Kanye West, North West & Kim Kardashian på Balenciagas SS15-visning.
Kändisskapet vet vi alla innebär en konstant ickeanonymitet, vem som helst får ta del av ungefär alla delar av kändisars* liv. Via paparazzi, intervjuer, sociala medier och i vissa fall dokusåpor får en lära känna dem. En får veta hur de klär sig, vad de tycker och tänker, vilka de är vän med, vilka de ligger med och vilka deras olika varianter av familjemedlemmar är.
En kändis blir därav en konsumtionsvara. En produkt att konsumera, en produkt vars produkter ska gå att konsumera. Därmed blir ett kändisbarn (den faktiska fysiska och/eller psykiska produkten av föräldern) givetvis även hen en konsumtionsvara – fast på ett annat litet vis, som ett supplement.
Kim Kardashian och Kanye West är kanske världens mest omtalade kändispar vilket gör dem till en högaktuell konsumtionsvara. För att fullt ut konsumera dem måste en även konsumera deras tillhörande produkter – däribland deras dotter North West. North West är knappt två år gammal och har redan gjort frontrow-debut, klätts i diverse svindyra moderiktiga outfits som fångats på bild likt hennes föräldrars svindyra moderiktiga outfits, och har som vilken modediva som helst en alldeles egen paparazzifotograferad lookbook på The Cut.
Detta låter kanske som ett sällsynt exempel (extremt, ja) men i vår konsumtionsdrivna samtid är det inte helt ovanligt att se ett barn agera dyr handväska. Det är en ständigt pågående trend, som till skillnad från de flesta andra trender, inte verkar dö ut.
Utöver North West som föräldrakompletterande konsumtionsvara (samt hundra andra kändisbarn) finns exempelvis en hel del svenska hipsteravkommor klädda i Mini Rodini från topp till tå. De där Mini Rodini-kidsen matchar på exakt samma vis som Hollywood-kidsen sina föräldrar så väldigt väl. En kan se lite på alla dessa barn som en del av föräldrarnas identitetsprojekt – som någon slags pusselbit i deras självförverkligandepussel.
Om en sedan ser på barnets plats i samhället ur ett maktperspektiv så är (på samma vis som att en kvinna är underordnad en man, eller att en svart kvinna är underordnad en vit kvinna, eller att en funktionsvarierad person är underordnad en icke-funktionsvarierad person) ett barn underordnat en vuxen. Vilket gör att barnets funktion, i detta sammanhang, blir ganska givet som den vuxnas accessoar. Den som ska matcha den vuxna, för att öka den vuxnas konsumtionsvärde.
Accessoarens viktigaste funktion är att förstärka eller komplettera en outfit. På samma vis är kändisbarnets viktigaste funktion att förstärka eller komplettera kändisföräldern. Inte tvärtom. North West är en accessoar. Kimyes moderiktiga lilla accessoar, deras dessutom förmodat dyraste accessoar – då hon är en accessoar med egna accessoarer. Som om hon vore en Pradasko med Versaceskor.
Som sagt är hela barn-som-accessoarer-trenden inte alls en ovanlighet, det är kanske en av de mest använda formerna av ”accessorizing” (utöver chihuahuan), men det känns som en gränslös form av ytlighet. En ytlighet som ur ett maktperspektiv är rätt obehaglig. Eller? Det är väl ganska skevt att använda en, ja, mycket liten, men faktiskt tänkande människa som en slags accessoar?
Det är väl ganska skevt att North West gjorde frontrow-debut vid ett års ålder, har mer moderiktiga kläder än vilken moderedaktör som helst, och är populärare bland paparazzifotografer än Lindsay Lohan? Hon har ju knappast vaknat en dag och själv tänkt: ”Nämen idag struntar jag i lekplatsen, tar mig en tur förbi Givenchy och går sedan på Balenciaga-visningen.”
*Finns det något mindre lökigt ord för kändis?
