Idag är det nationella kvinnodagen och det har jag så klart inte missat även fast jag inte direkt har hängt med heller. 

Igår var jag ute på krogen (för er som känner mig: MYCKET ovanligt) och jag tyckte faktiskt att det gick att njuta av vistelsen där. Jag var på Glenns i Falkenberg, nån som nånsinn varit där? Ganska blandad kompott människor i både ålder och stil, kanske något fler folk i 20-årsåldern. Det var lugnt, musiken låg på mycket låg volym och jag säger bara en sak: fan vad jag älskar sånna ställen!! 

Ingen som jag inte kände försökte någonsin att ta kontakt med utan folk höll sig undan. Det var några utanför som stod och rökte som sa hej när jag gick förbi men det var allt och det kan jag helt klart leva med.

Stället hade till och med skridskor som utsmyckning på väggen! På lite vildare ställen kan man tänka sig att det kanske är livsfarligt att placera skridskor bland en massa berusade människor, men inte på Glenns i Falkenberg inte! Där skulle man kunna dela ut knivar till alla sina gäster, ingen skulle komma till skada ändå!

Så jag utnämner härmed Glenns i Falkenberg till min absoluta favoritkrog <3

Med det sagt så har jag poserat med vildsvin idag den 8 mars. 

Det var jättehärligt och jag njöt av varenda sekund. Grisarna bökade omkring i jorden, pissade på varann och grymtade slött och jag kände vårkänslorna entra min kropp i strida strömmar. 

Ni ser hur glad jag ser ut! Det är för att jag inte hade någon anledning att vara nedstämd! Först Glenns och sen dessa spännande vildsvin dagen efter, det är himmelriket för mig!

Idag har jag fungerat som en slags flytthjälp. Min stil har varit ”långsam och ineffektiv”. Eftersom jag inte tål värme utan svullnar upp och blir yr när gradantalet går över 18 grader C så satt jag mycket på stenplattor belägna i skuggan för att inte kräkas och svimma. 

Men helt onyttig var jag inte. Jo jag drog mitt strå i stacken genom att bära saker, långsamt men säkert, till sina nya ställen. Som tur var så var jag inte själv utan vi var ett gäng. Utan de andra i gänget hade jag legat på psyket nu, förvriden av stress och ångest.

Vad tycker ni om att hjälpa någon som flyttar? Blir ni eld och lågor när en vän frågar om ni kan ställa upp?

Själv tycker jag att det är helt okej så länge som jag inte är en ”nyckelperson” i arrangemanget. Så länge som jag har möjlighet att dra mig undan och ta saker långsamt så klagar jag inte ett dugg utan tvärt om så njuter jag av dagen. 

Kort sagt är jag den där flytthjälpen som fungerar som en bonus. Typ ”ja hon gjorde inte så mkt men det hon gjorde, det får vi se som en bonus”. Det innebär att folk ändå är glad att jag finns. Det är väldigt få människor som vill döda mig. 

Sen på dagen åkte vi till stranden och där spenderade vi vår tid i ca 20 minuter och det var jättetrevligt. 

Jag återkommer i morgon (söndag) för att berätta om: hunden Bella och Falkenberg på natten.