Som vanligt läser jag böcker heeeela tiden så jag tänkte berätta lite om de senaste verken som hamnat i mina händer. 

Vi kan ju börja med den allra senaste, i helgen läste jag ut Martina Haags bok Det är något som inte stämmer, 2015, på bara några få timmar. Jämför det med alla de månader jag stod i kö för att få den, tror det var 800 före mig när jag reserverade den…

Men boken… jag måste säga… wow. Jag hade så förutfattade meningar om denna bok, man har läst recensioner, man hör folk snacka om att det är skvaller och man har hört både positivt och negativt men man vet fan inget förrän man har läst den själv. Jag blev verkligen positivt överraskad över hur bra den var. Jag har inte läst något av Martina Haag förut så jag visste inte riktigt vad som väntade.

Även om det är stora känslor hon beskriver, en livsavgörande händelse, så finns det humor och skärpa i det. Jag skrattade till flera gånger och kände nästan en slags gemenskap med Petra. Och känslorna, det som sker inombords, det var vid tillfällen så klockrena beskrivningar att jag nästan kunde ta på det och säga Exakt sådär är det! Kanske för att jag själv tappade greppet om verkligheten en gång för längesedan i en annan värld när livet var jobbigare och jag kände SÅ MYCKET KÄNSLOR, även om det var i en helt annan situation än Petras. Det känns igen ändå.  Känslor.

När jag hade läst ut boken så kände jag att jag ville läsa den igen, den tog slut för snabbt, jag ville förstå mer! Jag ville diskutera! (tur att man har kollegor på jobbet som läst den och som också vill prata av sig)

Sen har vi den lilla pärlan Mannen som läste högt på 6.27 tåget av  Jean-Paul Didierlaurent, 2015.

Den är liten, lättläst och mysig. Kom på mig själv med att sitta med ett konstans leende på läpparna genom hela boken. Guylain Vignolles är 36 år och arbetar med att ta hand papperskrossen som maler sönder alla böcker som kommer in (överblivna ex från förlag, gallrade böcker från affärer och bibliotek etc). Varje morgon läser han högt för de andra resenärerna på tåget till jobbet, han börjar även få förfrågningar om komma och läsa på ett äldreboende. En dag hittar han en USB-sticka med Julies dagboksanteckningar. Han blir helt fascinerad och måste ta reda på vem hon är. Med hjälp av sina kamrater och lite detektivarbete så börjar han snart bli henne på spåren.

Nu när jag läser igenom den handlingen själv så kan det kanske verka som ett övergrepp att han faktiskt läser ALLA hennes dagboksanteckningar OCH låter sin vän läsa dem OCH läser upp dem högt på tåget och börjar ta reda på vem hon är.. Men det var inget jag tänkte på när jag läste det utan det var en kul historia med kufiga karaktärer och en subtil humor som liksom värmde. Jag skulle verkligen beskriva boken som ”varm och mysig”.

Den 3:e boken jag läst i mars är Mille Birds bok om döda saker av Brooke Davis, 2015.

Handlingen är att Millie, 6 år, handlar med sin mamma som ber henne vänta bland underkläderna medan hon gör ett ärende, men sen kommer hon aldrig tillbaka. Millie väntar i varuhuset i några dagar, gömmer sig när det stängs på kvällen, eftersom hennes mamma sa det, innan hon får hjälp av en äldre herre, Maskinskrivaren Karl 87 år, och en äldre dam, Agatha Pantha, 82 år. De ger sig iväg på en resa för att hitta Millies mamma.  Boken om döda saker är boken där Mille skriver upp allt hon kommer i kontakt med som är dött, en fluga, en påkörd katt, hennes pappa, gubben på gatan, etc.

Hursomhelst, boken skulle vara kul och de här äldre karaktärerna helt galna, men jag skrattade inte och jag blev inte tagen av boken. Jag blir istället lätt irriterad på de här gamlingarna som beter sig som idioter och bara förvärrar saker hela tiden. En resa som borde vara enkel tar 1000 sidospår och de bryter mot lagen och snor bilar, blir fulla och jag vet inte vad. Jag finner mig tycka synd om Mille som hamnat med dessa när det hela liksom hade kunnat lösa sig om hon hade fått hjälp av några mer normala personer. Mille blir lämnad ensam väldigt ofta och får definitivt inte den hjälp hon behöver. Så jag vet inte. Hela handlingen irriterar mig och karaktärerna irriterar mig och jag blev inte road av boken. Men att författaren kan skriva är det ingen tvekan om, men det här tilltalade inte mig.

Just nu har jag slut på idéer på vad jag ska läsa. Ni vet man har en liten mental lista, jag väntade i bibliotekskön i månader för att få läsa Martina Haags, nu har jag inga mer på reservationslistan och inga andra i min mentala lista.. Ge mig era bästa tips! Jag är allätare, som ni kanske märkt.