Jag hittade en gammal serie som jag gjorde för några år sen. 

Jag måste bara säga det igen: den här hunden är så fruktansvärt söt. 

Dom som säger att djur skulle vara lägre stående vet inte vad dom pratar om. Jag vet en hel del människor som inte har samma kapacitet att känna empati som denna hund har, människor som ligger way behind när det kommer till att förstå andra.

Vissa dyrkar typ Karl Marx men jag tror knappast att han nånsin la sitt lilla luddiga lilla huvud på nåns fot när den var ledsen för att på så sätt göra den glad.

Jag träffade en dam utanför Skatteverket häromdan som sa om sin nu avlidna hund att ”han förstod inte exakt vad jag sa, men han förstod”, och jag förstod vad damen menade med det. Och det gjorde säkert Bella med.

Sen har vi ju barnen också. Så fort dom har lite pengar över springer dom och köper hundgodis och blötmat. Sen står dom i köket och delar upp den där blötmaten med kniv och gaffel innan dom serverar den på ett fat. Ni som har sett blötmat vet hur vidrig den maten är, fyfan, men barnen verkar njuta av att göra hunden glad. Jag har aldrig hört nåt gnäll över huvud taget när det kommer till att plocka upp skit efter henne. Dom sköter det nästan som om det vore en ära. 

Men jag kan ändå inte direkt kalla mig själv för ”djurvän”. Okej jag hatar inte djur och jag äter dom helst inte alls men det är inte direkt som att jag ställer mig med utbredda armar i skogen och talgoxar sätter sig på en rad längs mina armar.

Ni vet i filmer när människor typ kastar sig in i en aktiv vulkan för att rädda sin hund? Jag har aldrig förstått det beteendet. Det började med att prins Eric försökte rädda sin jävla hund från ett brinnande skepp och sen har min ofröståelse bara fortsatt. Djur lever sällan särskilt länge och sen dör dom, det vet varenda jävel, det handlar om totalt grundläggande kunskap om naturen. Visst kan det vara sorgligt när dom dör, men så himla svårt är det inte att gå vidare i livet efteråt. 

Men…

Jag har börjat tänka om. 

Ja jag vet inte om jag exakt skulle riskera mitt liv för henne.. Att jag skulle rädda små djur från brinnande lägenheter tillhör inte min självbild. Och jag har barn som behöver mig som sin mor. 

Men det känns inte helt omöjligt att jag skulle kunna slänga mig ner i en älv för att rädda henne ur vattnet till exempel. 

I morse när jag gick in i köket och började diska en stekpanna fick jag höra att jag gjorde på tok för mycket oväsen eftersom hunden låg där på golvet och tydligen försökte meditera.

Barnen hade surfat in på youtube och sökt upp meditationsmusik för hundar, så hon låg där nerbäddad i filtar halvt medvetslös.

Jag roas av tanken på att hunden faktiskt gett dom tydliga instruktioner om detta. Att hon verkligen ville ha den här meditationen och att barnen var dom ända som förstod hennes needs. Det skulle betyda att det här att hon förstår vad vi säger ”om vi bara pratar baklänges” kanske också skulle stämma. 

(Till er som följt bloggen ett tag kan jag säga att ja – detta är samma hund som vi lånade i augusti och nej – vi har inte lämnat tillbaka henne än. )

Jag måste prata om det här att hunden vi lånat eller vad vi nu har gjort (vi har i varje fall inte lämnat tillbaka henne) ser precis ut som en Ewok från Star Wars. 

Jag vet inte hur många gånger per dag som jag ser henne rätt i ansiktet och känner att jag måste ha mött henne förr i en galax långt långt borta.

Vi kan vara ute på en helt vanlig promenad när hon vänder sig mot mig och det ser ut precis som att hon ska börja tala men det gör hon aldrig. Hon bara står där och glor. Som en Ewok. Från Star Wars.