Ett ganska tydligt minne från min första dag på journalistprogrammet på Göteborgs Universitet var att föreläsaren frågade klassen hur många av oss som läser Aftonbladet. På allvar var vi tre personer som räckte upp handen. De andra drygt 50 personerna var så äcklade av kvällstidningar att de inte ens ville kännas vid att de någonsin läser en artikel i en sådan.

Alla i min klass ville jobba på Dagens Nyheter. Det ville aldrig jag. Dagens slå sig för bröstet-artikel om att de nu låser upp alla artiklar som handlar om coronaviruset är ett bra exempel på varför.

”I en krissituation är det viktigt att det finns tillförlitlig och saklig information för alla” säger DN:s chefredaktör Peter Wolodarski i artikeln.

Det jag är näst mest irriterad på är DN:s övertygelse om sin egen viktighet. På Peter Wolodarski låter det nästan som att det är Dagens Nyheter som kommer att sätta stopp för den här pandemin. Att han genom att riva DN:s betalvägg förskonar oss från mänsklighetens utplåning.

Men det som verkligen driver mig till vansinne är att om de nu tycker att den här informationen är så viktig att den måste vara gratis, varför har de då haft den bakom betalvägg från början? Är det inte som att stolt meddela att man har bestämt sig för att sluta slå sin fru?