Jag har hört vid många tillfällen att Carolina Gynning är en konstnär men jag har aldrig tagit mig tid att kolla på hennes verk.
När jag nu till sist sökte upp och fick syn på hennes tavlor började jag plötsligt få blixtrande tillbakaflashar till 90-talets mjölkpakets-konst och de där hemska statyerina i Lövgärdet som trackasserar invånare psykiskt varje dag (Bonus Fact: Marcus Birro är från Lövgärdet och han trackasserar en stor del av sveriges befolkning).
För finns det något som heter ”harmoni” (och det gör det) så är Gynnings tavlor den direkta motsatsen. De är så pass disharmoniska så jag funderar på om tavlorna inte borde komma med en bipackssedel som noggrannt staplar upp riskerna med att exponeras för hennes konst (fast de flesta har ändå inte råd med den).
Den här tavlan stimulerar till exempel de delar av hjärnan som vill dränka sig själv.
(Tavlan heter Live it)
Det är inte så mycket att tavlorna skulle vara ”fula” eller ”dåligt målade”, det är mer att de är svåra att titta på. Som den här. Försök titta på den en längre stund. Det är som att försöka svälja en matsked kanel. Det går inte.
(Titel: Only dead fish follow the stream)
Här har hon en tavla som heter ”mind control”, lustigt sammanträffande eftersom jag läser mycket om det just nu.
Kanske är Gynning också intresserad av mind control-temat eftersom hennes tavlor frekvent innehåller en central sk ”MK Ultra-symbol” (det går att läsa mer om dessa symboler på tex denna ytterst suspekta sida) nämligen fjärilen.
Men antagligen inte. Så här säger Gynning om fjärilen:
”Fjärilen som symbol betyder väldigt mycket för mig. Det är puppan som utvecklas till fjäril och som sedan pånyttföds i en härlig kropp med vackra färger. Fjärilen är en gammal symbol för själen, glädje och lycka. Den står för pånyttfödelse och frihet och är därför en symbol som jag tycker att alla borde bära med sig” (citat från hemsidan)
Ganska poetiskt.
Sen la jag märke till att hon har målat en tavla som är rätt lik den här berömda målningen på Heath Ledger (målad av Vincent Fantauzzo).
Total rip off.
(tavlan: Blessed relation)
Och så tycker jag att de här bilderna också är rätt lika
(tavlan: butterfly messenger iv)
Okej inte jättelika kanske men jag skulle inte bli förvånad om Gynnings konst plötsligt dök upp i American Horror Story. Den skulle passa bra där.
Sammanfattningsvis:
”Carolinas signum som konstnär är kvinnoansiktena med de särpräglade linjerna och färgerna” står det på hemsidan som introduktion till hennes konst. Ja det är klart men de glömde att skriva att alla kvinnoansikten GRÅTER långa kletiga floder av blod och tårar och att kvinnorna alltid ser ut att sitta eller ligga i monstruösa mängder spya. Och fjärilen som representerar en glädjefest för Gynning får mig att undra när men också var denna glädjefest inträffar för den är inte direkt uppenbart närvarande i hennes alster.
(Titel: Bleeding barbie)
Kanske inträffar den efter att barbie har slutat blöda.
Som sagt är hennes konst svår att hålla blicken på nån längre stund för den är så himla oskön att se på, men jag tycker att den vare sig är ”ful” eller ”dåligt målad”. Jag tycker att hennes alster överträffade mina förväntningar faktiskt. Rätt låga förväntningar förvisso (då jag sett hennes tavlor förut på distans) men jag trodde att de skulle hålla Lasse Åberg-nivå och det gjorde den verkligen inte.
Här är Gynnings sida för er som vill utforska hennes konst (och här)
