycket mer för mig att säga, om det som tidigare nämnt inte skulle ske någonting alldeles överraskande.

Så, den första visningen för SS15 jag närvarade på var Filippa K’s damvisning. En klev in i den vackra byggnaden (Tändstickspalatset) och fick ta för sig av bubbel, jordgubbar och ss15-kollektionen. Modellerna stod på varsitt litet podium i en cirkel runt den forcerade grönskan, det porlade vatten ur en fontän osv. Ja, det var vackert, det var drömskt och jag måste säga att jag verkligen uppskattar när de lite större mer “creddiga” märkena väljer att gå ifrån den vanliga visningsstrukturen. När en självmant får gå omkring i sin egen takt och spana och fotografera, när hela frontrow-hierarkin försvinner, en blir genast betydligt bekvämare i sammanhanget då. Vad gäller kollektionen, jag kan inte säga något mer än: Filippa K, svenskarnas själsfrände, har gjort det igen – en kollektion som varenda svensk (inklusive jag) kommer att införskaffa något plagg ifrån. I vanlig ordning är kollektionen så fruktansvärt tilltalande för mellanmjölksdrickaren. De lagom färgerna, de lagom mjuka snitten (eller lagom hårda) och ja, allt är lagom.