Balenciaga AW15

Att Alexander Wang gör såhär bra mode för Balenciaga gör mig nästan lite arg. För att jag hade fel, så fel, ja- jag hade fel. Jag vill nästan ta en av de där geniala häftstifts-detaljerna och stämpla dem i mitt eget ansikte och säga ”skäms”, ”Alexander Wang är inte en trendslavstråkig, oinspirerade och icke-innovativ designer” för den här kollektionen var allt annat än det. MEN jag har lärt mig en läxa nu, en ska inte hålla på och vara överdrivet skeptisk och döma ut modeskapare i förtid. 

Christian Dior AW15

Okej, vi inleder med skorna. De där LÖJLIGT LÖJLIGT LÖJLIGT fina skorna som PLÅGAR mig för att min plånbok ekar tom. Kollektionen i det stora hela var som en vill att Raf Simons Dior ska vara- klassiskt, elegant, underhållande och lite oväntade skärningar eller material/färgval. Ingen kollektion är den andra lik, även om de alla är estetiska systrar, vilket kanske är definitionen av hur ett märke bör producera mode.

Givenchy AW15

Det är någonting med Riccardo Tisci, någonting väldigt speciellt. Han träffar rätt varje gång. Han får en att tänka och känna- fan vad RÄTT, som om en undermedvetet suttit och väntat på exakt den där kollektionen. Jag har nog inga fler kommentarer än: var god fortsätt producera såhär grymt mode.

Sen får vi inte glömma Maison Margiela-kollektionen, men den är alldeles för bra för att ens vistas på en lista bland massa andra kollektioner.

Alla bilder från Style.com

Att detta händer i ett modesammanhang är helt ofattbart oväntat och underhållande. TACK för detta Valentino. TACK för detta Anna Wintour. TACK för detta Ben Stiller och Owen Wilson. TACK. TACK. TACK.

Derek Zoolander och Hansel stängde alltså, till hela världens förtjusning, dagens Valentino-visning. Det här måste vara den mest optimala formen av marknadsföring, inför den kommande Zoolander-uppföljaren.

Möjligtvis modeårets bästa bild?

Maison Margiela AW15

Så var stunden vi alla väntat på kommen, John Galliano visade sin allra första Ready-to-Wear kollektion för Maison Margiela- och jag ville bara sprattla med mina armar och ben och skrika rätt ut av lycka. Det känns nästan overkligt att Margiela nu (i och med Gallianos tillträde) verkar gå från ett märke vars visningar jag znoozar mig igenom till ett märke vars visningar jag blir alldeles alldeles pirrig i hela kroppen av.

Den allra första kollektion Galliano gjorde för Margiela, Haute Couture SS15, var inget annat än en utmärkt premiärkollektion. Den var allt det jag (och många andra modebevakare) ville att den skulle vara- en perfekt kombination av Margiela och Galliano. Att hans premiärkollektion gjorde sån succé banar givetvis väg för möjligheten att den nästkommande inte blir fullt så bra, men (bevis ovan) så blev det absolut inte.

Kollektionen är hundra procent fulsnygg, den är varken modern eller omodern, den är varken fin eller ful vilket gör den helt rätt och på något omänskligt vis modernare och finare än allt annat som någonsin görs eller gjorts. Vi får se äkta svårt, sansat, melankoliskt, dekonstruerat och pretentiöst (enligt mig) Margiela möta klassiskt fullständigt galet, teatraliskt, ohämmat och lustfyllt Galliano. Vi får alltså se två säregna helt vitt skilda estetiker mötas, idka samlag och föda det mest geniala som hänt modevärlden rent designmässigt de senaste 20 åren. 

Avslutningsvis: kan vi alla snälla skaka i hand på att skorna är de snyggaste skor som vandrat ner för ett visningspodie på mycket mycket länge?

H&M AW15

Dag nummer ett av Paris modevecka (igår) tog klädjätten H&M sin ”high fashion”-visningsoskuld.

H&M som brukar efterapa de trender som dyker upp på visningarna under de internationella modeveckorna är alltså nu ironiskt nog med och initierar trenderna. Att detta sker (att göra high-fashion för massan) blir som en enda stor ifrågasättning av hela modesystemet och den tillhörande trickle-down teorin.

För de som inte känner till trickle-down teorin så handlar den helt enkelt om hur mode rör sig neråt från någon slags elitistisk grupp till massan (gemene hen). Då modet görs tillgängligt för massan är det inte längre av intresse för den elitistiska gruppen och den måste skapa nytt mode- det fungerar alltså som ett slags oändligt upp och ner för en rulltrappa.

I samband med framväxten av internet och vad som där gjorts tillgängligt har rulltrappan börjat röra sig snabbare och snabbare. Det elitistiska modets trender har gjorts tillgängliga att snappa upp för den som äger en dator, men att konsumera trenderna i form av de faktiska fysiska plaggen har fortfarande (av ekonomiska eller geografiska skäl) endast kunnat göras av den där lilla gruppen högst upp i rulltrappan.

MEN nu i och med H&M’s tillträde till den elitistiska gruppens plattform- rör vi oss möjligtvis mot en utplåning av skillnaden mellan high fashion och modet för massan?