Barnen har fått film i julklapp! Helst skulle jag vilja att de råkade tappa bort filmerna i ett brinnande hål någonstans men igår såg vi filmen Space buddies (disney, 2009).
Det första som händer i filmen är att vi får veta att var och en av dessa fem hundar har sin alldeles egna svaghet/utvecklingsstörning/tvångsbeteende. En kan inte motstå mat, en annan kan inte motstå lerpölar, en är ”sportig”, nån annan är psykopat och en av dem är tjej. Ja alla hundar har alltså en specifik utvecklingsstörning/skada/tvångsbeteende (skulle kalla det för talanger om de inte var så jävla dumma i huvet) men det enda som utmärker henne är att hon är en ”lillasyster”.
Hundarnas ägare (som är barn) ska iväg till nåt rymdcentra med skolan och se när en obemannad raket skjuts upp i rymden. Naturligtvis följer hundarna efter och smyger obemärkt upp på rymdfarkosten där ett rymdäventyr tyvärr utvecklar sig. Genom äventyret får vi bland annat möta ”Projektledaren” som har en iller i bröstfickan, ”Sabotören” som gör allt för att paja rymdresan, ”Nildbilds-kosmonauten” vilket är en psykisk labil ryss som dricker bränsle, dansar Kalinka och spränger en hel rymdstation pga smutsig och dum, och så hans hund, ”Sputnik”, förstås, som är den enda någorlunda intelligenta karaktären i hela filmen.
Sputnik är filmens mest plågade själ. Vi kan knappt ana vad han har tvingats utstå ensam med den alkoholiserade, tvångsdansande nidbildsryssen i flera år.
Sammanfattning:
Den här filmen är laddad med hunraprocentiga stereotyper och det finns ingen genomtänkt eller logisk handling. Det är allt från att rymdorganisationens säkerhet är väldigt låg till att en hund lyckas styra omkring i rymden med hjälp av fisar. Det här är ingen film som jag hade föredragit att se men klockan var över 21.00 och vi var tvugna att välja snabbt innan det blev för sent (andra föräldrar knows this struggle).
Jag skulle inte rekommendera filmen.
Barnens kommentar om filmen:
Den var jättebra!