Tjena tjena, Prada Prada. Hur snyggt är inte det här?

Prada A/W14

Prada visade sin A/W14 kollektion igår under Milanos modevecka och jag blir i vanlig ordning helt lyrisk över hur fint det är. Jag älskar dig Miuccia. De där missmatchade färgkombinationerna får mig att tänka på 90-talet och min egna look jag sportade på lågstadiet. Färkombinationerna (som mina föräldrar desperat försökte lära mig att undvika) är så fantastiskt awkward och Prada har helt genialiskt vältrat sig i dem. Jag vill genast slänga på mig en salig blandning av endast lila, rött och gult. Nu genast. Skorna, silhuetterna och materialvalen är som vanligt så fulländade. Det är lekfullt, elegant och djärvt på samma gång. Utöver min egna 90-tals(nostalgi)referens, är det någon annan än jag som tänker lite på filmen Jawbreaker (eller bara alla tonårsfilmer från slutet av 90-talet) och att hela kollektionen känns lite som en bitchig tonårstjej från 90-talet? However, kollektionen är estetisk perfektion. Men om vi lämnar den estetiska perfektionen nu, snälla, snälla, snälla- lägg av med den där pälsen nu (och fjädrar?). Fluffet spårar ur. Sista looken ser ut som att modellen har haft ihjäl en rad utrotningshotade fåglar och draperat sig själv med dem. Vill någon verkligen ha på sig det där? Om det är någon som hade tänk klä sig i den där klänningen- förtjänar faktiskt hen en färghink rätt över hela sin svindyra kreation.

Jawbreaker (1999)