Internationella kvinnodagen firades för första gången 1911. Dagen är till för att uppmärksamma kvinnors ojämställdhet världen över och det var den tyska socialdemokraten Clara Zetkin som tog initiativet till att kvinnor världen över skulle ha en kvinnodag för att främja kampen om bland annat rösträtt.
Dagen till ära tänkte jag tipsa om böcker som jag tycker känns passande. Det finns ju så många titlar och författare som skulle kvala in här men jag försöker hålla det kort för annars får ni läsa i veckor, har ni egna tips kan ni slänga in dem i kommentarerna.
Purpurfärgen (The Colour Purple) – Alice Walker, 1982
Alice Malsenior Walker, född 9 februari 1944 i Eatonton, Georgia, är en amerikansk författare och feminist. Hon tar i sina romaner upp ämnen som ras och kön och är mest känd för romanen The Color Purple, 1982 (Purpurfärgen, 1984) för vilken hon tilldelades Pulitzerpriset för skönlitteratur.
Det här är en av mina favoriter, både boken och filmen. Gråter varje gång. Boken som utspelar sig i Georgia under 1900-talets första hälft handlar om Celie som gifts bort som 14-åring. I brev till Gud berättar hon allt hemskt hon upplever, sin vardag, sin misär, sina funderingar, sina hemligheter och också sina små glädjeämnen. Vi får följa henne genom livets utveckling och jag tycker boken är rik i språk och handling om man blir så tagen av detta liv.
Dömd att stenas – Safiya Hussaini, 2004
Baserad på sann historia – läs nyheten om när Safiya blev friad från att stenas.
När Safiya Hussaini är 13 år blir hon bortgift med en drygt fyrtio år äldre man som hennes far valt ut åt henne. Safiya föder sin man fyra barn. När två av barnen dör i vattenkoppor blir Safiya förskjuten och tvingas lämna hem och barn. Efter tre äktenskap, alla arrangerade av hennes far, väljer Safiya själv en man, som lovar henne äktenskap. När Safiya blir gravid bryter han sitt löfte. Hon döms till döden enligt sharialagarna för att ha fött ett barn utanför äktenskapet. Straffet är att stenas till döds…
Tjänarinnans berättelse – Margaret Atwood, 1985
Detta är en dystopi utspelad i en nära framtid, även om det är en framtidsskildring så känns maktstrukturen och samhället hämtat från något väldigt verkligt.
Den härskande regimen intar en aggressivt fördömande attityd till det nära förflutna och i synnerhet till den tid då relativ sexuell frihet rådde, d v s under de allra sista decennierna av 1900-talet. I den förtvivlade kampen mot sjunkande födelsetal – resultatet av fri abort och sexuellt överförda sjukdomar på ”den gamla onda tiden” – rekryteras kvinnor i fruktsam ålder, med ”produktiva äggstockar”, hänsynslöst som Tjänarinnor. Dessa indoktrineras i sin roll som staliga föderskor, de lever under strikt övervakning, deras barn får endast avlas av utvalda män ur den nya härskarklassen, vilkas hustrur är ofruktsamma. Berätterskan i Atwoods roman heter Offred, och är en av dessa utvalda föderskor, som en dag ser en väg öppnas mot friheten…
Kvinnor på gränsen till genombrott: grupporträtt av Tidevarvets kvinnor – Ulrika Knutson, 2004
De tänjde politikens gränser, och sina egna.
Om man är intresserad av något på hemmaplan så har vi denna bok om kvinnorna på Tidevarvet. Tidevarvet var en svensk veckotidning där flera kända kvinnor i kulturlivet bidrog med texter och artiklar. Några av ämnena de ofta återkom till var samhällsfrågor som abort, äktenskapslagstiftning och prostitution. Det första numret kom ut 1923 (två år efter att kvinnor fått rösträtt). .
1920-talet var en omvälvande tid, inte minst för kvinnorna. Sällan har idédebatten varit livligare än då, sällan har manssamhället utmanats med större skärpa – och entusiasm! I centrum fanns Fogelstadgruppen och kvinnorna runt tidningen Tidevarvet. I vår kulturhistoria är de så gott som glömda. Det är djupt orättvist. De borde vara våra levande samtalspartners. Deras frågor är våra. Hur håller man demokratin levande? Vilken plats har personligheten i politikens kollektiva tankemönster? Vad är vänskap? Vad är kärlek? Vad är meningen med livet?
De som frågade var var författare, journalister, pedagoger och politiker. De var sökare på alla plan, estetiskt, religiöst, politiskt och privat. De var djärva, dumdristiga, roliga och inspirerande – på samma gång nyktra realister och högspända idealister.
Den stulna romanen – Nawal El Saadawi, 2010
Nawal El Saadawi har blivit något av en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och har också suttit fängslad på grund av sitt författarskap. I boken tvekar hon inte att avslöja det förakt som den arabiska kvinnan ännu ibland behandlas med.
I den stulna romnanen får vi följa flera personer vars historier sammanflätas, den ena är Bodour.
I Kairos fina kvarter lever Bodour ett stympat liv. Hennes make bedrar henne, själv arbetar hon med litteraturkritik i en korrupt omgivning. Bodour är full av förakt över sitt meningslösa men privilegierade liv. Dottern Magiida är en besvikelse. Bodours enda flyktväg är romanen hon skriver på. Men pappersarken tycks försvinna ur den låsta skrivbordslådan är det hennes man som stjäl delar av romanen för att tysta henne?
Något annat passande kan ju vara att läsa serier, jag älskar både Nina Hemmingson och Liv Strömqvist som kan få till det sådär jävla klockrent. Välj valfri serieroman av båda och ni kommer att förstå.
(Nina Hemmingsson, Aftonbladet 2012)
Eller för den som vill ha något mer lättsmält, den (hyfsat) nya ungdomsboken som är rik med illustrationer, Att vara jag av Anna Höglund, 2015.
Vi får följa Rosa, tretton år, som i sina allvarsamma funderingar kring sig själv, sex, kärlek och livet försöker läsa Simone de Beauviors Det andra könet för att hitta svar på sina frågor. Förutom att undra över sin mens, utseendet på sitt underliv eller hur det är att förlora oskulden; så ser hon hur hennes storasyster gör sig till för, och umgås med, killar som inte beter sig bra mot henne. Och hon själv är kär i en kille som inte verkar se henne. Behöver man verkligen någon annan för att vara lycklig? Hur kommer det sig att killar får bete sig på ett sätt som inte hade passat för en tjej? Varför ska man göra sig till? En underbar bok om de funderingar man kan ha när man går in i puberteten. Jag vet fortfarande inte svaret på några av Rosas funderingar.
Om ni är intresserade av ännu mer, leta upp böcker av Sylvia Plath, Kerstin Thorvall, Chimamanda Ngozi Adichie, Virginia Woolf, Simone de Beauvoir, Kristina Sandberg eller läs boken Jag är Malala: flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna.
Gör vad ni vill med den här dagen, starta debatter, sprid budskap, prata om historien, tipsa om böcker, läs böcker, skänk pengar till någon organisation, ta del av historien, fira självständighet, men glöm inte dagens syfte: att uppmärksamma ojämställdhet världen över.
